Var på Hööks idag för att köpa en boxskylt och krokar.

Detta var vad jag kom hem med. (och en liten påse hästgodis)

Alltihop gick på 508kr. =)

I förrgår var hovis ute och slog på nya skor på Jum-Jum.

Sulor blev det nu för att skydda hans egna sulor + räta upp honom lite till.

Det känns redan kanon måste jag säga.

Jag har resfeber inför lägret nu.

TYP: Rastypisk, lågställd av tyngre slaget 7p

HUVUD, HALS & BÅL:  Mkt vackert huvud, kort grov hals, gott djup, matt rygg, välmusklat ngt sluttande kors. 7p

EXTREMITETER OCH DERAS KORREKTHET:  Tåvid fram, skruvar bak 7p

RÖRELSE I SKRITT: Avspänd ledig skritt 8 p

RÖRELSE I TRAV: Taktmässig men tung 7p

Summa: 36 p

Placering: 11/11

SIlverbelönad.

Jag var jättebesviken först, men man får se det positiva. 40 poäng krävs för att få en hingst godkänd för avel, vi är 4 poäng därifrån.

Och silver är faktiskt inte fy skam!

Vi visade som ekipage nr 9 i vår klass, och Jum-Jum är inte den som är känd för sitt stora tålamod.

Han gjorde sig verkligen förtjänt av sitt silver och skötte sig underbart. Gnäggade en del, men stod faktiskt väldigt stilla och var jätteduktig.

Fina, fina älskade killen!

Ni tror att jag inte ser igenom era falska leenden och era uppmålade fasader?

Jag sätter ner foten och säger ifrån och då blir ni som barnungar och börjar snacka skit bakom ryggen på mig. Ni är så falska!

Istället för att ta en öppen konversation med mig så snackar ni skit med andra. För att smutskasta mig eller?

Jag blir bara så jäkla less. Trist med människor som ser precis allting i siffror.

Men innerst inne vet jag ju att det här är eran reaktion på att jag har rätt och att ni inte kan göra nåt åt det. 

Jag orkar inte ens skriva om resten, ni är bara för löjliga!

Utställningen börjar kl 10 i Säter.

Vi startar i klass 8.

Om alla kommer som har pratat om att komma, så kommer min häst att ha Säters största hejjarklack!

Vaknat, jobbat, direkt till stallet, sedan till betet, sadla hästar och rida iväg.

Red i Hemlingby och Jum-Jum sköter sig gallant, han har aldrig varit där men det enda som han blev rädd för var en joggare som han inte upptäckte först.

Älskade älskade häst. Idag har han tom fått sträck på sig i galoppen!!!

Sätt er ner för ni kommer nog att skratta.

De här två hästarna... Limus är en väldigt skarp dam, förvisso snäll, men väldigt bestämd. Hon har satt Jum-Jum på plats. Än så länge har jag inte sett henne slå emot honom, men hon vänder baken till och hotar.

De kan stå i grinden tillsammans, efter en stund lägger hon öronen bakåt och han backar undan direkt. Betar gör de med några meters (kanske 5-7m) mellanrum.

Idag hade jag ingen ridlust utan tänkte kolla hur mkt han bråkar så jag tog honom i grimma och grimskaft och hämtade honom i hagen. Så långt var allt väl. Jag band honom utanför och borstade på honom samt smorde in skapet så han inte ska bli så biten.

Då står Limus kvar i hagen och smågnäggar åt honom, uppenbarligen ledsen över att bli ensam.

Jag leder iväg honom, in i skogen och vid ett tillfälle stannade han och jag fortsatte bara gå och han följde med. Då hör jag Limus gnägga efter honom och så hör jag hur hon springer efter staketet i hagen.

Jum-Jum blir ofokuserad, gnäggar tillbaka, är på väg om mig, försöker äta osv så jag släpar in honom på hoppstigen så att han blir tvungen att tänka (myggorna var som galna på oss!) När vi kommer ut därifrån börjar hästarna gnägga åt varann igen, jag får stanna och hårdhänt backa Jum-Jum flera gånger för att han inte ska gå på mig (han försöker inte dra hem, men han har lite mer bråttom än vad jag har) och rätt som det är kliver han på mig och det gör ONT! Jag läxar omedelbart upp honom, jag har ett personligt utrymme och han ska vara bakom, PUNKT!

