Utställningen börjar kl 10 i Säter.

Vi startar i klass 8.

Om alla kommer som har pratat om att komma, så kommer min häst att ha Säters största hejjarklack!

Vaknat, jobbat, direkt till stallet, sedan till betet, sadla hästar och rida iväg.

Red i Hemlingby och Jum-Jum sköter sig gallant, han har aldrig varit där men det enda som han blev rädd för var en joggare som han inte upptäckte först.

Älskade älskade häst. Idag har han tom fått sträck på sig i galoppen!!!

Sätt er ner för ni kommer nog att skratta.

De här två hästarna... Limus är en väldigt skarp dam, förvisso snäll, men väldigt bestämd. Hon har satt Jum-Jum på plats. Än så länge har jag inte sett henne slå emot honom, men hon vänder baken till och hotar.

De kan stå i grinden tillsammans, efter en stund lägger hon öronen bakåt och han backar undan direkt. Betar gör de med några meters (kanske 5-7m) mellanrum.

Idag hade jag ingen ridlust utan tänkte kolla hur mkt han bråkar så jag tog honom i grimma och grimskaft och hämtade honom i hagen. Så långt var allt väl. Jag band honom utanför och borstade på honom samt smorde in skapet så han inte ska bli så biten.

Då står Limus kvar i hagen och smågnäggar åt honom, uppenbarligen ledsen över att bli ensam.

Jag leder iväg honom, in i skogen och vid ett tillfälle stannade han och jag fortsatte bara gå och han följde med. Då hör jag Limus gnägga efter honom och så hör jag hur hon springer efter staketet i hagen.

Jum-Jum blir ofokuserad, gnäggar tillbaka, är på väg om mig, försöker äta osv så jag släpar in honom på hoppstigen så att han blir tvungen att tänka (myggorna var som galna på oss!) När vi kommer ut därifrån börjar hästarna gnägga åt varann igen, jag får stanna och hårdhänt backa Jum-Jum flera gånger för att han inte ska gå på mig (han försöker inte dra hem, men han har lite mer bråttom än vad jag har) och rätt som det är kliver han på mig och det gör ONT! Jag läxar omedelbart upp honom, jag har ett personligt utrymme och han ska vara bakom, PUNKT!

Då vaknar han till, och sköter sig jättebra och jag är hela tiden ÖVERTYDLIG med vad som gäller.

När vi kommer till kurvan blir jag tvungen att stanna och då går han om mig, innan jag har hunnit hejda honom har han vänt och står med baken hemåt och tänker backa till hagen. När jag drar åt mitt håll hotar han att resa sig.

Vid varje hot släpper jag efter grimskaftet med millimeterprecision (jag kan ALDRIG hålla honom om han reser sig och vänder) och efter tre såna försök så kommer han till mig, går runt mig och ställer sig bakom. BERÖM!!!

Går till bindpålen och ställer honom där och upptäcker att våran nya stallägare kommer gående med sin häst efter vägen. Jag ser på Jum-Jum att det kommer uppstå en situation som jag inte har lust att lösa idag, så jag gör det lätt för mig och släpper honom i hagen innan situationen ens har uppstått.

När jag tar loss honom från bindpålen springer Limus iväg för att hälsa på stallägaren varpå Jum-Jum tror att han ska bli ensam, så han går iväg. Och jag åker skridskor efter i grimskaftet. Det är sån tur att han ändå är snäll för han stannar ju alltid tillslut och han sparkas inte när man hamnar bak vid rumpan.

Jag vet hur det låter, men han är faktiskt snäll, han bara glömmer bort oss människor ibland och det är det vi övar på -att fokucera!

Jag får in honom i hagen, inga problem och direkt när jag drar av grimman så galopperar han iväg efter Limus och de kommer travande tillbaka tillsammans. Sedan står de i grånden en stund och småpussas.

Idag provade vi att släppa in grabbarna till Limus och Jum-Jum igen och till en början gick det jättebra.

