När jag slog upp ögonen tände sambon lampan i taket så jag kastade mig in under första bästa kudde.

Men så säger sambon åt mig att kolla så jag kikar försiktigt fram (alla som blivit väckta med en stark lampa mitt i ansiktet vet hur det skär i ögonen på en) och då ser jag att min sambo håller i en mugg te  och så säger han till Julie:
"Ge den till mamma".
När jag tittar på henne sträcker hon fram ett fat med två smörgåsar.
Och jag ser hur stolt hon är. Jag kunde se på henne att hon visste att hon gjorde något betydelsefullt och fint.
Jag blev så varm i hjärtat.

Och även nu, flera timmar efteråt, så ler jag inombords varje gång jag tänker på det.
Underbara lilla tjej  

Det är otroligt hur man kan älska en annan människa så ofantligt mycket!
Jag tänker på henne så gott som hela tiden, jag undrar vad hon gör, om hon leker, skrattar och har roligt.
Jag längtar så efter henne, vill krama henne, hålla om och mysa. Jag vill höra hennes skratt eka mellan väggarna och se hur hon klurar ut olika lösningar på saker och ting här i världen.

Jag minns för ett år sedan när hon föröskte ta sig fram över golvet här hemma. Hon hade lärt sig rulla över på mage och snart insett att lite sprattlande resulterade i att man kunde förflytta sig.
Dock bara baklänges. Men skam den som ger sig och snart hade hon förstått att mad en extra portion vilja kunde man minsann ta sig in under julgranen till alla julklappar också.

Det är min tjej det. Snäll, men väldigt, VÄLDIGT viljestark.

   
(Trist att den blev åt fel håll. Säkert min telefon som ställer till det)

Nä hör ni!
Nog är det roligt att läsa en del positiva saker, men även detta måste få ett slut.

Syns o hörs!

/Kastrullhäxan  

Klockan är mitt i natten och jag önskar att jag hade något positivt att skriva här.

Men sanningen är att tankarna far runrunt inne i mitt huvud o det verkar aldrig finnas något slut.

Jag undrar hur jag ska orka med något som jag inte har tid med.
När det inte längre finns något utrymme för "vi" och "oss"?

Mitt hjärta krossas redan vid tanken.
Ska alla drömmar få ta slut här?

/Kastrullhaxan

10 favoriter:
Färg: Röd
Mat: Spagetti och köttfärssås
Band: Olika
Film: Wallander
Bok: Olika, men för att nämna någon så "Under månens skära"
Sport: Hästsport
Årstid: Sommar
Veckodag: Fredag
Glassmak: Kola är gott
Tid på dygnet: Dag

9 för tillfället:
Humör: Trött
Smak: Söder Te
Kläder: Myspys
Bakgrund: Ingen faktiskt

lakan: Bomull
Tid: 21.17
Omgivning: Lägenheten
Irritationsobjekt: Surret från datorn möjligen
Tankar: Den här listan

 7 första:
Bästa vän: Vickan
Husdjur: Katt
Piercing: Nej
Tatuering: Nej inte det heller
Förälskelse: När jag var 6 år
Musik: ???
Bil: Volvo


7 senaste:
Cigarett: Nej tack!

Mat: Kokt fisk med ägg- och persiljesås :)
Dryck: Te
Biltur: Från jobbet
Kyss: Igår kväll
Spelad låt: Vet inte
TV-program: Masterchef Junior låg jag och glodde på

6 har du någonsin:
Dejtat någon av dina bästa vänner: Nej

Brutit mot lagen:Ja jag har kört emot rött ljus

Blivit arresterad:Nej och förhoppningsvis blir jag det aldrig heller

Badat naken:Ja i badkaret

Varit med på TV: Om lokal-TV över skolan ingår så ja, annars nej

Kysst någon du inte känner:Ja och det var bland det bästa jag gjort!

 4 nej tack:
Kläder:Hårt åtsittande och allmänt obekväma

Mat:Gravad lax

Musik:---

Dryck:För starka saker både i smak och alkoholstyrka

4 saker:
Du gjorde igår kväll: Myste med Julie, gav henne medicin, nattade henne och pratade i telefon
Du kan höra just nu: Surrandet från datorn, knappandet på tangentbordet, TVn i bakgrunden och ibland Julie som sover i rummet intill.

Du inte kan leva utan: Julie, sambon, hästen och mobiltelefonen.

Du gör när du har tråkigt: Tänker (antagligen för mkt), knappar på mobilen, tittar på TV och surfar på nätet. (Dock har jag nästan aldrig tid att ha tråkigt eftersom Julie håller mig sysselsatt)

2 val:
Kaffe eller te:te

 Vår eller höst:Vår

1 önskan:

Ett lyckligt liv

och vad tusan jag skulle kliva ur sängen just i dag för vet jag inte.
Allt har varit segt, trögt och känts eländigt.
Till råga på allt gick jag och retade mig på ett ämne (som jag inte tänker gå in på just nu då det är ganska känsligt) vilket fick mig att känna mig riktigt irriterad ett tag.