Då vaknar han till, och sköter sig jättebra och jag är hela tiden ÖVERTYDLIG med vad som gäller.

När vi kommer till kurvan blir jag tvungen att stanna och då går han om mig, innan jag har hunnit hejda honom har han vänt och står med baken hemåt och tänker backa till hagen. När jag drar åt mitt håll hotar han att resa sig.

Vid varje hot släpper jag efter grimskaftet med millimeterprecision (jag kan ALDRIG hålla honom om han reser sig och vänder) och efter tre såna försök så kommer han till mig, går runt mig och ställer sig bakom. BERÖM!!!

Går till bindpålen och ställer honom där och upptäcker att våran nya stallägare kommer gående med sin häst efter vägen. Jag ser på Jum-Jum att det kommer uppstå en situation som jag inte har lust att lösa idag, så jag gör det lätt för mig och släpper honom i hagen innan situationen ens har uppstått.

När jag tar loss honom från bindpålen springer Limus iväg för att hälsa på stallägaren varpå Jum-Jum tror att han ska bli ensam, så han går iväg. Och jag åker skridskor efter i grimskaftet. Det är sån tur att han ändå är snäll för han stannar ju alltid tillslut och han sparkas inte när man hamnar bak vid rumpan.

Jag vet hur det låter, men han är faktiskt snäll, han bara glömmer bort oss människor ibland och det är det vi övar på -att fokucera!

Jag får in honom i hagen, inga problem och direkt när jag drar av grimman så galopperar han iväg efter Limus och de kommer travande tillbaka tillsammans. Sedan står de i grånden en stund och småpussas.

Idag provade vi att släppa in grabbarna till Limus och Jum-Jum igen och till en början gick det jättebra.

De två gulingarna verkar ha hittat varandra men får ju inte prata ostört eftersom de två andra ska lägga sig i.

Synd.

Det hela slutade iaf med att Brandy gick till hårdhänt attack på Jum-Jum och bet honom så hårt i halsen att Jum-Jum skrek.

När Brandy tappade greppen vände sig Jum-Jum om och vevade på att par rediga sparkar åt Brandys håll. Jum-Jum som jag aldrig har sett slå förr blev som tokig.

Så vi särade på dem och nu är det två flockar, punkt. Ingen av oss känner för skadade hästar och det ska vara lugn och ro i hagarna.

Så Limus får hålla till godo med Herr Gul nu.

För övrigt har jag lånat ett träns och det är nog såhär som Jum-Jum kommer se ut på utställningen!

Nu har Jum-Jum fått flytta till sin nya flock.

Vi släppte först ihop honom med alla de andra tre, men Limus vaktar "sina" killar så mkt att hon har fått gå med Jum-Jum själv några dagar nu. Till veckan ska vi släppa tillbaka killarna så de får gå ihop alla fyra.

Jag jobbade kortnatt i fredags. Det blev väldigt lugnt tyckte jag. Jag fick vara i serveringen och greja.

I lödags jobbade jag långnatt och det var jobbigare. Fick en beställning i driven på 880kr och det var en stor merförsäljningsnota. (minst 200% i alla fall)

När gästen kom fram så fungerade inte hans kort och i nästa sekund hade vi full drive. Vi löste det även om det blev jobbigt ett tag.

Senare flöt arbetet på riktigt bra och när vi började skicka folk på raster fick jag grilla en stund. Jag tycker om att grilla, bara jag har hjälp bakom mig när det blir mkt folk samtidigt. =)

Hur som helst så var det sista dagen som jag låg på schema, nu är jag "ring in" istället. Förhoppningsvis så kommer jag att få tider via telefon, för jobba vill jag.

Jag orkar inte ta hela historien här, det känns ganska onödigt!

Annars är jag nog den klantigaste i världen, skulle bära in tidningsstället och går för nära väggen så tidningsstället far iväg och ger mig en smäll rakt över ögonbrynet.

Jag trodde att jag skulle få ett blåmärke men det har jag klarat mig ifrån, har bara ont istället.

Nu är det bäst att jag slutar, klockan är ju mitt i natten.