Jag ska strax springa iväg och borsta tänderna innan jag går ner och backar ut pärlan ur garaget.

Men jag tänkte först skriva några rader här.

Jag är inte den som stannar hemma från jobbet i onödan. Jag trivs på mitt jobb, har bra kollegor och vettiga arbetsuppgifter. Till råga på allt jänar jag pengar på att vara där.
Men nu börjar jag nå gränsen för vad jag klarar av. Kroppen har blivit större och något tyngre. Magen tar emot i arbetsbänkar och när jag böjer mig ner. Det är tungt att lyfta och efter några timmar är jag ordentligt halt och linkar fram likt en pingvin.

Ändå får jag inte havandeskapspenning förrän tidigast 60 dagar före beräknad förlossning. Samma tidsgräns gäller för att ta ut föräldrapenning om jag fattade rätt. Jag som har ungefär 75 dagar kvar till beräknad förlossning måste alltså bli sjukskriven. Och hur det fungerar i samband med graviditet vågar jag inte svara på!

Jag sitter här med en hel hög papper som ska skickas till Försäkringskassan och jag kan bara be till högre makter att jag blir beviljad från den 15 april (som är den dag jag har rätt att söka från).
Men hur jag ska orka i ungefär två veckor till vet jag faktiskt inte. Jag har bitit ihop länge nu, ungefär halva min graviditet och smärtan blir inte mindre även om den förflyttat sig lite från vänster till höger emellanåt.

Smärtan jag känner är normal, många gravida har ont precis där jag har. Många gravida har inget obehag alls.
Jag hade gärna jobbat om min kropp sagt att det funkat, men nu gör det inte det längre.
Det gör för ont helt enkelt.

Men om jag ska bita ihop och fortsätta, för att FK kanske tycker att mitt jobb inte är tungt nog, så undrar jag vem som ska ta emot mig när jag slutligen faller?
Ska mina kollegor dra mitt lass på jobbet då? Ska min sambo bli min privata sjukvårdare här hemma?

/Kastrullhäxan  

Fjärde dagen som jag är ledig (eftersom det är helg) och jag har i princip inte gjort ett dugg vad gäller lyft = gladare kropp.
I morgon är det dock jobb som gäller och jag vet egentligen inte hur jag ska orka, men några dagar till får det gå. Jag ska försöka hinna med ett läkarbesök i veckan, men det är inte helt enkelt när jag jobbar eftermiddag.

Idag har vi varit till Valbo en sväng. Först gick vi in på Hööks och tro det eller ej, men vi köpte inte ett dugg! Vi är inte i behov av nåt så vi bara snurrade ett varv där inne och kikade lite.

Därefter var vi in på Ikea. Vi hade inget bråttom alls, men ändå fick jag låna en stol och sätta mig och vila på ett ställe (hade inte kryckan med mig idag). Jag blir hemskt anfådd och hjärtat klapprar så hårt, så hårt. Och då är det bara vila som gäller.

Vi tittade i alla fall på lite framtida saker till bebis. Vi har ju det mesta nu och det är ingen större panik med nåt, mn vi vi vet ju att saker behöver kompletteras och bytas ut längre fram. Så nu känns det som om vi har en plan i alla fall.
Sen var vi  till Rusta och DollarStore. Blev inte så mkt vettigt där heller, lite våtservetter till bilen och sådär.

I veckan ska jag försöka orka trolla ihop ett par draglinor till Jum-Jum och förhoppningsvis kan jag få hjälp att släpa fram gallret som vi ska prova att sladda banan med. Om det projektet lyckas så kommer jag äntligen att få användning av min lille gule igen. Jag tror ju personligen att han skulle tycka att det var ett riktigt roligt arbete.

Igår var det hoppträning och ja... Sambon avrundade lite fint med ett störtdyk uppifrån hästryggen.

