Adam har fått tillåtelse att äta av alla trädgårdens frukter utom av frukten från ett visst träd i trädgårdens mitt, "trädet som ger kunskapen om gott och ont". Om han äter av den kommer han att dö. När kvinnan är ensam lurar dock en talande orm henne att äta av den förbjudna frukten genom att lova henne att de inte ska dö om de äter av den; i stället kommer de med fruktens hjälp att själva bli som Gud med kunskap om vad som är gott respektive ont. Hon äter av frukten och ger den till mannen, som också äter av den. De inser då att de är nakna och gör åt sig höftskynken av fikonlöv. När de hör Yahweh Guds röst ropa på dem försöker de gömma sig för honom bland träden. Till slut svarar Adam att han blivit rädd, eftersom han var naken. Yahweh frågar om mannen ätit av den förbjudna frukten. Mannen skyller på den kvinna som Gud givit honom, kvinnan skyller i sin tur på ormen. Yahweh Gud förbannar ormen och säger att kvinnans avkomma ska krossa ormens huvud; detta uttalande har både inom judendomen och kristendomen uppfattats som den första profetian om en messiansk frälsare (räddare). Gud säger till kvinnan att hon kommer att föda sina barn under smärta och födslovåndor och att hennes man ska härska över henne. Till mannen, som nu benämns Adam för första gången, säger Yahweh att han ska förbanna marken. Bland tistla och törnen och i sitt anletets svett ska mannen bruka jorden till dess denne själv återvänder till den jord av vilken han var tagen: ”jord är du och jord skall du åter bli.”

Texten är saxad i från Wikipedia. Jag visste att jag läst det någonstans och fick leta lite innan jag hittade rätt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adam_och_Eva#Den_f.C3.B6rsta_skapelseber.C3.A4ttelsen

Eftersom jag lidit och fortfarande lider av sviterna från graviditeten, och eftersom det fortfarande verkar vara ok att tycka och tänka angående min graviditet och mitt mående så tänkte jag faktiskt göra ett litet inlägg här idag. Av texten ovan förstår ni varför alla kvinnor har ont när de föder barn. Det är bara att tacka vår förfader, eller kanske snarare vår "förmoder" för att hon lyssnade på ormen och åt av frukten...

Sedan tänkte jag bara göra en liten kort lista på alla saker som förändrats i mitt liv sedan graviditeten som startade för ungefär 32 veckor sen:

• Jag kan inte rida. Det gör för ont.
• Jag klarar att köra min häst men behöver hjälp att lägga på sele och vagn.
• Jag kan knappt knyta mina egna skor för magen tar emot.
• Jag kan inte ligga på rygg eftersom livmodern trycker och jag får inte tillräckligt med syre.
• Om jag äter smärtstillande (tex alvedon) på kvällen så kan jag sova utan att vakna av att det gör ont när jag försöker vända på mig.
• Jag klarar inte av att jobba. Jag har bitit ihop länge, men klarade tillslut varken av mina arbetsuppgifter eller min vardag.
• Jag kan mocka och traska ut med kärran på gödselstan, men det gör ONT när jag ska ner därifrån efteråt.
• Jag får ont om jag försöker packa mer än en höpåse.
• Magen tar emot om jag försöker plocka upp något från golvet.
• Jag kan inte bära ut tvättkorgen i tvättstugan.
• Jag kan inte stå upp och duscha (får endera sitta på knä i badkaret eller använda den sits som man sätter i badkaret). Jag har svårt att ta mig i och ur badkaret också. (Och jag har ramlat i badkaret.)
• Jag kan inte gå några längre promenader, men kotare promenader ska vara bra.
• Jag kan inte bära tungt, tex vattenhinkar till hästarna. De gånger jag varit piskad att ge hästarna vatten så har jag kört hinkar och dunkar i skottkärran, men jag får ändå ont. (Jag kan inte heller bära skurhinken här hemma)
• Ställer jag mig på knä eller på huk har jag fullt upp med att ta mig upp igen. Lika är det om jag sjunker för djupt ner i soffan.
• 6 timmar klarar jag av att hålla blåsan, MAX! Helst vill kroppen att jag går inom tre timmar. Och jag är konstant törstig.
• Jag måste rulla ur sängen på mornarna och se till att få med bägge benen samtidigt över kanten. Annars gör det onda sig påminnt.
• Det sätt som gör minst ont i fogarna, men känns desto mer i magen, samt tar längst tid, när jag ska in i bilen är att jag sätter rumpan på sätet med fötterna utanför, lyfter fötterna samtidigt till bilens tröskel och "skjuter" in mig med båda fötterna samtidigt. Därefter får jag försöka skjuta (med fötterna) och dra (med händerna) mig in så att jag sitter korrekt. Mer än en gång har jag lyckats tuta när jag gjort såhär...
• Alla som aldrig drabbats av hård eller trög mage kan läsa detta: http://www.1177.se/Gavleborg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hemorrojder/ En underbar åkomma att drabbas av, oavsett om man är gravid eller inte!
  
