Idag var en sån där dag när man inte borde ha klivit ur sängen.

Det kändes verkligen inte bra, men jag tvingade mig vidare och det visade sig sedan att dagen artade sig bra... Fram till frukost ungefär.

Så värdelöst! Och det har legat som ett grått moln över mig hela dagen.

Skit samma. Nu på kvällssidan var jag och Ronja ut med hästarna en sväng i Hemlingby. Givetvis var det fullt med folk där så hästarna blev lite nippriga. Hade jag vetat det så hade jag aldrig ridit åt det hållet.

Annars är det väl bara ganska tufft omkring oss just nu. Jag försöker fibbla med medicinen och nja... Jag vill ju helst inte ha den, men vet att jag måste trappa ner långsamt. Jag blir bara så trött av den så jag vill helst sluta ta den.

Och så blir jag så less, för jag är ganska säker på vad det är som gör att jag mår dåligt och om jag bara kom ifrån just den biten så skulle jag slippa den där medicinen. Nu tänker jag inte ta upp här vad det är som är problemet, men det är inte bara att vända och gå och slippa skiten. BLÄ! 

Sen har det hänt en del andra saker också. Vi åker på en extra kostnad för hästtransporten bl.a Det känns så trist eftersom vi betalade ganska mkt pengar för den, men det är så det är nu.

Nåja... Nu har jag beklagat mig klart!

I lördags var det Valborg och vi blev bortbjudna till några vänner. Där åt vi lite middag och umgicks och hade det allmänt trevligt.  Gud vad jag njöt av att få vara mig själv för ett tag. Jag kände mig inte konstig eller malplacerad alls, trots att jag var den enda som var nykter.  Såna där små saker betyder så himla mycket!

När det var dags att flytta på traktorn så blev det min uppgift. Jag har inte kört traktor på många, många år och jag har aldrig suttit i en så där modern traktor. Men med lite handledning och instruktioner så fick jag det rätt i alla fall. Jag lyckades tom backa till med vagnen som var bakom.

Vi eldade majbrasa, eller som de säger här uppe, kase. Och killarna hittade mer och mer saker att slänga på och medan de släpade de grejjerna så fick jag hålla hunden. Hunden är dock en riktig buse och försökte ha dragkamp med alla saker killarna hämtade. Jösses vad jag skrattade!  

Rätt som det var så drog hunden iväg åt ett annat håll och jag hängde på. Rätt som det var så ramlade jag nästan huvudstupa över en gammal rockard, som sett sina bästa dagar. Men det slutade i alla fall så bra att jag fick både rockarden (som har bladfjädring) och en speedcart!  

Vet ni vad såna grejjer kostar eller!?!?  

Nu finns det ju visst renoveringsbehov på bägge vagnarna, mendet ska no ginte vara några större bekymmer. Speciellt rockarden tror jag kan bli en kanonvagn att köra efter Jum-Jum.

Jum-Jum och jag har varit ute på tur med vagnen också. Två gånger har vi kört runt Stora Järvsta med Mulle osm sällskap och draghjälp. Vi har skrittat, travat och provat (fast mest av misstag får jag erkänna) att galoppera. Och han har både sparkat bakut en vända, och träffat ena skalmen med hoven. Men han är himla cool och eldar inte upp sig i onödan. Och själva vagnen skrämmer honom inte ett endaste dugg. Den kan hoppa och skramla bäst den vill bakom honom.

Nej... Nu är klockan ganska mkt och jag måte lägga mig i badet. Jag hade helst sluppit, men om jag vill ha några vänner att umgås med så måste jag spola väck hästlukten.

Ha det fint hörrni!

/Kastrullhäxan             

Ett urval av bilder från april månad!

BTW: 1a maj blev Jum-Jum storebror igen. Hans mamma fick sin sista fölis, en hingst som kommer att heta Jubilé.

Det är väl dags att jag presenterar våran nya familjemedlem antar jag.

Jag har ju varit dålig att uppdatera sista tiden, men om jag ska vara ärlig så har jag inte riktigt haft ork. Dels så har vi haft ganska fullt upp både förra helgen och denna helgen. Så bloggen har fått gå i andra hand.

I alla fall... Mulle, eller Myluck som han egentligen heter, (Det uttalas MylUck -INTE My Luck) är en 14-årig arabvalack som ägs av en väninna till mig.

Hon har haft honom nästan hela hans liv, men i dagsläget har hon inte riktigt den tid och ork som krävs.

Mulle är inte den häst som tycker att ett liv i hagen är enbart bra. Han vill jobba, och då gärna med sitt huvud. Så min väninna valde att låna ut honom.