Det såg riktigt otäckt ut och tydligen hade skärmen på hjälmen släppt och slagit till mitt emellan ögonen på honom så han fick ett redigt hack där...

http://s81.photobucket.com/albums/j214/lillan_tuff/Filmer%20Mulle/?action=view&current=IMG_0130.mp4

/Kastrullhäxan

Då traskar jag in i vecka 29 i graviditeten och Göte är mer aktiv än någonsin!

på arbetarbladet.se hittade jag följade

* Bred eller toppig mage?

Om magen är bred och syns bakifrån är det en flicka. Om magen däremot är toppig och putar framåt är det en pojke. (Jag tycker själv att det bara är magen som växt)

* Högt eller lågt?

Om barnet ligger lågt i magen blir det en flicka och om det ligger högt i magen blir det en pojke.

(Jag bär min mage lågt och jaghar faktiskt hört att låg mage är pojkar)

* Mår du illa?

Väntar du en flicka påstås du må mer illa än när du väntar en pojke.

(Jag mådde hemskt illa i början men kräktes aldrig)

* Olika stora bröst?

Du bär en pojke om det vänstra bröstet är större än det högra eller en flicka om det högra bröstet är större.
(Det vänstra är större och har alltid varit)

* Blir pappa på tjocken?

Om pappan går upp i vikt under graviditeten bär mamman en flicka.
(Det här vågar jag faktiskt inte svara på. Jag tycker inte att sambon blivit rundare om magen)

* Hick.

Om babyn hickar mycket är det en flicka, annars är det en pojke.
(Jag har aldrig upplevt att jag tycker att babyn hickar alls)

* Vad är du sugen på?

Om du vill äta salt och proteinrik mat, som ost och kött, är det en pojke. Om du är sugen på juice, frukt, godis eller sura saker, väntar du en flicka.
(Frukt har varit en favorit hela graviditeten, men också salta saker som tex pommes frites är himla gott!)

* Mayamyt.

Mayaindianerna kunde förutspå kön på barnet genom matematik. Jämför din ålder med det år du blev gravid. Är båda udda eller jämna får du en flicka. Är det ena talet jämnt och det andra udda blir det en pojke.
(Det ena är jämnt, det andra är udda)

* Ringtestet.

Gör en pendel av en guldring, helst din vigselring, och en bit tråd eller ännu hellre ett långt hårstrå. Häng den över magen. Om den svänger i cirklar är det en flicka. Om den svänger från sida till sida när du håller den över magen är det en pojke.
(Den pendlar)

* Mamalicious.

Om mamman väntar en pojke blir hon vackrare under graviditeten. Håret blir tjockare och blankare. Men om hon får finnar och livlöst hår blir det en flicka. ”Flickor stjäl mammas skönhet” är ett gammalt talesätt.

(Den enda skillnaden från före graviditeten är att jag blivit för tjock för att raka mina egna ben, annars är jag precis som vnligt)

* Kalla fötter?

Om mammans fötter lättare blir kalla är det en pojke, likaså om håret på benen växer snabbare.

(Jag frös ju om fötterna redan innan. Jag har inte upplevt någon skillnad alls)

* Visa upp dina händer.

Om någon ber dig att hålla fram händerna och du spontant visar upp dem med handflatorna nedåt är det en pojke. Visar du dem med handflatorna uppåt är det en flicka.
(Handflatorna uppåt)

* Hur sover du?

Om du sover på höger sida eller med huvudet mot söder är det en flicka. Sover du på vänster sida eller med huvudet mot norr är det en pojke.
(sover på både höger och vänster sida)

* Halsbränna

Mycket halsbränna= pojke, lite eller ingen halsbränna= flicka.
(Jag har lite halsbränna men upplever att det är styrt av vad jag äter)

* Slår hjärtat snabbt?

Om hjärtljuden håller sig över 140 hjärtslag per minut är det en flicka och om det är under 140 hjärtslag per minut är det en pojke.
(Det ligger på 140-145slag/min. Jag har kollat tre eller fyra gånger nu.)

* En kicker?

