Idag har hela dagen rullat på.
Det började med att Julie började pipa vid midnatt och tillslut hämtade sambon in henne så att hon fick sova mellan oss. Fram till klockan tre i morse härjade hon rätt rejält mellan oss och vid fyrasnäret beordrade jag sambon att fixa fram lite alvedon eftersom jäntan fortfarande var orolig och dessutom varm.
Hon tog snällt alvedonen och somnade sedan sittande i min famn. Jag lirkade mig försiktigt ned så att hon sov en stund mellan mina ben, men sen lyfte jag över henne till mitten av sängen.
Halv åtta pep min väckarklocka. Upp och i kläderna och traska till hälsocentralen för att lämna ett blodtryck.
Jag dras ju med en envis huvudvärk som emellanåt blir så kraftig att jag inte klarar av att ta mig ur sängen. Jag kan inte se ljus, alla ljud skär i öronen på mig och jag mår illa.
Klassisk migrän sitter oftast i en del av huvudet men det här sitter i hela huvudet och kommer och går molande. Det gör så fruktansvärt ont!
Ni ska veta att jag dragits med mkt huvudvärk och har haft en hel del migrän under min uppväxt, men det är ingenting i jämnförelse med detta.

Hur som helst, jag låg lite högt i det undre trycket. Knappast någon överraskning direkt. Sköterskan tyckte i alla fall att jag ska för vidare utredning och VIPS! så hade hon fixat fram en tid hos min läkare på torsdag förmiddag.
Jag har mina misstankar om vad det kan bero på, men vi får se.

Därefter gick jag raka vägen hem, käkade frukost tillsammans med familjen som nyligen vaknat och därefter gick jag och la mig en stund. Julie kom också och la sig och snart sov vi tillsammans. Skönt!

Sambon väckte oss efter en stund, fixade Julie medan jag ordnade skötväskan och lånade en hund av grannen och därefter gav vi oss av till Hemlingby. Jag och hunden, som för övrigt heter Foxy, tog Julie och barnvagnen och gick runt 2,5an medan sambon joggade runt 6an. Dessa två spår startar på samma ställe och går ihop på slutet, så sista biten hann han ikapp mig och fick då ta Foxy med sig så att hon fick springa lite.
Foxy var överlycklig. Hon är helt galen i kottar och i Hemlingby är det kottar överallt. Hon har dessutom energi för hur många hundar som helst, så när jag puttat barnvagnen 2,5 km så hade nog Foxi gått 3-4km eftersom hon srang fram och tillbaka (så långt kopplet räckte) vid barnvagnen.

Hem, äta och trösta Julie som haft det riktigt jobbigt med tänderna under dagen. Febern kommer och går och magen krånglar. Det är också svårt att få henne att äta, men vi har sagt att om hennes önskan är att leva på välling när tänderna värker så får hon göra det. Huvudsaken är att hon får näring i sig.
Hon är dock nyfiken på vår mat när hon sitter med vid bordet och får då så klart smaka. Lite grann slinker ner, men det är inte alls min lilla matglada tjej som jag är van vid.

Nåja, nog om det.
På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte till stallet. Mocka, fixa mat, fram med transporte och försöka få av värsta dammet på hästen. In med hästen i transporten och sedan iväg mot Hofors och deras Pay and ride.
Sambon var tillsagd att lägga allt krut på Julie och sysselsätta henne med det hon tyckte var roligt så skulle jag och J klara oss själva. När jag står och ska sadla så inser jag att jag lyckats åka från hjälmen.   
Hoppsan!!!
Ni ska veta att om det här varit för några år sedan så hade min värld gått under. Jag hade blivit helt knäckt och strukit mig och sedan suttit och grinat hela vägen hem och tyckt att alla var dumma (inklusive jag själv).
Idag ryckte jag på axlarna. "Vad tusan. Vi är på en ridskola. Nog finns det en hjälm att låna alltid!"
Skickade iväg J medan jag fixade Jumme och J kom snart tillbaka med den mest gigantiska hjälm jag någonsin burit. Men nöden har ingen lag, upp på hästen och in på banan. Dessutom visade det sig vara ändrad startordning så jag började först i båda klasserna.