Hur som haver, efter fikat försökte jag rycka upp mig själv lite igen och lite bättre blev det.

Sen är det så att alla har sina uppförs- och nedförsbackar i livet. Alla dagar kan inte vara guldkantade och fyllda av rosa moln.
Idag var helt enkelt en sån dag som var lite mindre bra.

Och jag ska försöka komma ihåg i fortsättningen att de här "lite mindre bra" dagarna inte är någora bra dagar för att pyssla med sylt...

 
Dagens sylt-incident.
Jag tänkte inte att allt skulle komma ur hinken på en gång (försökte dela med en sked). Jag hann dock rädda det skapligt i alla fall.

Tidigare incidenter. Den äldsta längst ner...

Så kan det gå när man har lite för bråttom.
Hur jag rengjorde? Jag hade tur att det fanns ett litet hål för avrinning i botten på salladsbaren.
En hink under hålet och sedan i med en massa vatten och torka, torka, torka...

Julies blåbärspuré vill jag minnas att det här är. Det är så lagom roligt att få bort...

Också efter ett tillfälle med sylt. Jag skulle ställa in hinken med sylt i kylen och råkar ta tag i kanten där man öppnar locket på hinken. I nästa sekund hade jag sylt på hela väggen i kylen och över hela mig själv. Jag hittade till och med lingon i örat efter den här händelsen.

/Klanthäxan   

Idag var jag inbjuden på föräldrainformation på Julies förskola och med mig hem har jag en hel del tankar och lite nya erfarenheter.

Något som i grund och botten är väldigt bra, men också rätt tråkigt är det fotoförbud som införs på förskolan.
Grundregeln är att vi föräldrar inte ska fotografera våra barn alls i verksamheten på förskolan.
Det innebär att det inte blir några foton från luciafirandet eller julfirandet...

Jag får visserligen ta Julie åt sidan och fotografera henne enskilt -om inget av de andra barnen kommer med på bilden.
Tråkigt är det ju, för det är minnen som inte kommer bli sparade mer än i våra inre.

Det som är bra är att de barn som kanske är utsatta för fara (eller som kommer att bli det i framtiden) skyddas.
Då pratar jag om barn som lever under skyddad identitet och som inte bör bli hittade av olika orsaker.
Hade jag och Julie varit i den sitsen så hade jag givetvis varit oerhört tacksam för att denna regel uppkommit.

Men för mina föräldrars skull är jag ledsen. De bor långt bort och har inte möjlighet att följa Julie och hennes uppväxt IRL. För mamma är det här dessutom första (biologiska) barnbarnet...

/Kastrullhäxan  

Jag som tyckte att jag hittat en lagom rytm i livet, att jag sakta med säkert var på väg tillbaka...
Lagom tills allt börjar kännas rätt bra så får jag en sån käftsmäll att jag inser att jag varit lite för uppmärksam på världen runt omkring...

Det som verkat så perfekt har plötsligt kraschat, det är kaputt, trasigt och går inte att laga igen.

Nej, det är inget som drabbat mig eller som egenltigen påverkar mitt liv direkt.
Men det gav mig en anledning att stanna upp, ta ett djupt andetag och fundera på vad som egentligen är viktigt i livet...

/Kastrullhäxan  

Som ni vet har jag en häst. Jag betalar för honom varje månad, ser till att han har tak över huvudet, mat i magen o fräscha skor.
Ja, jag har tagit hjälp för själva omhändertagandet av honom, men i slutänden är det jag som har det fulla ansvaret om något händer.
Det är jag som betalar om han blir skadad eller sjuk o det är jag som kommer vara densom får stanna hemma från jobbet att vårda honom.

Är det då så konstigt att jag blir lite lätt sned när jag är snäll o lånar ut honom o sen får veta att den som så hemskt gärna ville låna helt plötsligt har något för sig som är viktigare?
Hade jag vetat det i tid så hade jag lämnat Julie hos sin farmor i förmiddags, tagit med mig sambon för att fixa i Thermobaren o motionerat min älskade häst själv.
Istället gick jag runt i stallet med Julie, som tillslut var både fuktig o på väg att bli kall o fixade i de ögonblick som jag kunde släppa Julie.

I morgon ska jag ut, i mörkret...

/Kastrullhäxan

Min matte har just bestämt att vi ska dricka ur vattenkopp i vinter och jag vill inte.
Jag har minsann alltid haft en alldeles egen hink att dricka ur och det känns inte alls bra att dricka ur vattenkopp.

Jag har försökt få matte att förstå genom att vägra dricka ur koppen, men ändå är hinken borta varenda kväll och hon hänger in den först när det är så sent att hon MÅSTE åka från stallet.

Snälla frågehörnan, ge mig ett tips på hur jag ska få henne att förstå vad jag vill.

Med vänlig hälsning från Blenda.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Frågehörnan är den plats dit hästarna skickar sina frågor och läsarna har möjlighet att ge sina sbar (via kommentarer).