Jag säger då det...

Var har ni tagit vägen, alla ni som läser min blogg?

För övrigt har jag gjort illa tummen, inget allvarligt men det gör lite ont ibland. Får vara försiktig några dagar så kommer det ge sig.

Nu ska jag duscha och sova.

När jag vaknar kommer jag har fullt upp att förbereda kalaset här hemma.

Nu är Jum-Jum inte det minsta halt längre och höger galopp tar han galant. Dock känner jag ju att vi behöver jobba mkt, mkt mer med vänster galopp. Han tar nämligen gärna fel i vänter varv.

Och så testar han igen hur mkt han kan bestämma själv, men nu har ja dragit en gräns vid nästintill nolltolerans. Han får gärna ha en åsikt, han får gärna uttrycka den men i slutänden är det jag som bestämmer.

Och det är INTE ok att slänga i backen när man inte får som man vill, det är inte heller ok att hota att resa sig när man inte vill gå in i boxen för att kompisarna är ute.

Jag tänker inte ta fler diskussioner om detta med honom, nu har han varit hos mig i nästan tre månader och nu ska han veta var gränsen går.

I övrigt är han en jättetrevlig och gullig häst. När sambon väl lyckades få honom från stallplanen igår så hade han gått framåt med stora steg och öronen framåt hela tiden. Och då hade de tom gått TVÅ varv runt sommarhagen!

Snart ska jag åka och jobba, jag är lite trött men kvicknar nog till när jag väl är på jobbet. Så brukar det ju i alla fall vara!

Nu haltar han inte längre.

Det känns skönt, men jag ska ha honom under observation några dagar och minsta han visar på plant underlag så får hovis komma och slå på en sula.

Nu är han iaf kollad av en hovis (tusen tusen tack för att du kollade honom!) och det finns inget med hoven som är problemet, utan det är helt enkelt att han är öm efter skoningen.

Jag ska försöka fixa fler bilder, men här ser ni tanken bakom min frisyr!

Jag vill bara dra en svordomsramsa just nu.

BLÄÄÄÄÄ!!!!

Vissa dagar vill man ju verkligen inte att de ska finnas till.

Magen är bättre, men jag är rekommenderad att göra en gynundersökning så det ska jag väl försöka ringa om i veckan. Känns inte som om det är något man direkt längtar efter, men OM det nu var menssmärtor jag hade i lördags så vill jag ha det utrett.

Jag klarar inte av att ha den smärtan något mer, jag vill få det utrett och klart så att jag kan göra något åt det.

Vickan: Stressmage sitter högre upp, brukar vara relaterat till magsäckområdet. Min smärta satt långt ner mot bäckenbenet och där finns äggstockar och sånt elände.

Idag fick Herr Gul nya skor och allt verkade bra. Ledde ut en nöjd men något trött Jum-Jum i hagen när hovis var klar.

När vi kommer tillbaka en timma senare är han halt. Sambon sa först att han var halt överallt, men bara några steg utanör hagen lokaliserar jag det onda till fram och när vi kommer av ridbanan och unerlaget blir lite hårdare står det efter ytterligare några steg klart att det är höger fram.

Jag har kratsat hovarna, kollat, klämt och känt och hittar inget som är direkt konstigt. Men han stödjer inte gärna på höger fram.

Är han inte bättre i morgon bitti väcker jag min stackars hovis som får komma och kolla. Och hittar inte han något så är det veterinären som gäller. 

Dumma dumma liv!!!

Bara att försöka stå ut.

Började få ont i min stackars mage igår.

Jag tog några alvedon och smärtan släppte för en stund och jag lyckadestom somna på soffan innan sambon väckte mig och hjälpte mig in i sovrummet. Då hade jag ont, men lyckades slumra till i alla fall.

Jag har ingen aning om hur länge jag sovit innan jag vaknar ocg mäste gå på toa. Jag tar mig knappt dit eftersom magen svider som eld på mig och att gå upprätt är bara att glömma.

Det hela slutade i alla fall med en färd till akuten (smärtan jag hade var obeskrivlig!) och där fick vi sitta i ungefär 2 timmar. Det togs urinprov och blodprov och det visade ingenting. Nåja, jag var ju i alla fall inte gravid!

Det enda som var nåt var att blodtrycket var något högt vilket är normalt för mig.

=(´´

Hm...

Med tanke på att ingen säger nåt så funderar jag på att dra en av följande slutsatser:

1) Jag är så tråkigt att ingen läser min blogg längre

2) Jag verkar självmordsbenägen, men ingen vågar säga nåt

Åkte av Herr Gul igen. Han har ju noll koll på vad han gör och backade in i staketet idag. Han trodde att han skulle få en stöt och for iväg som en tok framåt. Försöka sitta kvar barbacka då!

Så fort jag skriver något om att jag har det jobbigt, eller att jag är ledsen så får jag mail, sms och telefonsamtal från oroliga kamrater (och givetvis tycker jag om att ni tänker på mig så tolka det här rätt nu!) som är så oroliga att de nästan kissat på sig och står beredda att ringa både ambulans och jourhavande kompis om jag inte svarar ögonblickligen!

Verkar jag självmordsbenägen eller?

För övrigt har jag fixat håret. Ska försöka trolla fram en bild på det.

Idag har jag gjort något bra -jag har stått på mig.

Och även om det kommer bli jobbigt, så måste jag lägga mig att sova ikväll med vetskapen om att jag gör rätt.