Jag längtar så grymt mkt till onsdag! Jag vill att det ska vara onsdag NU!

För på onsdag kväll kommer min absolut bästa kompis, min främsta vännina och, ja, vi är nästan som själsfränder.

Hon har hängt med några år nu, närmare bestämt sisådär cirkus 7 . Från början var vi inte alls vänner, vi var lite kär i samma kille och det var lite jobbigt.

Men en dag bestämde hon sig för att låna ut sina väntar till mig och sen den dagen är vi så gott som oskiljaktiga!

Visst är vi oense ibland, det har tom gått så långt att vi blockat varann på MSN vid ett tillfälle, men det är sånt som man kommer över. Vi är ju kompisar! 

"Alla blir osams ibland, men riktiga vänner blir sams igen." sa en annan kompis till mig och det är sant.

När hon kommer hit ska jag ta med henne till hästarna och så tänkte jag att vi skulle rida en sväng. Antagligen drar jag ut henne på milen eller något. Det ska bli skoj.

Och så har jag och Stefan tänkt ta med henne på bio, om hon orkar det på onsdag kväll. Och så ska vi ju givetvis gå på Hööks! *Jippi!*

Sen har jag inget mer planerat så vi får se vad som händer. Just nu är jag bara så glad att hon kommer!!! 

Vickan, gumman, Strumpan... Det här inlägget är för dig. DU betyder massor för mig! KRAM 

6-8 port.

2 dl socker

3 ägg

200g philadelphiaost

3dl vispgrädde

2 tsk vaniljsocker

10 digestivekex

Dela äggen, vispa socker och äggulor pösigt. Rör i vanlijsockret.

Blanda i philadelphiaosten.

Vispa grädden i en egen bunke och rör ihop det med det andra.

Vispa äggvitorna HÅRT i en egen bunka och blanda ihop med det andra.

Krossa kexen och lägg hälften i en bunka med avtagbar kant (går iofs även med fast kant) häll på smeten och lägg resten av kexen som ett täcka ovanpå.

Ställ i frysen 7-8 timmar.

Tag ut kakan ur frysen 15-30 min innan servering.

Här är min cheesecake, plastad i frysen. Den har just fått godkänt av min sambo! 

Gårdagens roligaste:

Grannfamiljen har en sån där elektronisk barnvakt, ena delen står inne i barnkammaren och andra delen har föräldrarna.

Om barnet vaknar och skriker hör föräldrarna det.

Iblan så kommer det dock in störningar, detta beror nog på att andra använder samma "kanal", det resulterar i lite brusande och pipande ibland.

Vi skojade och sa att det är ryssarna som avlyssnar oss.

Igår plockade grannen dock upp sitt babylarm, tryckte på "talk" och sa någon konstigt och han fick svar!!!! Han fortsatte då att prata (ord som ingen hört förut) och rättsom det var brusade det till i "luren" och så hörde man:

"Hallo. How are you?"

Vi skrattade gott år det eftersom grannen då började prata på engelska och skriker något om att han är ute på baltiska havet och sjunker. Så säger han:

"By the way, I have a big dick!"

Vi skrattade ännu mer, men sa till honom att det kanske inte var så smart sagt eftersom vi inte hade en aning om vem som satt och lyssnade i andra änden, det kunde ju faktiskt vara små barn!

Han tar då upp "luren" igen och säger

"Sorry, I meant wrong"

Då skrattade vi ännu mer. Det lät ju som att han hade sagt fel, att han hade en liten "dick" *ASG*

Bajskluttshistorien kan jag nog hoppa över. Kan ju säga att vi tillslut hade "skit"roligt och att Stefan var "skit"sur. När vi sen försökte avsluta det och Stefan blev tillsagt att "skita" i det så spårade det ur totalt. Jag tror aldrig att jag har sett två (tre? Jag et inte riktigt hur mkt Stefan verkligen skrattade) skratta så någon gång.

Jag tog det lugnt med drickat igår, skyllde på att jag inte var riktigt nykter sen förra helgen *angel* Enligt alla andra var jag riktigt dragen då, men det håller jag inte helt och fullt med om. Visst, ordentligt påverkad var jag, men jag tog mig ju faktikt hem själv, på min egen cykel utan att ramla omkull.

Idag har jag ridit, Brandy var riktigt fin och mjuk eftersom Linda hade ridit igenom honom igår. Dock fick vi korsgalopp en vända *obehagligt*

Sedan har jag bakat en cheesecake *mums* Den ska vi nog äta om en timma eller så. Är det midsommar så är det. =)

Här är an som jag älskar mest av allt av: 

Hästar är mitt stora intresse, de ger mig lärdom, trygghet, vänskap...

Så enkelt är det. 

