Jag hinner bara kasta in ett kort inlägg eftersom jag vet att sambon kommer att vara på hemgång snart och innan dess måste jag ha plockat undan alla saker som jag har i hallen. Jag är världsmästare på att sprida saker omkring mig när han inte är hemma.

Igår var jag till min gamla arbetsplats och åt lunch. Och vilka fina och underbara människor det finns där. En av tjejerna kom ut och gav mig enbamsekram och pratade en stund.

Jag vet att jag eldade upp mig när jag berättade om allt som varit.

Men det var ändå skönt på något sätt.

Ingen av dem som var där kunde förstå hur jag kunde drabbas av en depression. Det var så långt från deras världskarta man kunde komma.

Men så är det... Jag har fått skiten och är på väg att försöka kämpa mig ur den.

Men nu är det ju också såhär, att jag har kommit till en vändpunkt. Jag vet att jag inte kan ha det såhär, och jag vet att det faktiskt finns alternativ. Så det är bara att fortsätta kämpa.

Idag har jag varit ute på tur med hästen. Han skötte sig bra. Sedan släppte jag honom i paddocken en stund medan Allram åt sin gröt. Men Jum-Jum rymde säkert 10 gånger eller nåt. Sista gången klev han bara rakt över grinden och när han fick syn på att jag sett honom så drog han iväg i full rulle runt stallet där han hittade min stallkamrat som drog på en silagepåse med mat i. TOKSTOLLE!

Jaja, jag har i alla fall fått skratta.

Sedan har jag tagit ett riktigt tungt beslut idag. Usch vad jag hatar sånt. Men jag måste tänka på vad som är bäst för mig och vilka konsekvenser saker och ting får.

Så även om det här är riktigt tungt så var det nog ändå det bästa.  

Nu måste jag sluta!

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...