  Jag kan säkert komma på fler saker. Ni kan, förutom detta ovanstående, lägga till att jag haft högt blodtryck och fått äta två olika sorters medicin emot det, gått igenom ett 24-timmarstest av blodtrycket (vilket innebär att man bär omkring på en apparat som klämmer åt om armen var 20e minut dagtid och var 30e minut nattetid), drabbats av glaskroppsavlossning (vilket egentligen inte har med graviditeten att göra, jag bara lyckades drabbas just nu) och har sammandragningar i livmodern (det känns må ni tro). Jag har också ont i tuttarna och kläderna börja bli trånga. Jag går på extra täta kontroller hos barnmorskan (pga blodtrycket) och har fått gå till sjukgymnast.
  
  Nu har jag varit öppen och ärlig, igen. Så jag hoppas att alla fattar att jag inte upplever min graviditet enbart som positiv. Den som vill får gärna komma och ta den smärta jag känner. Eller en hemorrojd kanske känns mer lockande?
  
  /Kastrullhäxan  -vars sambo inte tycker att hon haft några hormonella aggressionsutbrott. (Så jag måste nog vara en häxa till vardags också)

Väckarklockan ringde 4, men eftersom jag är en bortskämd tjej lät sambon mig sova till nästan 4.30 Då var det bara att studsa upp, i kläderna och stoppa i mig frukost innan det bar till stallet där hästarna hälsade oss välkomna trots att vi var där redan vid 5.
Ut med hästarna och så gjorde vi i ordning i stallet innan vi tog in Mulle igen, ryktade honom och lastade för avfärd mot Täby och deras galoppbana.

Jag lyckades nog slumra till men kom aldrig till någon riktig ro ändå. När sambon väckte mig var mina ögonlock såååå tunga och jag hade ingen lust alls att vakna.

Väl framme lyckades vi styra runt bil och transport på en icke plogad stallbacke. Den snö som kommit på lördagen var STENHÅRD! Tack o lov för vår 4-hjulsdrivna bil och otroligt cool häst i transporten. Vi lastade ur och ledde in Mulle i stallet där han fick box nr 13.

Väggarna i boxarna var heltäckande, men hästarn kunde i alla fall sticka huvudet över boxdörren och kika ut. SÅ när Mulle såg att han inte var ensam så blev han i alla fall ganska lugn. Vi hängde upp en hink vatten åt honom och traskade sedan iväg till föreläsningen som vi skulle ha först.

Där fick vi träffa en tjej som hållt på både med distans och numera tränar arabhästar i galopp. Hon berättade lite om hur de tränar och varför de gör på ett visst sätt. Hon berättade om vad som är viktigt att tänka på och hur fort de rider i både träning och löp.
Hon visade en bild på en häst i löp, vars ryttare fastnat i startboxen och blivit kvar. Bilden var tagen när hästen passerar mållinjen, men resten av fältet i bakgrunden. Hästen kommer alltså i full fart, med spetsade öron över mållinjen och det lyste bokstavligen GLÄDJE i hela bilden. Den hästen älskade att springa (men blev tyvärr utan prispengar eftersom man måste ha med sin jockey över mållinjen också).

