Nu har man övat inför att skaffa egna barn. Vi fick nämligen äran att vara barnvakt till Tilde, 6 år.  

Något som man ska vara mkt medveten om är att det finaste man kan få låna från någon är deras barn! Alla ni som läser här som är föräldrar kan ju intyga det!  

Vi började med att fika lite smörgås och Tilde fick oboy, två muggar sköljde hon ner nästan på en gång. Och helst äter hon ju enbart osten på smörgåsarna och lämnar smörgåsen ensam kvar. Så är det ju med barn, eller hur?

Därefter gav vi oss iväg till stallet och grejade lite. Tilde var med och både mockade, sopade och packade höpåsar. Hon är en riktigt duktig tjej som har sett och uppfattat hur vi gör och som gjorde likadant. Jag tror ärligt talat att jag adrig sett en sexåring mocka så noggrannt som hon gjorde åt Jum-Jum.  

Tilde fick både åka i vagnen efter Limus, det var jätteroligt eftersom hon då får chansen att trava och åka lite fortare än när hon rider och sedan fick hon rida på Jum-Jum sista biten hem till stallet. Det var en lite trött och frusen Tilde som kom med oss hem sedan, men när vi kom in i bilen och fick igång värmen och sedan kom inomhus så kom den vanliga, väldigt glada och goa Tilde fram igen.

Tilde rider Jum-Jum. Finns det någon som han bär försiktigt så är det den här tjejen!

Vi hann inte mer än hem och byta om innan det var dags att smita upp till svärmor (som är Tildes farmor) och äta lite. Tilde är väldigt förtjust i min svärmors katt och det krävdes lite försiktig övertalning innan kisse fick sitta på golvet och vänta på sin mat medan vi åt.

När vi ätit klart gick vi hem och jag duschade medan Tilde och min sambo tittade lite på tv och klappade (eller försökte klappa i alla fall) katterna. Jag hann inte mer än kliva ur badkaret och vira in mig i badlakanet innan Tilde stod i badrummet och upplyste mig om att nu var det hennes tur att bada med skum! Jag hjälpte henne att tvätta håret (hon är SÅ DUKTIG, hon hjälper en verkligen, klagar inte när man gör fel utan visar istället hur man ska göra för att det ska bli bättre osv!) och sedan virade vi in henne i handdukar och myste på soffan framför melodifestivalen.

Det som kunde vara kvällens stora hinder att övervinna var bedtime! Det finns ju alltid en risk att dagens alla roliga äventyr slutar i en faslig hemlängtan. Jag hade en förhoppning om att Tilde skulle somna på soffan, men hon hade fullt upp med att först försöka mysa med mig och sedan springa o kittla min sambo så det blev inget av. Jag kröp därför ner i sängen och slog på TVn i sovrummet och VIPS! så var hon inne och låg intill mig under filten! Gud vilken go unge!  (Påminner mig lite om syrrans ungar som kommer rusande som två ekorrar och ska ska kramas, skillnaden är att de är två och Tilde är själv  )

Min sambo kom också och la sig och det tog kanske 30 minuter innan både jag och Tilde sov -tillsammans under samma filt.

Jag har sedan jobbat natt, sovit ungefär 5 timmar och sedan packat in sambo och sexåring i bilen och åkt till Dalarna och hämtat hem en häst. Det var en lite nervös, men ändå väldigt glad ägare som återsåg sin älskade pärla igen. Jag vet numera en häst som aldrig kommer flytta något mer.

Dagen har känts lång, men nu är det ääääääntligen kväll, Tilde är tillbakalämna hos sina föräldrar och nu är det lugn och ro kvar av helgen. Sambon har satt en Thriller i DVD:n så han vill nog antagligen att jag ska krypa nära intill i natt.

Nåja... Nu har ni fått nästan två dagar i detalj.

/kastrullhäxan  

Mitt liv har gjort en ganska tvär sväng igen och ja vet vad jag VILL, men jag vet inte om jag KAN. Fasen! Jag vill verkligen INTE  tacke nej till det här erbjudandet, det skulle göra mig ledsen på riktigt.  

