Nu är helgens festande över, vi var ute igår kväll och hade jätteskoj.

Det var jag, min sambo, hans två bröder, hans ena svägerska och hennes väninna.

Vi började med att komma lite försent till spelningen med, gissa vem! Just det NORDMAN!(Nu blev du avundsjuk va, mamma!)

DOck blev det så himla trångt, jag hade en bakom mig med paraply så allt vatten som hon slapp få på sig silade ner över mig istället och när folk började bära varann på axlarna och vingla lite betänkligt valde jag att gå därifrån.

NORDMAN är för övrigt ifrån Gävle. Hans pappa brukar sitta nere på pizzerian här hos oss (tydligen, jag har själva aldrig träffat honom)

Sedan gick vi in på Heartbreak, det är tydligen innekrogen i den här staden. Vi drack, dansade och hade roligt. Dock tycker jag att musiken är för hög så nästa gång ska jag ha med öronproppar. Jag är faktiskt rädd om min hörsel.

Efter att ha druckit upp min Bacardi Breeze, en vanilla sky (de smakar som medicin om ni undrar, drick den inte!), ungefär halva Mickes Jäger/Red Bull (riktigt god kall!),nästan hela Stefans cider och sedan nästan hela Sannas cider så kände jag att det var dags att sluta. Att man dessutom dricker som om man hade varit ute på en ökenpromenad gör ju saken ännu bättre. (Jag hade dessutom druckit tre bacardi Breeze hemma innan vi åkte)

Dock har jag dragit slutsatsen att det blev väldigt billigt eftersom jag drack upp alla andras alkohol och inte behövde köpa egen. =S

Ett tag försvann alla, hallå... Jag lyckades lokalisera dem men precis då skickade Sanna ett sms till Henke att jag var försvunnen. Grejen var ju att jag satt intill henne nästan hela SMSet HA HA!

För övrigt åkte Stefan BATMAN-karusellen. Han trodde att han skulle avlida, men efter åket tyckte han att det var skitskönt så senare hade han tydligen åkt Extreme också. HUA! 

Själv åkte jag inte en enda karusell.

Några ungdomar fick sin sprit beslagtagen av polisen, de hällde ut en flaska mintuu, flera öl och grejer för dem. Aja baja.

Idag är man lite lagom seg, jag är glad att jag slutade dricka i tid för jag känner mig ändå ok. Inte ont i huvudet eller så, bara trött.

Har varit upp till hästarna, de var leriga men nöjda. Vi bytte vatten och rengjorde deras vattenkar så nu är de nog ännu mer nöjda. Men vägen ner till betet är hemskt. Snart få vi väl ha en bandtraktor för att ta oss ner.

Nu ska jag sluta pladdra. Ha det gott, det tänker jag ha.

Det är inte det lättaste att redigera en bild i paint, men här är iaf ett försök.

Denna bilden tänkte jag försöka förstora upp så småningom.

Ni är sötast i världen =)

Puss o kram från moster

Idag är det nollåttornas dag, grattis till er!

Ang. min besvikelse så har det lagt sig.

Det handlade om mitt körkort som jag inte klarade igår pga ett rödljus.

När jag säger att jag åkte dit på en rödkörning ser folk framför sig att jag bara gasade förbi, men så var det inte.

Jag stannade eftersom det var rött, när jag sen skulle köra iväg fick jag motorstopp så jag startade om bilen och körde. På de två sekundrarna hann det slå om till rött igen innan jag hann passeraspärrlinjen.

I övrigt fanns det INGENTING att anmärka på i min körning.

Fördelen: Nu har jag ETT kryss i protokollet. Tidigare har jag nog haft 10 kryss. Dessutom var misstaget inget som jag upprepade sen tidigare körning.

Men det är bara att bita ihop, se framåt och ta nya tag.

Den som kommnterar något i stil med "Men du vet ju att man inte får köra mott rött" kommer att få sin kommentar raderad här.

Tror ni inte att jag vet att jag gjorde fel?

Och till dig som uppenbarligen inte kan lämna mg ifred: Varsågod, här har du något att gotta dig med i helgen. =)

En ENDA plutteliten grej och så rök drömmarna för stunden.

Jag tänker inte säga att det var en skitgrej, för det var det verkligen inte, men det var nog inget som jag hade gjort annorlunda i vilket fall.

Nu ska jag krypa tillbaka och slicka mina sår en stund.

Håll tummen nu...

Den här filmen kan man se om och om och om igen.

Jag vill också ha en kattunge, men om jag skaffar en blir Stefan tokig.

Och då ska vi inte tala om vad Pyret skulle bli...

Vem vet vilka matcher som avgjorts här?

I den här staden som jag nor i nu finns det planer och vallar överallt, precis överallt!

Var man än går och vänder nästan så har man någon gammal idrottsplats alldeles framför näsan.

Det tråkiga är att en del av dem bara står och växer igen, det verkar aldrig vara någon som vill kännas vid dem, förutom de gånger på sommarhalvåret som någon klipper gräset på dem så att någon som ev råkar gå förbi och ha en boll med sig kan använda planen.

Det känns nästan lite kusligt, lite spöklikt på något sätt.