Nu har jag semester! Äntligen! Så som jag har längtat.
Jag blev tillsagd att vara hemma och njuta och inte tänka på jobbet under tiden. Haha, det blir nog lättare sagt än gjort.

Självklart tänker jag använda tiden att njuta, men samtidigt tänker jag försöka få en del saker gjorda.

Och "snökanonen" har träffat Gävle. Underbart att köra hem i det här väglaget. Snorhalt (inte ett sandkorn så långt ögat når) och fallande torrsnö som gör att man möts av jordens snörök så fort man får möte.
Delar av Hedesundavägen är ju underbar också, det saknas plogpinnar så man har ingen aning om var kanten egentligen är...

/Kastrullhäxan  

I år är det skottår vilket innebär att det är fritt fram för kvinnor att fria!
Och det kan behövas lite glädje och fest i våra liv så sätt igång nu allihop som känner att ni har fötterna på fast mark vad gäller ert förhållande! 

Sambon är lite nervös att jag ska fria i år, men jag sa ju en gång för länge sedan att han får vänta till 2018 och så ser det nog ut att bli. Haha, nej, kanske inte just 2018, även om jag faktiskt sa det just då, men det lilla vi har pratat om bröllop så vill vi ganska olika.

Han drömmer om en stor kyrka och varenda kotte som vi känner ska närvara och det ska vara fest och kalas i en halv evighet efteråt. Han är väldigt traditionell, eller hur man ska uttrycka det.

Jag är inte helt emot det, tvärtom så tycker jag att det är himla gulligt av romantiskt av honom. Han vill verkligen att det ska vara ett minne för livet och det ska vara värt varenda krona man lagt ner.

Dock är jag lite mer av en "fri själ" eller hur man nu ska uttrycka det. Jag skulle lugnt kunna ha ett maskeradbröllop där alla gäster fick klä ut sig istället för att komma finklädda enligt dresscode.   Jag kan dock bara föreställa mig sambons reaktion om jag skulle föreslå något dylikt. 

För övrigt har jag börjat beta av mina "uppdrag". Mitt minne sviker ju igen och jag får ta saker en i taget allt eftersom de återvänder in i mitt medvetande.
Igår fick jag iväg ett mail i alla fall, tyvärr var mottagaren bortrest och återkommer i nästa vecka. Typiskt!
I morse kom jag ihåg att ta numret till bilverkstaden och i eftermiddags ringde jag dem. Jag fick prata med en jättetrevlig kille som guidade mig, så nu kan jag nog koppla ur krockkudden själv när det är dags att ha bakåtvänd bilstol i framsätet. 

Eventuellt ska sambon åka och träna i helgen, men han verkar ha svårt att bestämma sig. Snart får han göra slag i saken eftersom hans beslut även påverkar andra. Dock är det ingen idé att tjata på honom...
Och jag har snart semester! Det ska bli så SKÖNT! Inte för att det är något fel på jobbet, utan för att jag behöver ha en liten paus och landa lite. Hur det än är så kommer det snart att finnas ytterligare en medlem i den här familjen och det är en del att förbereda. Man kan inte stå med två tomma händer den dag den lill* plötsligt ligger på ens arm och inte ens kan tala om sina nödvändigaste behov.

Dessutom hör jag att det är dags att plocka isär databurken igen. Det har väl egentligen funnits ett behov under en tid men jag har ignoerat det. Nu gör ljudet mig snart galen så jag har inte så stort val...

Och apropå "måsten" så ska jag traska iväg och ta upp en matlåda ur frysen så att min kära sambo slipper gå hungrig.

Jag bjuder på två bilder. Den första är morgon över Gästrikland, och den andra är morgon över Uppland.
Om jag hade tid att stanna till vid länsgränsen på morgonen, och ett vettig kamera, så skulle jag kunna bjuda på riktigt vackra bilder! Nu får ni istället stå ut med prickarna från en smutsig vindruta. (Vilket påminner mig om att det är dags för nya torkarblad)

/Kastrullhäxan  

Igår bestämde min ena kollega namn åt min och sambons bebis. Göte. Eftersom jag inte vet om det är en Göte, så finns det risk att det blir en Göta.
Roligast var ändå att det visade sig att just Göte och Göta hade namnsdag igår också...

Jag trivs så bra på mitt jobb. Självklart är det tungt och långsamt ibland, och en del saker klarar jag ju inte av att göra längre eftersom jag får ont. Men jag trovs så himla bra! Igår gjorde jag både barnens skollunch, pensionärernas lunch och desserter inför helgen.
Bland annat gjorde jag en äppelkaka. Man klyftar äpplen men istället för att strö socker och kanel ovanpå så gör man en äpple- och kanelkräm och kladdar ut över äppelklyftorna. Sedan gör man rejält med smulpaj och kletar över. Det blev riktigt, riktigt smarrigt kan jag säga. Jag tror även att det går utmärkt att ha rabarber istället för äppelklyftor om man vill.

