I morgon är jag ledig från jobbet, det är nämligen röd dag. Men på fredag jobbar jag som vanligt igen.

Idag började jag dagen med att komma först till jobbet, byta om till en nytvättad och fin kockrock för den jag hade igår var inte så snygg längre oh så kastade jag i en ny maskin med tvätt.

Därefter drog jag igång 2 kokgrytor med köttfärssås. Det var ett evigt springande fram och tillbaka mellan grytorna men så småningom fick jag ihop 300 LITER köttfärssås. För er som inte vet så använder man en ballongvisp (eller potatisstöt) till att slå slönder köttfärsen, annars blir det klumpar i. Ni kan tänka er hur tungt det är när det börjar klättre uppåt 100 liter sås och man ska stå där och stöta med vispen (jag hade dessutom två grytor att göra så i!)

Det är nog lätt att tänka att vi kokerskor/kockar bara står och lagar mat, men riktigt så är det inte. Det är några grymma mängder vi ska göra! Köttfärssås till nästan 2000 personer är inte någo man gör i en handvändning!

Efter lunchrasten slutar ju jag så jag åkte hem och lunchade våra hästar. Allram skulle flytta på Jum-Jum som i sintur tog skydd bakom mig. HUA! Det är INTE häftigt när det kommer en styck sur 450kg varelse emot en. Jag kan erkänna att jag blev lite darrig i benen där ett tag!

Därefter åkte jag och hämtade hem transporten. Jag fick hjälp men en del kämpa blev det för att få den nära väggen när jag hade parkerat.

Åkte och köpte mig lite att dricka och så tillbaka till stallet igen och slog på bägge bakskorna på Jum-Jum. Vi drog ju av dem häromdagen när vi släppte ihop honom med Allram. Det är tur att han är så snäll att sko för det är tungt! Men jag blev faktiskt ganska nöjd. Hoppas nu att min egen hovis blir nöjd också. Jag är ju inget proffs! Jag ska be honom lära mig att vrida av sömmen bara, det är nog bra mkt smidigare än mitt sätt (jag viker ner sömmen och klipper av den efteråt)

Därefter red jag en sväng runt Järvsta. Hade sällskap och Jum-Jum var pigg värre. Men skorna satt i alla fall kvar!  

Nej... Nu ska jag bomba er med bilder så ni får nåt att göra ett tag. Sen ska jag nog gå och sova eller nåt. Jag har ju ändå varit vaken sen 4.45 i morse.

Jum-Jum råkade förresten trampa katten häromdagen. Riktigt otäckt var det, men givetvis var det inte meningen. Kisse är så nyfiken och gosig, och när hon började stryka sig mot hans bakben så blev han rädd.

Jag skrek nog mer än katten, och den sekund som hon låg i kläm kändes som en evighet, det var så mkt jag hann registrera. Jag såg katten sprattla av skräck och jag såg Jum-Jums min -han var inte alls förberedd  och trampade henne inte med avsikt.

Nu gick allt väl, kisse blev en pälstuss fattigare och väldigt, väldigt rädd, men i övrigt verkar hon ha klarat sig bra. Han trampade liksom inte rakt över henne, utan tog i "kanten". Hoppas kisse förstår att hästarna ska man akta sig för i fortsättningen!

Nej... Nu måste jag sova. Det finns tusen saker jag vill skriva men jag orkar faktiskt inte, förlåt!

/Kastrullhäxan  

De blir en snabb-blogg idag eftersom jag SKA gå och lägga mig sedan. Jag jobbar ju tidig vecka och har inte lust att somna någonstans efter E4an på väg till jobbet.

Idag kom jag och en kollega att prata om döden. Vi kom överens om att det enda man måste här i livet är att dö, och man måste bara komma på ett enda sätt som lyckas för att göra det, och anledningen till att vi inte provar är för att vi är rädda att misslyckas.

Vilken trevligt samtalsämne va?

Jag har skurit mig i hendleden. Säger man så, eller säger man "på handleden"? Nåja, det var i alla fall ett skåp som var vasst och där skar jag mig ju givetvis. Så det får nog bli plåster några dagar framöver.