Flickor påstås sparka mindre än vad pojkar gör.
(Bebis är väldigt aktiv)

Så vad tror ni? Pojke eller flicka?
Och alla ni som har barn sen tidigare, eller vet vilket sort ni väntar, hur väl tycker ni att myterna stämmer?

Men främsta anledningen till att jag skrev det här inlägget är att jag ändrat headern igen. Det är som sagt inte min starka sida, men jag blev väldigt, väldigt nöjd i alla fall.  

Jag var hos sjukgymnasten igår och ska tillbaka dit för att få träning och tips. Många saker gör jag redan rätt och det är ju bra. Eftersom jag haft ont ett tag så har jag börjat lära mig lite olika knep för att klara av vardagen. Efter att ha pratat lite kom vi fram till att min sambo är sekreterare, hästskötare, sjukvårdare och sambo. Vad vore livet utan honom och mitt foglossningsbälte just nu?

Igår fick hästarna sommarskor. Jum-Jum skötte sig kanon under skoningen även om han indikerade att något var tok på höger fram när en söm slogs i. Sömmen drogs givetvis ut och efter det visade han ingenting så det är nog ingen fara alls. Han är ju lite känslig sådär, och framförallt på höger fram som han hade hovbölden i.

I morgon är det i alla fall träning och jag hoppas på att de får träna dressyr igen!

/Kastrullhäxan  

Jag har just stoppat i mig en macka och ska snart åka till sjukgymnasten.
Jag är sjukanmäld idag eftersom jag har så förbaskat ont. Jag kan stå och jag kan gå, om än lite stapplande, men jag är inte till någon direkt hjälp på jobbet.
Tack och lov fick de in ersättare för mig, men lite gnager ju samvetet ändå trots att jag vet att jag inte kan rå för att det är så här. Jag har ju liksom bitit ihop ett tag, och kroppen orkar inte hur länge som helst.

Som ni kanske ser provade jag att lägga in en ny header. Det är samma som jag har som omslagsbild på Facebook. I framtiden kanske jag tar mig tid att fixa till det, men det där med headrar är inte riktigt min grej.

Men det är i alla fall en bild som betyder väldigt mkt för mig.

/Kastrullhäxan   

Då har veckan börjat rulla så sakta och det är min femte vecka med förmiddagspass på raken.

Nästa vecka börjar jag jobba eftermiddag igen och jag längtar INTE då jag upplever de veckorna som tyngre för kroppen.
Förhoppningsvis blir jag beviljad graviditetspenning från mitten av spril, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Får jag graviditetspenningen så ska jag spendera alla soliga och fina dagar sittandes utanför hästarnas hage och bara njuta av deras sällskap.
Jag kan ärligt säga att jag biter ihop på jobbet nu. För var dag går det bara långsammare och långsammare och jag får helt enkelt ta en dag i taget. Numera gör det ont bara av att stå och jag känner hur både armar och ben börjar bli riktit tunga (för att inte tala om magen som dessutom tar emot överallt).

Det är jättetufft att vara gravid, det förnekar jag inte, men jag biter ihop för Götes skull. Hans välmående kommer i första hand.
I morgon ska jag till barnmorskan och ta nytt blodtryck och lyssna på Götes hjärtljud. Som jag skrivit tidigare har jag tagit blodtrycket som en utmaning. Jag vill ju inte att det ska gå upp. Dels för att det blir så oroligt om havandeskapsförgiftning, men också för att jag antagligen kommer få erbjudande om att gå på medicin igen. Och jag vet att de kommer vilja att jag går på Trandate... Den fixade jag ju inte förra gången utan fick byta till ett annat preparat som dock inte alls är lika aktuellt om jag måste äta något igen.

På torsdag ska jag till sjukgymnasten. Förhoppningsvis kan de hjälpa mig med smärtan jag som jag kämpar med dygnet runt. (Ja, jag vaknar på nätterna när jag försöker vända mig för att det gör så ont)

I förrgår var båda hästarna iväg på träning och det gick riktigt bra, jag är riktigt nöjd. Det var dressyr och de jobbade både med skänkelvikningar och öppnor. Så härligt att se min mjuka fjordhäst utföra de momenten ganska lätt ändå. Men det gäller att hitta rätt knappar, och den biten kan ju ta sin tid!
Det enda som är jobbigt är att jag får sitta och titta på eftersom magen inte tillåter någon lektionsridning.  