Det som saknas är tryggheten i min ekonomi. Jag vet ju först i oktober (eller ja, jag får räkna med att jag får veta först då) om jag får fortsätta min tjänst i Tierp. Jag har ju i alla fall siktet inställt på det, jag vill ju jobba så!

 I natt har jag drömt om andra världskriget. Drömmen kändes så sann att jag var tvungen att kolla bakom gardinerna när jag vaknade. Usch vad otäckt!

Och att Lumi sprang före och blåste upp sig och reste ragg när jag gick på toa gjorde ju inte att mitt hjärta lugnade sig.   Jag lyckades i alla fall somna om.

Igår var hovis ut till oss och skodde våra hästar. Jum-Jum har inte slitit varken sko eller brodd särskilt mkt. Det har ju mest varit snö som underlag och det klarar korna av bra. Så han har samma skor för tredje gången nu   Det är att vara både ekonomisk och miljövänlig!  Så nu hoppas vi att snön får ligga kvar ganska många veckor till (men det behöver INTE komma en enda flinga till!) så att jag verkligen får valuta för de här dojorna. Jag tänkte att min kära sambo ska få nöjet att kolla över lite broddar. Hovis tyckte att de var helt ok, men jag tror att det iaf är någon som jag vill byta innan den blir på tok för rund. (Blir de runda går de inte att få ur sen) Nästa vinter funderar vi på guldskor, men vi får se. Jum-Jum sliter ju inte ner sina skor till cd-skivor som Limus gör. Och nackdelen med gulsdkor är ju att brodden sitter där de sitter. Blir det plötsligt barmark så måste man ha ut hovis för att få väck skorna! (Om man nu inte kan sko själv, men riktigt så duktig är inte jag!)

Nej... Om man skulle ta o påbörja sitt nya fräscha liv redan idag kanske?

See you!

/Kastrullhäxan  

Eftersom vår stallägare är bortrest så är ansvaret för stallet lite mer fördelat på oss hyresgäster nu.

Och idag när vi kom var det säkert en dm snö på hela stallbacken så jag och min kära sambo letade reda på snöslungan och fixade till det.   Ingen av oss har hanterat en snöslunga innan, så det var rätt intressant ska ni veta!  

Min kära sambo körde den och det var TUUUUNGT må ni tro! Dessutom skottade han in mig i stallet, jag kom knappt ut genom dörren för all snö som låg där!

Våra hästar kan snart kliva över staketet för vi har så hög snö, det får verkligen inte komma något mer nu! Tur att de har respekt för staketet i alla fall!

Allram (148 cm i mankhöjd) och Lee försöker skritta lite på ridbanan som är oplogad.

  Jum-Jum (137 cm i mankhöjd) stannade på ett ställe där det inte var riktigt lika djupt.

Min medryttare har bestämt sig för att sluta då hennes studier tar så mkt tid, och jag har redan börjat fundera på om jag känner någon som kan ersätta henne -för hjälp behöver jag!

Jag frågade då en väninna och hon var i alla fall nyfiken på min gula klump till häst så vi får väl se. Inget är bestämt än, men i teorin så kommer allt bli toppen!

För övrigt har jag och min kära sambo diskuterat städningen här hemma. Han upplyste mig om att städning minsann bränner fett. Jag tolkade det som att han tycker att jag är tjock! Taskigt!

Sedan sa han att jag är dum ibland också. Så nu är det bäst att han ligger på och gör bra saker resten av kvällen för annars får han sova i gästsängen ensam i natt!

Vi har lasttränat idag och Jum-Jum gör det väldigt rutinerat. T.o.m min sambo har skickat på honom idag (det fungerade efter att min sambo förstått att man inte kan hålla i grimman med samma hand som man har en godis i, haha!). Det känns riktigt bra. Det är att åka bort och lastträna som vi behöver göra nu. Någon som lånar ut sin stallbacke någon timma?

