Cyklade iväg till hästarna idag på förmiddagen för att rida.

Insekterna vaknar tidigt så jag sprutade på både Brandy och Limus en del flugspray. Gibbe klarar sig ganska bra ändå, jag tror att han har lite hårdare skinn och strävare päls som gör att bromsen helst låter bli honom.

Limus verkar helt klart vara godast!

Såklart hoppade jag över vantarna när vi red iväg och jag hade bett idag. Brandy går vanligtvis på bettlöst då han trivs bättre med det.

Och så ville han inte jobba, i början av traven gick han bara och stretade emot och när jag försökte att rida honom framåt så svarade han bara med att försöka gå över i galopp.

Men tillslut fick jag honom att tänka framåt neråt istället för bara fullt ös medvetslös (ja riktigt så illa är det aldirg med Brandy, men han ville verkligen inte jobba idag) och då belönade jag honom med att ge honom galoppskänkel och klapp på halsen. I galoppen är allt så mkt lättare, bara att sitta ned och följa med och leka lite med inner tygel.

Men som tack för slitet har jag skaffat mig en blåsa, som gått sönder, på höger ringfinger. =S Typiskt.

Sen kände jag att jag har fuskat med övningarna med min fot, för innan första galoppen hade jag så ont i foten att jag hade kunnat börja grina. Men det är bara att öva, öva och öva så ska det där ge sig.

Väl tillbaka sköljde vi av hästarna och sprayade mer medel och fylld epå vatten i badkaret. Det går åt mkt vatten när det är varmt.

Jag satte mig på cykeln och begav mig hemåt, bara för att upptäcka att 3ans växel inte vill fungera. Jag ska leta på kvittot och se om jag har garanti kvar. Lite mer än tre månader ska väl växlarna hålla. Visserligen har jag cyklat en del på cykeln men SÅ långt har jag inte cyklat ändå! Till och från stallet liksom.

Väl hemma sitter jag av cykeln och låser fast den, tar av cykelkorgen och ska gå in, mitt skitknä gör sig då påmint. Antagligen eftersom jag låtit bli att träna foten så har jag avbelastat i knät istället, och eftersom jag inte tränat foten så kan ni ju räkna ut att jag inte strechat lårmuskeln heller, vilket jag ska göra för att den inte ska bli kort och dra i knäskålen...

Så, jag får lära mig en läxa. Nu har jag faktistk iaf strechat både vänster och höger lårmuskel så får jag komma ihåg att träna foten sen.

Nu ska jag fundera på vad jag ska fylla ut resten av dagen med. Kanske klipper jag gräsmattan på framsidan, den ser ut som en djungel =) Men det är ju dock en gräsmatta nu för tiden iaf!

Antar att det finns en del som sitter och funderar över vad som hände roch sker med våran bil nu.

Vi har tvättat den nu och det blev lättare att se vad som var skador och vad som var skomärken. Dock är det skador på huv, tak och bagagelucka. Även bakre stötfångaren är skadad, men eftersom det är plast så blir det märken där av minsta lilla.

Så idag åkte vi till verkstaden, jag pratade med dem på telefon igår så det var inga problem. Han tittade på bilen och konstaterade att det var i alla fall två märken på bagageluckan som måste fyllas i.

Så, schysst som han var, skickade han oss till Sture. Sture har någon bilvårdsverkstad. Sture tittade på skadorna och gav oss ett jättebra pris på dem.

 ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::-----::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Och det känns jättelugnande eftersom vi fick post av polisen idag. Fallet går inte vidare eftersom gärningsmännen är för unga och det ändå inte kommer att bli några rättsliga åtgärder. Dock är de sociala myndigheterna underrättade. Nu kan man ju bara hoppas att de agerar snabbt och effektivt.

Dock har bostadsföretaget reagerat kraftig och fixade snabbt fram en tolk åt oss, så jag skickade ett mail om vad jag ville ha framfört till familjen. Så nu får vi se hur de ställer sig till alltihopa. *suck*

Det blir nog svårt att driva det här som ett ärende privat, framförallt när den ena familjen inte förstår svenska.

Så på den fronten känns det ganska hopplöst.

Nu verkar det ju i alla fall som att bilen kommer bli fixad ändå, tack o lov. Men pengarna kommer ur sambons ficka. *orättvist* 

ör att se det ur den positiva synvinkeln: Bilen är snygg och fräsch när vi åker på ridläger!

BTW: Jag har fått tag i en transport nu!

Jag har hört att Gävlebor är så otrevliga, men det har jag hittills inte märkt något av!

HÖRS! 

Till alla mina vänner 

http://www.utbildning-co.se/sv/sjalvbild/peppmaskin/

Detta test kan ni också göra: 

http://www.utbildning-co.se/sv/sjalvbild/sjalvbildstest/ 

Dina svar visar en person som främst mäter sitt värde i prestationer. Det i kombination med en låg självkänsla brukar ge en person som är aktiv och kapabel, men som har lätt att driva sig själv för hårt och svårt att ta kritik och motgångar.

Du räknar ditt värde i prestationer och är inte mer än din senaste prestation. Ett misslyckande kan vara förödande enligt ditt sätt att se. Det är oftast den här personligheten som går in i väggen, för hur mycket du än gör, uträttar och åstadkommer så är din insats färskvara och behöver hela tiden bevisas om och om igen.

Ditt upplevda värde i prestationer gör också att du har svårt att säga nej. Det är viktigt att vara andra till lags, att duga och att vara omtyckt av andra. Men glöm inte att det allra viktigaste är att tycka om sig själv. För att bli uppriktigt älskad av andra måste du älska dig själv.

