Idag börjar jag med att bjuda på ett trevlig videoklipp när Julie är ute med traktorn.
Vad är det med små barn och traktorer?
Jag har inte på något vis försökt vägleda Julie in på traktorer men ändå har hon ivrigt pekat på dem hela helgen.

Vi har varit hos min pappa utanför Örebro och firat midsommar.
Ja, vi har ju bott hos min kusin men hon bor i närheten av pappa.

   
Vi åkte ner i torsdags och hann umgås lite grann innan det var dags för att sova och på midsommaraftonens morgon fick jag hjälpa pappa med några får då en tacka lammat och inte riktigt förstod vad hon varit med om.
Med gemensamma krafter (ok då, mest pappas) flyttade vi baggen och den andra tackan till en ny box och sen började vi försöka få lammungen att dia.
Han kan inte ha varit gammal för pappa fick dra av lite hinnor som satt på hans kropp fortfarande och ullen var alldeles kladdig. Det var svårt att dia så tillslut fick jag ge honom i flaska (mina kusiners pappa kom och mjölkade ur tackan lite grann så lammet fick mjölk från henne).
Det var lite spännande att få en så färsk bebis att ta hand om. Dock försökte han dia på min tröja som jag hade på mig.
När vi åkte hem igår så diade han bara tackan stod still, så jag tror att det kommer gå bra.
 
 
Midsommar firades nere hos pappa. Jag och sambon hjälptes åt att klä stången medan Julie sov i vagnen. Jag försökte binda kransar, men först blev det fel så pappa fick ta isär dem och så fick jag börja om igen. Typiskt. Men det blev br anär det blev klart.

Snabbt ner till min kusin, mata Julie och in i duschen innan det var dags att fara tillbaka till pappa igen.
Då hade min farmor kommit och satt på en  trädgårdsstol och väntade på oss.
Det är första gången som hon och Julie träffas men Julie sträckte sig direkt efter henne och satt i hennes knä en stund.
 
Ni får leva med att alla bilder är åt fel håll, tyvärr.

Vickan kom med Novalie på eftermiddagen och barnen har lekt och dansat kring stånden (Julie hade både kusiner och sysslingar där) och de har haft riktigt roligt.
Brorsans dotter hade så roligt att hon inte ville åka hem när det blev kväll. Hon ville vara kvar hos sin farfar. Lilltjejen då   Hon tycker så mkt om sin farfar. Han fick lova henne att hon skulle få komma en annan kväll och sova över hos honom och nu när de åkte hem skulle de stanna till och titta på lammungen.
Men jag förstår barnen, att de inte vill åka hem.
För när man kommer till pappas stuga så blir man alldeles lugn inombords. Telefonerna fungerar sådär, täckningen mot internet fungerar enbart om man har en rejäl portion tur och man slutar stressa! Det är så skönt! Och det känner säkert barnen också.
Jag har mina misstankar om att Julie kanske också kommer bli stormförtjust i sin morfar när hon blir större och då är det vår tur att stå där och vänta medan min pappa kramar och lovar att en annan gång ska hon få sova kvar.

Innan vi åkte hem hann vi också förbi min faster. Hon föder upp taxar och har Hunnabackens Kennel.
Hon har valpar som är drygt 7 veckor gamla just nu och de är så SÖTA!
5 små godbitar var det som kom skuttandes med svansarna i vädret och mötte oss.
   
På de här bilderna är det Hunnabackens Harley Davidson. Jag vet inte om Charina hade tänkt det namnet tidigare, men jag föreslog det åt henne innan valparna föddes.
Harley verkade vara den lite lugnare av valparna, men alla var helt bedårande!
Den här kullen är redan tingad, men om du är sugen på att skaffa en tax i framtiden så tycker jag att du ska kika in här: http://hunnabackens.blogspot.se/ och ev ta kontkat med Charina.
Friska, pigga och vänliga hundar som vill komma till aktiva hem med kärleksfulla människor omkring sig.

Flera av Charinas tidigare uppfödningar har flera priser i olika dicipliner. Och de är väldigt snälla. På midsommarafton satt Julie, drygt ett år, med Hunnabackens Ceasar i knät och båda bara NJÖÖÖÖT av varandras närvaro!

