Snart fyller både jag och Julie år.
Än så länge har ingen frågat vad vi önskar oss, och jag förstår ju att jag inte kommer få så många presenter förrän Julie flyttar hemifrån.

Jag kan med en gång avslöja att tanken är att Julie ska få ett leksakskök från Ikea av oss, och förhoppningen är att ni andra som känner att ni vill köpa något åt henne köper leksaker som passar till köket.
Jag kommer givetvis att kolla igenom leksakerna och plocka bort det som är olämpligt för hennes ålder och ta fram det senare när hon "växt i" dem.
Vill ni inte köpa saker från Ikea så kan jag rekommendera Biltema och City Gross som har mycket fina leksaker till just leksakskök. Det finns allt från kastruller till mat i plast.

Jag har också kommit fram till hur jag vill inreda Julies rum.
Datorn ska ut i vardagsrummet så snart som möjligt och jag hoppas att jag kan råka ramla över en loftsäng så att vi får upp gästsängen och på så vis kan frigöra lekyta.
TVn slänger jag nog ut och så ska lesaksköket in men tillbehör och jag tänkte försöka införskaffa ett lite lägre bord som man kan ställa mellan barnfotäljerna. Sedan ska jag försöka göra en liten dik och i framtiden införskaffa en kassapparat så att barnen kan leka både kök, café och affär här hemma sedan.         

Om jag skulle önska något åt mig själv så skulle listan bli lååååång. Det är så mkt jag behöver när jag verkligen tänker efter.
Framförallt skulle jag behöva lite jä*lar anamma och struktur i min vardag (kan man få sånt i födelsedagspresent?) så att jag blev av med mitt sötsug en gång för alla och kunde komma igång min efterlängtade viktnedgång.
I andra hand behöver jag kläder. Så fort jag ska göra något så inser jag att jag inte har kläder somjag kan använda. Garderoben är full, men jag passar inte i kläderna längre och det är lika nedslående varje gång jag ska ha något där inne.  

Och som vanligt önskar jag mig saker till hästen. Just nu är vi i behov av ett täcke i bävernylon. Den ofodrade varianten som vi kan använda i transpoten till och från tävling.
Jag vill ha ett svart med röda kanter, och gärna ett tryck på sidan så klart. "Team Jum-Jum" eller nåt.

Nu ska jag gå ut i köket till min älskade familj.  

/Kastrullhäxan  

Dagen har varit mkt bättre än gårdagen.
Julie skämde bort mig med att sova länge så jag hann duscha innan hon vaknade och sedan har hon varit så mysig och go.
Vi mötte upp grannarna och till sällskap till Röda Korset där vi mötte Julies farmor och sedan var vi in på affären och handlade lite.
Där inne blev det lite missförstånd och farmor lyckades få med sig en annan kunds påse ut från affären.
Allt löste sig utan krångel, men jösses så vi har skrattat!

Julie lekte i sandlådan en stund med sin kompis innan vi gick in för att äta mat och därefter gick jag och Julie och la oss en stund. Det är så mysigt att sova middag med sin bebis. Det kommer jag verkligen att sakna när jag börjar jobba igen.

Sambon kom hem, drack lite kaffe och sedan åkte han och jag iväg till stallet och fixade sommarhagen.
Det behövdes kan jag säga för på flera stolpar fattdes det isolatorer och elbandet var provisoriskt fastsatt. Nu ska det inte vara ström på detta förvisso, men efter att jag och sambon gått två vändor + lite till runt hagen så ser det riktigt proffsigt ut.   
Farbror Vic kommer väl undra var han hamnat när vi släpper ut honom där i morgon.

För övrigt håller jag på och spånar om en långritt i sommar. Jag har uskat lite och förstått att man kan rida från oss till Åbyggeby och efter att ha kikat på kartan så borde det gå.
Så... Är det någon som vill med mig och Jumme på en ganska lugn men ack så låååååång tur???
Eventuellt kan jag ordna en boxplats och en tältplats över natten om intresse finns.
Jag kommer nog dock INTE att rida hem. Jag ska vara glad om jag kommer upp från sovplatsen dagen efter.
Detta skulle vara intressant först efter SM i så fall.
Någon som vill med???

Nu ska jag väcka sambon som somnat på soffan efter en lång och arbetssam dag, borsta mina tänder och sedan krypa ner i sängen.

