Idag är det dags att ta stygnen på Pyret.

Jag har yckats få bort stygnen men inte slangen. Det är en hel del levrat blod runt om som håller fast den.

Usch. Stackars Pyret är inte glad heller.

Så nu är det bara att badda badda badda tills det lossnar.

Stackars katt.

Uppdatering: Stygnen är borta och dränaget likaså. Pyret låter såren vara ifred och har varit utan krage några timmar.

Jag fick hoppa in och jobba fyra timmar. Och såg att jag var uppsatt de kommadne 4 helgerna. Så är det att vara extraarbetare. Men det blir ju timmar iaf!

Men en dag ska jag försöka byta *hoppas* Jag ska ju på 25-årskalas då!

Nu har jag två sjuklingar hemma hos mig.

Den ena har jag redan berättat om och den andra är redigt förkyld.

Jag fick ett recept på en bra dryck när man är förkyld. Den består av mjöl, lök och socker som man kokar tillsammans.

Min sambo gillar både mjölk, lök och socker och  "att det är ott var och en för sig så det måste ju vara gott tillsammans"

Men hans min när han drack sa allting. Det var INTE gott. Men det gjorde visst ett underverk för han slutade rosssla, hosta och snora.

Denna dag...

När jag klev upp i morse låg Pyret kvar i sängen. Han är ju ganska morgontrött så det är ju egentligen inget konstigt.

Sambon låg också kvar och sov länge.

Men Pyret brukar alltid komma efter en stund, en halvtimma-timma kanske, och vilja ut.

Men inte idag.

Så vaknade sambon, men katten låg kvar. Jag var in till honom och klappade lite. Han tittade på mig med trötta ögon och vek upp ett bakben så jag skulle klia på magen.

Sen gick jag och åt frukost men ingen katt kom. Så tillslut bestämde ag mig för att väcka honom. Han sov ju hela kvällen igår också.

När jag lyfter katten skriker han rakt ut! Jag lyckas iaf få ner honom på golvet men så fort jag tar i honom så skriker han.

Sedan går han till altandörren och vill ut -på tre ben.

Jag försöker titta och känna, allt medan min lilla svarta kompis skriker åt mig.

Så jag ger upp och ringer veterinären.

För att korta ner historien så kände veterinären igenom katten kort och konstaterade att det gjorde ont. Så han fick lugnande.

Sedan rakades området och ett bitsår uppenbarade sig.

Pyret har numera tratt, ett rakat framben med dränage (stavning?) och ska äta tabletter i fem dagar.

Jag konstaterade att jag inte kan betala med mitt kort där, men min sambo la då fram sitt kontokort utan att blinka.

Det blir ingen bil för mig den här månaden för vi är plötsligt 3500kr fattigare.

Nu ska jag bara försöka fatta hur man gör för att skadeanmäla.

PS Min kamera har visst inte förstått att det har varit skottår, därför är det fel datum på allting.

Bild 1 och 2: Jag och Jumme. För er som inte vet så är Jumme min tidigare medryttarhäst och nu när vi var ner fick jag möjlighet att rida honom igen. Tack C!

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så kände han igen mig när vi kom. När jag visslade kom han travande emot mig. Sånt får mitt hjäta att smälta.

Han var precis som jag mindes honom, en gul charmknutte som är jättefin i munnen. Det är svårt att låta bli att älska honom.

Bild 3: Jag gör i ordning Ronja åt C. Min sambo har tagit bilden genom att hålla kameran igenom boxgallret. Jag ser att ridbyxorna håller in fläsket rätt bra ändå. =D

Bild 4: Esmeralda. En väninnas katt. Hon har blivit jättefin sen hon kastrerades och var inte riktigt så blyg som jag mindes henne. =)

Bild 5: Min väninna. Hon ville inte vara med på bild så vi gjorde en "censur"

Bild 6: Efter denna gata hade vi vårt boende.

Bild 7: Jag gör halkbanan med brorsans bil! Det var jätteroligt och jag skrattade jättemkt! Det är verkligen skillnad på 20 årig volvo och 8 årig SAAB! Bara ABS-broms gör jättemkt!

Bild 8: Suddig bild på Britta. En katt som jag nog aldrig kommer att glömma. I våras (var det?) hade hon antagligen varit och slickat på en giftig padda eller något när jag hittade henne förlamad och rädd på gräsmattan.

Hon hade blivit sämre på natten men klarade sig som tur var. Idag är hon mamma till tre kattungar (jag har bara sett en och den var jättefin) och ser ut att vara en pigg och alert kisse.

Hon var i alla fall jättemysig när vi var och träffade henne.

Förutom att mina fötter protesterar så ÄLSKAR jag mitt jobb. Det är så roligt!

Idag har jag fått lära mig kassan. Till en början fick jag stå och titta på en annan tjej när hon slog på den men sen armbågade jag mig fram och gjorde själv medan hon tittade på och stöttade.

Rätt som det var så försvann hon eftersom hon fick annat att göra och det mesta har gått som en dans.

Givetvis fick jag hinder ibland men bad då om hjälp och fick det.

Och gissa vad! Jag har fått MKT beröm från FLERA STYCKEN att jag är jätteduktig och att jag har lärt mig kassan otroligt fort.

Jag fick gå hem två timmar tidigare bara för att det var så dåligt med folk (vi är inne i lågkonjuktur snart) men jag är BARA glad. Så oerhört glad och lycklig och vilket toppengäng jag tydligen hamnat ihop med!

Tyvärr är min blogg just nu fylld till bredden av bilder, jag hoppas att jag kan lösa det inom det snaraste.

Men här kommer några smakprov iaf!

Först och främst en länk till min underbara vän Vickan:

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Du har på ganska kort tid fått ta så stora beslut och så stort ansvar. Jag vill att du ska veta att jag beundrar ditt mod och din beslutsamhet.

I morse tog du farväl av en kär vän, någon som funnits för dig under en tid och som du på ett sätt ändå blivit ganska nära.

Jag kan inte föreställa mig hur det kändes för jag har inte varit med så långt själv. Jag har alltid tagit farväl av mina hemma på stallbacken kvällen innan men jag är helt säker på att mina vänner blivit väl behandlade ända till slutet.

Jag vill att du ska veta att jag alltid, oavsett vad som händer, finns här för dig. Du ska alltid kunna vända dig till mig. Även om vi blir oense någon gång så tänker jag alltid finnas för dig.

Idag har du all min respekt!

Och vet du vad jag tror? Halv åtta i morse stod Balder, Mysan, La Mere och många många fler och väntade på just din speciella vän. De ville visa honom alla fälten med klöver, var morötterna växer och var de finaste äpplena faller från träden.

Bilderna ovan är inte från Trapalanda men de visar nog ändå vad som väntade honom när han kom dit.

Skuggan tänkte jag skulle få reprensentera den tid vi får tillsammans med våra vänner hästarna.

---------------------------------------------------------------------------

Idag har jag varit iväg och ridit Jumme igen, första gången på ca ett halvår.

Jag och sambon tog varsin grimma och gick ner till hagen. Jag visslade som vanligt och det verkade som Jumme kände igen mig för han ryckte genast huvudet från marken och hela flocken kom travande emot oss, med Jumme i spetsen. Det kändes så himla bra.

Han kom raka vägen fram till mig och Sunny stannade hos Stefan.

Mitt hjärta hade kunnat brista.

Bilder kommer när jag kommit hem till staden vid havet som jag flyttat till.