Igår var det ett år sedan som jag fick Jum-Jum hit till Gävle, och jag tänkte gå igenom bildarkivet så att alla kan se vad som hänt under det här året.  

Hoppas at tni klarar av en bildbomb!

  Nyss utsläppt i hagen efter trnasporten från Närke till Gävle.

Första två veckorna hos oss (bilderna har tyvärr hamnat lite huller om buller)

Det finns så många minnesvärda stunder, så många glada skratt och mitt hjärta blir alldeles varmt när jag tänker på det!

Lite blandad kompott, men de här tre ovanför är från juni förra året.

  Som sagt, det finns mkt glädje och skratt kring den här hästen. Om det är någon som bjuder helhjärtat på sig själv så är det Jum-Jum!

Betessäsong, utställning och ridläger... Sommaren har varit ljuvlig!

Westerntävlingen i Ockelbo i september, kommer jag någonsin att glömma den?

Jag åkte ju dit med målet att få hästen på transporten och komma till start i en klass. I första klassen höll jag på att ramla av för sadeln gled, och nästa klass gick vi och vann. Det var snopet!

Stefan hopptränade en lektion i november, det var nog svårare än vad han trodde!

Under hösten och vintern har jag försökt med olika foderprocedurer, allt från att byta hösilage emot halm, till att han får äta ur hönät. Han har gått ner en hel del i vikt och är nu pigg och fräsch, men vi kämpar hela tiden emot tjockheten... Det är jobbigt må ni tro!

När snön väl kom i vintras så kändes det som om det inte fanns något slut på eländet. Det har vräkt ner och hästarna har haft som en trappa upp i sin hage, den fick vi tillslut ta bort med traktorns hjälp så att vi kunde komma in och ut ur hagen utan att det blev farligt. Strömmen i hagen har inte gått runt ordentligt och våran höbinge har frusit fast (den är numera vattenfylld också så den går inte att användas alls för tillfället)

  Som sagt... En hel del snö!

Under förra hösten köpte vi dessutom en ny transport så att vi fick möjlighet att lastträna. Numera går Jum-Jum på snällt hemma på våran stallplan, men vi behöver träna mer på bortaplan (han verkar inte vilja åka hem nämligen)

I januari blev det dessutom svinkallt och då blev Jum-Jum lite förkyld. Det blev skrittpromenader och lite lek och bus på banan under ungefär 2 veckor, men sedan var han frisk och kry igen.

Hur tokig han än är så är han för himla go också. Jag utsätter honom för alla möjliga konstiga påhitt och han finner sig för det mesta i vad jag gör.

  Bild från 1 april 2010.

Året har gått fort.

Det har ibland kännts hopplöst (som när han vägrade gå på transporten när vi skulle på ridlägret i somras tex) och det har varit kämpigt. Vi har varit ovänner, på riktigt ibland, och han har visat fula tendenser som vi har fått jobba med.

Han är fortfarande inte perfekt, men det är banne mig inte jag heller!

Men för det mesta, och framförallt när min dag är kall och grå och jag är så nere att jag bara vill sitta i min ensamhet och gråta -då kommer han och stoppar sitt stora huvud i min famn och låter mig hålla om honom.

För ett år sedan klarade han inte av att stå ensam inne i stallet, varken på gången eller i boxen (han krafsade med hoven eller bankade i väggen) När man skulle tränsa honom vände han sig och gick iväg... Det har mer eller mindre försvunnit. Visst kan han krafsa med hoven i gången, men int eså fort man väder ryggen till.

Världens bästa häst heter

Nytorps Jum-Jum

 

emelie

6 april 2010 15:49

jum-jum e så söt :D

http://fjordyy.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...