Nu är det dags att kvällsfika lite och sedan sova. I morgon förmiddag ska pålle skos och jag lär nog bli kvar i stallet läääääänge om jag känner mig själv rätt. Samma sak varje gång. Sedan är det bara hem och laga mat (jag minns faktiskt hur man gör, tro inget annat!) innan sambon drar till Skåne igen. Jag hatar när han åker bort för det blir grymt tomt här hemma, men sånt är livet och detta visste jag om innan vi flyttade ihop. Så det är bara att bita ihop o försöka se glad ut. På lördag sa vi vara barnvakt, det ska bli riktigt intressant -framförallt med tanke på att min sambo har lovat att JAG (som ska jobba natt) ska vara den "riktiga" barnvakten. Nåja... Det blir väl att se till att Jum-Jum är på gott humör och sedan önska mig bra väder så vi kan rida iväg en sväng. Det brukra göra denna tjej nöjd!

För övrigt fyller min farfar 90 år snart. Hej och hå. Jag vet inte ens om jag kommer kunna pka ner och hälsa på.

Nej... Over and out!

/Kastrullhäxan  

Alla ni som gör andra människor ledsna, och som sedan struntar i det, jag hoppas att ni skäms!

Jag fattar inte hur man välja såna ord som sårar andra, eller att man ens kan välja att säga något taskigt inför någon annan -om man nu inte väljer att säga det till personen med en gång.

Idag har jag varit ute på min värsta ridtur någonsin. Precis innan vi skulle vända hemåt så började snön ösa ner och när vi väl var på Mårtsbovägen där hästarna kunde gå utan att sjunka ner i djupsnön så yrde snön så mkt att vi inte kunde titta framåt! Det vara bara att krypa ner djupt i jackan och blunda och hoppas att hästarna gick rakt fram. Jum-Jum fick något litet ryck och tyckte att vi kunde dra för kung och fosterland hem, så vi fick gå före Limus en stund så att hn kände att han kunde vara trygg med det som kom bakom.

Det är så synd att han är så här ibland, för det är grejer som behöver försvinna innan jag kan påbörja någon ordentlig inkörning av honom. Det är inga stora grejer som han gör, men ingen vet ju hur han reagerar när det hänger en vagn bakom också!

För övrigt har jag en massa "måsten" nu igen. BLÄ!!! Hungrig är jag dessutom så jag är på väg att bli elak.    Jag vill ha mat och det är snabbt, men först måste vi åka förbi och ta in våra hästar som står ute i snöyran.

/Kastrullhäxan  

Jag måste bli bättre på att ta lite bilder så att bloggen blir intressantare att läsa och titta på.

Livet är väl som vanligt antar jag. Det är måsten hit och måsten dit och ja... En massa jobbiga saker att ta tag i. Det är mkt lättare att vara liten och bara få leka och så hämtar mamma en när det är dags att åka hem  

Idag har jag i alla fall ringt både försäkringskassan och varit in och fått tillbaka pengarna på mina thermobyxor som gick sönder häromdagen.

Försäkringskassan upplyste mig om att jag har 237 ersättningsdagar kvar. Jag måste kolla upp det här lite djupare så att allt blir rätt, men det var ju annars ett väldigt glädjande besked. Förut har ju klangen varit att jag bara har några enstaka dagar kvar, och nu har jag plötsligt nästan ett helt år till!   Njae.... Det heter ju så fint att "Om det låter för bra för att vara sant så är det säkert det också" och lite så säger min magkänsla nu. Så detta ska rotas djupare i!

Byxorna var det i alla fall inga problem att få pengarna tillbaka för. Jag hade kvitto och de konstaterade i butiken att blixtlåset är helt trasigt. Skittråkigt, tycker jag, eftersom jag tyckt hemskt mkt om de där byxorna. Nu är det bara att hoppas att det inte blir superkallt igen, för det blir nog inget nytt vinterställ förrän nästa vinter. Och då blir det antagligen en overall.

Sedan har jag ju varit ute och ridit min busiga häst. Han har en pigg period nu och jag hoppas att det håller i sig. Idag fick jag vara med om en bockning som hette duga. Jag högg tag i manen och när jag landade i sadeln igen så upptäckte jag att jag nästan fått tag i hans öra.  Så tokigt det kan bli!

