Eftersom jag redan berättat om det på bilddagboken så kan jag ju berätta här också.

Det började med att jag blev öm i brösten, mer öm än vad jag brukar bli annars. Sedan dök inte min mens upp. Jag väntade en vecka fast jag anade oråd -min mens är ALDRIG försenad annars!

Skaffade ett gravtest... och mkt riktigt...  

Det var positivt...

Så... Vi har inte varit särskilt förberedda på det här. Självklart vet vi att det här KAN hända, men vad skulle nästa steg bli. Var vi beredda att bli föräldrar nu?

Sambon har ju dessutom varit dålig, och i natt valde han att ligga på soffan för att ha nära till toaletten (och slippa trassla ut sig ur ett täcke med två katter uppepå. Själv somnade jag framför TVn i sovrummet.

Två gånger har jag varit på toa i natt. Andra gången vaknade jag för att jag upplevde att det var så blött i sängen och väl inne på toa blödde jag. =(

Jag vågade inte väcka sambon heller eftersom han varit dålig utan gjorde det bästa av situationen och la mig att sova igen. När det var dags att kliva upp hade blödningen inte upphört och jag förstod hur det låg till men ringde ändå sjukvårdsrådgivningen...

Jag tänker inte gå in på alla detaljer, men jag har fått ett missfall. Inget att göra åt, utan nu gäller det för mig att plåga mig igenom smärtan och blödningarna. =( För ont gör det. Jag lagade tre tänder utan bedövning varav den ena tanden ilade rätt rejält. Men det är inget emot smärtan i magen. Som tur är så är det ok att äta mina Pronaxen som jag fått utskrivna, och om magen inte håller sig inom rimliga ramar så ska jag åka till sjukan.

För er som är nyfikna så var jag i vecka 6 + 0.

Så ser mitt liv ut just nu. Jag är hemskt tacksam åt mina kollegor på jobbet som hjälpte mig att ordna en ersättare. För även om jag är på benen och försöker vara igång så har jag emellanåt ont.

Ändå försöker jag se det här från det positiva hållet, vill inte gräva ner mig för djupt i det.

Typiskt bara att allt detta ska hända när sambon är sjuk. Det har liksom blivit tårta på tårta.

Å andra sidan ska jag väl inte klaga heller. Jag kan ju gissa mig till vilken panik jag skulle ha om han varit i Skåne!!!

Ha det bra så ska jag försöka uppdatera om läget så småningom.

 

Lisa

6 november 2009 15:07

Hej,
Har nyss hittat din blogg. Ville bara lämna ett avtryck! Hoppas ditt onda snart går över, både det i magen och det i hjärtat. Men kommer över det, men det måste få ta tid! Och ingen, absolut INGEN ska säja åt en hur lång tid det ska ta! Massa kramar Lisa (Bismark på buke)

http://ellabus.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...