Igår ramlade/halkade min kollega och la armen emot stekbordet så det blev en vända till akuten för henne.

Jag hoppas att läkningsprocessen går fort för henne och att hennes lidande blir kortvarigt. Brännskador är inte  alls roliga.

Så har jag haft en konstig dröm.

Jag jobbade och skulle ta serveringen och av någon anledning hade jag ett av headseten till driven på mig.

Utanför höll en kollega och en gammal skolkamrat till mig (fråga mig inte vad hon gjorde i drömmen för vi har inte pratat på år och dag med varann) på och skojade med varann och jag skulle just ta soporna när jag ser att min kollega går in i restaurangen och sen hör jag hans röst i headsetet. "Se upp nu!" och då vänder jag mig om oh ser två svartklädda män komma gående rakt emot mig och jag förstår genast att vi blir rånade.

I mitt bakhuvud snurrar det som min chef gick igenom första dagen "Spela inte hjälte" så jag backar undan och håller händerna synliga och inväntar att de ska säga något.

De vill ha pengar och jag blir lite ställd, vi har ju inga pengar ute i serveringen. Men när jag vänder mig om så är det inte ett sopnedkast jag har bakom mig längre, utan ett fack där man kan kasta ner påsar med pengar i.

Det är dock låst så jag har ingen möjlighet att öppna.

Så hör jag kollegan röst i headsetet igen "Om du kollar nu så kommer det en kille som kör bort ena rånaren" och mkt riktigt så kommer det en rätt så biffig kille o skrämmer iväg den ena rånaren.

Den andra är dock påstridig och vill att jag ska fixa fram pengar till honom och plötsligt tar han fram en linjal och en grövre sax och börjar klippa sönder linjalen och så säger han "Det här är dina tummar, oh dina lillfingrar. Fixa upp pengarna nu annars blir du av med dem."

Jag förklarar (utan att prata) att jag inte kan öppna, varpå han blir arg och skriker åt mig "Hur får du upp termometern då!?"

Och när jag tittar ner så ser jag min termometer där nere bland alla pengar. Varför har jag med min termometer till jobbet?

Jaja, det slutar med att jag nästan blir paralyserad av skräck men min kollega pratar hela tiden lugnande i headsetet och seda blir jag väckt av väckarklockan.

Normlan dröm... Eller inte.

Redigerat inlägg

Jag tycker inte att det är något vidare, men det är ju min personliga åsikt.

Hittar jag något som passar mig och min fritid bättre så är jag ju dock flyttbar.

Jaja, inget illa ment, utan bara tankar.

Hästaputten hade skött sig idag iaf och det är skönt att höra.

Jg fick först höra en berättelse som jag inte fick ihop inne i mitt huvud, det lät liksom inte som min häst, men allt det är utrett nu.

Annars är jag bara trött efter en lång arbetsdag. Stod i kassan länge och ett tag trode jag att strupen skulle snöras ihop av törst och lägga av helt. Det tog ju aldrig slut på folk.

Och på slutet så ville jag bara bli avbytt, jag hade nästan kunnat lägga mig på disken och gråtit för att jag var som äppelmos inne i min skalle.

Givetvisåkte jag raka vägen från jobbet till stallet, jag måste ju träffa min guldklimp och kolla till honom.

Fina pållen!

Idag var han bara bäst. Gick fram överallt utan att tveka, bla rakt igenom en lång gångtunnel. Det tror jag aldrig att han gjort förut.

Det finns inte mkt mer att tillägga. Han är bäst och det är såhär jag minns honom från tidigare.

Underbara fina häst!

Och jag ska tillägga: Det var sambon som red! Och han är också underbar.

Dagen i övrigt: Kom till jobbet 8, fick veta att min tid var ändrad och jag skulle börja 11. Åker hem, byter om och drar till stallet och upptäcker att Jumme inte fått sin kvällskraft (tror att de missuppfattat mig och bara gett honom morötter) Ingen skada skedd iaf, han hade ju fått sitt hö och det är huvudsaken!

Fixar och donar och åker sen till jobbet, där är kartongpressen full. Jag hatar att ta hand om den, men det måste ju göras. Då har något satt ihop pressen fel! Lite pyssel och doning så får jag till det och lyfter ut pressen bara för att upptäcka att snöret jag knutit med är 3 mför långt så jag får klippa av det o knyta igen (jag fick hjälp).