Därefter fick vi träffa Plastic Wonder. För er som inte vet vem Plastic Wonder är så är han en, i alla fall skapligt känd, galopphäst. Kolande svart och supersnäll. Han låter ryttare som är lite mindre vana vid galopphästar och galopplöp få en känsla av hur det kan vara att rida galopphäst.
Han är gjord av plast och rör sig precis som en galopphäst gör!
Sambon var först ut av alla i gruppen och jag var lite fundersam över hur det skulle bli när han skulle sitta där uppe. Men han fixade det med glans, det såg till och med riktigt proffsigt ut!
Jag kan erkänna att jag också satt upp och provade lite, men med tanke på mina foglossningar och onda kropp så får man ta det lite piano!
Därefter fick vi lunch och sedan skulle hästrana sadlas ut. Jag försökte binda Mulle i boxen, men han blev väldigt orolig när han inte såg vad de andra hästarna gjorde, så det slutade med att jag fick stå och hålla honom i boxöppningen istället. Väl ute på stallbacken sansade sig Mulle ganska bra och gjorde precis vad min sambo bad honom om utan att bråka eller ifrågasätta. Kanske trodde han att han skulle få starta i distans?
En annan häst studsade som en kanin och hade svårt att fokusera på uppgiften (den är startad tidigare och kände säkert igen sig) men Mulle bara tittade på den när den skuttade förbi.
   
Mulle och Stefan. Hur lugnt som helst!                    Värmer upp tillsammans med araben Portello.

De fick värma upp på en volt bakom veterinärkliniken och jag kan berätta att vid det hr laget hade solen kommit fram och det hade töat! Hela Täbys stallbacke var en enda sörja och jag blev snart blöt om mia fötter = grinig Lillan.
Sambon klagade på att glasögonen inte passade, och när han klämde in dem under hjälmen så tappade han dem (ja, i galopp på värmningen) så de gick sönder. Han fick då använda sina vanligasolglasögon istället.
När de värmt en stund fick de skritta till ledvolten som ligger precis vid entren på Täby galopp. Mulle var fortfarande lika cool fast två andra hästar skuttade runt och var nervösa. När de skulle ner till banan hamnade Mulle och sambon på efterkälken eftersom en av de andra hästarna vägrade gå fram och istället skuttade tillbaka till stallarna. Mulle däremot, han traskade bara vidare, helt obekymrad över var den där hästen skulle någonstans.

De red sedan ner till kurvan och då förvandlades de bara till små prickar. Vi som stod vid läktaren kunde inte urskilja vem som var vem. Det kändes som en evighet innan två hästar plötsligt for iväg som skjutna ur varsin kanon och sedan kom resten av fältet efter.
Efteråt har sambon berättat att de som var först i starten var de två engelska fullbloden (båda har tidigare startat som jag fattat det) och sambon hade valt att hålla in Mulle lite i starten och köra sitt eget race. Mulle hade varit lite "på", framförallt när de engelska fullbloden haft nerverna på utsidan, men ändå skött sig som jag fattade det.
Uppskattningsvis red sambon och Mulle ungefär 45km/timmen och då ska ni veta att banan var TUNG! Om stallbacken var en enda sörja så kan ni tänka er hur banan var.

De kom skrittande tillbaka och på vgen ut hittade Mulle en stor vattenpöl som han gick i. Han var törstig men det vattnet var ingen höjdare att dricka. När sambon skrittat av honom i ledvolten en stund så fick han gietvis färskt vatten av oss!  
Mulle går i vattenpölen och strax efter följer arabhästen Eld. Eld har tidigare startat galopp men var väldigt, väldigt lugn och sansad!
 
Sambon och Mulle efter att de skrittat av i ledvolten efter löpet. Eftersom sambon hållt in Mull eistarten så behövde de aldrig ligga i rygg på någon annan, men ni ser ändå hur skitiga de blev!

Vi spolade av Mulle det värsta och schamponerade sen in honom med linimentschampo och tvättade av honom. Det var nog x antal kilo Mulle som ramlade av och tyvärr tog varmvattnet slut så Mulle var inte direkt överlycklig på oss just då. Han leddes fram och tillbaka i solen en stund innan vi la på täcke och lastade honom (och jag kan berätta att numera går han in utan några som helst bekymmer, oavsett om Jumme står på eller inte!) och åkte hemåt.