Sedan gjorde jag jordgubbsmousse. Mmmmm... Det doftade ljuvligt i hela köket av jordgubbar under tiden som jag vispade ihop eländet. (Då kokade jag för övrigt 4kg makaroner samtidigt).

Men just det där när man känner glädje och inspiration. Kroppen är trött och tung (antar att många sett min gravidmage på Facebook vid det här laget) men sinnet är positivt och vill mer, även om jag beter mig väldigt förvirrat ibland.

Nu har jag en vecka till att jobba och sedan får jag lite välförtjänt semester! Då ska vi snurra runt lite  Gävle och kolla in olika barnprylar som vi kan behövas ha. Det är ju en del att tänka på, kanske inte när bebis är som allra minst, men tiden går fort och snart är de upp och går och då finns det risk att både dukar, lampor och sladdar kan stryka med. Och även om jag skulle bli ledsen om mina ljusstakar åker i golvet, så är ju ändå barnet viktigast och därför måste man se till att skydda barnet från saker som det kan skada sig på.

Så jag funderar på att plocka ner allt i förrådet och låta det stå där till bebis blir stor och flyttar hemifrån! 
Lagom till dess borde väl alla grejjer man äger vara mode igen?! 

Än är timmen ung, men idag har vi tänkt handla lite smått och gott. Förhoppningsvis lyckas jag komma hem med något fint till hästen också, men framförallt är det mat som behöver fylla vår frys och kyl här hemma.

See you!

/Kastrullhäxan   

Införskaffa en laminator (alltså en sån maskin som plastar in papper) och plast som man har till den. (Eller ta reda på om en kompis/jobbet etc har som du kan få låna)

Sedan skriver du ut en sån här bild på datorn. Bäst blir det givetvis om man har färgskrivare, men det går med svartvitt också i brist på annat. De bilder ni ser ovan har jag gjort i word och skrivit ut på fotopapper innan jag laminerat in dem. Lite trixit är det att få bilden lika stor och rätt placerad intill tabellen, men tabellen ritar man bara. (Jag har word 2007 om någon undrar).
Det jag har skrivit i rutorna innan utskrift är vilka dagens måltider är, alltså morgon, lunch, eftermiddag och kväll. Jag har också skrivit hösilage, för det är vad våra hästar äter varje år.
Därefter ha rjag skrivit ut bilderna, laminerat dem och satt upp dem i stallet.

Det går nämligen utmärkt att skriva på plasten om man anänder whiteboardpennor (såna som man kan sudda). Man kan skriva, sudda, skriva, sudda....

Eftersom jag valt att ha bilderna så pass stora så blir rutorna ganska små, men det går ju med lätthet in en siffra i alla fall. Dessutom bör det finnas tunnare whiteboardpennor att få tag i tycker jag. Jag använder ju en sån "vanlig" som läraren hade i skolan...

Nåja, det var i alla fall dagens tips!

/Kastrullhäxan  

Jag trodde ärligt talat inte att något kunde bli så mkt sämre än 2011.

Men nu börjar jag undra... Runt omkring mig ser jag hur människor drabbas av den ena olyckan efter den andra. Häst efter häst tas bort eller förolyckas.

Häromdagen åkte en god vän till oss rakt in i en lastbil. Tack o lov var det bilen och inte personerna i den som tog största smällen. En bil är ju bara en bil och går att ersätta, men man blir ju orolig för de inblandade i olyckan. Nu verkar det i alla fall som allt har gått väl.

Annars längtar jag till fredag. Då ska vi åka med Jum-Jum till Lervik. Det sak bli riktigt skojigt. Hoppas att han håller sig i skinnet bara. Förra gången gnäggade han åt sig själv varje gång han passerade spegeln på långsidan. Tokhäst!

Igår spenderade jag en halvtimma i massagestolen. UNDERBART för trötta muskler! Jag ska försöka unna mig det så ofta som möjligt den närmaste tiden. Varannan vecka borde jag hinna med det i alla fall.

Nu ska jag slänga mig själv i ett hett bad.

Take care!

/Kastrullhäxan 

och jag har mest lust att kräkas på dig...

Du är en tönt, och kom inte hit och försök släta över saker och ting.

Du valde att agera som du gjorde, säga som du sa.

Jag har börjat förstå varför ditt liv ser ut som det gör och enligt min uppfattning kommer inget förändras så länge du fortsätter i samma fotspår.

Ta tag i dina problem och sluta klaga på alla andra, därefter kan du växa upp och skaffa dig ett riktigt liv som vi andra fått göra.

Grattis till att ha hamnat längst ner på min ignoreralista!

Idag bara måste jag berätta hur stolt jag är över mig själv.

Jag har nämligen varit till barnmorskan och jag vet inte om jag berättat, men den barnmorska som jag hittills gått hos har blivi sjukskriven så jag fick träffa en helt annan barnmorska idag. Och vilken gullig människa! Jag gillade henne med en gång!

