Det finns två saker somjag ska ta upp idag.

Det första är min nya "titel" här på bloggen.

Den har ju under en kort period gått under "Skriv i din blogg idag, i morgon kan det vara försent", detta pga en av mina vänninor som har så fullt med att leva sitt liv idag så att hon glömmer bort sin blogg tills den blivit så dammig att man nyser av att besöka den!

Nu får det stå "Om mitt hjärta brister, så kan jag laga det med Karlssons klister"

Detta eftersom min sambo heter Karlsson, och han har lagat mig! =)

Smart va????

Det andra är en liten underbar ullig gullig varelse på 4 ben som jag träffat idag. Min väninnas hundvalp närmare bestämt.

Detta var en 6 veckors liten vit pudel (som blir toy?) och hon traskade raka vägen fram till min väninna och satte sig i hennes knä.

Där fanns också en liten pälslös terrier (ingen nakenhund nu utan en naken terrier) som hade energi till tusen. Var man än var så var den där pälslösingen med. Den diggade jag stenhårt, urfrän liten hund ju!

Jaja... Här kommer bild på väninnans underbara lilla varelse:

(fler bilder finns att se på www.feeorin.se)

Don´t kiss a boy who eyes are black.
He kiss you once and never come´s back.
Don´t kiss a boy who eyes are brown.
He kiss you twice and then leave town.
Don´t kiss a boy who eyes are green.
He kiss you once and then finds another queen.
Kiss a boy who eyes are blue.
He kiss you back and then always love you.

Kanske är det därför jag trivs så bra med att jobba nätter, för att jag aldrig hinner känna eller tänka efter?

Det är så enkelt att stoppa undan allting långt därinne, att stoppa huvudet i sanden och inte känna efter...

Det jobbiga är när man får ont i huvudet, man har slutat andas och hjärnan skriker efter syre, då måst eman slå upp sina vackra blå och så väller alltihopa fram.

Det är som en akut magsjuka, det bara kommer, kastar sig över en och det finns inget man kan göra åt det. Det är bara att springa och hoppas att man hinner fram innan det kommer ut.

ibland känns det som att jag inte når fram, jag försöker men hittar inte de rätta orden, förstår inte mina egna känslor. Och hur ska man kunna förmedla något som man inte själv förstår?

Men det är så nyttigt för mig att ibland falla tillbaka, att känna lite grann av den där djupt rotade smärtan som jag en gång bar inom mig. Idag känns det så overkligt för mig, att det har funnits dagar när det inte fanns någon lycka i mitt liv... Det fanns mer eller mindre sorg, men aldrig någon riktig lycka.

Hjärtat hade slutat slå och de gånger det ändå gjorde något slags upplivningsförsök så gjorde det så ont inom mig.

Smärtan var obeskrivlig, den gjorde så ont att inget annat kunde överskugga den.

Varje gång något i mitt liv verkade positivt var smärtan där och knackade på och la sitt mörker över det.

Det är så nyttigt för mig att minnas den människan som räckte mig sin ena hand till försoning och som sedan slog mig med den andra och spottade mig i ansiktet innan jag fick gå igen.

 Det är så nyttigt för mig att minnas hur jag grät på julafton och bara några dagar senare återvände och gjorde mig själv så illa som bara en människa kan göra.

Det är så viktigt, för jag ska aldrig tillbaka dit igen.

Där och då fanns bara ett mål för mig -overlevnad. Allt annat fick vänta, bara jag överlevde.

Och jag är en erfarenhet rikare: Det är jobbigt att slåss för sitt liv när man slåss med sig själv.

Skönt att vara hemma.

Fick åka till jobbet några timmar.

Det var riktigt drygt ett tag, men det löste sig och sen var allt frid och fröjd och helt underbart igen!

Jag tänkte på min stackars bil i garaget som ska lagas...

Skrev ett långt inlägg som försvann då jag av olika orsaker inte hann spara det.

Hur som helst, jag har blivit ägare till min första, alldeles egna dressyrsadel. En wellington Elit. Jag ska fixa bilder men ni som är nyfikna kan ju bildgoogla.

Jag fick ett väldigt bra pris på den!

(Så nu måte du komma o provrida Vickan)

Bilen blir fixad i nästa vecka, jippie!

Dock betyder det att jag och sambon får samsas/samåka/köra varann i 900an så länge.

Jag har faktiskt kört 900an två gånger här nere på parkeringen och nej... Det är nog ingen bil för mig även om jag börjar fatta hur den fungerar. Trög och ovillig känns den om jag jämför den med 9-5an.

Vem vill ha en OVILLIG bil? =S

Ikväll ska jag ta bussen till jobbet, jag lovade nämligen att hoppa in några timmar idag =)

Ha det gott allihop!

Såhär kan det gå om man har en långbent, trött och hungrig fölunge i hagen.

Jag kan säga att hon inte fick ligga kvar länge när husse fick veta!

Jag vet precis varför jag nästan aldrig pratar med dig längre...

För efter varje gång känner jag mig så nerkörd i skorna.

Inte vet jag om du vill skoja, men så upplever jag det i alla fall inte.

I mina öron låter du så förbaskat avundsjuk!

Tror du inte att jag har jobbat och gått igenom åratal med skit och tunga grejer för att komma hit där jag är idag?

Tycker du inte att jag har gjort mig förtjänt av att ändå ha det så gott som jag har det just nu?

Du ska veta att jag jobbar också, tro för guds skull inte att jag bara sitter hemma och låter pengarna ramla in på kontot medan jag rullar tummarna.

Ja, det finns dagar när jag inte orkar, men de dagarna behöver jag verkligen inga såna som du som ska lägga ytterligare börda på mig.

Det finns dagar när jag är mer uppåt, när jag kan se allt det goda livet har att ge mig, men det betyder inte att jag inte minns hur det är att ha det sämre.

Jag antar att det inte spelar någon roll vad jag säger eller skriver, du kommer knappast att bry dig. Men jag blir bara så less när du håller på.

Kan du inte vara glad för någon annans skull?