Efter en massa pussar och kramar från hundvalparna åkte vi raka vägen till min andra kusin. Hon hade både kycklingar och ankungar hemma.
Julie tittade nyfiket på både höns, kycklingar, ankor och den belgiska jättekaninen, men mest nöjd tror jag att Novalie (som är ungefär 2,5 år gammal) var.
Hon bor mitt i stan i vanliga fall och plötsligt kunde hon kliva barfota direkt ut på gräset och mötas av alla möjliga sorters djur.
Hon fick klappa både valpar, kycklingar och ankungar. Min kusin hämtade till och med en höna som Novalie fick klappa på. Men kaninen ville inte bli klappad. Han hoppade snabbt iväg när vi närmade oss.
     
Givetvis har vi sett hästar och kor (eller det var mest tjurar vi såg, och en och annan kviga) också.
Det är lycka för en 2,5-årig djurälskande liten jänta!

 

Innan vi åkte hem fick tjejerna låna Julis sysslings traktor och åka lite. Det var två tjejer som log, eller kanske snarare två jättestora leenden som satt på traktorn. Så spännande!!!
Min sambo var "lekledare" och körde runt på dem till tjejernas stora förtjusning.  

Om min uppväxtort har jag tyckt en hel del under årens gång. Jag har inte saknat den sedan jag flyttade därifrån för många år sedan, men igår kände jag att jag gärna hade stannat kvar lite till i alla fall...

Jag hoppas att ni haft en lika lyckad #midsommar som jag har haft.
 

/Kastrullhäxan  

Test

Testar om det funkar sedan sista uppdateringen av appen.

Idag har det varit en sån där dag när ingenting verkar klaffa.

Julie vaknade av sig själv och fick sin medicin men åt dåligt med frukost. Så gör hon ibland nu för tiden och så är det med små barn har jag förstått.
Jag försöker att inte göra så stor deal av det, utan torkar av henne och sätter ner henne på golvet medan jag plcokar av bordet.

I morse kröp Julie in i sitt rum och lekte en stund men blev sedan ledsen och ville vara i min famn så jag tog upp henne. Hon hade dock inga planer på att mysa utan genast började hon peka på saker på skrivbordet som hon tyckte att jag skulle plocka ner åt henne. Bland annat ville hon ha den gula post-it lappen med inköpslistan på. Det tyckte inte jag utan stoppade undan den och då skulle hon ner på golvet istället och började dra ut böcker ur bokhyllan.
Hon är en nyfiken tjej och vill spana in allting, men vissa saker är inte ämnade för henne (än).
Det hela slutade med att hon somnade lugnt i min famn och sov någon timma.

Tanken var att hennes farmor skulle komma och vara med henne medan jag gjorde stallet men allt drog ut på tiden så hon blev tyvärr lite sen hit. Under tiden som Julie sov så hann jag ringa apoteket som berättade att ingredienserna till Julies medicin varit restade.
Varför kan man inte inte ringa till mig då och berätta det så att jag i alla fall vet?
Jag ringde då till barnkliniken och fick lov att hämta ut mer medicin där så nu ha rjag så att vi klarar oss över helgen i alla fall.
På väg ut till stallet ringde apoteket upp. Medicinen skulle skickas i morgon och jag kunde hämta ut den klockan fyra...

Att såna här saker inte bara kan flyta på gör mig alldeles... Less! Jag förstår att saker och ting kan vara restade, men varför kan man inte ringa mig och berätta att det kommer att dröja? I så fall hade jag kunnat lösa det här igår medan min sambo var hemma, vilket hade varit i alla fall något lättare än idag när jag är själv.

Jag var lite gråmulen ett tag och eftersom klockan hunnit rinna iväg och jag inte hunnit få i mig mat så fick jag stanna på macken och köpa en baguette. Jag var i alla fall duktig och köpte kolsyrat vatten istället för läsk att dricka till. Jag blev lite snällare efter den måltiden.

Tack vare C gick stallet vansinnigt fort att göra klart och snart hade vi öppnat upp lite mer gräs i Jummes hage samt selat ut honom och idag fick C äran att prova att köra.
Hon har kört honom kortare bitar förut, men idag tog hon kommandot hela turen och det gick kalasbra trots att Jumme såg ett spöke bakom en skylt och tvärnitade vid ett tillfälle.
Lite konstigt kändes det att sitta intill. Det är inte ofta som jag får den möjligheten!

Vi busade lite med Jumme i hagen och provade sen att få honom att buga. Hon blir grymt intresserad av godiset och man får ständigt påminna honom om att ta fint för han blir verkligen "PÅ" och vill ha mer godis. Det är nästan så ögonen snurrar runt i skallen på honom. Knasbollen!