När vi kom ut på E4an började smabon leta efter sina solglasögon. Och jag som redan är förvirrad och inte kan hålla reda på mig själv ens, har ju ingen aning om var han lagt sina glasögon. Han rotar igenom hela bilen och säger sedan "Jag vet ju att jag la dem här!" och pekar på instrumentbrädan.
I samma sekund inser han att han inte är så fel ute i sitt minne. Glasögonen är ju nästan där -fast på UTSIDAN av bilens vindruta!
 
Jösses vad jag skrattade. Tårarna rann efter mina kinder och jag fick knappt luft. Vi är ju dessutom ute på E4an, så det är ju inte bara att stanna och plocka in dem.
Efter en stund här vi bara hur det rasslade till och numera har inte min kära sambo några glasögon längre!

Det här var verkligen en dag att minnas. Det enda JAG ångrar är att jag inte hade gummistövlarna med mig, för stallbacken var som sagt HEMSK!
Sambon säger att han är väldigt nöjd och att galoppera på banan med Mulle var ungefär samma känsla som att rida på Plastic Wonder. Sambon tycker att han fått fler förslag på sin träning och framförallt att det var KUL!
Så nu får vi nog åka och köpa i alla fall ett stetoskop, för jag lär nog få vara ute med barnvagnen när sambon ska intervallträna, och så får jag stå och räkna hjärtslag.

Måndagskvällar kommer banan att stängas mellan 18-20 för "riktiga" ekipage och så får man komma dit med sin ridhäst och använda banan. Om vi får möjlighet så kommer vi försöka åka i sommar, men det beror ju helt på hur våra liv ser ut och vilken ekonomi vi har. Det är ju ändå 2,5 timmar dit med hästtransport.

Men jag kan verkligen rekommendera det för er andra som är nyfikna.
Igår var det 6 ekipage som startade och INGEN av de hästarna såg ut att tycka att det var drygt och enbart jobbigt, utan de galopperade helt för egen maskin. Sambon lämnade tom ifrån sig pisken innan han red ner till banan, för han trodde inte att den skulle behövas! (Den behövdes inte heller.)

Sen måste man givetvis göra det här med förstånd. tar man dit en häst första gången och låter den gå för full i ungefär 1,5 varv (ett varv på Täby galopps stora bana är 1700m) så kommer den ha mjölksyra. Den kommer tom att han ordentligt med mjölksyra, eftersom banan är ganska tung (inte som våra grusvägar här hemma) även när den är torr och klassas som "fin". En häst som fått den upplevelsen (och kanske tom åker på en korsförlamning efteråt) kommer inte vara supersugen att prova det igen!

Undrar ni något får ni lämna en kommentar.

/Kastrullhäxan  

Såg just en liten blänkare om en tjej som ville göra lite reklam för sin blogg.

"Läs om min kamp emot ett sundare och friskare liv"

Tja... Om man vill kämpa EMOT det så finns det nog fler råd och tips än om man faktiskt kämpar FÖR det.

Ibland är man lte för snabb med formuleringarna i huvudet, och ibland för snabb på tangenterna.

Här hemma pågår rensning bland saker och grejer. Jag har städat ur bägge garderoberna (så gott som helt) i gästrummet, skåpet i gästrummet och har nu även krupit på golvet och kollat vad som fanns under sängen. Det är ett äventyr att vara på golvet när man har magen i vägen kan jag säga. Tur att ingen ser en!

Det har också plockats en hel del i klädkammaren. Det blev stor skillnad där inne, men om man vill anstränga sig lite till så går det givetvis. Jag har svårt att rensa bland mina kläder då jag inte vet vilka saker som kommer passa efter graviditeten. Köksskåpen har fått sig en genomgång och det visade sig att vi hade massor av lock utan tillhörande byttor. Det där fattar jag inte. Äter köksskåpn tomma glassförpackningar eller?

Jag vet att svärmor ibland är hit och tigger förpackningar, men hon brukar ju även få locken med. Så varför blir det en massa lock kvar?

Hittills har jag i alla fall lyckats plocka ihop åtminstone en påse med grejer som ska till Röda Korset, samt en påse som ska till renhållningscentralen eller återvinningen eller vad ni nu kallar det.

För övrigt har jag en fåtölj som jag inte vet var jag ska göra av. Är någon intresserad så är det bara att komma hit och hämta den. Äldre modell som är använd men fullt brukbar. INGA hål i tyget eller liknande.

