Jag är dålig att uppdatera, jag vet!!!

 Hur som helst... Nämnde jag någon gång att jag hamnat på akuten pga magsmärtor?

Det är ungefär 3 månader sen och efter det tog jag kontakt med sjukvården och fick göra en gynekologisk undersökning där det konstaterades att jag hade ont på vänster sida vid tryck.

Jag fick remiss vidare för att se om det fanns cystor på äggstocken.

Det kändes så där lagom kul. Cystor brukar för det mesta vara helt ofarliga och inte vara till besvär, men sen finns det ju också cystor som är utav det mindre trevliga slaget.

Jag har försökt att bara lägga undan tankarna och låta vardagen gå vidare. Men visst har jag undrat hur det skulle kännas om jag skulle få ett besked om att jag aldrig kan få barn tex.?

Hur som helst, jag fick min remiss och var inne på sjukhuset i slutet av juli och gjorde ultraljud. Och ja, det fanns spår (vätska) av en brusten cysta vid vänster äggstock. Det syntes ingen mer cysta och allt annat såg normalt ut.

Men jag fick veta att det antagligen är den här cystan som gjort ont, för det gör tydligen väldigt ont när de spricker. Det som var kvar av den skulle min kropp ta reda på själv.

Jag kan ju säga, att när jag hamnade på akuten så kändes det som jag blev slaktad in i från.

Annars vet jag inte vad jag ska berätta.

Sambon har börjat joba igen. Och det är grymt tomt här hemma på dagarna. Jag får väl börja cykla upp till hästen med ryktlåda och morotspåse och borsta tills han glänser och lära honom små trick eller nåt.

Nu vet jag faktiskt  inte vad jag ska skriva mer. Det blev väl inget vettigt inlägg alls idag, men nu vet ni att jag lever i alla fall!

Helgen har varit bra.

I morgon får jag hjälp att slå tillbaka tappskon som Jum-Jum lämnade av i skogen idag. Tur att vi hittade den.

Hoven är lite för tilltygad för att jag ska vilj slå tillbaka skon själv.

Hur som haver...

Nu ska jag gå ut till sambon. Han saknar mig och ska jobba i morgon... TIDIGT börjar han =(

Lyckades för övrigt få till två lite finare bilder idag. Ibland får man några lyckträffar.

Jag fick börja med att bada honom innan jag kunde rida för så smutsig var han!

Tur att han är snäll att skrubba av med hink o vatten o svamp!

Han var hur go som hels tunder turen.

Vi red Teudden och på vägen hem såg han när jag tryckte på stolpen vid övergångsstället och försökte göra lika med mulen.

Men kanske skulle lära honom?

Idag är han bara störst, bäst och vackrast i mitt hjärta!

Ok, nu kommer jag säkert att låta som en riktigt sur kärring och vara elak.

Jag kanske hänger upp mig på smådetaljer och retar mig på sånt som egentligen inte spelar någon roll, men just nu struntar jag i det.

Jag VET att jag är förunnad många saker som andra inte är, att jag har tillgång till så mkt mer än vad många andra har.

Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin glömma hur det är att ha det svårt och eländigt och vissa dagar har jag nästan ont i magen av alla tankar på detta.

Såhär är det just nu.

Vi har två bilar,  och det finns en anledning till att vi skaffade racer-Saaben. Från början hade vi bara 9-5an och när jag började jobba oregelbundet, där jag kan bli inringd med någon timmas varsel så fungerade det inte med enbart en bil.

Att det blev just en Saab till var inte meningen, det bara blev så eftersom vi blev erbjudna att köpa den till ett bra pris. Och jag kan säga att jag tycker att det är en vldigt trevlig bil för det pris vi gav.

Nu tycker folk att det är helt ok att fråga om att få låna våran bil. Lite restiktiva har vi varit med detta då vi faktiskt är i behov av bägge bilarna när vi jobbar bägge två, men nu när vi varit lediga så fungerar det rätt bra att deta på en.

Detta verkar dock inte alla vara införstådda med, utan vill låna bilen ändå och erbjuder sig att köra oss till och från jobbet.

Och det är detta jag retar mig på! Jag ska inte behöva fråga om att få åka i min egen bil!

Om folk nnu har ett så stort behov av bil så får de faktiskt skramla till en själv, precis som vi har gjort!

Jag VET att jag låter tjurig nu, att det är sniket av mig. Men jag har inte varit den som sagt nej till att låna ut bilen, men jag KAN INTE låna ut den när jag behöver den själv! I så fall kan jag ju lika gärna sälja eländet så slipper jag betala skatt och försäkring för den också.

Jag VET att det inte är såhär tänket är när man lånar en bil av någon annan. Jag blev bara så irriterad just nu!

Vi har varit på läger i helgen.

Åkte i torsdags och ställde av Jum-Jum på Markebäcks gård utanför Askersund.

Men innan jag berättar mer om det så måste jag bätta att sambon beställt hem en radiostyrd lastbil som han är så glad över.

Bild kommer!

Hur som haver. Vi skulle åka 12, och eftersom Herr Gul ibland ska krångla en stund innan han kliver på så började vi lasta vid 11.

Det är så skönt att slippa känna sig stressad!

Och jag var riktigt lugn när jag gjorde i ordning honom inför resan och han skötte sig bra på gången.

Men när vi sedan skulle lasta så tvärvägrade han!