Kör ut högen med pressade kartonger o upptäcker gårdagens fångst av kartonger, som var knutna med lika långt snöre som mitt var innan jag fixade till det så jag fick knyta om det också.

Nu orkar jag inte berätta mer...

Tydligen har jag skaffat mig ett liv och jag är rätt trött om kvällarna så det är därför som jag är dålig att uppdatera här. 

Jag vet att jag är tokig, me det kan jag väl få vara när jag är kär?

Den här hästen har tagit mitt hjärta med storm.

Och trots att han är bufflig och har lite svårt att stå still så tycker jag så hemskt mkt om honom.

Hans fördelar väger helt klart upp de nackdelar han har.

Och framförallt att han är så snäll, aldrig någonsin att han med flit skulle göra något dumt.

Sen att han är lite klumpig är ju en annan sak.

Men som jag sa till sambon idag, man kan göra vad man vill med den hästen. Rider man bak och fram så fnner han sig säkert i det också.

Fina underbara hästen. Jag är så glad att han är här!

Hans gamla sadel passar inte längre så nu stå rjag inför ett problem till att lösa.

Jag ska ta ut sadelprovaren men först måste jag kolla igenom ekonomin ordentligt, hovis ska ut och så ska veterinären ut och vaccinera.

Förhoppningsvis kan jag få bukt med min bomlösa sadel på honom.

Red en sväng runt i Bomhus idag tillsammans med V som ledde Indy. Trevligt med sällskap och Jumme skötte sig helt otroligt bra.

Det är tredje dagen som han är här och han går tveklöst först och det är inte många grejer som han skyggar för.

Underbara fina hästen!

Ja vad ska man säga?

Snäll är han ju, men han har onekligen ganska roliga ideer för sig.

Vi hade varit ute och ridit en sväng, Sambon började rida en bit och sen bytte vi och Jumme var sitt gamla vanliga jag. Vägrade först gå hemifrån och sådär. Men helt underbar är han! Det kändes så naturligt att rida honom.

Väl hemma skulle sambon leda ut honom i hagen men stannade utanför stalldörren och väntade på mig. Först skrapar Jumme lite med hoven i marken varpå jag säger åt Stefan att leda honom framåt, så Stefan börjar dra i grimskaftet och smacka vilket leder till att Jumme går framåt samtidigt som han lägger sig ner.

Så han rullade -mitt på stallbacken fastspänd i gimma och grimskaft.

Min sambo blev bra förvånad kan jag lova.

Senare på kvällen stod jag och en kompis ute med honom för att försöka frisera den där kvasten han har i nacken, det är inte helt lätt när man har med en otålig Jum-Jum att göra.

Så vi friserade en stund och så gick min kompis ett varv på stallplan med honom och så friserade vi igen.

Med oss stod ponnyn Frida och hennes ägare och Frida står minsann still. Det är väl träningssak med Jumme antar jag, han har ju kunnat stå stilla på gården där hans ägare bor.

Hur som helst, min kompis ska ta ytterligare ett varv med Jumme så att han slipper känna att han står på samma fläck hela tiden. Rätt som det är så stannar han, krafsar snabbt med en framhov och kastar sig ner i gruset och rullar.

Behöver jag säga att min kompis blev lika paff som min sambo blev tidigare???

Jaja. Nu ha rjag iaf varit iväg och jobbat och jag fick prova att grilla och jag fick beröm. Tydligen så var jag snabb och hade hittat ett sätt som fungerade för mig och det kändes riktigt bra också.

Så nu är det sängen som hägrar för mig tror jag...

Jag är ju fodervärd även i morgon!

Jag skulle kunna brista i gråt.

Jag känner mig så lycklig.

Och så har hästen skött sig långt över förväntan! Jag trodde faktiskt att han skulle vara lite stökigare men ingenting, inte ett dugg har han gjort.

Inte ens tåget fick honom att tappa fattningen även fast han ett tag funderade på vad det var frågan om.

Tack för att jag fått något riktigt positivt i mitt liv igen!!!

Här är mannen som har gett mig ett liv långt över mina egna förväntningar.

Han är mannen som ger mig allt jag önskar och drömmer om.

Jag har inget mer att tillägga, det finns nämligen inte tillräckligt med ord som kan beskriva honom.

I morgon kör han mig för att hämta hem hästen.

Det finna bara en av honom, och han är min!