Och vad kostar det i så fall?

Vad är man skyldig att göra för sina vänner?

/Kastrullhäxan funderar vidare   

There are many types of ships.

There are wooden ships, plastic ships and metal ships.

But the best and most important types of ships is friendships!

Ditt resultat på självbildstestet

Dina svar visar en person som främst mäter sitt värde i prestationer. Det i kombination med en låg självkänsla brukar ge en person som är aktiv och kapabel, men som har lätt att driva sig själv för hårt och svårt att ta kritik och motgångar.

Du räknar ditt värde i prestationer och är inte mer än din senaste prestation. Ett misslyckande kan vara förödande enligt ditt sätt att se. Det är oftast den här personligheten som går in i väggen, för hur mycket du än gör, uträttar och åstadkommer så är din insats färskvara och behöver hela tiden bevisas om och om igen.

Ditt upplevda värde i prestationer gör också att du har svårt att säga nej. Det är viktigt att vara andra till lags, att duga och att vara omtyckt av andra. Men glöm inte att det allra viktigaste är att tycka om sig själv. För att bli uppriktigt älskad av andra måste du älska dig själv.

Testet hittar ni här: http://www.utbildning-co.se/sv/sjalvbild/sjalvbildstest/low-high/

Varje gång jag loggar in på min blogg så vet jag precis vad jag ska skriva. Men när jag väl ska börja plita ner allting i text så är det bortblåst igen.

Men jag kan visa några fina bilder som jag lyckades fånga på Lumi häromdagen.   Nu när jag har min gamla kamera igen så blev det plötsligt mkt lättare att ta liet bättre bilder. Jag borde ta med den till stallet och göra en liten ansträning för att kunna få någon vettig bild på Jum-Jum också.

Rent fotografiskt är de kanske inte korrekta pga bakgrunden, men jag som glad amatör gillar dem.

Annars kan jag prata om alla roliga smileys jag har i min blogg. Många av dem har ni ju redan sett eftersom jag tycker om att använda dem bland texten.

Men ni har inte sett alla, det kan jag lova. Det finns massor, både roliga och tråkiga. En del kanske man inte ens riktigt förstår sig på.

Här har vi en hel liten orkester. Jag har ljudet av Roxettes "It must have been love" här hemma. Vad spelar de för er andra?

     Och ja... En del smileys är lite svårare att förstå sig på helst enkelt!

     Andra är helt enkelt bara för söta!

Mina favoriter är ändå de små smileysarna med lila rosetter i håret.  

Jag fastnade för dem direkt, och ännu mer när jag upptäckte den som flyger på kvasten! Jag tycker att de är "jag" på något vis! Jag kanske ska börja ha två flätor med lila rosetter i håret?  

Nej, men seriöst, är de inte söta?  

Vad ska jag annars berätta? Idag har det varit en tjej och provridit Jum-Jum. Vi får se om hon vill fortsätta hålla på med honom. Förhoppningsvis kommer hon att kunna avlasta mig och min sambo lite från stallet. Hur det än är, och hur mkt jag än älskar min häst så behöver jag ha lite paus och framförallt så behöver jag och Stefan få tid för oss själva. Tid när vi bara ligger intill varann i soffan och myser.

Dessutom dör inte Jum-Jum av att bli riden av någon annan någon gång emellanåt.

I morgon ska jag äta mat hos svärmor. MUMS! Man blir riktigt bortskämd när man är där kan jag lova. På tisdag har jag ingen aning om vad vi ska äta, men på onsdag sa jag att vi skulle äta tacos och på torsdag blir det någon typ av köttsoppa.

Jag har så otroligt dålig fantasi när det gäller matsedel. Att jag sedan har en sambo som inte kan äta fisk gör det inte ett dugg lättare.

Nu är det 20 dagar kvar på min sjukskrivning. Egentligen ska jag inte tänka på det, utan leva här och nu och hämta kraft i det som är positivt.

Men jag hoppas verkligen att biverkningarna av medicinen har lagt sig till dess. Jag ska ringa min doktor i morgon tänkte jag.

Nu är det bäst att jag slutar!

Hej på er!

/Kastrullhäxan  

Idag har jag varit och dressyrtränat med Jum-Jum och vad duktiga vi var!

Jum-Jum gick så himla fint och det var nästan som om jag dansade ihop med honom ibland. Och snacka om att hans galopp har utvecklats, även om vi har en bit kvar!

På kvällssidan var jag ut och fikade ihop med en nyfunnen kompis. Vi var på Java och pratade ganska länge. Jag fick verkligen träna min engelska, för det är det språk han talar!