Hon frågade mig vid ett tidigare tillfälle, men då valde jag att tacka nej eftersom jag själv var i fullständig obalans i mitt liv. Och när min sambo sedan började prata om att han ville ha en egen häst så trodde jag verkligen att möjligheten med Mulle glidit iväg. (Jag har nämligen flera gånger tänkt att Mulle skulle passa min sambo)

Men som tur var så fanns Mulle fortfarande kvar åt oss och denna gången tog vi chansen och provade honom.

Nu är han alltså äntligen här, sedan en vecka tillbaka. Han verkar trivas i alla fall och sköter sig bra. Visst finns det saker som vi behöver jobba med, men överlag så är han väldigt väluppfostrad och förstår att uppföra sig. Och de få gånger som han inte vet var gränsen går/provar att flytta gränsen så är det inga större problem att tillrättavisa honom.

Saker som vi bestämt att vi ska jobba med är lastning och stå stilla på gången.

Båda grejerna fungerar, men vi skulle vilja att det fungerar ännu bättre! Samt att Mulle ska känna sig trygg med oss.

Såhär kan det se ut när man lastar Mulle. Han är inte så stor, men stark!

Tidigare i sitt liv har Mulle provat många saker. Han har hopptävlat lite grann, han har provat western, gått distans och blivit lite klick-tränad. Han är också inkörd!

Vi vill ha honom som våran kompis i första hand. Att komma ut i skogen tillsammans och bara njuta! Om han sen fungerar att tävla med, och tcker att det är roligt så får han givetvis följa med och prova sånt också!

I hagen är Mulle snäll. Eller i alla fall så länge det inte är fodring på gång. När man kommer med höpåsarna jagar han Jum-Jum (som i sin tur inte kan hålla sig undan utan måste komma fram och retas) och biter honom i baken när Jum-Jum vänder och springer därifrån.

Annars är han supersnäll!

I ridningen är Mulle känslig. Han lyssnar direkt för skänkeln och vikthjälperna.

Vi ska kolla hans tänder eftersom det inte är gjort på ett tag.

Mulle tycker om att ta tag i tyglarna och tugg på dem, så för tillfället går han på bett med parerstänger. Parerstängerna gör det svårare att få tag i tygeln. Nu är Mulle jättesnäll, men det kan bli lite problem med styrningen när han håller i ena tygeln. 

Mulle har dock egna åsikter ibland, precis som Jum-Jum. Och ibland tycker Mulle att vi ska rida en annan väg än den som vi människor tänkt ta. Och det är faktiskt sällan som det är närmaste vägen hem som han bråkar om. Det kan lika gärna vara en väg som han aldrig varit in på och som är på bortväg...

Och om man då tar en "fajt" med honom så kan han resa sig på bakbenen. Han varnar alltid innan han gör det tack o lov!

Mulle älskar mat, precis som Jum-Jum. Så han blev jättelycklig nu när de fick börja äta gräs lite smått. Hagen hemma vid stallet är dammsugen på minsta grässtrå!

De går inte på något regelrätt bete än utan vi håller på att vänja in dem vid gräs.       "Är jag med på bild nu? Är den här posen bra?"

I lördags lastade vi båda hästarna i transporten och åkte iväg på en lite Pay & Jump. Det var på vinst eller förlust eftersom vi inte haft Mulle så länge, och ännu mindre hoppat honom!

Givetvis blev det bara jag och min sambo som startade i klassen 50 cm så det blev ridning på blodigt allvar.

Att vi dessutom bara har en hoppsadel gjorde att jag och Jum-Jum fick låna utrustning.

(tack alla fina vänner som ställer upp )

Jum-Jum hade en riktigt seg dag och innan jag fick igång honom... PUST!

Mulle vaknade när han förstod att det var hoppning på gång.

Sambon och Mulle startade före oss och vissa hopp blev bättre än andra... Efter hinder 4 hängde sambon över halsen på Mulle (som saktade av till skritt så att ryttaren kunde rätta till sig igen) och det gjorde att de fick en jättekonstig väg till hiner 5 och 6 (som sambon tog med enbart en stigbygel för övrigt) men de klarade sig runt felfritt! De fick då startsignal för omhoppningen och detta visste Mulle om. Plötsligt visade han var skåpet skulle stå och tog hindren i hög fart och snäva kurvor!

Behöver jag säga att de slog oss? Jag och Jum-Jum fick ett nedslag på hinder nr 3.

Men vi är inte bittra utan gladdes över den rosett som vårat team faktiskt fick med sig hem!

Bilder i blandad ordning!

Sen kan ni få två bonusblder på det knas som Mulle kan hitta på... Han och Jum-Jum är olika, fast ändå olika.

/Kastrullhäxan 

Sorry att jag uppdaterat så förbaskat dåligt, men jag har ärligt talat inte haft tid och ork.

Just nu orkar jag sköta jobbet, stallet och hästarna och sedan närat ramlar jag i säng och somnar när huvudet når kudden.