Igår sysselsatte jag några timmar med att laga en lädergrimma. Det tar sin tid men bra blev det och nu kan Mulle åka transport i sin lädergrimma utan att behöva skämmas. Tur att man är lite händig i alla fall. fast jag har inget intresse av att sy. Det är roligt när det är klart men i övrigt känns det bara trist, tråkigt och grått.

/kastrullhäxan  

Detta året har jag haft mkt mer funderingar över foderstaterna än tidigare år.

Eftersom vi denna vinter haft tre hästar ihop, istället för två så har funderingarna gått lite fram och tillbaka.
Allram är ganska elak vid fodring, även om han verkligen skärpt sig "på äldre dagar". Det gör i alla fall att man inte är jättesugen att kliva in i hagen med en stor påse mat på armen.
Att Jum-Jum dessutom är den mest hungriga av alla och bara MÅSTE vara närmast höpåsen, trots att han är lägst i rang, gör det hela ännu mer otrevligt.

Allram är dessutom dammallergisk.... Och till råga på allt har vi släppt in en arabhäst i flocken också.

Vi valde att prova med halm och avägde dag för dag hur det fungerade med Allrams hosta. Det har gått bra och eftersom vi kunnat ge halm så har de haft mat hela dagen och alla har varit glada och nöjda.

Men! Så började Mulle falla ur. En teori, som inte alls är vetenskapligt bevisat på något sätt, är att han äter så långsamt, dels för att han inte är hästen som kastar i sig mat och dels pga att han haft lite prolem med sina tänder, att Allram (som bestämmer) har kört iväg honom från hans hög och ätit upp den.
Då har Mulle istället börjat äta halm eftersom han fortfarande är hungrig. Och Jum-Jum har redan kastat i sig sin hög, så det är ingen idé att jaga iväg honom.
Eftersom Mulle då har ätit mer halm än vad jag räknat ut hans foderstat på så har han drabbats av proteinbrist. Så då har jag börjat höja upp hans proteingiva + att vi la på ett extra kilo silage på hans kvällsgiva. Det blev lite bättre ett tag, men så kom våren sakta smygande och tydligen har Mulle jobbigt med sin pälsfällning och pälssättning, så då började han falla ur IGEN. Så det har funderats och tänkts här hemma så det luktat bränt ibland.

Som det är just nu så börjar Mulle bli riktigt fin. Han är inte perfekt, men nu skäms jag inte för honom längre.
Han äter:
10 kilo silage
3dl sojaprotein

0.5 dosmått selo-E

2 msk olja

+ lite halm som vi dock försöker hålla ner givan på nu och det går inte åt så mkt längre heller.

Jum-Jum äter:
6 kilo silage
1,5 dl sojaprotein
0,75 dl mineral

+ lite halm.

Jag kan säga att kvällsgivan med silage som Mulle får är lika mycket som hela Jummes dagsgiva.

Nu vet jag till nästa vinter att Mulle kräver mer än vad den uträknade foderstaten säger, framförallt vad gäller protein. Men jag måste erkänna att oljan har gjort underverk med honom. Nu väntar vi på grönt gräs som är det absolut bästa för hästar som behöver lite extra hull.

/Kastrullhäxan  

Vid förkylning kan det vara skönt att få i sig något som lindrar besvären.
Besvär kan ju vara allt från ont i halsen till rinnsnuva och det finns ingenting idag som bara trollar bort förkylningen från en sekund till en annan. Men lindring finns att få, både receptbelagda, receptfria och  galma hederliga hemmakurer.

Något som smakar vedervärdigt men som får det att släppa i näsan:

Värm upp en mugg mjölk tillsammans med några råa lökringar och socker. Drick varmt.
Detta smakar VEDERVÄRDIGT men lindrar lite.
------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lime- och ingefärste 1 portion
0.5 tvättad lime i tunna skivor
1 tsk färsk ingefära
3dl kokhett vatten
Honung

Koka upp vatten i en kastrull, lägg i lime och ingefära och låt dra i ungefär 5 minuter.
Sila ner teet i ett högt glas som tål värme eller en stor mugg.
Söta med honung efter smak.