Soo long världen!
/Kastrullhäxan   -vars häst är så snäll att han stannar i hagen fast vi håller på med både tråd och stolp under tiden.  

Vaknar till hemma i sängen. Klockan visar att jag kan sova en stund till med gott samvete men jag vill först skriva ner det jag kommer ihåg av det jag drömde.

Jag är på middag med ett gäng där jag känner de flesta sedan tidigare.
Exakt vad som händer vet jag inte men plötsligt vill jag ha upprättelse för saker som har hänt tidigare så jag flyger upp från min stol o vräker ur mig mkt av den sorg o ilska som jag så länge känt inombords (detta är verklighetsförankrat). Varpå jag får till svar att saker jag påstått inte stämmer. (Detta är inte verklighetsförankrat) men grejen är att jag har papper på att det jag sagt är sant vilket får personen att tystna.

Jag frågar övriga (fortfarande ilsket) om det som hänt varit riktat särskilt mot mig eller om det varit allmänt o de berättar att det varit särskilt riktat mot mig vilket får mig att bli, om möjligt, ännu mer rasande.
Jag skriker rakt ut att nu kan ingen i rummet längre förneka det som hänt. Samtidigt upptäcker jag att jag är naken men jag försöker att inte bry mig.
Till slut sticker jag från matsalen o bryter ihop i ett annat rum. Jag hittar en lite längre typ av skjorta att ta på mig o går in på toaletten. När jag står där kommer en av personerna som jag varit arg på o jag drar skjortan tätare omkring mig eftersom jag är rädd att råka illa ut.
Istället får jag en puss på kinden o världens kram o ett löfte om att personen alltid ska finnas för mig.



Det här är en dröm som har viss verklighetsförankrIng o jag kan delvis förstå varför jag drömmer såhär.
Samtidigt är det mkt som inte stämmer oxå, som bara är ren dröm.
/Kastrullhäxan

Eller egentligen har jag en massa drömmar men jag har börjat inse att man måste ta en i taget för att verkligen hinna med allihopa.

I år drömmer jag om ett SM ihop med Jumme.
På söndag får jag veta om vi lyckats kvala...

Varken jag eller Julie hade någon kanonbra förmiddag.
Tillslut var vi verkligen less på varann och när hon råkade ge mig en dansk skalle så fick jag verkligen bita mig i tungan för att inte vräka ur mig något mindre lämpligt.
Vi la oss på gästsängen tillsammans med nappen och snuttefilten och efter bara en liten stund somnade hon och när hon fått sova en stund så var hon mycket mer positiv till livet igen.

Hennes farmor dök upp precis när hon vaknade och vi åt tillsammans innan jag och Julie gjorde oss i ordning och åkte till Valbo och köpte en ny mobiltelefon till min sambo då hans gett upp helt i morse.
Jag vet inte hur många veckor det är sedan jag sa till honom att det var dags att kassera den och införskaffa en ny, men han vill spara pengar och har alltså väntat till nu när det blev akut istället.
Det blev en Sony Xperia Tifo. Kanske inte den mest välutrustade telefonen på marknaden, men han kommer i alla fall kunna ringa och SMSa.

Direkt efter att telefonen var införskaffad så åkte vi och gjorde stallet.
Julie satt först i barnvagnen och tittade på hästarna medan jag mockade, men efter att hon fått äta sin välling så la jag ut ett av Jummes regntäcke med en filt ovanpå så att hon fick sitta på marken istället. Där satt hon nöjt ganska länge, men när jag gjorde klart det sista i stallet så började hon gnälla och tycka att jag var tråkig.
 
Så jag gjorde klart stallet, lastade in henne och barnvagnen i bilen och for hemåt.

Roligare än så har inte min dag varit och jag känner mig, ärligt talat, rätt vissen.
Jag önskar verkligen att min sambo kommer hem snart för risken är rätt stor att han kommer få en jänta i famnen direkt när han kliver över tröskeln.
Julie förtjänar så mkt mer än vad jag är kapabel till idag.

/Kastrullhäxan   -som funderar på var pappersinsamlingen ska placeras nu när jäntan kommit på att hon kan tömma ut den.

