Idag är det fredag men jag tycker att det känns mer som en torsdag.

Jag har inte hunnit ta några nya bilder på renoveringseländet, men nu har de gjort hål runt avloppet till badkaret och två stora hål in i väggen eftersom rören ska dras om.

Vi har i alla fall överlevt vår första vardagsvecka bestående av renovering. Nu ska vi stå ut med att ha två stora "borrar" (eller vad de nu heter) liggandes i vår hall. Varför kunde de inte förvara dem i någon av de tre tomma lägenheterna som finns i vårt trapphus istället? Nu ska vi snubbla över dem hela helgen  

Igår provade jag i alla fall att backa in Jum-Jum mellan skaklarna på Limus vagn. Och han tycker att jag är jättekonstig men det fungerar! Dessutom får vi en anledning att öva backning.     Taadaaa!!!

Jag tycker att han är rikigt duktig. Dock ligger körningen fortfarande på framtiden, för jag märkte att han inte på något vis är redo för att börja köras än. Detta visste jag ju redan innan.

På kvällen var jag och min kära sambo och såg Shutter Island. Har hört att den ska vara bra, och ha ett oväntat slut, och både jag och sambon gillade filmen mkt.

Idag har vi varit på tur med Jum-Jum och Limus. Jag glömde mina chaps hemma och fick rida utan. Hej och hå! Vi red i alla fall ända bort till Källa och tillbaka. Intressant tur på två pigga hästar som såg spöken överallt. Jum-Jum blev först rädd för bussen och senare blev bägge hästarna rädd för något vid "huset som aldrig blir färdig" som E säger och där höll det på att gå undan. Tur att man har snälla hästar!

Våra katter är ju instängda i kök och gäst-/datarum på dagarna eftersom byggjobbarna är här och man kan på eftermiddagarna (när katterna får vara i hela lägenheten) ana ett överskott av energi. Katterna far runt, busar, klättrar och det är full fart.

Dock verkar Lumi inte ha fått utlopp för hela sitt överskott igår utan idag fick en toalettrulle sätta livet till     Därefter blev hon sitt vanliga jag igen, och hon är SÅÅÅÅ MYSIG!  

Svärmor har hamnat på sjukhuset och vi har tyckt lite synd om hennes kissekatt så idag fick han följa med hem till oss. Alla andra kallar honom Tiger, men jag kallar honom för Hasse Backe och han är av rasen Abbenisier (eller hur det nu stavas) och jag har aldrig hört en katt skrika så som han gjorde i buren. Tur att vi inte skulle så långt för annars skulle nog någon ringt djurskyddet!    

Lumi och Pyret är måttligt road av den nya katten. Vi har dock lånat en dörr av svärmor också (hihi) och den är det fönster i. Så när vi inte är hemma och kan övervaka så kan de sitta och glo på varann genom fönsterrutan. Förhoppningen är ju att Hasse ska få flytta hem snart igen.  

Hasse är däremot väldigt framåt och nyfiken. Han klättrar gladeligen runt på både bänkar och skåp (och jag får nästen ett nervsammanbrott på honom, så jag undrar hur jag ska klara av att ha barn i framtiden!?)  

Vi har hjälpt min svägerska och hennes kille att hämta hem en säng idag. När vi hämtade hästransporten i stallet så passade jag på att kasta ut hö i hagen till vårahästar eftersom de skulle få vara ute en stund längre idag.

Jag stod uppepå en hösilagebal och gav först Limus en tuss (hon stod i grinden och där ville jag att hon skulel stå kvar) och därefter kastade jag en tuss över stakatet bakom silagebalarna till Jum-Jum. Han traskar gladeligen iväg åt tussens håll och rätt som det är så bara "Swwwosch!" så sjunker han i snön och bara huvudet sticker upp! Men vad gör man inte för lite mat???   Vid grinden har våran stallägare varit gullig och plogat med traktorn, men det är bara så pass att man kan vända en häst i grindhålet. Sedan blir det såhär djupt... Tur att man har en plog till häst i alla fall!

Nu ska jag och sambon glo på en film tillsammans. Ha det fint allihop!

/Kastrullhäxan  

Idag är det ett år sedan jag blev tillfrågad och jag ville ta hand om Jum-Jum!  

Har jag berättat att de ska renovera våra badrum?

Det är hela området som får nya badrum och det innebär att vi blir utan dusch och toalett i ungefär 2,5 vecka. Det står ju en barack utanför med dusch och toalett i, men vi har tur eftersom vi bor granne med svärmor och hos henne är de redan klara så vi kan gå dit.   

De var hit och tittade på badrummet i fredags, bara för att vara förberdda på vad som väntade dem, men vi hade tydligen bara ett "standarbadrum" så det bådade ju gott i alla fall.

