Äntligen helg... eller nåt.

Idaghar vi varit iväg och tävlat och det var den värsta röran jag varit med om.

Jag hade läst på hemsidan att det skulle starta kl 12. I förmiddags fick jag ett sms från en kamrat som också sa den tiden. Bra, tyckte jag.

11.40 ringer denna kamrat, som då blivit uppringd av arrangören, och berättade att de ändrat sig och skulle starta kl 14.

Men jippi, jag hade ju redan lastat min guling på trailern och åkt hemifrån.

Nåja, jag tänker inte gnälla mer, men jag har helt klart varit på bättre tävlingar.

Jum-Jum visade i alla fall att han är tryggheten i röran och bäst när det gäller.

Han skötte sig väldigt väl och gjorde sin bästa runda någonsin. Jag behövde bara visa vägen. Dock gjorde jag helt fel mot hinder nr 3, kände att det inte alls blev så bra som jag tänkt från början. Jag svor åt mig själv och red an och hoppades på det bästa. Och min underbara fina häst grejjar det åt mig! Nu när jag sett filmen så var det nog inte sån katastrof som det kändes som, men jag var inte helt rättvis emot honom.

Vi blev i alla fall felfria och fick en rosett. Kanonkul tyckte jag.

60 cm är klassen på om jag inte skrev det.

I morgon ska vi en sväng till Valbo igen. Lite grejjer som måste införskaffas, bla nya underställ åt både mig och sambon. Sen funderar jag på ett par nya skydd åt Jum-Jum. Vi får se.

Nästa vecka får jag fullt upp, det är iofs höstlov, men på måndag ska jag på kurs i Uppsala. Det är om passerad och berikad kost. Dessutom är det Grönt kort-kurs på Fältis måndag, tisdag, torsdag och fredag. Jag har också träningen på tisdag kväll.

Den 7e ska jag till doktorn igen, 10e och 11e är det utbildning för mig eftersom jag blivit skyddsombud och den utbildningen är även 17e och 18e. Den 13e ska jag tävla i Ockelbo. Den 15e ska jag till beteendevetaren och den 18e är det begravning. Tänkte ta ledigt även den 19e om det finns möjlighet.

Hängde ni med?

Nu ska jag krypa ner på soffan hos sambon och mysa lite.

Ha det fint!

/Kastrullhäxan  

Dags för lite nya sanningar tycker jag!

Jag är ju inte speciellt hemlig men ibland är det höjden av onödig fakta som är den roligaste.  

1)  Jag har alltid drömt om en egen häst, ända sedan jag fick rida första gången. Min första foderhäst fick jag när jag var 10 år. Och min första egna häst köpte jag när jag var 25 år.

2) Jag har haft flera egna hundar. Gemensamt för dem har varit att det varit blandraser som andra inte haft tid för, inte haft plats för eller inte orkat med. Den första jag fick hatte Tanja.

3) Jag fick min första tills vidare-anställning för ca en månad sen. Tidigare har jag varit anställd på timmar, vid behov eller vikarierande.

Detta är andra anställningen i mitt liv som ger en fast inkomst varje månad.

4) Jag hatar att prestera. Eller själva prestationen i sig är väl inte problemet, för jag gillar att ha ett mål med saker och ting. Men jag hatar tävlingmomentet i allting. Livet är inte så blodigt allvarligt jämt.

5)  När jag får olika instruktioner blir jag grymt stressad.

Nej, nu måste jag ge mig iväg så att jag hinner hämta hem hästen innan frisören kommer.

/Kastrullhäxan  

Jaha... Dags att uppdatera igen.

Jag lever fortfarande och i ungefär två veckor har mitt liv känts riktigt bra. Förra veckan flöt som en dans, jag kände att jag hade koll och kontroll och det fungerade riktigt bra.

I lördags var vi på P&J i Västanå och eftersom banan frusit fick vi vara i ridhuset så det blev trångt men allt gick bra. Jag och Jum-Jum hoppade 50 och 60 cem och om man bortser från hur trög Jum-Jum var så gick det jättebra. Han gjorde inga som helst dumheter och hoppade snällt alla hinder. Så i 50cm-klassen blev vi faktiskt vinnare och fick en blågul rosett. I 60 cm fick vi en rivning på sista hindret. Lite förargligt, men jag får ta på mig det. Jag borde ha "tryckt till" honom lite innan så att han tog i lite extra. Men nu är det som det är och jag är jättenöjd ändå.

I söndags gjorde vi i princip ingenting, kl 15 somnade jag ändå och sov i ungefär en timma innan min stackars sambo fick liv i mig och fick med mig till stallet. Sedan somnade jag vid 20-tiden igen tror jag.

Så, som ni förstår, jag är fortfarande väldigt trött. Fast jag känner mig piggare under min vakna tid i alla fall.

Igår var det hoppträning med Jum-Jum igen. Först skötte han sig jättebra och vi kunde galoppera runt på spåret tillsammans med de andra utan problem (han brukar ju busa så annars) men när vi skulle börja hoppa så kunde han inte hålla sig i skinnet längre. När Allram kom galopperandes förbi så slog Jum-Jum på en bakutspark som fick mig att lyfta ur sadeln och nästan tappa stigbyglarna.

Jag slog givetvis i handen i något. Jag vet inte om det var hans manke eller sadeln eller nåt, men jag stukade i alla fall mitt lillfinger. Tack för den!

Sedan hoppade han jättebra en stund, han är riktigt duktig.

Men sen så höjde vi något och då var det tvärstopp, han tänkte inte ta ett språng till. Och han nitade så att jag hade svårt att hänga med ibland.