Men för er som undrar och oroar er för mig så lever jag och mår faktiskt ganska bra just nu.

Mulle anlände i lördags, tillsammans med nya hästtransporten.

Mulle verkar ha anpassat sig bra i alla fall och han går tillsammans med Jum-Jum i hagen. Allram gå ri en hage intill så de kan nosa på varann över staketet. Det har fungerat bra.

Nu ska jag krypa ner och vila en stund så att jag orkar med kvällen.

/Kastrullhäxan  

PS det blir inget blåkulla för mig i år. Kvasten startar inte och jag har faktiskt inte ork och tid. Men alla ni andra som åker får ha det jättetrevligt! DS

Ja, vad ska man säga?

Jag selade hästen. la på vagnen och körde sedan iväg.

Min kompis red före med sin häst som sällskap.

Jum-Jum skötte ALLT kanonbra.

(Men han undrar varför man inte kan gå i dikeskanten?!)

Gissa om jag är nöjd med honom!

/Kastrullhäxan  

Nu är det ett tag sedan som jag bloggade igen.

Som vanligt är det väl mest upp och ner med mig.

Det har i alla fall hänt en hel del saker sedan ni hörde av mig sist.

Jag och sambon har varit och hämtat rockarden som vi köpte. Det var en lång resa må ni tro!

Men sedan dess har jag tagit tag i Jum-Jums inkörning lite mer. Vi har kikat på vagnen, nosat och trampat på. Han har stått i skaklarna och gått över dem flera gånger och han är jätteduktig.

Första vändan drog min sambo vagnen åt Jum-Jum och hästen vek knappt ett öra. Jag ledde Jum-Jum vid det här tillfället.

Foto: L. Sjögren

Nästa gång tömkörde jag Jum-Jum och Stefan drog vagnen något varv innan vi valde att sätta fast vagnen så att Jum-Jum fick prova att dra själv.

Givetvis hade vi utrustat oss med massor av morötter!

Jag kunde ju inte låta bli, utan stannade Jum-Jum, sparkade lite på vagnen så att det lät (då vek han bak örat och lyssnade vad tusan jag gjorde egentligen) och sedan klättrade jag i och åkte på ramen (eftersom jag inte har någon sits på min rockard än).

Foto: L. Sjögren

Igår körde jag ensam, utan att Stefan gick framför.

Visst är väl Jum-Jum stilig i sin loksele och vagn?

Jag har ju sagt att jag ska gifta mig först när min häst är inkörd. Och ibland undrar jag om inte den där gule är i maskopi med min sambo. De är nog mycket mer medvetna om saker och ting än vad vi vill tro!

I vilket fall som helst så är det svårt att tro att Jum-Jum har varit en sån buse som han faktiskt var! Han gillade lek och skoj och ansvarslöshet. Livet bestod av kompisar och mat och KUL! Annars kunde det vara.

Hna är fortfarande busig och har glimten i ögat. Det kan jag nog aldrig få ur honom, och det vill jag nog inte heller.  Det är ju trots allt en del av hans personlighet! 

Häromdagen när jag stod i hagen och mockade så kom han luffsandes, sådär med huvud lite neråt och luggen delad, som han brukar göra. Han kikade ner i skottkärran för att försäkra sig om att den inte innehöll något ätbart. Det gjorde den inte. Och rätt som det var så for han runt, 180 gradet, och så iväg i 190 knyck så jorden sprutade efter hovarna på honom. Kan man annat än skratta åt sånt?

En annan sak som jag grejjade med fö rnågon vecka sedan var foderstatstavlor. Jag visste att jag skulle behöva en till, men tycker att de man köper är så tråkiga. Så jag började pyssla lite själv, och gudarna ska veta att det inte var så himla enkelt från början. Jag hade säkert kunna göra på ett helt annan sätt, men jag fick hålla på att infoga bild, sedan infoga textruta och därefter infoga tabell.

Rutorna att skriva i blev något små, men det går om man har lite välvilja.

Såhär blev det i alla fall:

  Jag gjorde sammanlagt 9 stycken och upptäckte att man kan göra dem på lite olika sätt. Med eller utan namn tex.

Min hästtransport är såld, eller bortbytt. Jag ska ha en Star Trailer -Ringo Star, istället. Det blir nog jättebra. Så på fredag åker vi och hämtar den.

Och på lördag anländer vi hit med Mulle som ska sättas igång.

25e ska jag och Jum-Jum tävla (dags att träna på programmen med andra ord) och sen hoppas jag verkligen att vi får möjlighet att åka på startfälttävlan i Hofors. Det skulle nog Jum-Jum gilla!

Nej, nu måste jag få några minuters vila innan det är dags att åka till kören!

Hej så länge!

/Kastrullhäxan  

Det är så skönt att ha insett det.

Det är inte enbart mig det är fel på.