I söndags kväll bar jag och sambon upp en dörr från källaren och som ni kanske vet så fick ju vi hela lägenheten renoverad (utom den del som ska göras i badrummet nu då) när vi flyttade in.

Denna dörr har dock stått i vårat förråd och kom visst inte med i renoveringen. Så allt i lägenheten (dörrkarmar osv) är vitt och prydligt medans dörren är mer... gräddgul eller nåt   Jag ska försöka få in en bild på eländet sen.

Dörren in till köket. Den lär åka raka vägen ner i källaren sen misstänker jag!

Jag bor numera i gästrummet och köket tillsammans med katterna (sambon är ju i Skåne och helt ensam vill jag inte vara!) och det är faktiskt jättemysigt att ligga i en 90-säng med en katt i fotändan och den andra tätt intill bröstet. Jag behöver inte skaffa några barn, för jag har ju Lumi!   

Det känns i alla fall som om jag bor i en etta med kök, utan dusch/toalett o hall.

I måndags morse, strax efter 8 (då hade jag legat och halvslumrat och hört byggjobbarna härja i de andra lägenheterna en stund) så ringde det på min dörr, en nyckel sattes i låset och så hörde jag "Godmorgon!" och så lät det som om en insatsstyrka klivit genom dörren. Hade jag inte vetat att de skulle komma så hade jag nog ringt polisen!

Det slamrades, drogs knackade och brakade och slutligen hörde jag hur de började dra i en massa tejp. Katterna blev med ens klarvakna och satt i sängen med STOOOOORA ögon och undrade vad tusan som hände. Lumi upptäckte dock snart att jag var vaken så hon kröp ner i min famn igen och efter det slappnade de bägge av och sov en stund till.

Jag kan säga att det inte var fråga om att skruva ner någonting, antagligen har de gått in med kofot och brutit ner allt som satt fastskruvat i väggen för det gapade en del stora hål i väggen när jag vågade kika in i badrummet sen  

De har tom tagit lysknappen så jag kan inte stänga av lyset! Observera lampan som hänger i sin sladd från väggen!

Igår morse fick jag åka och hämta min sambo på jobbet. Det hade kommit så mkt snö under natten att han inte kunde cykla hem. Det var en trött Lillan som åkte ner till Näringen må ni tro, och hem fick faktiskt min sambo köra. Vi sov sedan hos svärmor och hennes katt är inte som andra katter. Han var plötsligt väldigt nyfiken på vilka vi var (fast han känner oss) och skulle krypa in under både täcket och lakandet och kolla.

När jag kom hem på eftermiddagen hade byggjobbarna varit och dragit ner allt kakel i badrummet.   Här har handfatet suttit  Och här har badkaret suttit

De hade också lyft av dörren så nu hänger det plast där istället.   Gissa om katterna är fundersamma på kvällarna när de får gå ut och vara i hela lägenheten?

Dock är de bara ute i hela lägenheten några timmar, för när jag ska lägga mig så ligger de bägge två i gästsängen och väntar på mig  

I morse ringde de från jobbet och gav mig lite fler tider. Nu ska jag få chansen att åka till ytterligare en restaurang och jobba. Det ser jag verkligen fram emot!

Vi ska också ha personalfest snart, det ser jag fram emot något helt enormt! Till råga på allt så har sambon fridag då så jag tror att han ska få agera chaffis då. Jag trodde att jag jobbade dagen efter, men vid en närmare blick så ser jag att det gör jag ju inte alls! Dock ska jag på fest med facket på lördagen. HUA! Söndagen ska jag ju jobba, undrar hur jag ska känna mig då?!?!?!

Dock blev jag plötsligt varse om hur fort den här månaden kommer att gå! Den 21a kommer jag antagligen att jobba sista helgen innan jag börjar i Tierp.

Jag ser fram emot Tierp något grymt för det är ett sånt jobb jag så länge har sökt, men jag kommer sakna ALLA på Max så otroligt mkt!

Jag är hemskt tacksam över att jag fått chansen att träffa alla er och jag vill att ni ska veta att under den tid jag jobbat med er (ca 1,5 år) så har jag vuxit något så helt otroligt! Jag har liksom fått ett helt annat självförtroende, jag vet att jag kan även när det är svårt.

Framförallt så har jag förstått att jag är bra som jag är. Jag har fel och brister, men jag är bra ändå!

  TUSEN TUSEN TACK HÖR NI!  

Nu ska jag ladda in bilderna från renoveringen och få dem på rätt plats i det här inlägget!