Tillsist hoppade han i alla fall, med mig som en hängande vante i sadeln. Tyglarna blev för långa och jag var inte alls i balans. Att jag satt kvar var nog bara tur för det var blande det läskigaste jag varit med om. Eferåt stannade jag bra och satt av, jag hade inga planer på att rida något mer alls, inte i hela mitt liv typ.

Och sen grät jag. Dumma häst! Varför gör han sådär? Vi skulle avsluta och det var ingen konstig höjd. Visst är det lite problematiskt att hoppa kombinationer, men han försökte ju inte ens med första hindret.

Det slutade i alla fall med att jag blev omkramad och fick låna Allram istället. Och han hoppar i alla fall. Fast jag har aldrig hoppat honom så vi hade lite kommunikationsproblem i kombinationen, men det gick bra ändå tycker jag.

Tack för att ni var så fina och ställde upp allihop.

Jag älskar mig häst av hela mitt hjärta, men jag hatar när han tycker att det är ok att bralla runt och bete sig som en idiot.

Idag ska Jum-Jum i alla fall få nya skor, och jag ska försöka kurera mitt stackars finger.

Igår var jag också och lämnade fler blodprov, bla för att kolla mitt socker. Det skulle ju inte förvåna mitt ett dugg om jag åkt på diabetes eller nåt. Det vore så typiskt just nu!

Nåja, vi får vänta och se. Jag klarade mig i alla fall från blåmärke den här gången.

/Kastrullhäxan  

Nu är det ett tag sen som jag bloggade igen. Jag har helt enkelt inte orkat riktigt.

Det går fortfarande lite upp och ner och det svänger till ganska ordentligt ibland, men jag försöker hålla mig på fötter.

Jag kan ju ta allt det jobbiga först:

Jag är bättre, men jag är inte bra. På vissa delar är jag nog kanske tom något sämre, men det behöver vi inte gå in närmare på.

Jag har hur som helst fått ändrade arbetstider så nu ska jag enbart gå fömiddagsskift ett tag framöver. Detta för att jag ska känna mig lite varmare i kläderna och kunna finna en uppgift.

Jag vet att det låter konstigt att jag inte kan finna en uppgift under eftermiddagspassen, men jag vet faktiskt inte om jag vill sitta och förklara det i min blogg. Jag vill inte heller försvara mig själv eller det jag känner. Så här är det just nu och ja, det bara är så här.

Har i alla fall haft kontakt med min läkare i dag. Jag har lite svårt att förstå vad hon säger ibland eftersom hon bryter på något utrikiskt språk, men hon verkar i alla fall vettig. Vi har pratat lite om hur jag mår, hur saker har förändrats för mig och hur min situation ser ut just nu. Och vi beslutade att höja min medicin ytterligare. Dessutom fick jag åka förbi hälsocentralen på vägen hem och lämna ett blodprov för att de vill kontrollera min sköldkörtel.

Här kan ni läsa mer om sköldkörteln, vad den gör och vilka symptom man kan få om den inte fungerar som den ska.

http://www.elisabet.org/dokument/skoldkorteln.htm

Jag blev i alla fall stucken i armen. Jag hatar det ju, men är inte alls så rädd som jag har varit. Mina blodkärl är ju inte obefintliga, men de ligger inte direkt på ytan och väntar på att bli stuckna i. Sköterskan kämde i alla fall lite och hittade ett blodkärl i vänsterarmen (det är det blodkärl de brukar hitta på och som de vågar sticka i, i högerarmen är det något svårare att hitta ett vettigt blodkärl). Jag tittade bort, hon frågade om jag var stickrädd och jag erkände ju. Så hon berättade att hon skulle sticka (jag känner hur det sticker till) och så säger hon "Och det blev ju ingen gladare av..." BLÄ!!! Det kom inget blod!   Så kände jag att hon "grävde runt" (överdrivet uttryckt) i armen på mig och så säger hon "JO då! Nu kommer det!"

Jag hade kunnat dött där jag satt. Det var länge sedan ett blodprov gjorde så ont. Nu vet jag ju att jag är extra känslig, men BLÄÄÄ!!!

Så nu hoppas vi att jag slipper fler prover.   Kolla in jätteplåstret! Jag kommer säkert få ett skapligt blåmärke också. Det är så typiskt mig.

Nu kan vi prata om det lite bättre i mitt liv:

Jum-Jum går jättebra. Vi har hopptränat en del och bara man talar om för honom att han ska anstränga sig så är han verkligen jätteduktig och det är så roligt att rida honom. Lika med dressyren. Sambon tränade dressyr förra veckan och de har provat lite öppna. Det är inte klockrent, men en rikigt bra början.  

Igår morse hade han passat på att rymma ur hagen också. De skulle flyttas till hagen på andra sidan vägen och så togs Allram ut först. Misstaget var att enbart lägga på den övre grinden. Jum-Jum körde bara ner huvudet och så gick han under grinden. Han behövde inte böja benen eller nåt, bara gå rakt fram. Lille skrutt då! Hur envis och tokig han än är så älskar jag den lilla gulingen!

Han har dessutom blivit riktigt duktig på att stanna i boxen. Vi har övat massor att han ska ha hovarna innanför tröskeln och för det mesta är det inga bekymmer (framförallt inte om det finns mat därinne) men de gånger som han envist sätter ut en hov stup i ett så stänger jag faktiskt in honom.

Det gillar han inte. Boxdörren är ganska hög och han har svårt att se ut. Mycket bättre med öppen dörr då så han kan stå och hänga ut och kika lite.

Så... Nu ska jag gå o försöka vila lite så att jag orkar med gulingen ikväll. Ha det fint hör ni!

/Kastrullhäxan