De här helgen har jag umgåtts med en väldigt god väninna.
Vi har varit kompisar i ganska många år och blev vänner en höstdag 2001 närhon var snäll nog att låna ut sina vantar till mig.
Detta trots att hon fått uppfattningen om att jag var en bitch och egentligen skulle haft en örfil.
Ändå gav hon mig, eller kanske sig själv (?) en extra chans och numera är vi oskiljaktiga trots att avståndet mellan oss är långt rent fysiskt.

De som känner mig idag har kanske svårt att tro att jag har kunnat uppfattats på det viset, men man ska komma ihåg att det här är länge sedan och det som hände då var att jag flyttade från högstadiet till gymnasiet, vilket också innebar att jag bodde på internat i veckorna.
Redan innan skolstarten hade jag bestämt mig för att sluta vara tjejen som satt längst ner i klassrummet, som alltid fanns för alla och som tog ansvar för att allt fungerade.
Jag ville slippa vara i det "fack" som jag alltid varit och hade bestämt mig för att gå med rakare rygg och stadigare blick och vara den person som jag innerst inne ville vara.

Och ja, ibland kanske det är just bara en sån "liten" sak som får andra att reagera och tycka saker.
Då brydde jag mig inte, men det var inte den reaktionen jag hade hoppats på att få.

Hur som haver. Vönner blev vi, och vänner är vi.

Jag har förändrats och så har även hon.
Vi är båda föräldrar till varsin flicka. Den största skillnaden är att jag bor tillsammans med mitt barns far, det gör inte min väninna.
Hon är ensam med sin flicka, men har tack och lov mkt stöd från sin mamma.

Det jag vill komma till är att hon är så stark. Hon fostrar sin dotter så gott som helt själv och hon lyckas bra. Visst, det är en tjej med mycket vilja och en hel del tvåårstrots, precis som vilken tvååring som helst. Men det är en tjej som lyssnar och respekterar.

Och jag tycker faktiskt att hon (och väldigt många av alla andra ensamstående mammor) ska ha cred för detta.
Det ÄR slitigt coh tufft att ha barn -även om man är två närvarande föräldrar som delar på ansvaret.
Det är inte bara matning och blöjbyten, utan det ska lekas, kramas, tröstas, nattas och pussas om. Feber och sjukdomar avlöser varandra och man ska hålla om och vara närvarande hos liten sjukling samtidigt som man ska stå i telefonkö hos Försäkringskassan och försöka få i sig lite näring själv OCH dessutom få i sig sömn.

Om ni skulle börja umgås med någon av alla dessa underbara ensamma mammor i vårt avlånga land så är mitt bästa tips till er att finnas där.
Det kan vara något så simpelt som att erbjuda sig att laga maten en dag, eller ta barnet/barnen en timma så att mamman kan få duscha i fred.

/Kastrullhäxan  

 

Veronica

13 maj 2013 10:40

Så fint skrivet gumman! <3

 

ewa öjerteg

13 maj 2013 11:35

Sanna ord du skrivet gumman...Livet skulle bli så mycket lättare för många med "bara" lite hjälp o att bara finnas där...Du är en klok kvinna så nåt har jag lyckats med...
Stor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...