Vickan: Nej jag har inte bytt medryttarhäst. Jag skulle inte byta bort Brandy, även om Diva är en riktig sötnos.

Ok, till ämnet:

Man går in och beställer. Har man barn med sig så försöker man att hålla någolunda ordning på dem. Jag har förtåelse för att det inte kan vara det lättaste här livet dock.

Var noga med att tala om vad du beställer och försök att inte röra ihop det. Det absolut bästa är att ta ett mål i taget och byta/ändra storlek  då.

Att ösa kassan med 5 mål, tre plusmenyer och sedan börja ändra pommes till något annat, och sen säga dipperna (allt i en rasande fart) gör att den som står i kassan kanske hänger med, men inte kassapparaten ;)

Om man nu sätter upp sitt barn på disken så håller man koll på att barnet inte haffar tag i några muggar, andra gästers brickor osv. Ni är jättemånga bra och goa föräldrar därute, men det känns ibland jätteläskigt när ni har eran lille på disken framme hos mig och sedan vänder er om för att höra med de äldre barnen vad de vill ha att dricka. Vad som skulle hända om eran lille trillar ner vill jag helst inte veta.

Sedan sätter man sig vid sitt bord och äter. 

Om ungarna har fått med sig ett glas i boxen så är INTE tanken att de ska dricka ur det. Glaset ska ni ta med hem och använda hemma! Inte smutsas ner på restaurangen! =)

Barnens dricka ska serveras i pappmuggen, gärna med lock och sugrör så blir det inte så blött om det råkar tippa (locket gör att det inte rinner ut så fort) Dessutom blir det inte fullt med glasskärvor på golvet om det trillar ner från bordet! Tacksamt för alla! =)

När man har ätit klart tar man bort sin bricka och går till sopstationen (detta är främst riktat till ungdomar i och runt tonåren, även fyllskallar bör läsa detta en extra gång)

I sopstationen tömmer man sina sopor, detta inkluderar den "lapp" som ligger på brickan.

Överbliven dryck häller man i avsedd behållare om sådan finns, annars lämnar man hela behållaren uppepå soptunnan. Pantburkar ska stå uppepå tunnan.

Många kanske tror att om de lämnar brickan med skräp på borden så bildas de fler jobb, att restaurangerna skulle bli tvungen att anställa fler, men så är det inte. Det är bara vi som jobbar där som får ännu mer att göra.

Och så får nästa gäster sitta vid ett berg av gamla kvarlämnade brickor och hamburgarpapper när vi inte hinner med.

Tänk efter, nästa gång kan det vara DU som kommer efter någon latmask!

Vad ska man säga, jag rider som en kratta och hästen är lite stel och kanske inte världens mest välskolade.

Men hon är snäll och hon försöker!

Vad tycker ni om mitt lockliga hår?

Jag har fått höra att jag borde permanenta mig för att det passar mig så bra.

Men jag vill gärna ha fler synpunkter.

Bild finns längre ner i bloggen.

Jag måste bara berätta vad min underbara goa sambo sa häromveckan, någonting som jag faktiskt inte hade en aning om.

För att ta historien helt från början så hade han en Volvo 850 årsmodell -92 (tror jag) när vi träffades. Han trivdes alldeles utmärkt med den trots att den hade sina sidor.

Han kunde tex inte använda den och åka till mig utanför Örebro för om man hade bilen på tomgång så började den koka och kunde tom stänga av sig ibland och då gick den inte att starta igen.

Stefan körde en gång hem sin arbetskamrat när bilen dog vid ett rödljus på Skeppsbron. Arbetskamraten trodde att Stefan drev med honom men icke, bilen var heldöd.

Så första vändan Stefan gjorde ner till mig så lånade han sin brors Audi, men ganska snart sålde han sin volvo och köpte Saaben som VI har nu.

Så häromveckan började vi prata om Saaben, jag tycker ju att det är HANS bil. (Fast jag säger att den är min till mina kompisar) Det är ju ändå han som står som ägare och det är han som betalar bilen.

Men han anser att det är VÅR bil, våran tillsammans.

Och så säger han att han har köpt bilen till vårt gemensamma... hem kan jag inte säga för vi bodde inte ihop, men han har köpt den för VÅR skull. För att han skulle kunna pendla till mig! Snacka om gullig kille!!! *hjärtan*

Och jag måste bara få berätta om hur bra jag tycker att den är. På sista tiden är det ju mest jag som använder bilen, sambon får snällt finna sig i att cykla till och från jobbet (stackaren) eftersom jag kan bli inringd precis när som helst.

