Matlagningen i blodet och hästarna i hjärtat

Senaste inläggen

Av Kastrullhäxan - 5 april 2014 22:14

I morse väckte sambon mig 04.30
Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...
Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.
Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidare färd emot stallet och Jum-Jum.

Tack vare att vi fixat så mycket redan igår så var vi snabbt klara och 06.31 satte jag på mig bältet i bilen och vi for mot Ockelbo och sambons första tävling på lokal nivå.
Vi var framme i god tid precis som vi planerat och mötes av morgonpigga, trevliga funktionärer som hänvisade oss på tävlingsplatsen.
När vi parkerade kom en tjej fram till oss med en "parkeringsbiljett" som jag fick skriva mitt namn och telefonnummer på. De la vi sen i framrutan på bilen.
På det viset kan andra nå oss om de skulle upptäcka att något händer i vår transport när vi inte är närvarande.
(Vi lämnar dock inte Jumme ensam i transporten).


Jag ska göra en sån lapp och laminera in och ha tillsammans med passet så att vi har det med på alla tävlingar. Jättesmart ju!

I alla fall. Allt sköttes jättebra av funktionärerna och snart var sambon och Jumme inne på framridningen.
Han valde att inte ta så många språng innan han skulle in för första klassen utan kände bara att allt var som det skulle och sedan skrittade han runt.
I 70 cm lät sambon Jumme sköta det mesta själv. Det gjorde att ritten såg lite seg ut, men de tog sig runt felfritt.
Jag fick lägga band på mig för att inte börja hoppa och skrika på läktaren.
Utanför möttes vi av ett glatt ekipage med rosett i tränset.
 
Sedan blev det en liten väntan med hindren skulle höjas och banan byggas om. Dessutom var det 20 starter före Jum-Jum.
Sambon red fram och tog lite draghjälp av ett annat ekipage på framhoppningen.
Tidvis såg Jumme ruskigt trevlig ut och jobbade på bra. Sambon är ingen dressyrryttare, men börjar visa talang även inom den grenen nu.

 

Jum-Jum tigger kakor av C. Han kan verkligen konsten att se söt ut.

 
Selfie by mig och Jumme.

Julie somnade i vagnen och jag parkerade henne innanför dörren till ridhuset och satte mig nära på läktaren och höll ett vakande öga ifall hon skulle vakna.
Det var ganska mycket folk på läktaren och ekipage efter ekipage gjorde fina ritter.
Snart var det Jum-Jums tur och sambon satte lite mer tryck på honom i denna klassen än den tidigare vilket också syntes.
Men Jum-Jum är ju Jum-Jum och med det sagt så förstår ni kanske att de hinde som man hoppar FRÅN framridningen kräver mer av ryttaren än de som man hoppar mot framridningen   
Jag och C satt på läktaren och hade näst intill ångest! Vilken nervositet!
Tjejerna som satt intill oss undrade nog vad det var med oss där vi satt och höll andan och vändades.
Ettan och tvåan var inga problem, men på trean såg jag att Jumme blev lite vaksam (hoppades FRÅN framridningen) och för en sekund trodde jag att han skulle vika åt sidan.
Men snabbt som ögan var sambon där och petade till honom med skänkeln och peppade honom så att han hoppade.
Fyran och femman flöt bra, men sedan var det en lite halvknepig sväng till sexan och Jumme ginade lite så de kom väldigt tvärt på.
Jumme hoppade ändå varpå samon tappade stigbygeln och hjälmen halkade ner på näsan.
Eftersom min sambo har otrolig vinnarskalle så vägrar han stanna och riskera att dra på sig fel. Istället manade han på Jumme som kom låååååångsamt mot sista hindret, men ryttaren lite på trekvart i sadeln.
Jag trodde aldrig att Jumme skulle hoppa i den hastigheten, men jodå... Inte sviken en guling en när man behöver den som mest!
Han hoppade mer eller mindre stillastående och klarade det!

Sambon hade dock hjälmen långt nedanför ögonen och fick vinkla upp hakan rejält för att se var han red någonstans.
Vi skrattade gott på läktaren och jag tror faktiskt att de var det ekipage som fick mest applåder.

Så nu har vi lyckas kvala till öppen klass 70cm på SM och ena kvaldelen till öppen klass 80cm är klar.

 


Behöver jag ens säga hur stolt jag är över dem?!
De är otroligt duktiga och jag har överöst dem med beröm idag. Jumme har fått både morötter och digestivekex!


