Jag fick nyligen en liten kalldusch då det gick upp för mig att en vän inte rikigt var som jag trodde

Inget allvarligt, men jag undrar om det h*n skrev var riktat till mig...

Jag blir så förbaskad på folk som talar helt utan att tänka, som verkligen kör rakt över andra människor utan att ens blicka var de sätter fötterna.

Idag var det en kille som jag hade lite kontakt med för ungefär 10 år sedan.

Han har hittat mig på facebook och MSN.

Han frågade hur det var och hela historien... ja ni vet.

Jag fick då veta att

1. Det tar lång tid att komma över ett missfall

2. Det är alltid lättare när man försöker skaffa barn andra gången

3. Knubbiga får ofta missfall

Jag som har hormoner sprutandes ur öronen, är konstant trött och inte har ett helt stabilt humör just nu blir ju oxtokig.

Jag ifrågasatte hur han kunde veta det, och till svar fick jag bara "Jag bara vet att det är så"

1. Hur lång tid det tar för MIG att komma över MITT missfall vet bara JAG! Alla människor hanterar händelser i sina liv helt olika. Det som är en total katastrof för mig är en fjärt i rymden för någon annan.

2. Jasså? Klart att gravididet nr 2 (och följande) kan kännas mer "trygga" eftersom man KANSKE känner igen symptom från tidigare graviditet(er). Men det är inte alls säkert. En kvinna kan uppleva två graviditeter HELT annorlunda.

3. Källa för detta påstående? Jag vet flera kvinnor som INTE är överviktiga som fått missfall.

Jag vet också flera överviktiga kvinnor som aldrig haft missfall. Jag skulle gissa på att jag är i kroppsformen ungefär som min mamma var i min ålder, och min mamma har två välskapta barn och aldrig haft missfall!

Jag tycker att dessa påståenden är ett rejält övertramp. Självklart överreagerar jag. Men att efter 10 år tystnad komma in och babbla på om en kvinnas kroppsform och dess inverkan på en graviditet ska man nog akta sig för.

Vad människan ville när han kontaktade mig från första början vet jag inte, men var det vnskap han sökte så kan han glömma det nu.

Jag kräver inte att folk ska tycka synd om mig, men jag kan fundera och tråkla själv i varför mitt barn inte överlevde i min kropp.

För övrigt har jag varit hos kuratorn idag, men vad ska man med kuratorer till när det finns töntar på MSN som har alla svaren???

Eftersom jag redan berättat om det på bilddagboken så kan jag ju berätta här också.

Det började med att jag blev öm i brösten, mer öm än vad jag brukar bli annars. Sedan dök inte min mens upp. Jag väntade en vecka fast jag anade oråd -min mens är ALDRIG försenad annars!

Skaffade ett gravtest... och mkt riktigt...  

Det var positivt...

Så... Vi har inte varit särskilt förberedda på det här. Självklart vet vi att det här KAN hända, men vad skulle nästa steg bli. Var vi beredda att bli föräldrar nu?

Sambon har ju dessutom varit dålig, och i natt valde han att ligga på soffan för att ha nära till toaletten (och slippa trassla ut sig ur ett täcke med två katter uppepå. Själv somnade jag framför TVn i sovrummet.

Två gånger har jag varit på toa i natt. Andra gången vaknade jag för att jag upplevde att det var så blött i sängen och väl inne på toa blödde jag. =(

Jag vågade inte väcka sambon heller eftersom han varit dålig utan gjorde det bästa av situationen och la mig att sova igen. När det var dags att kliva upp hade blödningen inte upphört och jag förstod hur det låg till men ringde ändå sjukvårdsrådgivningen...

Jag tänker inte gå in på alla detaljer, men jag har fått ett missfall. Inget att göra åt, utan nu gäller det för mig att plåga mig igenom smärtan och blödningarna. =( För ont gör det. Jag lagade tre tänder utan bedövning varav den ena tanden ilade rätt rejält. Men det är inget emot smärtan i magen. Som tur är så är det ok att äta mina Pronaxen som jag fått utskrivna, och om magen inte håller sig inom rimliga ramar så ska jag åka till sjukan.

För er som är nyfikna så var jag i vecka 6 + 0.

Så ser mitt liv ut just nu. Jag är hemskt tacksam åt mina kollegor på jobbet som hjälpte mig att ordna en ersättare. För även om jag är på benen och försöker vara igång så har jag emellanåt ont.