Och framförallt är det jag som har sökt hjälp, fått hjälp och är på väg ut ur skiten.

Och jag stannar inte en sekund längre än absolut nödvändigt.

PUNKT!

/Kastrullhäxan  

Sist jag och Jum-Jum var iväg och hopptränade så sa jag att det fick vara sambons grej. Jum-Jum bara stannade och stannade och tillslut var det inte ens roligt längre.

Idag var det hoppning igen, och eftersom min kära sambo hade fotbollsmatch så blev det min uppgift att träna. Jag hängde på halsremmen och kortade stiglädren och sen red jag.

Jag valde att prova att rida på hackamoret idag. Jag har fått för mig att han bjuder fram bättre när man går bettlöst.

 Och han har varit jätteduktig. I början krånglade vi lite grann och åt vilket håll vi skulle, men när vi var klar med den biten så var det bara hörnen i galopp som var svåra. Allt annat har han gjort så klockrent! Sprången har känts riktigt bra och Jum-Jum har lyssnat riktigt bra på framåt.

En kompis har matat i honom en massa godis som hon sedan lämnade till sin dotter (som red sin ponny under samma lektion) och när vi var klara och skulle gå ut fick dottern godispåsen. Jum-Jum är lite intresserad av denna vita skönhet till ponny och när Allram då närmade sig fick Jum-Jum nog. Han la öronen bakåt och for iväg för att skydda "sin" tjej och "sin" godispåse.

Allrams ägare förstår att Jum-Jum säger ifrån, för det är inte alltid som Allram är så himla gullig emot honom. Men jag tycker att de kan ta den där biten i hagen och inte när det står en massa folk i närheten.

Speciellt orolig blev jag naturligtvis för kompisens dotter, men allt gick bra.

Idag har jag också gjort något tråkigt. Jag har nämligen lagt ut min transport på blocket för försäljning.   Jag behöver mer lastvikt än vad denna pärla är konstruerad för. Det är verkligen med en törn i hjärtat som jag har beslutat mig för detta då både jag, sambon och framförallt Jum-Jum trivts så himla bra!

Så om ni vet någon som söker hästtransport så kan ni hojta till. Det är en Thule Trane med boggie. Totalvikt 1500kg.

Kramis från Kastrullhäxan  

Igår efter jobbet hade jag samtalsmöte med beteendevetaren.

Nu är det så att jag tänker inte gå in djupare på vad vi pratar om, men jag kan säga såhär: Fy tusan vad mkt bättre jag mår än för 6 månader sen! Eller bara i jämnförelse med hur jag mådde när jag blev sjukskriven.

Jag kom hem ungefär en timma senare än vanligt, käkade lite och plockade ihop det jag skulle ha med mig för kvällen. Sedan var det bara att åka förbi bankomaten och ta ut pengar och åka vidare till stallet. Jag hann klart där precis innan det var dags att åka till Sandviken för att gå på en föreläsning om FÅNG.

Salen var PROPPFULL! Och föreläsningen var otroligt intressant och blev väldigt långdragen då vi hade en massa frågor och Ove Wattle (som föreläste) hade grymt mycket information och fakta att dela med sig av. Han hade också väldigt många bilder av väldigt fin kvalite. De hade tex sprutat in kontrastvätska och röngtat ett hästben. På det viset kunde man se alla artärer i benet och hoven. Det var som ett enda stort nätverk!

Jag skulle kunna svamla på om detta i all evighet. Jag skrev så pennan glödde och fick ihop ett par papper med anteckningar. Det var en bra föreläsning även om en del saker var ganska krångliga.

Hur som helst. 22.30 var vi tillbaka i stallet och då stod Jum-Jum i grinden -övertygad om att jag glömt honom! (Att han hade sällskap ute var visst en klen tröst). Ni kan ju gissa när jag somnade?

Sen ringde klockan 4.30 i morse, och då var det en vääääälidgt trött Lillan som tryckte på Znoose.

Sambon såg till att jag kom ur sängen och fick i mig frukost innan jag åkte till jobbet. Väl där hinner jag nätt och jämnt in och börjar byta knappar i min kockrock när min mobil ringer. Den ena kollegan är hemma med sjukt barn och den andra har semester. Jag får en snabb uppdatering över telefon och sedan är det bara att gå och leta efter alla saker. Mycket var förberett och klart så det var bara att sätta i leveranskylen.

Det har i alla fall gått jättebra! Jag har fått hjälp och stöttning, jag har känt mig glad och nöjd och det har flutit på idag.

Men jag fick göra mertid. Det är ingen katastrof egentligen, men jag är ganska trött i vanliga fall så ni kan gissa vad jag är nu!

Nu ska jag vila lite och ikväll ska jag åka och pussa på hästen.

Ha det så fint!

/Kastrullhäxan