Nästa söndag väntar tävlingar i bruks. DÅ ska vi kliva upp ÄNNU tidigare!
Jag ska både rida och köra Jumme (brukskörningen blir debut för mig. Jag är nervös inför detta). och håll tummen att det går vägen.
Har Jumme en bra dag så är han världens bästa kompis och kan nästan slå krokben på sig själv för att fixa och greja så att det blir rätt och bra.

/Kastrullhäxan  

Av Kastrullhäxan - 4 april 2014 21:33

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.
Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som uttrycker åsikten tycker om mig som person.


Men även om det känts lite tyngre vissa stunder så tycker jag ändå att det till största delen varit glädje som jag känt inombords.

Livet har verkligen testat mig hårt på många sätt.
Men det är så skönt att kunna se allt det positiva och att jag kan njuta av alla de underbara glädjande känslor som bara bubblar inombords emellanåt.

Det blir som ett lyckorus, det spritter i mig och jag kan till och med komma på mig själv med att sitta och le fånigt för mig själv.
Solen skiner in i mitt hjärta och jag hoppas verkligen att alla ni som är mig nära och kära kan se det i mina ögon.

Värme och kärlek till er alla.  

/Kastrullhäxan  

Av Kastrullhäxan - 3 april 2014 20:36



 
En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.
Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.

Lisa Katinka Johansson.
Jag saknar dig hjärtat.  

/Kastrullhäxan

Av Kastrullhäxan - 2 april 2014 19:53

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.
Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle lyckas köra in honom.


Det har hänt så många saker sedan den där dagen för fem år sedan.
Vi har varit med om så mycket tillsammans, gott och ont, bra och dåligt.
Vår väg har minsann varit krokig, men idag ångrar jag mig inte att jag tog mig an honom.


 
Så här såg vi ut för fem år sedan.
Idag har jag andra sadlar, annat bett och mer muskler på hästapållen.

Jag är så tacksam för möjligheten jag fått tillsammans med Jum-Jum.  


/Kastrullhäxan  

Av Kastrullhäxan - 2 april 2014 19:41

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.
Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning.

Jag hittade i alla fall denna:
 
En bild som är snart sex år gammal och det är min bror och jag som tokar oss.
Saknar dig brorsan! Hoppas du har det bra där ute i stora vida världen!


/Kastrullhäxan  

Av Kastrullhäxan - 1 april 2014 18:14

Jag rotade igenom arkivet och funderade faktiskt ganska länge vilken bild jag skulle välja.

Men så till slut valde jag ändå denna:
 
Garanterat en gammal bild på mig. Jag har blivit större, nallen har blivit mindre och ingen människa har väl en orange spis hemma längre?

/Kastrullhäxan  



PS Visst finns det vissa likheter med denna tjej?
 

Av Kastrullhäxan - 31 mars 2014 17:56

 

Det finns flera saker jag är stolt över, men jag ville försöka välja något som inte var det första som jag tror att andra tänker på. (Jag tror att andra tror att jag är stolt över min dotter, och det är jag också. Jag väljer dock att belysa något helt annat idag).


Det jag vill berätta om är min och Jum-Jums resa vad gäller körningen.

När jag hämtade honom 2009 var han aldrig körd, men de hade provat att tömköra honom.
Alla som vet hur Jumme var i ridningen kan nog förstå att det inte var så väldigt enkelt att tömköra honom.


När jag berättade för folk att jag drömde om att köra min envisa backande lilla ponny så tittade de på mig med höjda ögonbryn.
Det fanns till och med folk som avrådde mig från att försöka.


Och jag ska erkänna att det ligger enormt mycket jobb bakom inkörningen av honom. Jag visste att jag var tvungen att få honom att sluta backa innan han började dra vagn...


Men det har gått bra. Jag har haft lite hjälp, mest från min sambo men också några kompisar har varit inblandade emellanåt.
Körning är inget som man ska chansa med, det blir fort väldigt farligt om något går fel och har man otur går hästarna aldig att köra något mer efteråt.


Jumme är dock en lugn kille och med lite menalt stöd, massor av beröm och en drös morötter så har det gått bra och idag finns det nog ingen häst jag hellre kör (undrar om jag får äta upp det där uttalandet när jag ska tävla körningen sen?)


I somras drog Jum-Jum fyrhjulsvagn för första gången och för några veckor sen drog han med svängel och draglinor (vilket jag vill göra även fortsättningsvis). Han drar som om att det vore det naturligaste i hela världen och han tycker verkligen att det är roligt.


       

Lite bilder från första gången som Jumme drar vagn.