Detta kan jag verkligen rekommendera vid förkylning!
Ingefära smakar ganska starkt (så personligen får jag använda massor av honung) och man kan verkligen känna hur det rensar i både näsan och luftrören när man dricker detta te. Även halsen får sig en genomkörare.

Man kan givetvis använda sig av malen ingefära och limeextrakt också, men det blir inte riktigt lika bra som med färska produkter.

..................................................

..................................................

..........................

Lime sägs motverka skörbjugg, stimulera matsmältningen och ska vara allmänt stärkande för immunförsvaret.
Doften är frisk och upplyftande och inom aromaterapi sägs den vara bra vid oro och depression.

Honung har använts inom hemmakurer i många år. Man kan hetta upp lite vatten och blanda i lite honung och sedan gurgla det.  Honungen anses lindra både hosta och halsont och honungen har också väldigt mkt smak.

..................................................

..................................................

..............................

Själv dricker jag ganska mycket te, både till vardags och vid förkylning.
Mitt favoritte just nu är Twinnings Four red fruits och det har varit jättesvårt att hitta i någon annan förpackning än de där det är olika teer i samma. Nu råkade jag dock hitta det på City Gross och jag njuter av en kopp varje morgon. Underbart och smakrikt!

/Kastrullhäxan  

När jag tänker efter så är det helt otroligt hur reaktionerna kring Mulles viktnedgång varit.
Visst, det har inte varit några tidningsartiklar eller så, men flera personer har försiktigt påpekat att jag borde se över hästens hull (och observera att de allra flesta har påpekat detta på ett vänligt och trevligt sätt).

När Jum-Jum gick upp i vikt var folk väldigt tysta. En tjock häst är ju bara "lite sött och gulligt", framförallt om det är en ponny och/eller en liten fjording.
Ser de ut som Mulle i Min Häst så gör det ingenting, det är bara charmigt!

Sen att det är minst lika jobbigt för hästen att bära så mkt övervikt, som att kraftigt falla ur, verkar först nu på sista tiden blivit uppmärksammat bland "vanligt folk".

Övervikt är skadligt för oss människor, för hundar och katter... Varför ska det vara "gulligt" på en ponny?

Många utav oss sliter och kämpar med vår egen vikt (alldeles för många som redan är smala och fina gör det dessutom!) men på våra hästar är det bara charmigt?
(Sen kan jag erkänna att jag ibland önskar att jag hade samma drift när det gäller mig själv och min egen mat som jag haft när det gäller Jum-Jum).

 
Enda gången som en häst är gullig och väldigt rund om magen samtidigt är när den är högdräktig!
I övrigt ska de hållas i ett lagom hull då det faktiskt ger glada, pigga hästar som tycker att livet och arbetet är skoj! En tjock, eller till och med fet häst, orkar inte jobba!

/Kastrullhäxan  

Nu har jag rensat ganska flitigt bland mina länkar.
Jag såg att en hel del av det jag länkade till inte fanns längre eller inte var uppdaterat på flera år.
Så om ni saknar en länk till er så får ni helt enkelt hojta till!

Här har det kommit snö i natt. Helt onödigt om ni frågar mig. Jag har ju i och för sig vinterdäck på bilen fortfarande, men hästarna har sommarskor och inga sulor. Vi får se om det går att göra något med dem idag. Man vill ju inte att de ska halka omkull och slå ihjäl sig liksom.

Men det kansek går att vara på banan om det inte blir för mkt styltor.

Har jag berättat att jag tänkt införskaffa, eller kanske tom tillverka ett par draglinor till Jum-Jum?
Jag har nämligen fått tag i ett galler som jag tror att han klarar av att dra så vi kan sladda banan tillsammans! Han är ju en väldigt cool och lugn kille så jag tror inte att det är några bekymmer alls! Hästar är till för att användas och ju mer både de och vi kan, desto roligare är det för alla inblandade parter.

Jum-Jum har ju blivit så mkt mer framåt sedan jag började köra honom. Framförallt har han fått en bättre skitt! (Men det gäller att vara på honom och verkligen upplysa om att man vill att han går fram, annars går han gärna och hasar sig fram och tittar på naturen istället).