/Kastrullhäxan  

Så här ligger det till. Jag är lat därför tar jag drive-inn när jag ska ha min mat. Det började ganska oskyldigt men har under tidens gång blivit en flirt (tror jag). Man åker in o beställer i drive-inn och så växlar vi några privata ord och små skämt. Så när Eva-Lotta (som heter egentligen något annat) är där så får jag alltid en extra köttbulle . När jag sedan kommer fram till luckan så bara tittar vi på varandra men säger inget mer än "det blir 65kr, tack". Vi kan dra värsta skämten numera i headsetet men väl i luckan blir det knäpptyst . Hur ska man tina upp henne i luckan Eller är det ett försäljningstrick så att man ska komma tillbaka liksom. Ja ja blir inte klok. Ska jag glömma henne och ta ett annat hak?

Denna text hittade jag på ett forum där jag alltid hänger.

Jag tyckte att det var lite roligt ändå (och kunde inte låta bli att svara i tråden) då jag nästan heter Eva-Lotta egentligen.

Dock pratar ju den här mannen om köttbullar, vilket vi inte säljer...

Hur mannen ser ut har jag ingen aning om man jag fick en beskrivning från några andra i tråden: Rollator och foppatofflor.  

/Kastrullhäxan  

* Jag blir förbaskad när någon rycker saker ur händerna på mig. Låt mig göra klart, eller be mig lägga ifrån mig sakerna innan ni bara tar dem.  

*Jag är som en öppen bok. Mår jag inte bra så syns det tydligt. Är jag glad så strålar jag som en sol. Det är bara att öppna ögonen och börja läsa.  

*Jag försöker alltid bemöta andra som jag själv vill bli bemött. Nästa gång kan det vara jag som behöver hjälp!  

*Jag har kort minne och jag får anstränga mig för att komma ihåg alla små detaljer.  

*Jag älskar att hålla på med "Sökord" (brukar finnas i korsordstidningar). När jag sitter och tittar på alla bokstäver som är huller om buller så "lyfts" orden liksom fram. Det är nog svårt att förklara för någon som inte har denna egenskapen, men sökord ter sig tydligen enkelt när jag gör dem.  

Vill ni veta fler hemligheter???

/Kastrullhäxan  

Jag tänkte försöka summera ihop veckan lite, det har ju blvit en del inlägg utan bilder, men nu tog jag mig i kragen och tömde kameran i alla fall. Mobilen har fortfarande en del bilder som behöver tömmas i datorn, men det får bli vid senare tillfälle.

Jag kan ju börja med att berätta lite mer om Farfars 90 -årsdag. Det var ju klass 2 varning i Sverige men jag ville så gärna åka och träffa honom. Vi släppte ut hästarna på morgonen och gjorde klart stallet och åkte sedan hem och gjorde oss i ordning samt åt en macka. Därefter packade vi bilen (det krävs en del packnnig för att vara riktigt förberedd, det var bla varma kläder, filt, reflexer, snöskyffel och sand som skulle med) och hämtade blommorna och gav oss sedan iväg.

Det var tufft att köra ner, och ännu värre att köra hem igen. Vi klarade oss dock, tack vare min sambons skicklighet och erfarenhet.

Jag kan erkänna att det var dumt att åka, men jag är SÅ tacksam att jag fick träffa Farfar.  (Och givetvis resten av släkten också!)

Farmor

Farfar. Tokgubbe!  

Vi var några stycken som gick ihop och köpte en blomma åt honom. Trots att jagbar den så snabbt jag kunde från bilen och in så blev den lite ledsen över snöstormen som var, men jag hoppas att den sitter ihop och glädjerderas vardag ett litet tag i alla fall.

Vi har tagit hem en gammal dressyrpsik från stallet. Det är katternas stora förtjusning och jag har faktiskt nästan misstänkt att Lumi har haft träningsvärk för det är hon som jagar den mest. Förhoppningen är ju att hon ska gå ner lite till i vikt när hon stimuleras att röra sig.

Jag har alltid tyckt att Pyret är en duktig jägare, men han är faktiskt inte i närheten av Lumis entusiasm när det gäller piskan. Det kan ju iofs bero på att han vet hur roligt det är att jaga riktiga byten, vilket Lumi inte vet så mkt om.

Det är inte helt lätt att agera fotograf och "lektant" samtidigt men några bilder fick jag i alla fall.

Pyret ligger på bästa och varmaste platsen med utsikt.     

Lumi jagar och ser söt ut samtidigt...

Igår var jag på min nya arbetsplats och träffade några framtida arbetskamrater och fick skriva på mitt anställningsbevis. För er som inte vet så ska jag börja i Tierp och jag får 75% där. Kanon tycker jag! Jag fick även tag i AF som har hand om mig i en månad till och vi rättade till det som varit tok idigare. Tänk att jag kunde hjpla AF med något!  