/Kastrullhäxan  

Av Kastrullhäxan - 30 mars 2014 20:22

Denna helgen har jag haft min bästa väninna och hennes dotter här.
Första två sekundrarna var det två lite blyga tjejer som möttes i vår hall, men sedan dess har det varit bus och skoj och lek på högsta nivå.
Julie har sovit intill mig och N har fått sova i Julies säng.
Det har varit en helt ny upplevelse för N att sova i en säng som man själv kan kliva ur, men det har gått riktigt bra.
Julie har sovit som en stock intill mig.


Igår var vi ner på stan och glodde i butiker.
Jag fick med mig en sport-BH (äntligen något vettigt!) till mig själv och gummistövlar till Julie.
Julie köpte också nya hårspännen som såg ut som stjärnor.
N köpte också hårspännen och jag betalade för båda tjejernas spännen. De var så otroligt fina när de lämnade över förpackningarna till kassörskan och de fick tillbaka dem i varsin påse. Det var två otroligt stolta tjejer som bar sina påsar ut från affären.


Jag måste också berätta en annan sak som hände.
Jag och Julie behövde göra ett blöjbyte och på Gallerian nian får man minsann betala för att komma in i skötrummet.
Jag som aldrig har kontanter på mig fick snällt ställa mig och försöka få iväg ett SMS så att jag kunde få en kod att komma in på toaletten.
Medan jag står där och försöker få min telefon att förstå att den ska skriva en bokstavsramsa som INET finns i T9-ordlistan så kommer en kvinna och hennes dotter ut från en annan toalett och går förbi oss.
Dottern har en ballong med sig och genast går Julie efter dem.
Jag ropar på henne, men utan att få gehör så tillslut får jag sätta efter henne (och lämna bland annat barnvagn) för att ta henne.
De flesta som haft med småbarn att göra vet att de har en förmåga att reagera med att bli som spagetti när de inte vill och detta var också vad Julie gjorde när jag tog i henne för att stoppa henne.
Jag höll henne i armen och man är tvungen att hålla emot när barnen gör såhär för annars störtdyker de i golvet och slår sig. Samtidigt blev ju Julie såklart besviken över att inte få följa efter ballongen.

Jag fick med mig Julie (gnällandes) till barnvagnen igen och svor över min telefon som vägrade samarbeta.
Medan jag stod där så kommer dottern med ballongen tillbaka och säger att Julie kan få den.
Det var en enkel ballong som hon fått på McDonalds, men jag tyckte att det var så fint gjort av henne!

Stackars Julie som inte alls förtjänat min irritation över mobilens obefintligasamarbetsvilja blev så glad.
Hon blev blyg inför den här flickan, men OM hon eller hennes mamma läser detta så ska ni veta att Julie verkligen blev jätteglad och det värmde så i mitt hjärta att ni visade sån omtanke för min dotter. TACK TACK!  

 


Idag klev vi upp tidigt och åkte till stallet. Jumme fick äta sin frukost ute och sedan lastade vi och åkte för att hoppträna. Stefan hade träningsvärk efter sin löpträning (han tog milen under en timma häromdagen) men de kämpade på väl och det såg trevligt ut.


N och Julie hjälpte till att göra i ordning allt i stallet (N och hennes mamma sopade jättefint utanför uteboxarna bland annat) och de ryktade också Jumme till han blänkte.
Det borstades, kammades och gnuggades till Jumme sken inne på stallgången.

 
Foto: V Hägg
Bilden talar för sig själv, eller hur?!


Sambon tränade och efteråt fick tjejerna rida (vi hade lovat). N red först eftersom Julie somnat i vagnen.
För första gången i sitt liv fick N prova att galoppera, men Jumme kunde inte låta bli att stoppa in lite bus i det hela.

 


Tur att min sambo satt med där uppe på hästryggen. Ns mamma drog dock djupt efter andan kan jag säga!


Jag skulle sedan väcka Julie så att hon också fick rida. Hon låg skönt nedbäddad i vagnen och njöt, men när jag strök henne på kinden och frågade om hon ville rida så nickade hon -dock utan att vakna!
Lilla hjärtat.  
Hon vaknade och fick givetvis rida hon också.


Nu ska allt återställas till vardag igen.
N och hennes mamma är hemma igen och Julie sover i sin egen säng.
Vi bäddade rent och Julie fick ta ett set som jag hade i min barndom. Det måste vara 15-20 år gammalt.
Jag får fråga mamma om hon minns vilket år jag fick det.


/Kastrullhäxan  

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min Gästbok


Skapa flashcards