Ändå försöker jag se det här från det positiva hållet, vill inte gräva ner mig för djupt i det.

Typiskt bara att allt detta ska hända när sambon är sjuk. Det har liksom blivit tårta på tårta.

Å andra sidan ska jag väl inte klaga heller. Jag kan ju gissa mig till vilken panik jag skulle ha om han varit i Skåne!!!

Ha det bra så ska jag försöka uppdatera om läget så småningom.

Jag lever fortfarande.

Sambon kom hem idag och klagade på trötthet.

När jag kände på honom var han varm som en kamin och febertermometern stannade på 39,4 grader.

Han tog två mackor o la sig i sängen o klagade sedan på frossa och sa att jag inte skulle vara där inne så att jag blev smittad. =S

I måndags åkte 900an. Jag har aldrig riktigt uppskattat den bilen, men nu får jag säga att det blev tomt utan den.

Hur som helst, så gjorde vi oss av med den för att få bort en kostnad. Saabar är ju stora och dyra att äga, även om de råkar vara av små fjuttiga 900-modeller.

9-5an är tillfixad och går KANON nu.

Jum-Jum går också bra. Vi har busat på ridbanan idag, löslongera. Eller ja, jag har busat och han lunkat efter. MYSHÄST! =)

På söndag är det TRÄNING som gäller, det ska bli KUL! Håll tummen för bra väder bara!

Här kommer en bild från det enda träningstillfället som jag och Jum-Jum tog oss innan tävlingen i Ockelbo.  

Grattis!

Jag har inte ringt och pratat med dig idag. Det beror dels på att min telefon krånglar, ibland skorrar det bara, dels beror det på att jag har haft fullt upp hela dagen.

Först jobbade jag natt, sedan klev jag upp och hade fixardag i stallet och jag FRÖS!

Sedan dök ju min pappa, alltså din morfar, upp här och tittade på våran lilla Saab. Den ska han nu ta med sig hem till stugan  Askersund.

När jag väl satt mig ner och slappnade av så kom jag på att jag inte tagit mig tid att prata med dig och att GRATTA dig när du fyller och allting. Jag ska försöka bättra mig till i morgon. Nu ligger du ju och sover.

Hur som helst, jag letade på ett klipp på youtube som jag tror att du kan tycka om. Hoppas att din födelsedag har varit lika full med glädje som det är i den här sången.

http://www.youtube.com/watch?v=NThADQW9Vts

MÅNGA KRAMAR från moster

Idag har jag hoppat in och jobbat, det fattades visst folk och självklart ställer man upp om man kan.

Jag var visst efterlängtad för jag hann knappt mer än ur bilen innan de ropade på mig.

För övrigt handlade det om djurplågeri på radionnär jag åkte till jobbet, jag blev illamående men tvingade mig att lyssna. En kvinnas katt hade smitit ut på kvällen och kom inte tillbaka. Efter några timmar kom det en o ringde på o frågade om det var hennes katts halsband o det var det.

Senare hittade de katten död i tvättstugan. Någon hade stoppet in den i torktumlaren o startat.

Usch vad illa jag mår vid tanken på att någon kan göra så!

För övrigt ska jag väl berätta att min blogg i framtiden kommer heta www.kastrullhaxan.bloggplatsen.se

Jag vet inte hur länge till man kommer hit om man använder bloggagratis. Jag har iaf på inställningarna att man ska komma hit oavsett vilken av adresserna man väljer.

Ojoj... Det går längre och längre mellan gångerna som jag uppdaterar. Det handlar nog mest om att jag blggar en del på bilddagboken dr man laddar upp bilder hela tiden. Och det blir ju en del bilder som jag tar.

Nu har förvisso bloggagratis, eller bloggplatsen som det visst heter numer, gjort om ganska mkt. Som ni ser så har jag bytt bakgrund till en egenfotad bild istället för de som fanns att välja på i bloggens sortiment.

Det blev aldrig någon omväg hem från Skellefteå, där jag var sist när jag bloggade. Min kära mor bor där uppe så viv ar och hälsade på. Det hade blivit alltför krångligt för oss att åka hela den biten för att titta på en hästtransport såvi avstod.