På väg hem hämtade jag upp min sambo, han hade tagit en promenad då han behövde lite frisk luft. Älskade människa. Kommer han någonsin förstå hur mkt han betyder för mig?  

Annars är det nog som vanligt. Fötterna upp och huvudet ner. Eller tvärsom kanske?

See you!

/Kastrullhäxan  

Hej och hå vilken natt jag har haft!

Lyckades somna någon gång runt midnatt (tror jag!) och har drömt så himla mysko saker!

Vi var på någon lägergård och fick in någon otrevlig ande som jag lyckades lura in i en petflaska och slängde iväg. Morgonen därpå stod det en stor "kista" (fast den var full med små lådor och grejer så jag vet inte om det går att kalla den kista direkt) i rummet. Den var vacker men jag fick känlsan av att den inte var trevlig.

I lådorna fanns det bland annat en massa sy-attiraljer. Jag kände bla igen saxen jag har i mitt syskrin här hemma.

En morgon när vi vaknade (allting började efter två nätter tydligen) så var en av oss lägerdeltagare död och vi andra började frenetiskt försöka komma på hur vi skulle bli av med anden i kistan.

När jag skriver om det såhär så kanske det låter löjligt, men känslan jag hade i drömmen var verkligen otäck,

Jag vaknade vid 4- tiden och ringde då min sambo (som tack o lov var vaken fortfarande) och pratade med honom.

Jag vet ju att drömmen inte är farlig, men jag behövde ändå få prata med någon så att jag fick något annat att tänka på än den där dumma kistan.

När jag somnade om så drömde jag om min förra hund, Lisa. Lilla gumman  Jag saknar henne något hemskt mycket. Det här är första gången som jag drömmer om henne.

Hon hade fått vara hos en ytlig bekant till mig (aldrig i mitt liv att jag skulle lämna hennr där IRL!) och när jag hämtade henne så hoppade hon in i bilen direkt. Hon hade blivit väl omhändertagen och hade så otroligt vacker och glänsande päls.

Sista biten hem gick vi och då visade det sig att Lisa kunde prata med oss. Eller vi hörde liksom hennes tankar och hon förstod vad vi sa,

Åhhhh, underbara hund! Aldrig kommer jag få en sån lojal vän i mitt liv igen!

För att nämna något helt annat så var jag hos beteendevetaren igår.

Jag behöver inte gå in närmare på det alls, men det var hemskt vackert att pendla efter E4a till Tierp.

Jag börjar verkligen se grunden till problemet (som inte alls är det jag trodde från början) och därmed börjar jag kunna fundera på lösningar nu. Mer än så tänker jag inte berätta. Punkt.

Jag vet inte om jag berättade att jag höjt dosen på medicinen också (givetvis i samråd med min läkare) och just nu har jag ganska otrevliga biverkningar, BLÄ!

Men alla biverkningar finns med i bipacksedeln, så det är egentligen inget konstigt.

Nya kläderna jag köpte. Jag är riktigt nöjd!

Nu tänker jag avsluta med något positivt.

Många vet ju om det här med min depression och hur det varit ställt och sådär och nu har min "ring mig om du behöver prata eller nåt"-lista verkligen växt.

Tack allihop för det ni gör för mig. Jag kanske aldrig kommer ringa, men det är ändå en trygghet att veta att jag har någonstans att vända mig ifall det kniper.

Tusen tack!  

/Kastrullhäxan  

Jag kunde inte somna i natt. Jag låg bara och vred och vände mig. Jag läste ut boken jag påbörjat och jag försökte släcka lampan och bara blunda. Men nopp... Kroppen ville inte.

Tillslut gav jag upp och klev upp i stället.

Vid femtiden i morse bäddade jag ner mig på soffan framför Animal Planet och ÄNTLIGEN somnade jag!

Jag longerade min gula kompis en liten stund igår. Jag visade sambon hur man gör och så fick han agera lite fotograf. Lagom tills hästen gick som bäst så orkade han dock inte fotografera något mer så ni får nöja er med två halvdanna bilder där hästen inte är så inspänd än.

Jag gillar egentligen inte en massa inspänningar och hjälptyglar, och jag har verkligen velat fram och tillbaka över vilken sorts inspänning jag ska ha på Jum-Jum. Att han behöver spännas in under longering har jag förstått eftersom han annars blir fruktansvärt lång och bara luffar fram (utom i galoppen då han blir lite knasig och far iväg ibland)

Jag valde tillslut en vanlig enkel gummisnodd/halsförlängare.