Det började med att jag fick väga mig. Det är första gången sedan jag var där på inskrivning och det var med lite lätt darrande händer som jag tog av mig skorna och klev upp på vågen.

Och jag höll på att ramla baklänges när jag såg siffrorna! Jag som dragit iväg lite grann i vikt under min depression misstänkte att siffrorna skulle vara skyhöga vid det här laget. För det är ingen hemlighet att jag har ett BMI över "lagom" och ja har ju själv känt och sett hur magen blivit rundare och en hel del andra kroppsdelar också.

Men dra på trissor! Jag har faktiskt gått ner. Visserligen bara ynka två hekto, men då ska man ändå vara väl medveten om att jag faktiskt har ett foster i magen som växer!

Jag och barnmorskan pratade en del om detta och hon tyckte att det var jättebra att jag låg kvar viktmässigt, eftersom det tyder på att bebis plockar av min övervikt istället för att vi båda blir större. Eftersom alla tester och prover (jag har gått igenom en del nu ska ni veta) ENBART visar normala värden och ultraljudet visade en pigg och glad och välutvecklad bebis så är det bara för mig att tuta och köra och sträcka på mig!

Därefter skulle det stickas i fingret. FY! Jag hatar det och förra gången reagerade jag väldigt kraftigt, bl.a genom att börja gråta (för er som inte vet har jag väldigt dåliga erfarenheter sedan tidigare och de sitter djupt rotade inombords, men så starkt har jag inte reagerat sedan jag var en liten tös) och det står (tydligen) ganska klart och tydligt i min journal att jag är stickrädd, men den här barnmorskan bara babblade på, berättade vad hon gjorde och vips! så var det över. Och där sitter jag och ler som värsta fåntratten! 

Sedan fick vi lyssna på bebis hjärtljud. Det bultade och slog så fint, så fint! Vi hörde också min puls som bakgrundsljud och rätt som det var så hörde vi ett "PANG!". Det var bebis som inte ville bli störd och sparkade inne i magen.

Hihi, det verkar vara en viljestark krabat det där. H*n hade åsikter igår också, det blev himla livat inne i magen ett tag. Men jag känner mig inte orolig, även om jag föredrar när bebis är lugn och fin.

Ja... Halvtid nu. Om lika länge till så är det tänkt att jag ska ha den lill* på armen istället för inne i magen. Det känns fortfarande overkligt fast magen har blivit rund på mig och vi både sett och hört bebis nu.

Vad tror ni att det blir, en kille eller en tjej?

/Kastrullhäxan  

Jag är vid liv.

Har ridit några varv på banan idag.

Mulle är kanske lite mindre stel än sist jag satt på honom. Men jag jämför ju med Jum-Jum som är som ett gummisnodd också.

I morgon är det jobb, och sedan iväg till barnmorskan.

Jag har förresten en ny barnmorska, eftersom den jag haft råkade ramla och bryta benet. Så kan det gå!

Och jag lyckades sova med den där blodtrycksmätaren hela natten. Jag vaknade flera gånger av att den brummade och klämde om min arm.
När det tillsist var dags att kliva upp så var jag alldeles öm i armen. Hoppas att jag slipper göra om det. Sist fyra timmarna räknade jag verkligen ner till jag skulle få ta av mig den.

På fredag verkar det som om Jum-Jum ska till Lervik igen. Kul att ha hittat någon som har intresse i honom och som vill förvalta honom åt mig medan jag tränar på att bli och vara mamma.
Att hon lånar med honom på lektion är ju bara positivt. Både hon och Jum-Jum utvecklas och hon underhåller honom åt mig. Så jag klagar inte!

Idag har vi tvättat bilen. Den var rejält skitig kan jag lova. Men det syns inte så väl på den här som är silverfärgad om man tänker på hur fort den förra bilen (som var svart) såg skitig ut.

Och när jag såg pärlan nyspolad och skrubbadoch hela köret så kände jag mig stolt. Inte behöver jag skämmas för att åka i den heller! Den blev en bra bil tillslut fast det tog tid innan vi hittade rätt. Jag vet inte hur många bilar som sambon ringde på innan vi åkte och kikade på den här.

Nej, nu är det borstning av tänder, ihopflätning av hårtesten jag har i nacken och sedan en natts sömn som gäller. I morgon är det förmiddagspass som gäller, och tydligen har jag en "trött-vecka" i graviditeten.

Jag som trodde att graviditet innebar att man gick med ett leende med magen i vädret... Haha, skoja, så enkelt trodde jag inte att det var. Men inte heller så här besvärligt och invecklat.

Bebis verkar i alla fall inte ta några större notiser av det hela utan utvecklas i sin takt och verkar må bra.

Dock uppskattade den visst inte att jag red idag. När jag satt av blev det full aktivitet där inne. Men det är klart, ridning kräver ju en del av magmusklerna!

/Kastrullhäxan