För att göra en lång historia kort så mindes jag båda programmen. Som vanligt fanns det ingen gas på Jumme så jag fick driva. Och när jag drev så slog han sig fri. J lyckades få en inte allt för smickrande bild då Jumme kör näsan i vädret som svar på min galoppskänkel... Lyckades skrapa ihop 52,2%.
Red sen lite på framridningen och då hade den gula traktorn vaknat till lite grann och det kändes roligt att rida.
Tyvärr tappar han ju lite framåtbjudning när han kommer in ensam på banan, men vi kämpade på, höll formen något bättre genom detta program, men det är ju inte hans fel att jag inte kan rida. Fick till en liten längning i traven (första gången som det känns riktigt bra under en tävling) men inget som imponerade på domaren.
Jag red ganska dåliga vägar, men det är som sagt inte hans fel. Jag lade fokus på framåt och sitta så still jag kunde och tyvärr fick ridvägarna då stryka på foten istället.
I galoppen tyckte hon att han var springig, vilket jag kan hålla med om, men jag valde ju att lägga krutet framåt så den kritiken kan jag ta idag.
54,8% räckte det till. Och även små stjärnor lyser ju.  

Vissa delar var bättre än andra och det är bara att åka hem och träna och lära sig mer.
Jag tyckte i alla fall att det kändes bra och det är egentligen det enda som är viktigt.
Jag vet vilken väg vi vandrat hittills och jag vet att det finns folk som inte trott att det skulle gå att genomföra en tävling med Jumme.

Det bästa av allt är ändå att sambon är så nöjd. Han pratade i bilen på vägen hem om att vissa delar av programmen (särskilt B1an) sett riktigt bra ut och att det är stor förändring sedan vår första tävling ihop på Fältis för några år sedan.

 
För övrigt låter jag nog bilden tala för sig själv.

/Kastrullhäxan  

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det 6 år sedan jag klev av bussen i Gävle och träffade min älskade sambo för första gången. Det är 6 år sedan som vi blev ett par och aldrig har jag behövt ångra det.

Älskade, älskade sambo!
Du är så fin så det gör ont inombords!  

 

/Kastrullhäxan  

Du har burit mig till, och igenom ett SM.
Det är långt mycket mer än vad folk trott om någon av oss!
Jag, som slagit mig gul och blå genom ungdomen, som krävt mer än vad jag klarat och sedan klandrat mig själv så hårt.
Du, min lilla karusellponny, som lade energin på att vara allmänt tvärsemot, inte vilja, att vägra, sura och tjura.
Du som backat in i staket, ner i diken, upp i snödrivor och som tvärnitat och slagit bakut om någon krävt de mest alldagliga saker av dig.

VI har TILLSAMMANS åstadkommit detta! VI har hamnat mitt i resultatlistan på ett SM, du och jag!
Om vi tagit oss ändå hit, hur långt kan vi då fortfarande nå?

Jag älskar dig så!

 

Det här har, som ni förstår, varit en lång helg. Samtidig som man längtar hem efter sin egen säng, hemlagad mat och barnsäkrade rum så önskar man att det aldrig skulle ta slut.

Ikväll orkar jag inte blogga så mkt, och jag har inte bloggat någonting under själva SM heller då jag dels haft lite knackig uppkoppling och dels inte haft ork.

Min lilla gula traktor har i alla fall burit mig ända till, och igen ett Fjord-SM. Det känns väldigt roligt och jag är stolt samtidigt som det känns så overkligt!
Jag red fram väldigt kort stund, det var varmt och mycket broms i luften. Jumme kändes lugn men lyssnade bra. När vi travade över startlinjen, bort från publiken, så hann jag tänka: "Nu har vi startat SM tillsamans. Nu är det på riktigt!" och så log jag och blev alldeles varm inombords.

Min envisa lilla gula åsna har förvandlats till en liten gul traktor. Godmodig, snäll och tuffar fram överallt.
Den här helgen har vi passerat genom en köldridå (som dessutom var mörk i färgen), travat över träbro och genom vatten. Allt gör han på ett lika lugnt och trevlig sätt.
Dessutom hoppade vi tre hinder, där i alla fall ett var på 80cm och visst, jag var tveksam, men när jag styrde emot så var jag inte sådär rädd som jag brukar vara. Jag vågade lita på att om jag bestämmer mig för att jag vill över -då hoppar han. Och gentleman som han är så gjorde han precis det.

Det finns nog inte så mkt mer att tillägga. Ni vet redan hur innerligt jag älskar honom och ni vet att han funnit för mig genom svårare stunder, känslomässigt, än det här.
Vi är oense ibland, han kan vara en klumpeduns och jag kan vara lite för het i humöret, särskilt när nerverna spökar. Men den här helgen har vi kommunicerat, ställt upp och berömt varandra.

Jag, som sagt att jag ska lägga av med tävlandet, har helt plötsligt bestämt mig för att få Jumme i fyrhjulsvagn och satsa på allrounden (dressyr, brukskörning, precisionskörning och hoppning) parallellt med bruksridningen. En så här fin häst ska man inte spilla bort -särskilt inte när han också tycker att det är roligt.