Det som är mest charmigt (tycker jag) är när jag står i mitten och så rider de runt med Jum-Jum och efter några varv får jag höra "Tusan vad han drar inåt!"
Haha, han vill in till mig!  Men det börjar nog bli svårt för honom att förstå varför det inte är som vanligt och jag inte kan rida honom som förr. Jag saknar det jättemkt och de få gånger som jag vågat mig upp på honom så har han burit mig så försiktigt så han vet nog att han måste vara rädd om mig. Min lilla kompis!

Tittade nyss på Ponnyakuten (jag tittar ju alltid på avsnitten efteråt på SVTPlay) och där pratade de om lite drömmar och mål. Flera av ungdomarna drömde om stora tävlingar och utmaningar.
Och jag har ju också drömmar, även om de inte alls är så stora som deras.
Men om jag ska vara ärlig så har ju min största dröm redan slagit in då jag fick köpa Jum-Jum. Jag har ju alltid drömt om en alldeles egen häst, och att jag dessutom lyckades få köpa den som passade mig så bra gör ju guldkanten på den här drömmen lite bredare!
Att jag och Jum-Jum också lyckats arbeta fram ett så bra band mellan oss är också en dröm som slagit in. Och det finns ingenting som jag älskar så mkt som när han stoppar sitt huvud i min famn och låter mig hålla om honom en stund.
Häromdagen när jag gick förbi honom sträckte han fram sitt huvud och med sin överläpp rördehan försiktigt vid min hand precis som om han ville säga "Kom hit, jag vill se vad du har där."
Det är såna där små saker som gör vardagen mer dräglig. Och allt med Jum-Jum känns så äkta! Han kommer inte och delar ut "kramar" och kel med någon falsk baktanke, utan för att han vet att vi människor uppskattar det.

Igår såg jag att en kompis hjälpte sin kompis att leta fjordhäst. Det skulle vara just en fjodhäst, inkörd, vänlig och sällskaplig som kunde få jobba i skogen och följa med och ställa upp på tex bröllopskörningar och barnkalas.
Tyvärr är Jum-Jum inte till salu, annars hade det säkert passat honom utmärkt!

Om jag ska vara ärlig så behöver jag nog bara tänka på den där försiktiga överläppen mot min hand för att tacka nej till en miljon för honom!

Och vill ni veta något som är RIKTIGT RIKTIGT roligt? (När jag sa så till mamma så undrade hon om jag väntade tvillingar... )
Jag hittade värsta bästa födelsedagen till min sambo! Han och Mulle ska nämligen åka till Täby Galopp och rida ett provlopp tillsammans. Fatta vilket äventyr!

Nu måste jag sluta.
/Kastrullhäxan  

Våra hästar är grymt smutsiga nu för tiden...
Någon kom känner för att komma och dränera våra hagar så att de torkar upp ordentligt?

Det var inte två hästar som kom in igår kväll. Det var två lermonster!

/Kastrullhäxan  

Först tjatar folk om att man ska skaffa barn, och tjatet upphör inte förrän man står där med magen i vädret och vaggar fram trots att man egentligen inte ökat i vikt.

Då kommer alla förmaningar om att man borde införskaffa både det ena och det andra och är tvungen att skaffa det och det märket av vissa saker. Säger man att man vill ta reda på könet så får man genast höra att man är tråkig och allt det som är spännande med att vänta barn försvinner om man vet könet... BLAHA BLAHA!
Man blir ständigt uppmanad att inse att livet aldrig kommer bli sig likt igen, friheten är slut och man har tagit på sig ett livslångt ansvar och det är bara att bete sig vuxet och hantera det.
Livet kommer från och med födseln innebära ständigt vakna nätter (först för att bebis vägrar sova och sedan för att tonåringen inte kommer hem i tid på kvällen), ömma bröst, matlagning och ett pressat schema för att få till alla aktiviteter som man bara MÅSTE göra!

