Pyret verkar pigg och kry, kliar sig någon enstaka gång, men inte så att han skriker längre.

Just nu försöker jag muta i honom antiinflammatoriskt, men det verkar som att jag blir tvungen att köpa tonfisk för att lyckas med det.

Han i sin tur försöker övertala mig att leka med honom eller släppa ut honom. Ut får han då inte gå i alla fall.

Jag blev väckt strax innan 5 i morse, någon som hade ringt fel. Människan i andra änden lät lite ledsen så jag vet inte vad det var frågan om. Och jag var alldeles för trött för att orka fråga.

Dessutom kan jag inte assistera personlig coach åt alla som råkar gå förbi och se lite ledsna ut (hårt men sant)

Nu måste jag försöka få i mig något ätbart.

Jobbar ju 16-20 ikväll.

Nu är Pyret snart bra igen. Antagligen är det en varböld som spruckit och kliat.

Så nu är det ordentligt rengjort och klämt på idag + att Pyret har fått en antiinflammatorisk spruta.

Han ska äta 1/4 ampivet 2 ggr/dag i en vecka till och ha tratten på om han kliar för mkt på såret.

I bilen och hos veterinären sa han inte ett ljud, varken morrade eller jamade eller fräste. Han är så duktig min svarta gosiga katt.

Just nu ligger han i gästsängen bakom mig -utan tratt, och njuter järnet.

Gamla bilder om ni undrade. Han har inget dränage den här gången.

Den bruna hästen heter Kalle. Han är 182cm i manhöjd.

Som ni ser så är inte jag så stor. Trodde att jag skulle dö när jag red på honom först, men han var så snäll så!

Sambon vågade sig också upp! (Det ni, alla som skrattar åt honom!)

Fuxen heter Pontica och ägs av min kära väninna Vickan.

Denna häst ska min sambo antagligen låna till ridlägret i sommar.

Jag skrev ett inlägg som försvann, orkar inte skriva allt igen.

Här är bilderna, håll till godo!

Stackars, stackars Pyret.

Han har kliat sig så på halsen att pälsen är borta och nu kan man tydligt se tre små sår -gissningsvis bitsår från en annan katt.

Trots att jag har klämt och känt och pillat och tittat så har jag missat dem.

Så nu är det tratt och antiinflammatoriskt som gäller.

Stackars lille gulleplutten. Det är inte alls roligt att leva med tratt.

På det forum jag alltid sitter vid kom det upp en tråd om att göra bort sig.

Det var så roligt att jag måste skriva här i bloggen vilka tokerier jag har gjort.

 -------------------------------------------------------------

Jag var ungefär 10 år.

Vi var på midnattstravet och jag hängde hela tiden i armen på syrrans kille.
Han var nog lite trött på mig efter ett tag men suckade mest.
Vi hade varit inne och de hade satsat på någon häst (tror jag, det är så länge sen) och när de gick blev jag lite efter eftersom jag gick och tittade i programmet.
Jag tog armkrok med en arm jag kom ikapp, gick intill några meter och tänkte sedan: "Inte hade väl C kortärmat?"

När jag lyfter upp blicken ser jag en karl, ungefär 35-40 år, som ser väldigt road ut.
Det är nog inte alla dagar som det kommer en liten söt tjej och tar armkrok med en.:D

Längre bort stod min syster och tjöt av skratt. Tror inte hon haft så roligt någon gång. 

-----------------------------------------------------------------------

Jag har träffat min kille över internet och innan vi blev tillsammans har jag knutit ganska många internetkontakter och pratat till och från med folk på lite olika sajter.

Hur som haver, en kille hade skrivit en väldigt kort men bra presentation av sig själv, vilket jag talade om för honom.
Han: "Men den var ju inte så stor"
Jag: "Storleken har ju ingen betydelse vet du väl?"
Han: Nej det är klart, det är ju inte storleken på trollstaven som betyder något, utan magin i den"
Jag: "Ja, det var en bra liknelse!"
Han: "Jag kan en annan också, men den ska jag nog ta när vi bekantat oss lite mer..."

Senare fick jag min nuvarande sambos mobilnummer och vi började SMSa till varann. Efter en del SMS skriver jag:
"Nu får du berätta det där om trollstaven!"
Han: "Vilken trollstav?"
Jag: "Ja, det där om att storleken inte har någon betydelse... Som du skrev om på mailen."
Han: "Jag vet inte vad du pratar om."
Jag: "Nu ska du inte vara blyg, men du kanske hellre pratar om din egen?!"
Han: "Det är den enda jag kan prata om för det är den enda jag har erfarenhet av..."

Det visade sig att jag blandat ihop honom med en annan kille som jag pratat med!!!

(Min sambo har upplyst mig om att han tyckte att jag verkade väldigt rättfram och rak som tog upp en sån sak i SMS nr 11 typ)

SNÖVIT

"You're so perky. You are in love with fashion, but many people think you're so creepy."

Vad??? Haha...

Och hör ni omvärlden?

Min tidsinställning är inte riktigt som eran. Jag vore rätt glad om ni respekterade detta och inte höll mig vaken 24/7.

Tack!

Ta i mig någon!

Jag blir tokig snart... 

Igår red jag barabcka, nästan hela vägen. Sen ville sambon rida barbacka på hästen han ledde. Men han vågade inte i bara grimma och grimskaft.

Så jag gjorde Brandys träns jättestort och krånglade av honom det och tog på Limpan det -mitt i ridturen!

Ibland är man bra knasig men vi har så jättesnälla och gulliga hästar så då går det!

Och min sambo trivdes faktiskt ganska bra däruppe på Limpans rygg -trots att de inet hade någon sadel!

Bild från gårdagen, sambon på Limpan. Inte lätt att få bra bilder i mörkret med mobilen.

Nu börjas det tydligen igen -detta med att ringa och väcka mig och fråga om jag kan jobba. Så nu åker telefonen på ljudlös på nätterna.

 Det passar att ta in mig när det är kris, men att anställa mig när det finns en plats -nej det går inte.

Kroppen är fortfarande inte speciellt glad, men idag ska jag försöka ta mig upp till hästen och skritta en sväng eller något.

Ha det gott.