Denna låten är med i ett spel jag har hemma.

Och det är typ enda låten som jag verkligen klarar av, haha.

Arbetsförmedlingen är ett ganska intressant ställe, gå absolut inte dit om du inte måste säger jag bara.

Jag var in där idag, hade sambon med mig och var lite lagom stressad sådär. Dock vet jag ju att man kan få vänta och så, men att det skulle bli som odag hade jag ingen aning om...

Kommer in på arbetsförmedlingen och här uppe är det så att man ska stanna precis innanför dörrarna och vänta, det brukar bildas en fin liten kö där, men idag var jag ensam med sambon.

Han blir förvirrad: "Varför ska vi stå här? Ska vi inte ha någon kölapp?"

Medan jag försöker förklara (för min sambo som snurrar runt runt och kollar efter kölappar) så dyker en arbetsförmedlare upp.

Jag berättar att jag vill ha en påskrift på mitt papper (visar pappret)

"Tillhör du ungdomsgarantin?"

"Eh... Ja det gör jag nog"

"Det börjar om 5 minuter, häng dig på låset där borta..."

Så jag vandrar iväg med sambon i släptåg, som plötsligt blir blyg (?) och vill gå ut till bilen igen.

Någon låst dörr är det inte utan jag traskar in och ser en del ungdomar och några arbetsförmedlare, alla verkar upptagna.

 Efter en liten stund hittar sambon på nummerlappar på väggen så jag tar en, 88. På en "nummerpresentatör" på väggen står det 76 och på den i taket står det 51. Vilken som hör ihop med min lapp vet jag inte.

Tiden går och det blir nummer 52 och 53, men 76 stannar på 76.

Jag börjar känna mig stressad och det gör uppenbarligen sambon också.

"Är det inte din tur snart? Det har ju stått 76 länge nu."

"Jag vet inte."

"Fråga henne, där med kaffekoppen!"

Så jag går fram och hon tittar på mig.

"Är det försäkringskassan?" frågar hon

??? "Va?"

"Ja, det här är försäkringskassan..."

(De har tydligen flyttat in på arbetsförmedlingen)

"Eh... Nej, jag skulle bara få det här påskrivet, men då är det inte du då..." säger jag.

"Nej, det är det inte."

Och så vänder jag och går ut igen. Sambon tittar på mig och så säger han:

"Men hon då? Hon som står där (han nickar åt en kvinna snett bakom mig.) Fråga henne."

Då kom häxan fram i mig. Det är sällan jag är arg, och den reaktion som jag fick idag har jag aldrig varit med om innan.

Plötsligt så kunde jag inte andas längre, luften blev alldeles kvav omkring mig, det svartnade till för ögonen i någon hundradels sekund och det kom nog rök ur öronen på mig också.

Plötsligt kokade jag och det på högsta värme.

"Men jag vet inte! Sluta stressa mig!Jag blir tokig!"

Samtidigt som jag sa det så fick jag tillbaka både syn och hörsel (och kraften gick ur kroppen på mig och jag kände att jag var på väg att snubbla till) och såg mig omkring. Jag kan säga att det var många halvtrötta ungdomar som plötsligt vaknade där de satt medsjunkna på bänkarna och i nästa sekund hade jag en hand på min axel.

Det var kvinnan från försäkringskassan som hade reagerat och hon talade lugnade till mig var jag skulle ta vägen.

Nu slutar den här historien med att jag på eget bevåg gick till ett annat ställe på arbetsförmedlingen och fick hjälp där. Men det jag ville komma till är min reaktion, jag blev så jä*la arg och det är inte alls likt mig att brusa upp på det där viset.

Det tjatas och tjatas och tjatas hela dagarna (inte enbart från honom dock) och jag ska veta allting. Men det gör jag inte. Hör ni det världen? Jag vet INTE allting, jag vet inte varför de inte har kölappssystem på AF i Gävle när man kliver genom dörren, jag vet inte om det bor människor i ett hus bara för att de har parabol på taket och jag vet inte hur mycket försäkringen på bilen går upp nu när en av rabtterna blev avdragen!

SÅ SLUTA FÖR GUDS SKULL TJATA PÅ MIG!

Jag går snart i tusen bitar, jag blir så vansinnigt arg när jag säger "jag vet inte" och det ändå tuggas på i all evighet!

När jag kom hem hade jag fått mail "Hej och tack för din ansökan. Vi har gått vidare med en annan sökande."

Samma arbetsgivare ringde mig i morse och ville att jag skulle jobba åt dem i morgon. =S

Jag älskar min sambo och jag har ett jättebra förhållande med honom, snällare kille får man leta efter. Men just nu vill jag bara vara ensam, krypa upp i soffan med katten på magen och få vara ifred! (Tack och lov att han åkte till Skåne nu ikväll)

Just nu vill jag bara säga upp mig från jobbet, klippa isär körkortet och slänga det i Gävleån och lämna tillbaka bilen (men livet fungerar inte så)

Det enda jag egentligen vet är att idag ringde det en jättestor varningsklocka inom mig, det är dags att lyssna på den.