Julie har nu lärt sig att hon kan ställa sig upp utan stöd.
Tidigare har hon ställt sig med stöd och sedan släppt, men nu kan hon sitta mitt på golvet och bara ställa sig upp. Hon har dessutom tagit sitt första trevande steg framåt.

Detta innebär att hon helt plötsligt har insett att det finns en värld lite högre upp och idag klättrade hon upp på sin barnfotölj, upp på ryggstödet och vips! så var hon uppe på amerikakofferten som stod bakom fotöljen. Det var en mycket stolt och glad tjej som kikade ner från koffertens ovansida.

Hennes pappa har också visat henne hur lysknappen fungerar. Mycket spännande tyckte hon.
Men när han sedan tänkte lära henne hur man slå på TVn så sa jag ifrån. Någon måtta på allt knapptryckande får det minsann vara och jag har mina misstankar att lilla fröken kommer lära sig att starta TVn inom sinom tid utan att någon lär henne det.

Den lilla gula traktorn och jag ska göra vårt andra kval till Fjord-SM på söndag. Denna gång är jag inte alls lika nervös som sist. Jag mår i alla fall inte illa varje gång jag tänker på tävlingen.
Jag känner mig lite varmare i kläderna denna gången.
Men om det är bra eller dåligt vet jag egentligen inte. Det finns ju en risk att man tar det så pass piano att man missar något viktigt och det vore verkligen förargligt om vi missar SM pga slarv från min sida.

Jag känner mig lugn vad gäller Jum-Jum i alla fall. Han skulle nästan kunna göra en sån där bana utan ryttare på ryggen!

Dock så både dammar och fäller han igen. Hur mkt päls har han egentligen? (Jag tror att jag säger det vartenda år!) Överväger att spola av honom med slangen en vända till, men kanske inte nödvändigtvis med schampoo den här gången.
Jag måste också kolla vädret så att det finns möjlighet att tvätta av honom utan att han fryser ihjäl.

Jag har pratat med placeringsenheten igen. Nu ska Julie få börja på förskolan på Hövdingavägen i S. Bomhus i slutet på augusti. Det innebär att vi ska hoppas att Julies farmor INTE blir opererad innan dess eftsom vi behöver hennes hjälp med passning av Julie de två första veckorna i augusti.

När jag åkte från stallet idag så hann ja inte många meter innan det kom en katt traskandes över vägen. Jag tutade till men istället för att skutta iväg så gick den raka vägen fram till min bil.
Jag fick stanna och lyfte över den (väldigt sociala) katten över staketet och då kom det ut en ung tös som berättade att katten kommit knatandes hem till dem häromdagen och sedan vägrat gå därifrån. De hade ingen aning om vems katten var och de undrade också.
Så i morgon ska jag ta med kattburen och försöka få fatt i kattkraken så att den får tak över huvudet och mat tills ägaren dyker upp.
Stackars kissen ska ju inte behöva vara ensam och hungrig.
Detta vet dock inte min sambo ett dugg om då jag är helt övertygad om att han kommer sätta sig på tvären direkt. Förhoppningsvis läser han inte detta och förhoppningsvis skvallrar ingen heller.  
Jag brukar inte ha hemligheter för honom, men i det här fallet hoppas jag att han faller för kissens charm när den väl är här (om den inte hittat hem redan vilket jag hoppas mest på!)

/Kastrullhäxan  

De här helgen har jag umgåtts med en väldigt god väninna.
Vi har varit kompisar i ganska många år och blev vänner en höstdag 2001 närhon var snäll nog att låna ut sina vantar till mig.
Detta trots att hon fått uppfattningen om att jag var en bitch och egentligen skulle haft en örfil.
Ändå gav hon mig, eller kanske sig själv (?) en extra chans och numera är vi oskiljaktiga trots att avståndet mellan oss är långt rent fysiskt.

De som känner mig idag har kanske svårt att tro att jag har kunnat uppfattats på det viset, men man ska komma ihåg att det här är länge sedan och det som hände då var att jag flyttade från högstadiet till gymnasiet, vilket också innebar att jag bodde på internat i veckorna.
Redan innan skolstarten hade jag bestämt mig för att sluta vara tjejen som satt längst ner i klassrummet, som alltid fanns för alla och som tog ansvar för att allt fungerade.
Jag ville slippa vara i det "fack" som jag alltid varit och hade bestämt mig för att gå med rakare rygg och stadigare blick och vara den person som jag innerst inne ville vara.