Jag red i allroundsadeln idag. Tänkte att ombyte förnöjer och jag har ju ridit i den bomlösa de sista gångerna. Min sambo tycker ju att jag ska rida i dressyrsadeln men den är ju så kall den här årstiden! Annars är ju den bäst!  

Varmast är ändå den bomlösa sen jag fixade fårskinnet att sitta på  

Jobbat har jag också gjort hela helgen. Fötterna är inte glada på mig efteråt, men jag försök se fram emot löningen.

Bäst av avsluta nu. Ha det gott!

/lKastrullhaxan  

Så då var diskussionen om Jum-Jums övervikt igång igen.

Underbart att folk som inte ens har sett hästen live vet något om hans mående och mitt sätt att ta hand om honom.

Men jag blir faktiskt ledsen, för om det är någon eller något som jag kämpar för här i världen så är det min lilla häst. Och när han mår dåligt så gör jag också det!

De som känner mig vet att jag är hästmänniska i själ och hjärta och att jag fakiskt bryr mig.

När jag försöker förklara för de här människorna så får jag bara tillbaka att övervikt dödar, och att det är få hästar som faktiskt svälter ihjäl.

Det vet jag, och det har jag aldrig förnekat. Men jag tycker fortfarande inte att det är rättvist att tvinga en häst att avstå livsviktiga ämnen för den sakens skull. Givetvis ska man inte blunda och mata sin redan överviktiga häst, men när man hittar en balans som fungerar så tycker jag att man ska hålla sig till den.

Jag har under senaste tiden haft hästkunniga människor ute i stallet som tyckt att hästen i fråga är fin, och det är INGEN som har sagt till mig att jag står och matar min häst till döds. Herregud, han får ju knappt ett äpple extra!

Jag tycker inte att jag ska behöva stå och försvara mig och förklara mig.

Jag lämnade tillslut diskussionen och använde för första gången i mitt liv ignorerafunktionen. Trist, men sant!

Självklart är det ok att komma med råd och tips, men när man envist vill hävda att någon annan gör FEL, utan att man själv har någon egentlig fakta bakom -då blir jag irriterad.

Jag har körkort och jag har lyckats tigga till mig bilen, och så säger sambon: "Du tänker väl inte åka någonstans?"

Ehhhh??? Varför ska jag ha bilen om jag nu inte får använda den?  

I måndags flyttade Brandy för sista gången. Han blev en änglahäst och galopperar nu på de evigt gröna ängarna. Min tröst ligger i att hans tid var kommer och att han var klar här. Det här var det bästa för honom, även om det är jobbigt för oss som är kvar.   Farväl Brandy!  

Jum-Jum har varit iväg och dressyrdebuterat .eller i alla fall försökt. Vi behöver inte prata mer om det utan kommer igen nästa gång istället.

Idag har jag pysslat om honom i stallet. Hade honom lös och visst är han lite nyfiken och så, men jag bara ställer tillbaka honom och han har skött sig bra. Han tyckte nog att det var riktigt skönt att bli så mkt ompysslad nu. Det blir ju lätt att man bara drar av täcket, drar ett drag med borsten och kollar hovarna nu när det är mörkt och kallt, så han förtjänade verkligen lite extra pyssel. Och han är ju så söt när man står och borstar baken, eller sitter på huk och rengörhovskägget, och han vänder på sitt underbart fina huvud och tittar efter en!   Mitt hjärta smälter!

För er som inte har upptäckt det så har min kära sambo skaffar sig en Facebook. Han förstår inte riktigt alla funktioner än, men vem gör det?! Jag har taggat nästan 100 bilder på honom tror jag. Haha, bara för att vara busig!

På lördag ska jag jobba, och på söndag är det hopptävlingar som jag vill gå o se, men jag misstänker att jag inte kommer att orka   Lite ledsen i ögat blir man ju, men jag får försöka se framåt. Snart jobbar jag ju inte så mkt mer helger och kvällar och nätter.

Ang. nya jobbet så har det begärts (heter det så?) 75% för min del. Det vore verkligen kanon! Så håll tummen gtt folk!

Jaja, nu är det nog dags att avsluta bloggandet en stund. Ha det gott!

/Kastrullhaxan