Efter stallet åkte jag in på City gross för att handla inför midsommar och upptäcker då att jag glömt inköpslistan hemma.   Det är så TYPISKT mig!
Jag måste få hålla på med det jag gör utan att bli avbruten. Min hjärna verkar gå på högvarv för jämnan och klarar inte av att hålla reda på mer längre.

Nu ska jag försöka avsluta allt jag påbörjat här hemma och försöka få ordning på Julies alla leksaker som hon och jag hjälpts åt att sprida runt i lägenheten under förmiddagen.

Vi får se hur längt jag kommer!
/Kastrullhäxan  

Ibland har jag tänkt att det är jag som fostrat Jum-Jum och så tänker jag på hur han är...
Varje gång har jag fnittrat lite för mig själv när jag insett att det är min uppgift att fostra Julie också.
Det kan nästan bara sluta på ett sätt: En glad tjej med mycket åsikter.

Se och njut. Det här är vardag här hemma nu för tiden   


 
/Kastrullhäxan  

I onsdags förra veckan var jag till apoteket här hemma och beställde hem medicin till Julie.
De hade ringt frn barnkliniken och bett mig göra det så fort som möjligt eftersom Julie är i behov av sin medicin och den bhöver tllverkas i hennes dos.
De sa till mig att om jag hann dit på onsdagen så KANSKE jag, med en rejäl portion tur, skulle hinna få medicinen på fredagen.
På apoteket fick de mitt telefonnummer så de kan skicka ett SMS när medicinen är klar för uthämtning och sedan dess har jag väntat.
När vi åkte hem från barnkliniken i torsdags fick jag med medicin så att det räckte till måndag morgon (alltså i morse) och vid lunchtid idag ringde jag till apoteket och frågade hur lång tid det tog innan medicinen är klar.

Då får jag veta att eftersom det är en medicin som måste tillverkas så kan det ta sju dagar. Och då pratar vi arbetsdagar...
Vid ett ögonkast i kalendern förstår jag att sju dagar är först på fredag -midsommarafton.   

Jag har därför hämtat ut medicin på barnkliniken och har så att det räcker till onsdag morgon och nu hoppas jag verkligen att de människor som tillverkar medicinen brinner för sitt jobb och gör den i raketfart så att jag hinner få den innan midsommar.

Medicinen är förvisso inte livsviktig för Julie. Hon kommer inte att drabbas av ond bråd död om hon missar en eller annan dos, men det är inte bra att hoppa över doserna, och framförallt inte om det blir flera i rad eftersom det kan ge lite utsättningssymptom om jag förstått rätt.

 

/Kastrullhäxan  

Hittade en trevlig blogg idag. Det handlar om små barn o allt som hör till.
Synd bara att jag inte hittade den innan Julie föddes, det hade kunnat bespara mig/oss en del tårar o dåligt samvete tror jag.

Jag känner mig lite ledsen fortfarande när jag tänker på det vi, som familj, gick igenom för ett år sedan.
Det var otroligt tufft men tack vare allt stöd jag fick så klarade vi oss genom det.

Och idag har vi världens goaste tös här hemma. Jag ångrar henne inte en endaste sekund.

/Kastrullhäxan

Vad kan egentligen en byrlåda innehålla?
Eftersom vår familj ökad med en person det sista året så behöver vi hela tiden göra om och förbättra förvaringsmöjligheterna i vårt hem.
Idag var det dags att ta tag i en byrålåda i sovrummet där jag har förvarat lite alls möjligt smått och gott.
Jag visste att jag hade några pärmar och sådär, men mitt i allt låg ett stort kuvert med bokstäver på.
 
Kuvertet innehåller massor av små brev från en klasskompis i högstadiet. Vi brevväxlade en del om allt mellan himmel och jord. Jag minns inte hur det började och jag minns inte heller vem som skickade det sista brevet. Idag har vi ingen egentlig kontakt mer än att vi är vänner på Facebook.

Jag har läst igenom de här breven nu på förmiddagen och det var nästan som att åka tidsmaskin bakåt i livet.
Jag kommer inte ihåg allt jag svarade, men när jag läste de här breven blev jag plötsligt varse om hur mkt jag måste ha avslöjat om mig själv -och hur mycket vi litat på varandra!

/Kastrullhäxan