Igår kväll hade jag iaf bilen och hade kört vatten till hästarna. Jag stod i korsningen och skulle rakt (stopplikt) men fick motorstopp. Så det var ju bara att starta om bilen och försöka köra iväg igen.

Och så tänkte jag "nu ger jag ordentlig gas så att jag vet att jag kommer iväg" (det är uppförsbacke också) så jag gasar på, rätt försiktigt ändå men kommer över. Mitt i korsningen ska jag lägga i tvåan, ettan är ju bara startväxel, men upptäcker till mig förvåning att jag redan har tvåan i.

Då ha rjag gjort start i backe på TVÅANS växel!!!

Det finns en anledning till att Kurt Wallander (och den svenska polisen för övrigt) kör Saab va? ;)

Ja... Vad tycks?

Vi får väl se hur länge jag kommer se ut såhär =)

[QUOTE]Att ni inte räcker till alltså? Att man inte är bra nog, söt nog etc...[/QUOTE]

De där orden skulle jag kunnat ha skrivit.

Häromveckan klarade jag inte av att vara kvar på jobbet (hade ont) och för mig var det ett sånt fruktansvärt misslyckande.
Jag klarade knappt av att köra hem för när jag stängde bildörren efter att ha satt mig i bilen så storbölade jag!

Ändå vet jag innerst inne att jag inte är vad jag presterar, jag är inte heller min rufsiga morgonfrisyr eller gympaskorna till finbyxorna.
Men känslan av att inte räcka till, att inte ha tillräcklig kunskap, snabbhet eller vara söt nog.
Men varför, varför, jämföra sig med andra?

Jag har aldrig någonsin tidigare brytt mig om vikt, jag har lite form och visst, om något kilo försvann så skulle jorden inte gå under, men jag har aldrig upplevt mig själv som tjock eller så.

Me nu plötsligt är den där lite sträva ytan på mig försvunnen och jag ser alla andra jättesnygga människor i fina kläder. Och vad är jag brevid dem?

*suck*

Det som är mest tragiskt av alltihop är att jag har en sambo som älskar mig så otroligt mkt och det oavsett om jag går upp 3 kg eller ner 10kg. Ändå upplever jag att alla kompisarna (det är ju hans kompisar från början men nu kanske man ska se dem mer som våra gemensamma?) är roligare, snyggare och mer välklädda än jag.

Och när jag känner sådär så känner jag mig så taskig emot honom. För han har ju faktiskt tyckt om mig ända från början med mina former och håret åt alla håll. Han tycker ju om mig även när jag går omkring i mjukisbrallor -osminkad.

Och så går jag omkring och har en liten önskan om att få vara lite annorlunda. TASKIGT!

Vad spelar det för roll? Jag kan ju vara bra ändå!!!

Och så sitter jag och funderar på orsaken, för tydligen kan inget i mitt liv "bara vara" utan det ska finnas något bakomliggande till att allt är som det är (grubbla tror jag att det kallas)

Men vad 29, om jag bara låter det vara så blir det nog bra i slutänden.

Lillan -som ska lägga sig och sova så är självförtroendet på topp när hon vaknar. *gäsp*

Sov gott alla. Imorgon är allt bra igen! =)

En medelålders man kom in på restaurangen idag tillsammans med sin dotter (tror jag det var). De beställer en maxbox med burgare.

Jag gör med dem som med alla andra, säger hej och lyssnar på vad de vill ha och knappar på kassan alltefter de pratar.

När de tystnar frågar jag: "Vill ni ha någor mer?"   eller  "Vill ni ha någonting annat?"

Mitt i beställningen tittar mannen på dottern(?) och säger:

"Hon är från Örebro"  och så nickar han emot mig.

Och jag blev alldeles paff, för jag har ända sen jag kom hit första gången alltid fått höra att jag är från Stockholm !!!

"Hör du det?" frågade jag.

"Ja, Sara här bor i Örebro"

Så... Nej jag är ingen stockholmare. Jag är Örebroare, om ni frågar Örebroarna alltså =)

Idag har jag för övrigt träffat en gnällig tant. Hon tyckte att min kollega inte servade henne snabbt nog. Vilken tur då att jag fannsdär och servade henne istället. (Jag vet inte om jag tror på den historien som hon drog, men jaja..Hon fick sin mat och jag nickade till hennes berättelse iaf)

Nästa vecka är det jobb tisdag, onsdag, fredag och lördag. Ev också söndag men jag har inte bestämt mig än. Vill ju hinna umgås med sambon också.

