Hur ont det än gör så måste livet gå vidare...

Idag har jag skött om häst, varit med när häst blivit skodd (och försökt att inte göra tretusen andra saker samtidigt) Sett sambon motionera denna häst och sedan åkte jag till jobbet...

Nu har jag bara ont i huvudet o ska gå o sova...

Jag bjuder på en bild av Drottning Lumi

Idag har himlen hängt grå över mig...

Det började med lite lätt huvudvärk så jag stoppade i mig en tablett innan jag drog till stallet.

Kan inte påstå att min ridlust var skenande hög.

Väl i stallet är veterinären och tittar till Indio. Jag vill inte gå in på det närmare, men det blev lite sprutor och boxvila några dagar.

Jag fixar till Jum-Jum med vatten och mockning och allt vad skötsel av häst innebär och bestämmer mig sedan för att inte rida. Jag är alldeles för nere.

Så jag bestämmer mig för att mocka i hans hage istället. Och Jumme är med på noterna direkt: "jag tar krattan så kan vi leka!"

*suck*

När jag är klar bestämmer jag mig för att borsta av honom ute i hagen, det är det minsta jag kan göra för honom när han står ut med mig. Så jag hugger några borstar och en hovkrats och går iväg.

Och han tycker att det är skönt, håret rasar av honom och flyger all världens väg. Några gånger är Jumme framme och stjäl kepsen av mig och drar den sen mot gruset i hagen men mest är vi bara vänner och myser ihop.

Precis innan jag ska kratsa hovarna får jag ett sms från min förra hästägare. Hennes gammel är dålig. Han är så dålig att han aldrig mer kommer kunna tränas utan kan bara ridas rakt fram i skogen.

Pålagringar i bägge fram, mer i det ena, + inflammation. Patellaupphakning bak.

Sorgen vällde över mig. Hur kan livet vara så orättvist?

Och genast var Jum-Jum framme hos mig med sin mule och pussade mig i hela ansiktet, snusade mig försiktigt i nacken o försökte på sitt busiga vis snyta kepsen igen. När jag sa ifrån tog han tag i jackärmen och drog precis som om "Kom igen då! Borsta mig, sitt inte bara där!"

Jag sörjer så att Brandy inte kommer finnas så länge till, samtidigt som det är en tröst att jag fått hit Jum-Jum. För vad hade jag gjort om jag inte haft honom? Hålet i mitt hjärta hade varit ännu större.

Långt inne i mitt hjärta kommer det hur som helst alltid att galoppera en vit liten häst, hans namn är Meriadoc Brandybuck.

Skönt att se att han är så trygg att han vågar ligga ner.

Men han vet nog att Lollo ser efter honom.

Som jag fattade så ska hovis komma idag.

Alla bilder i detta inlägg är tagna av Indios Anna.

Min häst är verkligen rolig.

Idag tömkörde jag pållen på förmiddagen. Inget direkt arbete utan la mest på selen för att se om han mindes, och la sen på tömmar och gick bakom (hade ledare fram hela tiden) och slutligen tog vi bort tömmarna och gick en promenad med selen på.

Och selen är ganska illa tilltygad, duger att tömköra med men jag skulle ALDRIG hänga något i den så att den drar något. Vi får se hur djupt vårt körintresse vill gå, om vi ska renovera denna selen eller köpa en annan.

På eftermiddagen hade det kommit upp en så fin trailbana på ridbanan att jag sadlade Herr Gul och provade lite och han sköter sig faktiskt bra. Stjärna fick gå före bland konerna och visa vägen bara.

Sen provade vi grinden. Jag stod först vid sidan om och visade att grinden inte var farlig (för er som inte vet så är "grinden" ett snöre mellan två hinderstöd) och la bla snöret emot honom och han började snart undersöka själv. Duktig häst!

Sen provade jag uppsuttet och han har ju lite svårt att gå sidledes (vi övar på det!) och jag tänkte helt sonika fuska genom att byta hand som jag höll grinden med.

Jumme har ju liksom ingen hals så det är inte svårt att ta snöret över öronen på honom och byta hand. Men när jag skulle göra det tog det emot och när jag släppte snöret föll det inte till marken. Tokhästen hade tagit snöret i munnen och kollade om det gick att äta!!!

Så jag har funderingar på att lära honom lyfta av grinden, gå igenom o lägga på grinden, själv... Hur många dagar tror ni att det tar innan han öppnar grinden i hagen sen? ^^

Jag vet att jag inte riktigt presenterat hästen än, men nu är det ytterligare en familjemedlem på gång.

Detta är en honkatt på tre år som heter Drottning Lumi. Hon är 3 år gammal och får bo hos oss för att henns kattkompis avlidit och hon vill inte vara ensam.

Sambon var inte så svår att övertala, vi har ju tidigare pratat om att skaffa en kompis till Pyret.

Däremot ska vi nu försöka övertala Pyret att Drottning Lumi är en vän och ingenting annat. Håll tummen.

Hovis skulle ha kommit idag, men eftersom hans bil gick sönder så får vi vänta. Elände!

För mig är det ändå ganska lugnt, Jummes skor kan antagligen sitta en vecka till utan större problem. Värre är det för mina kamrater som är lite smått oroliga för sin häst...

Jag håller tummenf ör både dem och Jumme.

Behöver jag säga att det gör ont?

För er som undrar vad som hänt så råkade jag lägga fingret emot stekbordet i natt.

Och så sitter blåsan precis över en led, så det är bara att vara försiktig och hoppas att den håller.

Testing testing av ryttare.

Sambon satt kvar. Det gjorde inte jag...

För er som vill veta historien så skulle vi leka "Följa John" Det gick bra tills sambon sprang framför Jumme.

Jag satt, med helt fel kläder, på halvlånga tyglar och var inte alls beredd på vad som hände.

Han laddade på med bakbenen o skickade dem högt upp (enligt vittnen så visade Jumme hela magen) och jag hamnade på sniskan men var på väg upp. Då började sadeln glida och Jumme kände att jag hade tappat balansen så han bockade igen.

Men jag lever och mår bra, jag är ett blåmärk och en erfarenhet rikare.

Jag åkte till stallet igår och tog in Jum-Jum för natten. Det var redan lite hästar inne, men Jumme stod lugnt i hagen fast både Tymon och Lollo redan hade gått in (Tymon och Lollo är hans närmaste grannar i hagen).

Jag la ifrån mig grinden och väntade på honom när han kom gående emot mig. Trots att jag har grinden helt öppen så är jag inte orolig att han ska smita. Ibland har jag ju nämligen med mig en morot så han är ju rätt nyfiken på mig.

Han gick lugntoch stilla med mig in i stallet och så ställde jag honom på gången och började proceduren med att borsta och tvätta av honom.

Och 99% av tiden stod han faktiskt stilla utan att krafsa med framhoven. Och vi stod en ganska lång stund och bara myste med varann, han är så go min lilla gula häst. =)

Jag vill att ett år går väldigt långsamt, jag har nämligen inte någon lust alls att lämna tillbaka honom.