Jum-Jum råkade trampa stallkatten idag. Usch vad otäckt det sågut, men det verkar som katten kom undan med blotta förskräckelsen och blev en pälstuss mindre. Jag får rysningar när jag tänker på det. Kisse strök sig mot hans bakben och han blev rädd!

Jum-Jum går förresten ihop med Allram nu, det verkar fungera utmärkt. Håll tummen att det fortsätter så.

Bilder får ni klara er utan med tills vidare. Jag behöver sova.

Natti!

/Kastrullhäxan  

Jag måste ha gjort något gott, för jag möter person efter person i mitt liv just nu som är bra för mig. De (eller NI kanske jag ska säga?) får mig att må bra och ni får mig att utvecklas. Tusen tack att ni finns och att ni är de ni är!  

Jag vet inte hur jag ska kunna återgälda allt det fina ni gör och säger om/till mig. TACK!

Skojade med en arbetskamrat idag, tyckte att de pratade om honom på radion... Det fick jag genast ångra för sekunden efteråt mulade han mig med en potatis. Jag hade potatis i hela ansiktet när han var klar! Haha! Vi måste vara de tokigaste arbetarna i hela kommunen!  

Idag har veterinären varit hos oss. Jum-Jum har fått sina ben undersökta då jag känner skillnad  ridningen på mjukt och hårt underlag. Nu har jag inte oroat ihjäl mig över detta då jag ridit honom på mjuka fina ridvägar och även ridit honom på ridbanan och där har han varit klockren! Men jag ville ha utrett att det inte finns något längre upp i benet. Ingen ska kunna säga till mig att jag inte har kollat upp honom.

Han är INTE halt, men på hårt underlag har han något kort steg och vill helst gå i kanten. Jag ska diskutera med hovis att sko med sulor i fram så får vi se vad alla berörda tycker. I det här fallet har Jum-Jum en åsikt och jag behöver ta hänsyn till den, annars kommer han inte att vara den goa glada kompis som jag vill ha.

 Det är roligt med Jum-Jum, alla andra hästar avskyr veterinären. Limus blir stel som en pinne och pulsen går i 190. När Brandy skulle få sin årliga vaccination och tänderna kollade fick man ge honom nästan dubbel dos lugnande och ändå försökte han traska iväg med oss... Jum-Jum däremot, han gillar veterinären! Det ska puffas och kollas och hälsas ordentligt. Veterinärens gröna skyddsrock är jätteintressant och ska kollas in noga!

Jag har provat att dammsuga honom också, hästen alltså. Haha... Han tycker att jag är knasig men finner sig i vad jag gör. Duktig pålle!

Nej, nu ville sambon att jag ska plocka reda på alla grejjer jag strött omkring mig så jag måste slita mig.

/Kastrullhäxan

Jag är vid liv, allt är bra och ni behöver inte oroa er.

Jag vaknade första gången 6.40 och var tvungen att tömma blåsan. Bestämde mig i alla fall för att somna om men Lumi, Drottningen av störande oordning, kom och började hoppa omkring i sängen och jaga mina fötter (som jag inte ens rörde på!)   Så jag skickade henne ur sängen och lyckades sedan somna om.

Drömde att jag höll på att ta på mig en BH. BHn i fråga finns i verkligheten och den brukar aldrig vara så svår att få på sig som den var i drömmen.

Jag satt där och trixade med det där dumma spännet när min väckarklocka plötsligt började ringa. Jag vet att jag tänkte att klockan minsann hade kunna vänta med att ringa tills jag var klar med idiot-BHn. Sträckte mig för att stänga av alarmet när jag plösligt hör att det smäller till och jag blir med ens klarvaken. Jag har lyckats putta ner ansiktskrämen i golvet så locket gick sönder. Himla tur att inget kladd rann ut på golvet i alla fall!

Sätter mig upp lite yrvaket och börjar känna efter om kroppen är med mig idag, plötsligt tänker jag "Fasen vad snorig jag är då!?"

I nästa sekund inser jag att jag blöder näsblod! Jag som inte blött näsblod på fler år! Det var bara att leta reda på nåt att ta på sig och ila till badrummet i jakt på papper.