Idag har jag övningskört på bilskolan och det gick ju bra. Jag körde ju liksom inte ihjäl någon. Men hon undrade om det var någon som verkligen hade försökt lära mig något och nja... Det är nog inte förrän nu som jag har fått hjälp att verkligen förstå mitt beteende i trafiken.

Onsdag ska jag köra igen. Just nu är jag inställd på att jag kommer att få göra om teorin. Det känns inet som om alla bitar har hunnit falla på plats innan datumet har gått ut.

So long så länge 

Det här är ju min blogg och jag måste ju få skriva det jag känner för. Så länge jag håller mig inom Sveriges rikes lag så måste jag ju få skriva vad jag vill.

Idag har varit en sån där vemodig dag, jag har fått saker gjorde, jag har både tvättat, gått på promenad och ringt en del samtal som behövde ringas. 

Ändå sitter jag här och känner mig inte helt nöjd. 

Jag vet att det till viss del beror på att min älskade och helt underbara sambo inte är hemma. Ni kan fråga vem som helst som träffat honom hur mkt han gör fr mig, hur fin och snäll han är. Fråga dem om han lyssnar, om han tar till sig det jag säger och om han gör bra saker för mig. Fråga dem om han älskar mig helhjärtat. Jag vet vad de kommer att svara.

Han är svaren på alla frågor i mitt liv.

Men samtidigt har en del saker sprungit ikapp mig idag, jag kände det redan när jag vaknade, men jag har tryckt bort det.

Jag försökte visserligen att få ut det i bloggen tidigare idag, men orden kom inte till mig då. Fingrarna rörde sig inte över tangentbordet som de borde, det satt fast. 

Jag har ju skaffat bloggen för att skriva om mig, om mitt liv, om vad jag känner. Och ibland känner jag kärlek så jag kan spricka, jag om någon vet hur det är att var apå små rosa moln högt uppe i det blå. För det mesta är jag nog sån.

Fråga mina vänner om vem jag är. De kommer säga att jag är så snäll, at tjag alltid finns där. En del kommer också säga att jag är tuff. Vickan hade köpt en grimma till mig i present, på den stod det just "tuff".

Jag är den som vågar, den som sitter upp på bockande hästar och går balansgång över stup. Eller sån var jag i alla fall.

Det sista jag har hört någon säga om mig är att jag är "en redig tjej", en sån som kommer rakt fram och tar i hand, ser den jag hälsar i ögonen och ett ordentligt handslag. Samtidigt är jag bara mig själv, säger vad jag tänker på just då...

Men, det finns alltid ett men i allting... Mitt förra förhållande lärde mig något som jag tyvärr plockade med mig. När vi gick isär sa jag att jag skulle ta med mig allt det fina och gå vidare, men det här hoppade liksom med ner i resväskan och nu vet jag inte riktigt hur jag ska bli av med det.

Jag lärde mig hålla käften, att försöka hålla ihop minen och bara låtsas att allt är som vanligt. Det var inget bra att lära sig det och därför skriver jag det rakt ut i min blogg.

Har jag skrivit det här så har jag inte bara varit tyst...

Och snälla, ring nu inte till mig och fråga om jag tänker ta livet av mig eller nåt för det gör jag inte.

Även om min förflutna känns lite jobbigt ibland, så har jag ju en desto vackrare framtid att gå emot. 

Jag var ute och gick en sväng idag, bäst att passa på när solen faktiskt skiner..

I med hörlurarna och sen är det bara att gå. Nu blev det inte så långt som jag hade tänkt från början, men en liten sväng blev det ju i alla fall.

Jag ska försöka ta mig in i duschen också.

Tankarna snurrade i huvudet på mig när jag gick. Stefan är ju i Skåne och jag försöker sysselsätta mig på dagarna men ganska ensamt är det ändå.

Och idag var första gången som jag verkligen kände att tanken på det där kändes rätt ok ändå. Så det måste ju betyda att jag verkligen gått vidare.

Det där kanske aldrig inträffar igen, men det får framtiden utvisa.

Ett litet tips till er Gävlebor, håll er inomhus i morgon, för er egen skull. Kastrullhäxan ska ut och köra bil 

I förmiddags fick jag ett samtal från E som undrade om vi kunde titta till hästarna idag, det är ju inga problem!

Stefan drack sitt kaffe och sen åkte vi upp till hagen. De stod alla tre innanför grinden och halvslumrade, Gibbe började sträcka på sig när vi närmade oss och Limus öron stod rakt upp.Jag tror ärligt att hon tycker väldigt mkt om Stefan (Jag kanska har fått konkurrens?!)

Såhär kan det se ut, en vanlig mulen sommardag i hästhagen. 

I söndags kom Stefans brorsa hit och sov över. Igår förmiddag packade vi badkläderna och for till Sandviken. Roligt var det men man orkar inte mer än cirka 1.5 timma.

På vägen hem var jag på väg att somna i bilen, jag var så grymt trött. Och så började det ösregna också så när vi gick (sprang) från parkeringen och in så blev vi jätteblöta.

Vi åt hos Stefans mamma, biff stroganoff. Jättegott. Sen somnade jag på soffan i en timma ungefär.

Vid halv åtta på kvällen åkte lillebrorsan hem och Stefan kände sig inte alls kry. Han ska sova ungefär en timma till och sen får vi se hur han känner sig.

Om han är lika dålig som igår så ska hn inte köra lastbil till Skåne.

Men när man druckit upp halva Parkbadet så är det kanske inte så konstigt att man känner sig lite krasslig heller. Vi får som sagt se.

Nu ska jag försöka peta i mig lite mat.

Kanske skriver något senare.