Och ja, ibland kanske det är just bara en sån "liten" sak som får andra att reagera och tycka saker.
Då brydde jag mig inte, men det var inte den reaktionen jag hade hoppats på att få.

Hur som haver. Vönner blev vi, och vänner är vi.

Jag har förändrats och så har även hon.
Vi är båda föräldrar till varsin flicka. Den största skillnaden är att jag bor tillsammans med mitt barns far, det gör inte min väninna.
Hon är ensam med sin flicka, men har tack och lov mkt stöd från sin mamma.

Det jag vill komma till är att hon är så stark. Hon fostrar sin dotter så gott som helt själv och hon lyckas bra. Visst, det är en tjej med mycket vilja och en hel del tvåårstrots, precis som vilken tvååring som helst. Men det är en tjej som lyssnar och respekterar.

Och jag tycker faktiskt att hon (och väldigt många av alla andra ensamstående mammor) ska ha cred för detta.
Det ÄR slitigt coh tufft att ha barn -även om man är två närvarande föräldrar som delar på ansvaret.
Det är inte bara matning och blöjbyten, utan det ska lekas, kramas, tröstas, nattas och pussas om. Feber och sjukdomar avlöser varandra och man ska hålla om och vara närvarande hos liten sjukling samtidigt som man ska stå i telefonkö hos Försäkringskassan och försöka få i sig lite näring själv OCH dessutom få i sig sömn.

Om ni skulle börja umgås med någon av alla dessa underbara ensamma mammor i vårt avlånga land så är mitt bästa tips till er att finnas där.
Det kan vara något så simpelt som att erbjuda sig att laga maten en dag, eller ta barnet/barnen en timma så att mamman kan få duscha i fred.

/Kastrullhäxan  

Nu ska jag försöka blogga från mobilen, så ni får försöka ha överseende med eventuella slarvfel i texten.

Den här helgen har varit full av aktivitet o spänning. Inte bara för mig utan för hela min familj. Min bästa väninna med dotter (som jag för övrigt är gudmor till) kom i fredags.
Det tog inte många minuter innan flickorna var goda vänner o lekte för fullt tillsammans.
Vi har hunnit med att åka vagn efter hästen. Något som jag tror att min väninna verkligen längtat efter då hon inte åkt häst o vagn sedan gymnasiet. Jumme skötte sig jättefint trots att min väninna höll andan både då vi skrittade över järnvägen o när vi senare galopperade en bit.
Flickorna fick såklart oxå rida lite. Jumme är
Otroligt snäll o ställer upp. Väninnans flicka (drygt två år) hjälpte mig att borsta o plocka bort beskydd efteråt.
Det var en nöjd Jumme som vi släppte i hagen efteråt.

Vi hann oxå med att gå ett varv på köpis. Vi fikade på Ikea o jag hittade ett par jättefina skor till Julie som jag köpte.
Jag köpte oxå en tröja o en keps till guddottern o hon har burit denna keps med stolthet hela helgen.

Idag tog vi en promenad efter en stunds lek illekparken o båda barnen somnade i sina vagnar o vaknade först när det var dags för mat. Efter det var en kompis till oss här med sin hundvalp o hälsade på. Tyvärr inga bilder på någon av sötnosarna i det fallet men alla var glada o ville leka. Både barn o hund blev lite väl busiga ett tag men allt gick bra. Jätteskoj att du ville komma förbi o hälsa på Magnus. O att barnen fick träffa Chelsy o klappa henne. :-)

Nu sover nog alla utom jag skulle jag tro. Barnen har lekt hela eftermiddagen o guddottern har suttit som klistrad intill Julies o Stefans sida. De har verkligen haft roligt! Julie har studerat sin nya väns beteende o snappat upp en hel del. Flera gånger idag när hon suttit i sin barnfåtölj så har hon rest sig utan stöd.

När jag tänker på vilka fina vänner jag har så svämmar mitt hjärta över av kärlek.
Vickan står mig verkligen nära o det känns jättetråkigt att de åker hem i morgon igen.
Det kommer bli riktigt tomt när de åker.
Hoppas att de kan komma snart igen.
/Kastrullhäxan