Idag hade jag lovat att ta en annans tjejs pass så efter en natt med diverse sömnsvårigheter (bara att somna är ju jobbigt för mig nuförtiden) klev jag upp och fick skrapa rutorna på bilen.

Jätteroligt *not* om man inte har någon isskrapa. Så jag fick ta ett cd-fodral (smartaste är ju egentligen att parkera i garaget som vi har men det är jag inte kapabel till än).

Väl på jobbet var det städrundan, göra sallad, skiva tomater, gurka och lök som gällde. Jag hann också pumpa dressing och fixa salladskycklingen innan jag gick på lunch.

Gästerna började strömma in och jag stod i kassan, de allra flesta är jättetrevliga och det är roligt att jobba, men ibland kommer det in barn i 8-årsåldern (gissningsvis) utan vuxet sällskap och det ställer (ibland) till det.

För det första når de inte över disken så de kan inte beställa, det är inte ens säkert att de vet att de måste beställa. Om jag i kassan inte uppfattar det ger jag ut mat som andra gäster faktiskt beställt och ja... Ni förstår senariot.

Idag kom det in en hop med såna här barn, flickor.

Just när de kom fram till mig hade vi inte ås mkt folk och de som grillade sa genast till mig att flickorna inte beställt. Nu ville dessa flickor inte ha något ifrån grillen utan undrade vad en stor pommes och en cola kostade. När jag berättat det valde en av flickorna att bara köpa pommes.

En av de andra flickorna frågade då om colan var gratis (hos oss tar gästerna dricka själv när de äter i restaurangen) och det talade jag om att det INTE var.

Jag frågade nästa flicka vad hon ville ha men hon skulle inget ha för hon hade inte pengar sa hon och så gick de.

Vid det här laget hade det börjat samlas fler gäster och jag fick ganska fullt upp (inte så att jag kände mig jättestressad men det är ju ändå en del att göra) och hade pga detta inte så stor koll p serveringen.

Dessa flickor har då, helt kallt, gått och tagit kaffemuggar och fyller på dricka i. Nu var det ju så att restaurangchefen fick syn på dem och frågade mig om de betalat men de hade ju bara köpt en pommes. Restaurangchefen gick då fram till dem, talade om att det de gjorde var stöld och hotade med att ringa polisen om de gjorde om det. (Men de fick behålla drickan)

Den ena flickan hade ju innan frågat mig om det var gratis och VISSTE att det INTE var det. ÄNDÅ tog de.

En stund senare beställer de ytterligare en pommes och ytterligare en stund senare kommer de tillbaka för en tredje pommes (om jag uppfattade det rätt så har de gått ut från restaurangen en stund och sedan kommit tillbaka)

När tredje pommespåsen är slut kommer de åter igen till kassan, denna gången från vänster sida (de ställer sig alltså inte i kön) De flesta gäster som gör så har något på kvittot som de inte fick med på brickan (tex en dip) eller har betalat för en glass som de fått lov att hämta senare. Jag håller på med en annan gäst när en av flickorna säger:

"Ursäkta. Kan vi få vatten."

Jag svarar då att de får lugna sig (jag är ju faktiskt mitt uppe i en beställning) Ändå står de på sig och frågar igen om de får vatten. Jag upprepar och visar med handen att de får lugna sig, jag har gäster före dem.

Då går de helt sonika bort och börjar TA MUGGAR och ska fylla på med vatten (vatten finns bara inne i köket och det är en hygienzon där de INTE får vara)

En av kökscheferna får syn på dem (och har tröttna på dem eftersom de stör i restaurangen, fnittrar och är lite för högljudda) och eftersom de tidigare var in och tog dricka utan lov.

Hon talar lugnt och sansat om för dem att de får inget vatten (vet ni vad dessa pappersmuggar kostar och hur många av dem som företaget faktiskt ger bort för att folk ska få vatten?!) eftersom de inte kan sköta sig. Hon tar som exempel att de tog drickan.

Genast:

"Det var inte vi!"

"Det var det visst!"

"Men vatten är gratis!"

"Inget här i livet är gratis"

Alltså, det här är några små uppkäftiga unger i 8- kanske 10-årsåldern! Jag undrar just vad föräldrarna hade tyckt om de sett sina ungar bete sig såhär.

Visst, ungar är inte kloka, de är INTE små vuxna, de är BARN. Men att ta, att stjäla saker, måste sitta djupare rotat i den åldern.

De har dessutom ingen lust att plocka bort efter sig, brickor och pommespåsar ligger kvar på bordet efter dem.

Jag skulle kunna berätta om min dag i övrigt, men jag orkar inte.

Ha det nice.