GRATTIS PÅ VÅR 11-MÅNADERSDAG ÄLSKLING! <3 

Så har det varit midsommarafton även i år. Vi tog cyklarna och for upp till Södra Bomhus för att träffa släkt och vänner.

Där blev vi kvar ganska länge för det var äldigt trevligt med god mat och glada människor.

Det pratades, åts, dracks, tävlades och var allmän trevligt.

Allt eftersom klokan gick somnade barnen, de yngre först givetvis och sedan de äldre.

Halv tolv valde jag och sambon att droppa av, det blev lite protester men eftersom jag ska upp och rida i morgon så känner jag att jag behöver få sova.

Nu ska jag lägga in foton och sedan krypa till kojs. Ev orkar jag skriva mer i morgon.

Dagens bästa foton måste jag lägga in, bara så att ni får se hur trevligt vi hade =)

Kortet på sambon (Han med hatten) är fotat och redigerat av M. Larsson.

sedan vi hittade varandra...

I morgon är det 11 månader sen som jag helt galet satte mig på ett tåg och åkte norrut till en människa som jag aldrig hade träffat förut.

Vi hade pratats vid via datorn och på telefon men aldrig setts.

Sista milen började jag bli nervös, men ändå kändes det rätt. Och det var det ju uppenbarligen...

Jag minns fortfarande när vi pratade i telefon första gången, då cyklade jag efter gamla järnvägen från stallet och när du svarade slog det mig vilken djup norrländska du hade! Det hade aldrig slagit mig att du pratade något annat än rikssvenska!!! =o

Och då tyckte inte att jag gnällde så mkt som Örebroare gör heller. =)

Minns du första gången ute hos hästarna? Jag har bild när du sitter på marken, ska lägga in den här. Du var så söt.

Minns du första gången du höll om mig? Jag minns fortfarande våran första kram, din bil, din röda volvo...

Men jag har glömt att du rökte när vi träffades.

Du är bäst. Älskar dig.

Idag jobbar sambon länge, han kommer nog inte hem förrän halv åtta ikväll. Då ska vi äta korv med bröd.

Idag har jag inget ridsällskap igen, typiskt. Så hästarna får nog vila.

Tur att jag fick rida igår.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på, verkar ju bli regn så vattna gräsmattan behöver jag ju iaf inte.

Så, nu ska jag gå iväg och fortsätta tråka. Ha det gott.

Äntligen har jag fått rida!

Igår var vi ute med alla tre hästarna efter järnvägen. Limus först med vagnen efter givetvis, hon älskar att dra vagnen!

E vågade tom släppa på henne uppför backen lite grann och Limus sträckte genast ut sina långa travarben och travade nöjt.

Brandy släppte jag efter på tygeln och så for han iväg som ett skott uppför backen i fyra språng, jippi!

Har varit hos naprapaten idag, är mkt bättre men ska gå en behandling till bara för att se var det hela tar vägen. Skönt att slippa känna att man är låst och att det tar emot hela tiden. Nu känns ju faktiskt stiglädrena lika långa också!

Idag har jag och sambon haft hand om hästarna.

Han, sambon alltså, har tjatat ungefär hela tiden sen jag kom från naprapaten att vi ska åka och rida, så han var visst sugen idag.

Gibbe fick då vila medan vi tog ut Brandy och Limus en sväng i skogen. Vi hade tänkt rida på banan lite först men eftersom insekterna biter så hemskt på Limus så red vi över 76an och in i skogen i Hemlingby.

Det var roligt och väl inne i skogen lugnade flygfäna ner sig, men vi såg en del saker som hästarna tyckte var läskiga. Först var det en åsn där kåpa till pickup som låg efter vägen, hästarna gick förbi, men lite ovilligt. Sedan låg det en skumgummimadrass mitt på vägen också.

På hemvägen var inte madrassen så läskig men kåpan till bilen he plötsligt fått huggtänder och Brandy slickade staketet med sidan. Det läskiga är att det är ström i staketet. Limus gjorde sjävfallet likadant och när jag skulle vända mig för att se hur det gick för dem fick Brandy syn på en sten (den sticker liksom upp ur vägen och har gjort det så länge som jag ridit honom iaf, men just i dag såg han den) och fick något halvt frispel och blev jätterädd. Dock är han ju snäll som ett lamm och när jag styrde framåt och skänklade honom så gick han förbi utan att vara dum.

Många klappar och mkt beröm förtjänar en sån häst!

Vid hagen försökte jag fota lite, Limus har inte alls förstått grejen så hon ser ut som en älg eller nåt. Svårt att få fina ridbilder på sambon då.

Själv ser man ju ut som en halv sumobrottare när man har säkerhetsvästen under. Dessutom är det svårt att fota när man sitter på hästryggen!