Hästen... Ja... Vad ska man säga? Det är så mkt snö och skidåkare överallt så man kommer knappt någonstans. Dock behöver jag hålla igång honom för att han int ska gå upp i vikt så jag hoppas verkligen att ridbanan bir plogad snart. Annars kommer jag få ont i magen på riktigt!

Nu är det bäst att jag avslutar och sysselsätter mig med något vettigare än att delge mg av mitt liv till alla andra. Ha det fint hör ni!

/Kastrullhäxan  

Klockan är 00.45 och jag ska gå och lägga mig. När jag slår upp mina vackra blå igen är det dags att sätta sig i bilen och åka till Tierp för att skriva på anställningsbeviset. 75% har jag fått och det känns SUPERKUL!  

Sedan ska jag visst motionera den lilla runda gula fyrbeningen jag har hand om. Det kan bli rätt intressant efter att ha hört sambon berätta om intaget ikväll.

Han tog Limus först vilket fick Jum-Jum att bli väldigt upprörd. Dock orkar han ju inte galoppera efter staketet i snön längre, utan istället galopperade han efter den upptrampade stigen bort till höbingen och så runt där några varv innan han galopperade tillbaka till grinden och gnäggade efter dem! Knäppskalle!

För övrigt har vi ju gjort en resa Gävle-Örebro-Gävle i helgen. Tuff körning kan jag lova då det var oväder. Men vi kom både dit och hem helskinnade.

Jag är så tacksam att jag fick träffa farfar, för vi har nog inte så många födelsedagar kvar att spendera ihop. Han har blivit riktigt skröpplig, och jag fick faktiskt en mindre chock när jag först såg honom.

Nej... Dags att sova!

/Kastrullhäxan  

Hallå där ute i snön!

Jag tänker snart göra en resning bland mina länkar då en del bloggar inte uppdateras och andra har försvunnit till andra adresser.

SÅ om det är någon som känner att denne gärna vill ligga kvar (eller kanske bli tillagd) som länk hos mig så skicka en kommentar så grejar jag det.

För övrigt har jag nyligen fått veta att min tjänst i Tierp kommer att vara på 75%!  Behöver jag förtydliga hur glad jag är!?!?!

Jag tänker dock inte säga upp mig från min nuvarande tjänst riktigt än, jag vet ju inte om tjänsten i Tierp blir fast (men det hoppas jag ju) och med tjänsten kvar så kan jag ju faktiskt välja om jag vill jobba extra någon enstaka helg eller så. Vi får se hur det blir.

Nu ska jag krypa upp i hörnet på soffan och mysa lite. Och be en bön om att vädret är snällt emot oss i morgon då vi har planer på att åka till Närke. Ha det fint!

/Kastrullhäxan  

För tillfället har jag tappat gnistan lite. Den åter vänder nog snart, men det är så trist när man inte kan gör anågot utan måste vänta ut situationen och hoppas på det bästa.

Just nu sitter jag och försöker få i mig lite mat, men det tar bara emot. Usch! Måste försöka få ner lite till i alla fall så att jag orkar med dagen.

Det är lite turbulens runt omkring mig nu, ni behöver inte oroa er för det reder nog ut sig, men det är att jag är så orolig för alla andra.

En blir utmätt av kronofogden, bästa kompisen är inblandad i en olycka och bryter benet, bästisen har bekymmer på sitt håll och så är det lite annat smått och gott som vi inte behöver dra upp här i klartext. Förstår ni att jag är orolig för er???   Ni är ju ta mig tusan bland det bästa jag har och jag behöver er! Ni är jätteviktiga för mig och jag lider med er när ni inte har eller mår bra!

Jag ser människor som gör varann så illa och jag ser människor som gör sig själva så illa. Jag blir så ledsen för det är så onödigt! Lite eftertänksamhet skulle kunna rädda många hjärtan från att krossas, men vissa (många?) verkar inte fungera så, utan de tänker bara på sina egna käsnlor här och nu.

När människor som vi älskar gör dumheter så måste vi sätt aner foten, det är jättejobbigt, men man måste göra det för att visa att ett sånt beteende inte är acceptabelt.

Det är så svårt att säga ifrån, man är så rädd att förlora något/någon man älskar så ofta väljer man istället att bara vara helt tyst och låtsas som om inget hänt. Jag ser andra göra det, och jag har själv gjort det.

Hela livet är som en balansgång, för det är viktigt att inte vara alltför tuff och principfast och envis också. Att säga ifrån men inte dra ut det i evighet. Alla gör misstag och har man sagt att man ska förlåta så bör man också göra det så att det inte kommer fram igen och igen och igen och aldrig får något slut.

Nej, nu ska jag sluta svamla, försöka få i mig lite mer mat och sedan byta om för att följa med en kamrat och hennes häst till ATG-Kliniken. Det är bara att hålla tummen och hoppas på det bästa.

/Kastrullhäxan