Jag hoppas på ett SM för vår del även nästa år.
Jättetack till alla er som varit och är en del av Team Jum-Jum, till er som stöttat oss, som peppat mig, som torkat mina tårar när jag nästan tappat orken och som håller varsin tumme för oss när vi är ute på tävlingsbanorna.

Det största tacket vill jag ändå rikta till min sambo som står ut med mig och som varit väldigt drivande för min skull i frågan om SM. "Det är ju det här du vill. Det har du ju sagt sedan vi hämtade Jumme!" har han sagt och sen kört oss land och rike runt för att jag ska kunna uppfylla en av mina stora drömmar.

Tack också till Jum-Jum. Den mest centrala delen och den stora stjärnan i Team Jum-Jum.
Utan dig hade vi inte existerat som ett team. Du har uppfyllt en dröm för mig och du ska veta att vi är många som är stolta över det som du och jag åstadkommit i helgen.
Tack för ditt tålamod med mig.

 
Jag har lov att använda bilden tillsammans med vattenstämpeln :)

/Kastrullhäxan

Tänkte mest bara ge ifrån mig ett livstecken.
I morgon kommer antagligen startlistorna till SM och så ska jag försöka åka runt i skogen uppe på Adas rygg. Så efter de två upplevelserna samma dag är det inte säkert att jag lever längre. (Jag är rätt fjantig när jag ska rida nya hästar, bara så att ni vet!)

Nåja. Den dagen, den sorgen.

Jumme har dragit mkt vagn senaste tiden. 7 km i går med rockarden och två vändor uppför backen i trav. Idag fick han ytterligade 7 km i kroppen med rockarden (den är TUNG!) men en annan vända men mycket trav. Han hade nog lite träningsvärk idag då han kändes lite trött (det var varmt också) men annars kändes han verkligen jättetrevlig!
Det har varit riktigt bra för hans insulinresistens och nu hoppas jag att de här turerna så sakta börjar bita på de fettdepåer som han samlat på sig trots att jag försökt hålla honom på ganska strikt grästillgång. Men när man roar sig med att rymma ur hagen så får man i sig mer än vad matte tänkt!

I morgon får han lite välförtjänt vila i alla fall. Det kan han behöva inför SM.

Julie har börjat sova i eget rum. Hon sover riktigt bra tycker jag och hon har vid flera tillfällen själv gått fram till sin säng och bett om att vi ska lyfta i henne där. Så jag antar att det innebär att hon är nöjd.

Själv har jag fixat håret så att jag ser någolunda anständig ut inför SM och min första arbetsdag.
Jag har en helt suverän väninna som hjälper mig med håret och jag är lika nöjd varje gång jag går därifrån. :) Tack så jättemkt för hjälpen!

Nu sa jag gå o lägga mig. I morgon är det upstigning tidigt då de fyrbenta ska ha frukost!

Jag har en dröm där jag är stark, står på egna ben o allt löser sig.
Sista året känns det som om det varit en hel massa omkring mig o det är tack vare riktigt fina vänner som jag orkat mig igenom många saker.
Samtidigt blir jag allt mer säker på att det jag känner är äkta o att jag måste lita på mig själv. Det är då jag mår som bäst.

Jag har funderat över hösten.
Julie fick inte plats på förskolan här hemmao vi vet inte exakt hur det kommer se ut på mitt jobb. Vi vet att det är förändringar, men inte hur en vardag kommer att se ut riktigt.

Det är flera små saker som gör att jag funderar fram o tillbaka, o det är samma små saker som gjort att jag tagit beslutet att lämna ifrån mig Jumme ytterligare lite mer.
Även detta har jag funderat på. Vem litar jag tillräckligt mkt på för att låna iväg min bästa kompis till? O vem av alla dessa har tid, råd o engagemang i tillräcklig omfattning?
Så pratade jag med min medryttare, bara häromdagen faktiskt. O då säger hon, efter några timmars fundering, att hon vill ha honom mot att jag stallar upp honom närmare henne.

Allt har gått väldigt fort. Innan jag hann blinka så hittade jag en stallplats o några av dem som står där har nästan skrikit åt mig att flytta in, helst nu. Men jag sa att de iaf får vänta till efter SM innan vi kommer.

Denna helgen kommer nog gå i rasande fart misstänker jag.

Igårlämnade jag bilen på verkstaden för service. Dyrt men välbehövligt. Jag hjälpte svärmor med en sista minuten-resa (vilket krångel med betalningen!!!) och hade samtidigt en lite smågnällig Julie att ta hand om. Jag tror att det är lite tänder på g igen + att hon sovit lite för lite. Efter någon timmas sömn var hon sig själv igen.