I förrgår tog jag en liten promenad med honom. Jag bara kände att jag behövde ut med honom och sjukgymnasten sa att promenader kunde vara bra för foglossningarna. Och Jum-Jum är ju snäll och kan vänta om jag behöver vila (vilket jag behöver ibland). Men jag hade rätt ont när jag kom tillbaka till stallet igen. Jag ska nog satsa på ett par bättre skor att promenera i nästa gång för röra på mig behöver både jag och bebis tror jag.

Jag hade i alla fall laddat jackfickan full med godis. Mulle har tydligen ett luktsinne utan dess like så honom höll jag inte på att bli av med i hagen först. Men jag tog med mig Jum-Jum och gick en sväng och han följde snällt med och brydde sig varken om lastbilar eller bussar som for förbi i hög fart ute på 76an. (Som vanligt med andra ord, han är en trygg kille!) och jag började snart muta honom med godisbitar lite här och var.

I går skulle jag hämta Mulle i hagen för att låta honom beta av de få gröna strån som finns bakom stallet. Det var visserligen kväll, men inte alls dags för intag. Mulle kommer ju alltid och möter en, medan Jum-Jum kommer för det mesta. Dock vet Jum-Jum mkt väl om att det enbart är i undantagsfall som man får mat på andra tider än de vanliga... Men när han igår fick se att jag hade grimma med mig så kom han genom hagen som en liten pil! Luggen studsade i pannan på honom och de spetsade öronen syntes knappt bakom den.
Tror ni att han kom ihåg promenaden med godis eller?!

Igår var jag också ut till Valbo en sväng för att lämna iväg alla mina gamla hästtidningar till Borlänge Ridskola. Tanken är att de ska ha tidningar i kafeterian som de kan läsa medan de fikar eller väntar på skjuts hem eller liknande. Det blev en rejäl påse kan jag lova och jag har nu på morgonen fått bekräftat att de kommit fram. Påsen innehöll allt från Min Häst till HästMagazinet och Lill-Blakken. Alltid är det någon som hittar nåt intressant trots att det är gamla nummer.
Jag tror att de tidningarna kan sprida mer glädje hos dem än vad de gör i ett skåp här hemma hos mig. Jag TROR faktiskt att en av tidningarna var från 2006.

Plötsligt har jag utrymt lite utrymme här hemma, men än återstår finputsningen eller hur man ska säga.
En del saker ska till Röda korset också.

/Kastrullhäxan  

Igår var jag till läkaren och fick beskriva mina besvär, samt visa upp ryggen och genomgå en mindre undersökning bestående av att böja kroppen hit och dit. Dessutom drog läkaren lite i mina ben när jag låg på rygg.

Jag är både sned och vind och stel. Underbart! (Eller inte).

Så nu är jag sjukskriven en månad och läkaren i fråga sa åt mig att genast komma tillbaka om jag fick nej från Försäkringskassan! Jag var visst ett klockrent fall för sjukskrivning, dels för att jag har de besvär jag har men också för att jag har ett så pass tungt arbete.

På ett vis är det jätteskönt, en stor sten har fallit från mina axlar, men samtidigt är det så tråkigt...

När jag var sjukskriven förra året så kunde jag åka till stallet och pyssla, rida, mocka och kratta. Nu kan jag åka dit och klappa på hästarna. Jag klarar förvisso av att mocka de två boxarna vi har till våra hästar och jag tar mig upp på gödselstan, men jag har mycket besvär med att ta mig ner därifrån sen!

Så även om jag är lättad över att äntligen vara sjukskriven så att kroppen får tid till återhämtning, så känns det riktigt tungt och eländigt just nu.
Jag har, rent psykiskt, mått skapligt ett tag, men det är precis som alla hämningar släppte i och med sjukskrivningen och de väggar som hållt taket uppe rasade ihop.

Jag kan erkänna att jag har en riktigt negativ dag och jag har jättesvårt att sätta ord på allt det som känns inombords. Samtidigt som det bara är ett jättestort virrevarr av känslor som övermannar mig in i från och ut, så är det så stort och tomt och innehållslöst att det bara är sorgligt.

Jag bara hoppas att jag får sova ordentligt i natt och att det är en bättre dag i morgon som möter mig när jag öppnar mina blå ögon.

/Kastrullhäxan