Idag hade jag lovat att ta en annans tjejs pass så efter en natt med diverse sömnsvårigheter (bara att somna är ju jobbigt för mig nuförtiden) klev jag upp och fick skrapa rutorna på bilen.

Jätteroligt *not* om man inte har någon isskrapa. Så jag fick ta ett cd-fodral (smartaste är ju egentligen att parkera i garaget som vi har men det är jag inte kapabel till än).

Väl på jobbet var det städrundan, göra sallad, skiva tomater, gurka och lök som gällde. Jag hann också pumpa dressing och fixa salladskycklingen innan jag gick på lunch.

Gästerna började strömma in och jag stod i kassan, de allra flesta är jättetrevliga och det är roligt att jobba, men ibland kommer det in barn i 8-årsåldern (gissningsvis) utan vuxet sällskap och det ställer (ibland) till det.

För det första når de inte över disken så de kan inte beställa, det är inte ens säkert att de vet att de måste beställa. Om jag i kassan inte uppfattar det ger jag ut mat som andra gäster faktiskt beställt och ja... Ni förstår senariot.

Idag kom det in en hop med såna här barn, flickor.

Just när de kom fram till mig hade vi inte ås mkt folk och de som grillade sa genast till mig att flickorna inte beställt. Nu ville dessa flickor inte ha något ifrån grillen utan undrade vad en stor pommes och en cola kostade. När jag berättat det valde en av flickorna att bara köpa pommes.

En av de andra flickorna frågade då om colan var gratis (hos oss tar gästerna dricka själv när de äter i restaurangen) och det talade jag om att det INTE var.

Jag frågade nästa flicka vad hon ville ha men hon skulle inget ha för hon hade inte pengar sa hon och så gick de.

Vid det här laget hade det börjat samlas fler gäster och jag fick ganska fullt upp (inte så att jag kände mig jättestressad men det är ju ändå en del att göra) och hade pga detta inte så stor koll p serveringen.

Dessa flickor har då, helt kallt, gått och tagit kaffemuggar och fyller på dricka i. Nu var det ju så att restaurangchefen fick syn på dem och frågade mig om de betalat men de hade ju bara köpt en pommes. Restaurangchefen gick då fram till dem, talade om att det de gjorde var stöld och hotade med att ringa polisen om de gjorde om det. (Men de fick behålla drickan)

Den ena flickan hade ju innan frågat mig om det var gratis och VISSTE att det INTE var det. ÄNDÅ tog de.

En stund senare beställer de ytterligare en pommes och ytterligare en stund senare kommer de tillbaka för en tredje pommes (om jag uppfattade det rätt så har de gått ut från restaurangen en stund och sedan kommit tillbaka)

När tredje pommespåsen är slut kommer de åter igen till kassan, denna gången från vänster sida (de ställer sig alltså inte i kön) De flesta gäster som gör så har något på kvittot som de inte fick med på brickan (tex en dip) eller har betalat för en glass som de fått lov att hämta senare. Jag håller på med en annan gäst när en av flickorna säger:

"Ursäkta. Kan vi få vatten."

Jag svarar då att de får lugna sig (jag är ju faktiskt mitt uppe i en beställning) Ändå står de på sig och frågar igen om de får vatten. Jag upprepar och visar med handen att de får lugna sig, jag har gäster före dem.

Då går de helt sonika bort och börjar TA MUGGAR och ska fylla på med vatten (vatten finns bara inne i köket och det är en hygienzon där de INTE får vara)

En av kökscheferna får syn på dem (och har tröttna på dem eftersom de stör i restaurangen, fnittrar och är lite för högljudda) och eftersom de tidigare var in och tog dricka utan lov.

Hon talar lugnt och sansat om för dem att de får inget vatten (vet ni vad dessa pappersmuggar kostar och hur många av dem som företaget faktiskt ger bort för att folk ska få vatten?!) eftersom de inte kan sköta sig. Hon tar som exempel att de tog drickan.

Genast:

"Det var inte vi!"

"Det var det visst!"

"Men vatten är gratis!"

"Inget här i livet är gratis"

Alltså, det här är några små uppkäftiga unger i 8- kanske 10-årsåldern! Jag undrar just vad föräldrarna hade tyckt om de sett sina ungar bete sig såhär.

Visst, ungar är inte kloka, de är INTE små vuxna, de är BARN. Men att ta, att stjäla saker, måste sitta djupare rotat i den åldern.

De har dessutom ingen lust att plocka bort efter sig, brickor och pommespåsar ligger kvar på bordet efter dem.

Jag skulle kunna berätta om min dag i övrigt, men jag orkar inte.

Ha det nice.

Idag har jag varit och handlat lite grejer på köpis, blev ett par nya skor bla.

Sambon önskade sig en jacka som han tittade på häromveckan, men nu fanns den inte kvar.

Så åt vi lunch därute, bakad potatis med skagenröra *mums*

Nu ska jag ta på mig ytterkläderna och dra till jobbet. Jag lär väl hamna i värsta rusningstrafiken *BLÄ*

Jag hatar att köra bil när alla andra är ute.

Och med rödljusen i den här stan kan man bli tokig för mindre!

I morgon är jg ledig och har Brandy. Och så ska alla hästarna fixar med mat och vatten. Fredag ska jag jobba, men rider Brandy efter det.

Hej svej så länge!

Det gick inte så bra va?

Nä...Det borde ni ha insett. Men så går det när man blundar och håller för öronen.