Sen kom först C och hälsade på oss (hoppas att du tog dig hem helskinnad på cykeln) och hon och Julie lekte massor.
Senare kom grannen ner och vi åkte iväg och hyrde en film, köte lite godis och mat från pizzerian.
Gott och mycket trevligt!

 
Vi såg A good day to die hard. Jag gillar ju Die Hard-filmerna och även denna, trots att den fått dålig kritik.

I eftermiddag ska vi lasta Jumme och åka och hälsa på Gimli. De ska dela transport i morgon så idag ska då få möjlighet att umgås lite. Varken jag eller Gimlis ägare känner oss oroliga utan tror att de kommer leka med varann bara.

I morgon ska desom sagt dela transport och vi åker till Mora för att tävla dressyr. Jag har anmält mig o Jumme till två klasser. Den ena har jag aldrig ridit tidigare så det är bäst att sätta igång att lära sig programmet idag.

På söndag är det 3-årskalas hos svägerskan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska orka allt, men jag år väl helt enkelt ta det lite lugnare i veckan som kommer och ladda för #fjordsm då.
På torsdag eller freda fixas Jummes hovar så att de är riktigt fina till SM.
   
Förberedelser inför SM. Julie hjälper till som ni ser.

Lite annat smått och gott som hänt är att blombuketten som jag fick i samband med min födelsedag fortfarande lever. Rätt otroligt, men jag har snittat om den två gånger. Nu är den rätt så kort, men ganska fin ändå.
 

Och en bekant håller på att flytta och rensade därför ut en hel del av sina saker som hon gav bort till Julie.
Jag är ju inte den som gillar rosa, men jag tycker att det var fint att skänka det till Julie och hon är jättenöjd med alla fina saker!
Tack så jättemycket!
 
(Några av de saker som hon fick. Tavlan med texten har jag dock fått av min mamma)

/Kastrullhäxan  

Vaknade 06.45 i går morse av ett envist prasslande. Så fort jag kom till medvetande förstod jag att det kom från Julies säng så jag studsade omedelbart upp för att kolla vad det var.
Julie hade då legat och vridit sig fram och tillbaka i sängen, lyckats greppa tag om lakanen och kiss-

skyddet och rullat in sig i det. Så hon såg ut som en liten mumie som låg där i spjälsängen.
Hon var inte vaken och vaknade inte heller när jag slet isär skyddet och rullade ut henne ur lakanet igen.

 
Mycket skräp blev det i alla fall då det gått sönder och innehållet rasade ur.

Igår lekte i med grannen och hennes pojk en stund i lekparken.  Julie tycker både om att gunga och åka rutchkana. Känns skönt att veta såhär inför dagisstarten
 
Nästa sommar är de nog tre som kivas med varann i lekparken då L ska få ett syskon.
Spännande!

Själv känner jag mig (fortfarande) inte särskilt sugen på en till. Jag är så nöjd och tacksam över min prinsessa och tycker att det räcker gott och väl för min del.

 
Hon har ju blivit så stor och hon är så duktig på alla uppgifter som hon tar sig an.
För er som inte vet så går hon på egen hand (även om hon gärna varierar det med att gå intill någon och hålla handen och att krypa) och idag försökte hon ta på sig sina skor själv.
Hon iaktar oss andra, ser hur vi gör och försöker göra likadant!

Dessutom har hon lärt sig smacka med läpparna och hon smackar hela tiden. Tur att hon inte var med i vagnen idag, för Jumme var på hugget.

Det har ju varit både blåst och regn här idag och Jumme har inte gjort något tuffare arbete de senaste dagarna så det kröp väl lite i skinnet på honom (han brukar dock inte bli dum när han vilar) men idag började han med att backa vagnen in i trädgården och vi hamnade lite tokigt mellan en stege och hästtransporten så jag fick fortsätta backa honom lite grann och sedan försöka vända honom samtidigt som han skulle gå fram. Han böjde dock bara på halsen och spelade ofröstående så jag fick backa lite till och slutligen morra åt honom innan han gjorde det jag bad honom om.
Han är inte dum den lille gule, tvärtom!

Resten av turen var han PIGG och letade spöken i buskarna. 

Idag övervägde han dock att försöka springa ifrån ett spöke.
Det är bara larv från hans sida och jag blir inte rädd när han gör så eftersom jag vet att jag har kontroll, men givetvis är det något jag, av säkerhetsskäl, hoppas att han slutar upp med.
Jag har alltid sagt att en häst med vagn efter som blir osäker gärna ska manas framåt så att man inte råkar backa ner i något dike med vagnen, eller ger sig själv fällknivsverkan (på större vagnar) då det kan sluta riktigt otrevligt.
Så jag får vara rätt nöjd att han drev framåt istället för att stanna och backa denna gången.

/Kastrullhäxan