Jum-Jum är väldigt lätt i munnen och behöver inte dras ihop utan den fungerar mest som ett stöd. Den är enkel att sätta dit och reglera.

Dock behöver man ju verkligen tänka sig för, precis som med alla andra hjälptyglar. Det är inte meningen att man ska dra ihop hästen på något sätt, och det är viktigt att man verkligen kollar av att hjälptygeln/inspänningen faktiskt ger efter när hästen gör rätt. Lite förrädiskt är det kanske med en elastisk snodd då...

Nåja, många kommer inte att hålla med mig, det vet jag.

Jag har förresten lärt honom gå i passgång. Jag har nämligen hört att pass går fortare än trav, så det här är gångarten vi ska satsa på! Att inte fler människor som vill ut i skogen och springa skiten ur hästarna har kommit på detta!

Skitenkelt att lära in!  

och ja, jag är ironisk!

/Kastrullhäxan       

Och jag mår sisådär...

Igår glömde jag ta min medicin, och drack alkohol. Idag har jag ont i huvudet och är väldigt slö. Vet inte om jag är på väg att bli sjuk.

Typ hela veckan har jag drömt mardrömmar, det har varit allt ifrån att världen frusit till is till människor som ljugit för mig.

Jag har också varit ute och kört grävskopa -hej och hå ska ni veta! och gjort slut med min sambo.

Tack och lov att det bara är drömmar!

En kompis har varit sjuk så har jag fått hjälpt henne lite med hennes häst, Inget större krångel egentligen, framförallt inte nu när jag är ordinerad att vara i stallet.

Jum-Jum mår i alla fall bra, trots att Allram luggat honom i skägget så att han har två pälslösa fläckar där. Förhoppningsvis har min guling nu lärt sig att hålla sig undan när Allram ber om det.

Sambon mår också bra, nästa vecka kör han till Skåne igen. Det kommer bli långa ensamma dagar för mig. Just nu behöver jag honom egentligen hemma, men det går inte.

Vi har funderingar på att lämna in dressyrsadeln och få knästöden omsydda. Jag har ingen aning om vad något sånt kan kosta, men det skulle behövas. Samtidigt drömmer jag om en ny hoppsadel. Just nu har jag förälskat mig i Crown/Ideal. Jag vet att de finns i större storlekar, men inte hur stora de faktiskt är. Om någon har koll på vad de ligger på i GRADER i bomvidd så tipsa gärna!

Sambon satt i Allrams Crown Arwen häromdagen. Han satt bara upp och satt i den ter sekunder, men med en gång älskade han den. Och den är jättetrevlig! Kanske lite stora knästöd för mig, men den är så mjuk!

Det är mitt aber med min Wellington... Jag har så korta ben att knäna hamnar uppepå knästöden och det gör ont. Drar jag bak knäna så att de hamnar där de ska så hamnar endera min underskänkel lite väl långt bak, eller så hamnar jag på bakvalvet. Jag behöver ju komma loss i både anklar och knäleder, men jag är inte där riktigt än. (Men ni ska veta hur mkt det har förbättrats!)

Och jag har lite samma känsla i hoppsadeln. Men det är inte på långa vägar lika illa. Dessutom vill jag ha stöd bakom knäna i hoppsadeln, det finns inte alls på min.

Egentligen har jag massor att skriva om, saker som jag stör mig på.

Mest stör jag mig på att alla andra stör sig på allt möjligt. "De gö rsi och de gör så, men alla är de dumma i huvudet."

Jag har såååå svårt för sånt där... Men nu tänker jag inte vara som så många andra och gnälla över det.

Jag har fått reda på saker om en vän. Saker som jag i min vildaste fantasi inte kunnat föreställa mig om den vännen. Jag ska inte säga att jag blev skrämd, för att det finns folk till allt är det länge sedan jag lärde mig, men det här var så långt ifrån den ryggrad som jag trodde att personen i fråga hade.

Det gör mig ledsen att en människa som jag har sett som så rak och ärlig inte alls är det...

I nästa vecka är det möte med beteendevetaren igen. Jag hoppas verkligen att jag är frisk då (INTE bli sjuk nu!) för nu känns det ändå som om jag har landat lite grann och hunnit fundera lite över mig själv. Egentligen skulle jag ta med mig en bok till stallet på dagarna så att jag kan skriva ner mina funderingar lite grann...

Nej, nu måste jag kolla så att sambon inte somnat på soffan.

Ha det nu allihop!

/Kastrullhäxan