När jag åkt hem hade jag så många ord i mitt huvud, ord som kommit rakt från hjärtat och som så bra skulle beskriva allt jag känner och tänker.

Men nu är det borta... Jag minns ingenting!

Tusan också!

I går kände jag mig så stark. Efter att ha varit hos doktorn och fått positiva besked så kände jag mig så hel, så glad och så lycklig. Jag kände att jag kunde koncentrera mig på det positiva och ljusa här i livet...

Men säg den lycka som varar. Så värdelöst!

Omedelbart blir jag satt på plats.

Egentligen borde jag berätta om kvällen igår, när vi åkte med jobbet till Uppsala och åt julbord. Själva maten var ingen höjdare. Torrt och tråkigt, mkt var faktiskt bränt. Men vi bowlade efteråt och det var himla trevligt att umgås, även om jag åkte på storstryk i bowlingen.

Jag och en kollega gick omkring i Uppsala och fick nästan ingenting gjort, haha! Till slut hittade vi en frisörsalong som kunde fixa kollegans hår i alla fall. Det blev riktigt snyggt.  

Dagen idag har varit desto mer värdelös. Eller det är helt fel ord, för det har den inte alls det, den har i själva verket varit bra och utvecklande för mig, men det har inneburit att det varit jobbigt för mig.

Jag mår mycket bättre än vad jag har gjort på mkt länge, men samtidigt har jag sjunkit ner i en svacka nu. Och fy vad det är tufft!

Jag vill så mkt men jag kan inte.Eller jag kan en massa saker, men jag kan inte just nu.

Varför är det så bråttom? frågar min beteendevetare mig. Och jag vet inte. Jag har faktiskt inte en aning. Jag försöker hänga med i det tempot som alla andra springer, men jag orkar inte.

Jag vill vara alla till lags, göra alla nöjda. Jag vrider och vänder mig ut och in, försöker lyssna på instruktioner men får sedan andra. Vilket ben ska jag stå på?

Och när något blir fel så tar jag på mig skulden, kanske inte utåt, men inombords.

För bara några månader sedan när det blev så här så kände jag att mitt liv var över. Det fanns inget mer att försöka med, jag var värdelös och det spelade ingen roll hur jag försökte. Det saknade ändå mening.

Fokusera på beteendet och be om att få ta det senare. Ta några djupa andetag och fortsätt sedan med uppgiften du påbörjat.

/Kastrullhäxan  

Hihi, vi glömde visst reflexen i svansen över natten   

Min lilla skogshäst    

STORA istappar   Vinterlandskap   Gamla bilrutan som nu är ersatt med en ny. Tack och lov, jag stod knappt ut sista dagarna!

 

Kicki

9 december 2010 13:04

Hörre du nu försöker du låta bli att vara alla till lags och försöka hjälpa alla och fokuserar på dej själv. Är inte du helt och fräch så funkar dej ju inte gumman. I och för sej inte så lätt som det låter men man kan ju försöka ;) Kramar!!

Kastrullhäxan

9 december 2010 21:14

Tack för uppmuntran! :)
Du fick mig i alla fall att le ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...