Vill man inte se sanningen så kanske den inte heller finns just då, men allt kommer ikapp en förr eller senare.

Ja... Jag har det faktiskt rätt bra ändå så jag klagar inte.

Lycka till!

Idag har jag tränat med Brandy. Nyttigt men jobbigt.Misstänker att jag kommer vara riktigt mör i morgon när jag ska skritta ut honom. Vi får väl se.

Bilder kommer längre ner.

Jag kollade på en Wallander-film idag. För er som inte vet det så tycker jag hemskt mkt om Wallander men jag har inte varit så hängiven att jag sett varenda film.

Kollade igenom vilka filmer/böcker som jag sett eller läst och det var de flesta och jag bestämde mig för att se "Hemligheten" idag.

Och vet ni?! (ni som inte vill veta kan ju hoppa över några rader nu) Stefan (Ola Rapace) tog livet av sig!!! Min största favorit av alla i de där filmerna dog! Näää.... Dumma film!!! =(

Ok... Han är snyggare i de tidigare filmerna, när han har kortare hår. Men vilken läckerbit han är! (Min sambo undrade för övrigt hur jag kunde tycka om en sån snurrig människa som han har blivit i filmen Hemligheten, men det är i de tidigare filmerna som jag verkligen gillar honom)

Nåja... Här kommer bilderna på träningen som jag lovade (jag har valt bort de där man ser mina fulaste misstag, men jag har rätt så roliga miner när jag rider tydligen)

Jag kommer från och med nu att ha ringningen avstängd på min mobiltelefon de timmar på dygnet som jag inte vill bli störd.

Eftersom jag har två jobb nu och kan bli blixtinkallad så vill jag inte att det ena jobbet ringer och väcker mig klockan 8.00 när jag slutade på det andra jobbet kl 5.00

Så om ni ringer och jag inte svarar så skicka ett sms istället eller återkom senare. Om det nu skulle vara jätteviktigt och MÅSTE tas NU, OMEDELBART, ÖGONABÖJ och BUMS så ring hem till mig. Ni som inte har mitt hemnummer men tror er behöva det kan ju höra av er så (kanske) ni kan få det!

Idag har jag skickat en ansökan om att få gå med i Hotell- och Restaurangfacket. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Livet är rätt ok idag.

Jag har lyckats klampa rakt in i en kartong som innehållet gräddfil. Ja jag blev kladdig.

När jag skulle åka hem glömde jag var jag parkerat bilen och gick åt fel håll. Haha, klantigt.

Pyrets försäkringsbolag har trasslat till det och skickat alla papper till min mamma och skrivi att det är Pyrets lillebror som skadat sig. Mamma fick ringa och rätta dem.

De hade iaf satt in pengarna på rätt konto (mitt)

Jag skrev mitt personnummer på alla kvitton jag skickade med, är det inte lättare att knappa in det i datorn än att skriva efternamnet? (För det är antagligen så de har gjort eftersom det blev fel)

Det här är våran tvättstuga klockan 7 i morse. Jag trodde att jag drömde först men jag filmade det genom vårt köksfönster.

Var sitter den?

Jag har inte lyckats hitta den utan stretar på så fort någon frågar om hjälp. Självfallet och glasklart ställer jag upp i vått och torrt, jag svarar ja, ser glad ut och gör allt som jag blir bedd om. Hinner jag så gör jag lite där till.

Men jag orkar inte längre:crazy:

Jag vet att så många ser mig som den "lilla" starka kvinnan som står rakt trots motstånd. Och jag vet att jag läst att många stormar gör trädet starkt.

Men jag är faktiskt inget träd, och om jag nu vore det så är det någon/något som håller på att fälla mig.

Jag försöker hålla modet uppe, eller som någon annan kanske skulle säga, hålla näsan över vattenytan. Men styrkan tryter nu... Jag får ju inte ens sova längre! Jag är så glad om jag ens lyckas somna.

Vet ni hur glad jag skulle få vara om jag fick gå och lägga mig och vara riktigt trött? Ni vet sådär trött att man inte orar hålla ögonen öppna.

I går kväll kunde jag inte somna utan gick upp och sysselsatte mg med annat i ungefär en timma, sen gick jag tillbaka igen och lyckades somna efter n stund. Tack och lov för min sambo som vill ligga nära och hålla om mig.

Men jag har vaknat stup i ett. Jag har inte varit rädd för att försova mig (det är väldigt ovanligt att jag gör det) men jag har undrat hur jag ska orka :crazy: med hela dagen.

Det gjorde jag inte, efter tre och en halv timma gav jag upp och bad att få gå hem. Jag mådde så dåligt, hade ont i magen och mådde tidvis lite illa. Hela kroppen värkte, det kändes som om hela jag låg i kläm.

Jag ringde mitt andra jobb och sa som det var "Jag kommer inte, ledsen"

Sen satte jag mig i bilen och grät...

Jag vill ju så gärna att det ska fungera, jag vill vara uppskattad och omtyckt, men dag två kraschar jag och orkar inte mer...

Ändå hittar jag inte roten till det onda. 

Tänk att livet kan vända så fort...

För några veckor sa jag till sambon:

"Inget i livet är gratis, nu har jag haft det så bra ett tag, jag har allt jag vill ha och behöver. Vad är priset?"

Nu undrar jag: Är det här priset?

Om någon hittar mitt välmående så vänligen skicka det till mig, tack!