Och jag kan slå vad om att alla de som håller på såhär kommer att tjata om att vi måste skaffa ett barn till sedan, för det är ju SÅÅÅÅ SYND om alla ensambarn här i världen som inte har några syskon att växa upp och leka med!

Men till alla er som känner er träffade av det jag skriver just nu har jag bara en sak att säga:
Det här är MITT liv, MIN kropp och MIN ork. Huruvida jag vill ha fler barn eller inte ska ni fullständigt skita i.
Tack för alla bra förslag vad gäller mitt kommande liv, men vet ni vad??? Jag är inte dum i huvudet! SJÄLVKLART fattar jag att livet inte blir detsamma mer när jag väl har bebis i famnen.
En del människor verkar verkligen tro att man skaffar barn helt utan eftertanke eller inlevelseförmåga och jag är så LESS på dessa förmaningar och "jag vet vad jag pratar om så det är bäst att du lyssnar!"-attityd.
För vad vet ni om vårt liv egentligen? Att vi har två hästar ja. De tar en massa tid, ja.
Så "bara" för bebis ska jag göra mig av med hästarna? Glöm det!
Jag är helt och fullt införstådd med att jag inte kan åka land och rike runt med bebis i bilbarnstolen och Jum-Jum i transporten efter, men Jum-Jum är så mkt mer än bara en träningskompis eller tävlingsmaskin.
Han är min kompis, en familjemedlem som jag delar min fritid med och utvecklas tillsammans med. Det betyder inte enbart att jag sitter och rider på fyrkanten i ett ridhus!

Nä skärpning hör ni!

Jag är givetvis tacksam för råd och stöd, men sluta för guds skull upp med att tala om hur annorlunda och enformigt mitt liv kommer att bli!
Ibland kan man undra om ni glömde lyckan över att få barn, och är missnöjda för att ni inte hann göra allt ni ville i livet innan barnet! Och såna tror jag faktiskt att väldigt få utav er är!

/Kastrullhäxan  

Jag önskar att jag hade något vettigt att skriva, men jag har faktiskt inte något särskilt på hjärtat utan gör ett inlägg mest bara för inläggens skull.

Jag håller fortfarande på med pappren som ska till FK och jag hoppas att de länkar som jag skickat till min chef kommit fram. Det känns inte helt enkelt längre. Ryktet säger dessutom att handläggningstiden hos FK är lång, så jag hinner kanske bli förlöst innan FK har tagit något beslut.

Pust! Jag önskar att någon annan kunde göra detta åt mig, men så fungerar inte livet har jag märkt.

Den 8e paril är det dressyrtävlingar i Västanå och jag är så grymt sugen att ställa upp, men jag vet att det finns en risk att min lille gula kompis inte kan hålla sig i skinnet utan jag åker av istället och det är inte värt det.
Vi i DalaGästrike Fjordhäsförening har iaf skapat ett samarbete med Västanå och tanke är att vi ska kunna samarbeta även i framtiden och köra SM-kval hos dem.
I år blir det inget SM-kval, utan istället kommer dagens bästa Fjorshästekipage att koras. Spännande!

Just på hästsidan känner jag mig egentligen ganska taggad. Jag VILL så mkt, jag vill kvala till SM i bruksridning med Jum-Jum och dressyrtävla och en massa andra saker. Men just nu måste jag sätta mig själv och Göte i första hand och nöja mig med att vara "coach".

 
Jag bjuder på en bild från hopptävlingarna förra året när jag red Mulle. Enda gången jag hopptävlat med honom. Och jag är INTE sugen att prova fler gånger.

Nu ska jag ladda lite inför en fika ihop med Camilla. Ladda gör man bäst i soffan med en bra bok.
Just nu är det "änglamakerskan" som jag mal igenom. Jag är ungefär halvvägs och den är bra.

/Kastrullhäxan