Jobbet är fortfarande kanon. Jag har varit på så gott humör idag.

Vi har kokat 300kg potatis som ska betas ner och bli potatissallad i morgon. Så kl 6.30 i morgon bitti är det jag som står med en potatis i ena näven och en liten kniv i den andra.   Efter att ha kokat all den där potatisen så kan jag ju nämna att jag inte är så himla glad i potatis. 3 fulla ugnar har vi kokat och sen ska potatisen hällas av och kylas ner snabbt.

Nej, i morgon är det uppstigning (förhoppningsvis utan näsblod den här gången) kl 4.45 så nu är det bäst att jag går o lägger mig!

/Kastrullhäxan  

Nu är jag omnämnd i Zätis blogg   

http://jzackrisson.blogg.se/2010/may/mohahaha.html

Tyckte att klippet var så himla bra och stämde in på dig gumman!  

I morse hann jag inte ens ur sängen innan allt började... Tänkte "fan vad snorig jag är då!" och i nästa ögonblick upptäckte jag att jag blödde näsblod! Vad tusan!

/kastrullhäxan  

Jag ska strax krypa ner i sängen. Huvudet värker och jag är trött.

Dagen började med att jag klev in på jobbet, bytte om och gick ut i köket. På vägen möter jag en arbetskamrat som har samlat ihop morötter till min pålle och hon kommer inte på vad jag heter, utan fumlar med orden oh hasplar tillslut ur sig: "Hör du, stanna Gnägget!"  

Har i alla fall varit ute en sväng efter järnvägen med min pålle. Han tycker inte om de stora stenarna som ligger där, det gör ont i hans hovar säger han. Stackars liten!

I morgon får han i alla fall en ny kamrat i hagen. Limus ska ju gå på bete i sommar och Jum-Jum får inte följa med. Det svider i mitt hjärta, men Jum-Jum äter bokstavligt talat ihjäl sig. Och jag vill inte ha varken sjuk häst eller död häst. Så han får gå hemma och beta på gräsknopparna som lyckas sticka upp och sen får jag sticka till honom hö vid sidan av.   Vi ska i alla fall prova att släppa ihop honom med Allram. Vi får se hur det går. Dock innebär detta att jag kommer få slå tillbaka skorna på honom sen. Det lär bli skitjobbigt! Nåja...

Det kommer en ny pålle till stallet också, en varmblodig travardam på... vad är hon nu? 12 år? Vi får se i vilken hage hon hamnar.

Nu är det bedtime som gäller, annars kommer jag vakna med huvudvärk i morgon också och det vill jag inte!

/Kastrullhäxan  

Den här dagen hade jag lika gärna kunnat hoppa över.

Jag fick göra 10 liter vaniljsås på jobbet och hela härligeheten skar sig. Den blev verkligen jättekonstig. De två första jag tömde upp trodde jag skulle kunna räddas, men nej... Skittråkigt då smaken blev kanonbra!

Det var nästan sorgligt att hålla väck det.

När jag skulle åka hem hade jag fått ett sms. Tjejen som ev ville hjälpa med mig Jum-Jum drar sig ur. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Än så länge löser jag det med hjälp av min sambo, men jag vet att det kommer komma tunga veckor i höst när det blir mörkt och kallt. Jag jobbar till 17 vissa veckor och om sambon är i Skåne så...

Direkt efter jobbet åkte jag till stallet och bytte om där. Det blåste ganska rejält och fy vad jag frös när jag bytte om!

En väninna ska ta bort sin häst och mitt hjärta blöder för dem. Det finns ingen annan utväg, men det är tungt i alla fall!

Om du läser det här så tänker jag väldigt mkt på er  

Jag var uppe på skullen och packade hö när jag fick SMS, en släkting till mig, som inte är särskilt gammal alls (ett barn) har blivit jättedålig. Hjärnhinneinflammation, och ligger nedsövd på sjukhuset. Det är otäckt, och orättvist! Hur kan sådant få hända någon så liten!?!?!

Det som väger upp den här dagen är att en kamrat till mig ska söka stallplats hos oss. Det blev ju plötsligt en box över nu. Vi får se hur det går!

