De fem hemligheterna för att få ett förhållande att fungera:
1. Det är viktigt att hitta en man som hjälper till i hushållet, som lagar mat, städar och som har ett bra jobb.
2. Det är viktigt att hitta en man som kan få dig att skratta.
3. Det är viktigt att hitta en man du kan lita på, och som inte ljuger.
4. Det är viktigt att hitta en man som är bra i sängen och som älskar att ha sex med dig.

5. Det är viktigt att dessa fyra män inte känner varandra!!

Min sambo måste lida av personlighetsklyvning!

Vickan: Nej jag har inte bytt medryttarhäst. Jag skulle inte byta bort Brandy, även om Diva är en riktig sötnos.

Ok, till ämnet:

Man går in och beställer. Har man barn med sig så försöker man att hålla någolunda ordning på dem. Jag har förtåelse för att det inte kan vara det lättaste här livet dock.

Var noga med att tala om vad du beställer och försök att inte röra ihop det. Det absolut bästa är att ta ett mål i taget och byta/ändra storlek  då.

Att ösa kassan med 5 mål, tre plusmenyer och sedan börja ändra pommes till något annat, och sen säga dipperna (allt i en rasande fart) gör att den som står i kassan kanske hänger med, men inte kassapparaten ;)

Om man nu sätter upp sitt barn på disken så håller man koll på att barnet inte haffar tag i några muggar, andra gästers brickor osv. Ni är jättemånga bra och goa föräldrar därute, men det känns ibland jätteläskigt när ni har eran lille på disken framme hos mig och sedan vänder er om för att höra med de äldre barnen vad de vill ha att dricka. Vad som skulle hända om eran lille trillar ner vill jag helst inte veta.

Sedan sätter man sig vid sitt bord och äter. 

Om ungarna har fått med sig ett glas i boxen så är INTE tanken att de ska dricka ur det. Glaset ska ni ta med hem och använda hemma! Inte smutsas ner på restaurangen! =)

Barnens dricka ska serveras i pappmuggen, gärna med lock och sugrör så blir det inte så blött om det råkar tippa (locket gör att det inte rinner ut så fort) Dessutom blir det inte fullt med glasskärvor på golvet om det trillar ner från bordet! Tacksamt för alla! =)

När man har ätit klart tar man bort sin bricka och går till sopstationen (detta är främst riktat till ungdomar i och runt tonåren, även fyllskallar bör läsa detta en extra gång)

I sopstationen tömmer man sina sopor, detta inkluderar den "lapp" som ligger på brickan.

Överbliven dryck häller man i avsedd behållare om sådan finns, annars lämnar man hela behållaren uppepå soptunnan. Pantburkar ska stå uppepå tunnan.

Många kanske tror att om de lämnar brickan med skräp på borden så bildas de fler jobb, att restaurangerna skulle bli tvungen att anställa fler, men så är det inte. Det är bara vi som jobbar där som får ännu mer att göra.

Och så får nästa gäster sitta vid ett berg av gamla kvarlämnade brickor och hamburgarpapper när vi inte hinner med.

Tänk efter, nästa gång kan det vara DU som kommer efter någon latmask!

Vad ska man säga, jag rider som en kratta och hästen är lite stel och kanske inte världens mest välskolade.

Men hon är snäll och hon försöker!

Vad tycker ni om mitt lockliga hår?

Jag har fått höra att jag borde permanenta mig för att det passar mig så bra.

Men jag vill gärna ha fler synpunkter.

Bild finns längre ner i bloggen.

Jag måste bara berätta vad min underbara goa sambo sa häromveckan, någonting som jag faktiskt inte hade en aning om.

För att ta historien helt från början så hade han en Volvo 850 årsmodell -92 (tror jag) när vi träffades. Han trivdes alldeles utmärkt med den trots att den hade sina sidor.

Han kunde tex inte använda den och åka till mig utanför Örebro för om man hade bilen på tomgång så började den koka och kunde tom stänga av sig ibland och då gick den inte att starta igen.

Stefan körde en gång hem sin arbetskamrat när bilen dog vid ett rödljus på Skeppsbron. Arbetskamraten trodde att Stefan drev med honom men icke, bilen var heldöd.

Så första vändan Stefan gjorde ner till mig så lånade han sin brors Audi, men ganska snart sålde han sin volvo och köpte Saaben som VI har nu.

Så häromveckan började vi prata om Saaben, jag tycker ju att det är HANS bil. (Fast jag säger att den är min till mina kompisar) Det är ju ändå han som står som ägare och det är han som betalar bilen.

Men han anser att det är VÅR bil, våran tillsammans.