Men det får nog bli först i nästa vecka, för nu jobbar jag ända till på söndag.                                                                                                                         

Det finns några saker jag hakar upp mig på här i livet, det är bland annat:

Fulla sopsäckar Varför ska de vara så tunga?

Halvfulla sopsäckar Varför kan inte folk fylla dem fulla så jag slipper springa så många gånger?

Att jag är så snäll Gissa vem som idag har ändrat sig och behåller 9-5an?

Så jag kommer nog inte ha några vettiga skor i framtiden eftersom det är något jag hakar fast i när jag kopplar!

Men jag får väl vara glad att jag har fått en bil i alla fall, trots att jag kommer få skrapa rutor och borsta bort snö. =(

 ----------------------------

Uppdatering: Nu har jag slagit näven i bordet. Från och med i morgon är 9-5an min! =)

Igår var Stefan och hämtade bilen vi har köpt.

Jag provkörde den en vända och förutom att kopplingen är STENHÅRD utan dess like så verkar den helt OK. Pigg som bara den, trycker man till på gasen så hoppar den till och åker sedan iväg som en pil!

Bilderna är tagna med mobilkamera igår kväll så de är riktigt dåliga.

900an är mörkblå och 9-5an är svart (men väldigt smutsig på bilden)

Den övre bilden är 900an och den undre 9-5an

Nu är klockan snart tre på morgonen och jag är fortfarande vaken.

Jag blir tokig på mig själv! Jag HATAR det här.

Varför ska det vara så svårt att sova?

Jag hade det iaf JÄTTEBRA på jobbet, det var grymt mycket folk då vi har familjehelg och hockeyrusch, men vi jobbade verkligen som ett team och det fungerade verkligen TOPPEN!

Och jag fick beröm från flera håll och då känns det verkligen ROLIGT att jobba.

Om det alltid var såhär att jobba, då skulle jag kunna jobba JÄMT!

Min sambo. Han måtte vara det bästa som någonsin hänt mig och just nu längtar jag efter honom så jag tror att jag ska spricka inombords.

Som jag har nämnt tidigare i bloggen så har vi starka funderingar på att skaffa en bil till. Att vi inte kommer klara av vintern med bara en bil är vi överens om, men vi har int ekommit fram till vad vi vill ha som andra bil. Jag har hela tiden sagt att jag vill ha något litet, typ Nissan Micra (fast det fick jag inte för sambons arbetskamrat, om jag skaffade en sån skulle han knuffa mig av väge med lastbilen. Nissan Micra var en plåtburk med gräsklipparmotor typ) eller Toyota Starlet.

Toyota Starlet har jag ju varit inne på efter att ha kört pappas gamla. Den gick ju i princip av sig själv, att man råkade få i fel växel var inga problem =S

Hur som, någon stor bil tyckte inte jag att vi skulle ha. Varför ha en stor bil när vi redan har en Saab 9-5? Den har ett ganska bra packutrymme (sväljer mer än vad man tror) får dra rätt tungt (1800kg om sambon kör) osv osv.

Våran andra bil är ju tänkt att ta mig till och från jobbet och till och från stallet så det behöver inte vara någon dyr historia. Och värför köpa något stort bränsleslukande monster som kostar 2000kr att skatta???

Och jag måste ju kunna köra in och ut ur garaget med eländet!

Nåja... Nu blir ju inte allt riktigt som man tänkt sig jämt. Vi "råkade" ramla över en Saab-ägare (släkting) som numera även är Peguet (stavas det så?) ägare. Ett körkort och två bilar känns inte rätt för dem så de har bestämt sig för att sälja.

Och på söndag kommer jag att få en bil, som min sambo betalat.

JAG KOMMER NÄMLIGEN ATT FÅ BEHÅLLA 9-5AN!!!! =D

Min kära sambo har nämligen BESTÄMT att jag kommer HATA 900an.

"Nu är du van vid den här och bla bla bla"

Och då har vi inte ens provkört den än!!! 

Och eftersom jag nu bevisligen får in 9-5an i garaget på egen hand så är det visst inga problem längre.

Jag har världens underbaraste och gulligaste sambo. Han har köpt en bil, rätt så dyrt, hyr ett garage för att kunna sätta sig i en varm bil varje morgon och slippa hålla på med snö och is och elände. Och i ett enda andetag har han -frivilligt- gett upp allt detta, bara för att jag ska ha det allra bästa.

Denna killen kommer jag hålla hårt i!

Så denna är till dig, lyssna och njut!

..ska jag åka till jobbet.

Jag har varit och ridit Brandy idag och såna här dagar undrar man varför hästintresset inte stannade vid My Little Ponies eller nåt.

Det har regnat typ hela turen och jag var fräck nog att låna L s regnrock. Men jag var blöt om händerna när jag kommit halvvägs, när jag kom hem var handskarna som en andra hud. Ärmarna på jackan var fuktiga och jag var fuktig på knäna.

När jag satt av och landade på marken kände jag hur strumporna sög åt si av fukten. Regnet har runnit efter regnrocken och ner i skorna. När jag satte fötterna platt mot sulorna drog strumporna åt sig det direkt.

Brandy fick iaf ett torrt täcke på ryggen, och jag har nu duschat och ätit.

Måste försöka torka håret lite till innan jag sticker igen.

Trevlig kväll!