När jag kom hem från stallet, efter att han borstat en hårig och dammig Jum-Jum *host host* och sett till att det finns mat och vatten åt dem + grejjat med hans hovar och skavsår så står det en blomma utanför min dörr. Jag blir helt paff. Vem vill skicka blommor till mig??? Den enda som slog mig var min sambo och eftersom jag hade honom i telefon så frågade jag, men han var lika förvånad han! Nyfiken som jag är så öppnade jag och det var tre jättefina bommor (antar att jag måste ta kort på dem sen) och ett litet kort:

"Tack för hjälpen med deklarationen och för att du är en sån fin vän! Kram Elin"

Jag hjälpte henne nämligen med att deklarera häromdagen. Ingen konst för mig, och inget som jag förväntade mig något tillbaka för. Man gör såna saker för en vän helt enkelt. Men självklart är jag jättetacksam för de fina blommorna. Det är alltid trevligt att känna sig uppskattad.

Tack Elin för att du förgyller min dag!  

Jag ska resa nu. Gråt inte! Jag vet att du är ledsen. Luta dig mot min varma hals, jag lovar att stå alldeles stilla!
Jag ska inte åka alldeles ännu. Än en stund finns jag kvar här hos dig.
Du kramar mig och smeker mig och ber mig, snälla stanna kvar!
Du säger att jag måste bli frisk och hel igen.
Förstår du inte? Jag orkar inte mer.
Mina ben värker, jag är så trött.
Låt mig få slippa springa mer!
Jag längtar efter att få sluta ögonen och sova.
Mitt huvud känns så tungt.
Nu kommer bilen som ska hämta mig.
Jag är inte rädd, så gråt inte du heller!
Jag försvinner ju inte, jag bara reser bort,
-nej,jag vet inte vad det landet heter och du kan inte följa efter, men jag vet, att där får jag vila i daggvått gräs på vitklöverängar.
Så gråt inte mer är du snäll!
Men när du känner vinden, den mjuka ljumma vinden om sommaren, den som blåser över stigarna i skogen där jag en gång bar dig på min rygg
-då ska du känna som en hälsning långt ifrån en hastig sammetsmjuk smekning, som från en varm len mule mot din kind!!!!

-Okänd

Jag har vårkänslor! Det spritter i hela kroppen och jag känner mig så lycklig!

En arbetskamrat till mig sa häromveckan att vi kvinnor var konstiga varelser, så fulla med känslor liksom. Jag vet inte vilket svar som förväntades, men tröstade med att vi kvinnor inte förstår os på oss själva heller.

Livet är en känslomässig berg- och dalbana och just nu, precis i den här stunden, är jag allra högst uppe och bara väntar på det där kittlande suget i magen.

Dock har livet lärt mig att om det smakar så lär det kosta också, så jag får helt enkelt försöka hålla styr på alla de här känslorna och inte förhasta mig med lite allt möjligt.

Det är ju så, att endera så drar man ut på smaken ordentligt, som när man äter en riktigt god sås och verkligen skrapar tallriken för att få med de sista dropparna, och då får man stå ut med ljudet när besticken möter porslinet också. Eller så låter man bli och försöker vara nöjd ändå och inväntar kaffet istället.

Såna här val ställs vi inför hela tiden, tusentals små vägskäl i livet och ibland är det så självklart var man ska gå och ibland måste man stanna och fundera lite. Det hände rju också att man är så upptagen med nåt att man missar att det var en avtagsväg.

Själv behöver jag inte välja, jag vet redan vad jag vill och vad som är bäst för mig. Men jag kan inte låta bli att låta känslorna svalla över lite grann, för det är en bra känsla jag har, jag vill hoppa runt med en korg blommor i ena handen och strö dem runt mig med den andra och jag vill dela den här känslan, liksom låta den smitta av sig på alla i min närhet...

Hoppas att ni haft en fin valborgsmässoafton. Själv har jag spenderat den nerbädda i soffan tillsammans med Kurt Wallander (tyvärr inte Stefan Lindman  som annars är min favorit!) och våra två myskatter.

Nu är det nog dags att krama kudde. Det kommer ju en morgondag också.

/Kastrullhäxan