Och så säger han att han har köpt bilen till vårt gemensamma... hem kan jag inte säga för vi bodde inte ihop, men han har köpt den för VÅR skull. För att han skulle kunna pendla till mig! Snacka om gullig kille!!! *hjärtan*

Och jag måste bara få berätta om hur bra jag tycker att den är. På sista tiden är det ju mest jag som använder bilen, sambon får snällt finna sig i att cykla till och från jobbet (stackaren) eftersom jag kan bli inringd precis när som helst.

Igår kväll hade jag iaf bilen och hade kört vatten till hästarna. Jag stod i korsningen och skulle rakt (stopplikt) men fick motorstopp. Så det var ju bara att starta om bilen och försöka köra iväg igen.

Och så tänkte jag "nu ger jag ordentlig gas så att jag vet att jag kommer iväg" (det är uppförsbacke också) så jag gasar på, rätt försiktigt ändå men kommer över. Mitt i korsningen ska jag lägga i tvåan, ettan är ju bara startväxel, men upptäcker till mig förvåning att jag redan har tvåan i.

Då ha rjag gjort start i backe på TVÅANS växel!!!

Det finns en anledning till att Kurt Wallander (och den svenska polisen för övrigt) kör Saab va? ;)

Ja... Vad tycks?

Vi får väl se hur länge jag kommer se ut såhär =)

[QUOTE]Att ni inte räcker till alltså? Att man inte är bra nog, söt nog etc...[/QUOTE]

De där orden skulle jag kunnat ha skrivit.

Häromveckan klarade jag inte av att vara kvar på jobbet (hade ont) och för mig var det ett sånt fruktansvärt misslyckande.
Jag klarade knappt av att köra hem för när jag stängde bildörren efter att ha satt mig i bilen så storbölade jag!

Ändå vet jag innerst inne att jag inte är vad jag presterar, jag är inte heller min rufsiga morgonfrisyr eller gympaskorna till finbyxorna.
Men känslan av att inte räcka till, att inte ha tillräcklig kunskap, snabbhet eller vara söt nog.
Men varför, varför, jämföra sig med andra?

Jag har aldrig någonsin tidigare brytt mig om vikt, jag har lite form och visst, om något kilo försvann så skulle jorden inte gå under, men jag har aldrig upplevt mig själv som tjock eller så.

Me nu plötsligt är den där lite sträva ytan på mig försvunnen och jag ser alla andra jättesnygga människor i fina kläder. Och vad är jag brevid dem?

*suck*

Det som är mest tragiskt av alltihop är att jag har en sambo som älskar mig så otroligt mkt och det oavsett om jag går upp 3 kg eller ner 10kg. Ändå upplever jag att alla kompisarna (det är ju hans kompisar från början men nu kanske man ska se dem mer som våra gemensamma?) är roligare, snyggare och mer välklädda än jag.

Och när jag känner sådär så känner jag mig så taskig emot honom. För han har ju faktiskt tyckt om mig ända från början med mina former och håret åt alla håll. Han tycker ju om mig även när jag går omkring i mjukisbrallor -osminkad.

Och så går jag omkring och har en liten önskan om att få vara lite annorlunda. TASKIGT!

Vad spelar det för roll? Jag kan ju vara bra ändå!!!

Och så sitter jag och funderar på orsaken, för tydligen kan inget i mitt liv "bara vara" utan det ska finnas något bakomliggande till att allt är som det är (grubbla tror jag att det kallas)

Men vad 29, om jag bara låter det vara så blir det nog bra i slutänden.

Lillan -som ska lägga sig och sova så är självförtroendet på topp när hon vaknar. *gäsp*

Sov gott alla. Imorgon är allt bra igen! =)

En medelålders man kom in på restaurangen idag tillsammans med sin dotter (tror jag det var). De beställer en maxbox med burgare.

Jag gör med dem som med alla andra, säger hej och lyssnar på vad de vill ha och knappar på kassan alltefter de pratar.

När de tystnar frågar jag: "Vill ni ha någor mer?"   eller  "Vill ni ha någonting annat?"

Mitt i beställningen tittar mannen på dottern(?) och säger:

"Hon är från Örebro"  och så nickar han emot mig.

Och jag blev alldeles paff, för jag har ända sen jag kom hit första gången alltid fått höra att jag är från Stockholm !!!

"Hör du det?" frågade jag.

"Ja, Sara här bor i Örebro"

Så... Nej jag är ingen stockholmare. Jag är Örebroare, om ni frågar Örebroarna alltså =)

Idag har jag för övrigt träffat en gnällig tant. Hon tyckte att min kollega inte servade henne snabbt nog. Vilken tur då att jag fannsdär och servade henne istället. (Jag vet inte om jag tror på den historien som hon drog, men jaja..Hon fick sin mat och jag nickade till hennes berättelse iaf)

Nästa vecka är det jobb tisdag, onsdag, fredag och lördag. Ev också söndag men jag har inte bestämt mig än. Vill ju hinna umgås med sambon också.