Han hade bara bestämt sig för att han inte skulle åka, och ja kan lova att 400kg häst är rejäla doningar att inte vara överens med.

Vi försökte allt och efter ungefär 1,5 timma ringde jag en stallkamrat som inte kunde komma just då, men som dök upp senare.

Och hon försökte också snälla vägen först, men när han sedan drog mig nerför lämmen och bara gick iväg så fick hon nog.

Hon drog honom i grimskaftet och min kära sambo fick dra en longerlina bakom med full styrka. Och tillslut gick han in och somnade i transporten!

Det tog 2 timmar och 40 minuter, ett trasig positionsljus, en trasig longerlina och en häst som stegrade över staketet till paddocken och blev hängande en stund innan han väl gick på.

Själva lägerhelgen i sig har varit fantastisk. Jum-Jum gjorde sig genast kompis med Pontica, hästen som vi lånat till min sambo. Och när Ponti sträckte ut sitt huvud över boxdörren och kärvänligt kliade Jum-Jum i mankammen så var jag snabbt framme och kliade Ponti på manken så hon masserade igenom hela vänstersidan på Jum-Jum. Och han njöt så jag trodde att han skulle ramla omkull ett tag.

Jag beslutade att släppa ihop dem bara jag fick en tillräckligt stor yta, och när vi blev lovade paddocken så släppte vi dem tillsammans. Ponti reste sig på bakbenen, gav Jum-Jum ett bett och la sig sedan och rullade. När hon reste sig så la sig Jum-Jum och efter det var de goda vänner.

Ponti var dock VÄLDIGT stor i gången, framförallt i trav, och sambon klagade över kastration efter första lektionen och då beslutade jag att byta häst med honom för att helgen skulle ge oss så mkt utbyte som möjligt.

Även jag hade problem med Pontis gång så det är ju tur att hon är grymt snäll. Första lektionen red jag dessutom med lite långa läder som gjorde det svårt att få ordentligt stöd i sadeln, men ja... Jag får vara nöjd ändå.

Sambon passar dock som hand i handske med Jum-Jum och de fick mkt beröm. De gjorde båda skänkelvikningar, öppnor och slutor (jag såg det inte själv, men de andra sa att mina pojkar varit väldigt duktiga) och sambon har fått beröm för sin fina sits och sina mjuka fina händer.

Det var ingen som kunde tro att han bara ridit i 2 år. =)

Själv har jag utvecklats något enormt som ryttare, jag rider bättre och känner mig säkrare. Dessutom har jag ju hittat en häst som jag känner uppfyller mina krav men som är lagom svår i ridningen -Jum-Jum!

Jag ska dock tänka på innerhanden, och sluta skänkla så mkt utan istället sätta fokus framåt med blicken.

Ja, just det! Vi provade att löshoppa också. Ego som jag är så lägger jag bara ut bilderna på Jum-Jum (har riktiga busbilder på 4-åringen som var med också!) och jag trodde faktiskt inte att han skulle hoppa alls när han blev ensam i ridhuset. Men så utrustade vi sambon med en avbruten morot och så fick han springa först. Och jag undrar vad Jum-Jum INTE skulle göra för en bit morot?

Jösses vad de sprang bägge två och jag såg faktiskt Jum-Jum köra ner huvudet och ruska om det när han sprang så han tyckte om det.

Samtidigt hade han faktiskt koll på var husse var för när min sambo sedan stannade (alldeles för fort) så satte sig Jum-Jum nästan på baken och nitade för att inte springa på honom.

Nu ska jag sluta babbla så ni får se bilderna!

Jag kan glädja er med att när vi skulle hem så stannade Jum-Jum en gång innan han klev på transporten men efter det var det bara raka vägen in. =)

Bilderna är i en salig blandning nu... På en av bilderna rider jag en brun nordsvensk travare som kallas Millan. Hon har sadeltvång och rids barbacka och tydligen är jag en av de första som rider henne sedan tjejen som har hand om henne tog henne.

Jag skrittade bara och Millan tittade på sin matte och undrade om det verkligen skulle vara sådär... Men hon fann sig i situationen och skrittade fint. =)

I morgon sticker vi till Askersund på ridläger.

Det ska blir riktigt, riktigt skoj och jag har resfeber utan dess like.

Ska kolla över min packning nu och sen gå o lägga mig så att jag orkar med i morgon!

Jag uppdaterar när vi kommer hem!

Ha en toppenhelg!

Det finns dagar då han är absolut bäst i hela världen och det finns ingenting som kan hindra oss.

Den 18e var en sådan dag.

Här är bilder som visar att övning ger färdighet, och att hårt arbete lönar sig! =)

"Då kom häxan fram i mig. Det är sällan jag är arg, och den reaktion som jag fick idag har jag aldrig varit med om innan.

Plötsligt så kunde jag inte andas längre, luften blev alldeles kvav omkring mig, det svartnade till för ögonen i någon hundradels sekund och det kom nog rök ur öronen på mig också.

Plötsligt kokade jag och det på högsta värme.

"Men jag vet inte! Sluta stressa mig!Jag blir tokig!""

Detta ovan skrev jag den 18 november, och då skrev jag också att det ringde en varningsklocka inom mig som jag borde lyssna till.

Jag upplevde samma sak i förra veckan igen. Att jag inte fick luft, att världen stannade en sekund och allting framför mig fick en röd nyans.

Och jag skäms för att jag reagerar sådär, men jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska få det att sluta...