Hur som helst så har vi fortsatt att titta på hästtransporter, såg bla en Boj i Uppsala. Vi har ju hyrt en Boj och den trivdes vi utmrkt med, men det är några grymma andrahandspriser på dem.

 Mina och sambons idéer om hästtransport har ju gått isär lite grann. Han vill prompt ha boggie, säkerhet säger han, medan jag inte vill ha värmlandsvagn då jag tycker att de är för veka i konstruktionen. Och då sticker priset iväg istället.

Men så hittade vi en Thule Trane i Eskilstuna. Den är typad för 60 kg mer än vad jag får dra på b-kort med min bil, så det blir till att ha sambon ledig när jag vill någonstans. Jag känner inte så många fler med BE-kort nämligen. =( Ska väl försöka ta BE själv ockå.

Hur som helst, vi fick med oss sambons brorsa och hans dotter och så åkte vi till Eskilstuna och kollade in transporten. Den har tidigare varit en hyrvagn, men eftersom den är typad för så tungt så rullar den för lite och ägaren valde att sälja. Visst syns det att den är använd, det verkar som att någon backat in i en stolpa tex för det finns en buckla på sidan bla och inne är mellanväggen lite repig eter någon häst som inte kunnat stå still, men i övrigt ser vagnen bra ut och vi är nöjda.

Jum-Jum verkar också ha godkänt transporten då han kliver på överraskande snällt. Visst vill han stanna och titta men det är inte längre att någon av oss är missnöjd med lastningen. Det känns verkligen toppen! Vi har dock funderingar på att skaffa en 3/4-bom att han bak så att han får åka lite bredare. Vad tror ni om det?

Jum-Jum och jag fick också höra talas om en westerntävling i Ockelbo. Det var för de ekipage som inte ridit högre klasser i western och då tänkte jag att det var en alldeles utomordentlig ursäkt att få lasta och åka någonstans.

Jag anmälde mig till Trail-klassen (prova på) och lastade tidigt på morgonen trots att jag visste att vi inte skulle starta förrän efter lunch. Och då kliver Jum-Jum på transporten så FINT! Men vi hade ju hyrt en box i Ockelbo så det fungerade bra ändå. Och då passade jag på att efteranmäla mig till westernhorsemanship (prova på som bara var i skritt och trav) och även E-klassen (där det var lite galopp) och så anmälde jag mig till Western riding prova på.  

Första klassen var Horsemanship Prova på. Man skulle skritta, göra volter i trav och stanna. Det jag inte visste förrän jag stod på startlinjen var att man skulle rida allihop (hela klassens deltagare alltså) tillsammans på fyrkantsspåret efteråt! Hur som helst, jag hade inte dragit åt sadelgjorden ordentligt så jag kanade ganska mkt på sned vid sista volten men satt kvar.

Vi blev placerade som 8a, men de glömde ropa upp oss så jag trodde vi blivit utan placering. Jättebesviken blev jag, för vi hade jag faktiskt gjort rätt även om det inte var så snyggt. Men en annan deltagare ingrep och jag fick min rosett i alla fall.    

Direkt efteråt var det dags för E-klassen, lika som den innan fast med lite galopp i. Jag hade inga förväntningar alls, skulle mest bara vara glad om Jum-Jum gick fram och fattade galopp. Jag hade inte ens hunnit rida fram i galopp så det fick bära eller brista. Men han galopperade, om än med en bakutkick som start och han skötte sig BRA!

På prisutdelningen ropade de upp ekipage för ekipage och jag började fundera på om de glömt mig igen...

Men tillslut var det bara jag kvar och då stannade nästan hjärtat på mig. Vi hade vunnit, jag och min lilla busiga häst hade vunnit! Vi hade varit jätteduktiga och ridit ett jättefint mönster och slagit alla de andra. Åh vad glad jag blev!

Helt ofattbart!  

Vi som hade lånat utrustning och knappt vet vad western är. Jag visste ju inte ens att alla var på banan samtidigt och så samarbetar vi och det går bra!

Så jag är bara glad och stolt och nöjd!

Trailen och westernridingen gick inte riktigt lika bra. Jum-Jum bet i grinden och jag fick hjärnsläpp, men vi blev 3a respektive 5a i de klasserna och de är minsann inte fy skam!

Oh my lord!

Ev ska jag åka nästan 8 timmar extra, bara för att hämta en hästtransport... *pust*