De två gulingarna verkar ha hittat varandra men får ju inte prata ostört eftersom de två andra ska lägga sig i.

Synd.

Det hela slutade iaf med att Brandy gick till hårdhänt attack på Jum-Jum och bet honom så hårt i halsen att Jum-Jum skrek.

När Brandy tappade greppen vände sig Jum-Jum om och vevade på att par rediga sparkar åt Brandys håll. Jum-Jum som jag aldrig har sett slå förr blev som tokig.

Så vi särade på dem och nu är det två flockar, punkt. Ingen av oss känner för skadade hästar och det ska vara lugn och ro i hagarna.

Så Limus får hålla till godo med Herr Gul nu.

För övrigt har jag lånat ett träns och det är nog såhär som Jum-Jum kommer se ut på utställningen!

Nu har Jum-Jum fått flytta till sin nya flock.

Vi släppte först ihop honom med alla de andra tre, men Limus vaktar "sina" killar så mkt att hon har fått gå med Jum-Jum själv några dagar nu. Till veckan ska vi släppa tillbaka killarna så de får gå ihop alla fyra.

Jag jobbade kortnatt i fredags. Det blev väldigt lugnt tyckte jag. Jag fick vara i serveringen och greja.

I lödags jobbade jag långnatt och det var jobbigare. Fick en beställning i driven på 880kr och det var en stor merförsäljningsnota. (minst 200% i alla fall)

När gästen kom fram så fungerade inte hans kort och i nästa sekund hade vi full drive. Vi löste det även om det blev jobbigt ett tag.

Senare flöt arbetet på riktigt bra och när vi började skicka folk på raster fick jag grilla en stund. Jag tycker om att grilla, bara jag har hjälp bakom mig när det blir mkt folk samtidigt. =)

Hur som helst så var det sista dagen som jag låg på schema, nu är jag "ring in" istället. Förhoppningsvis så kommer jag att få tider via telefon, för jobba vill jag.

Jag orkar inte ta hela historien här, det känns ganska onödigt!

Annars är jag nog den klantigaste i världen, skulle bära in tidningsstället och går för nära väggen så tidningsstället far iväg och ger mig en smäll rakt över ögonbrynet.

Jag trodde att jag skulle få ett blåmärke men det har jag klarat mig ifrån, har bara ont istället.

Nu är det bäst att jag slutar, klockan är ju mitt i natten.

Ibland tänker jag på första gången vi träffades.

När jag var så modig (eller galen kanske?) att jag tog tåget till Gävle för att träffa dig.

I Storvik fick jag byta till buss för det var strömlöst i Sandviken så tåget kunde inte åka förbi där.

Jag minns att jag åkte förbi en skylt där det stod "Gävle 25" på och då började jag fundera på om det var så genomtänkt.

Mamma visste att jag var på väg till dig, och så en kompis till mig och så hon som satt kattvakt såklart!

Jag ville inte säga något till någon annan för jag var rädd att de skulle skrämma upp mig så att jag inte vågade åka.

Men direkt när jag såg dig på stationen så kände jag att jag hade gjort rätt. Och när du kramade om mig så visste jag att det var dig jag ville ha.

Och jag var trött, jag minns att jag satt på golvet i ditt vardagsrum och du sa att jag fick sitta i soffan men jag satt bra på golvet.

Sen gick vi på bio på kvällen, jag minns inte vad filmen hette, men jag minns att det var en uppföljare av någon annan film.

Och därinne höll jag din hand, och när jag gjorde det så visste jag att du var den rätte, att jag ville stannahos dig och att du kunde läka alla de sår som jag hade inom mig.

Och jag vill att du ska veta allt det här, att jag uppskattar varje dag som jag får tillsammans med dig och de stunder som vi håller om varandra.

Jag kanske inte är den gosigaste person här i världen, men på insidan är jag så mjuk och porös och du ser verkligen igenom mig och du finns där som en stöttepelare varje gång jag behöver det.

Du lyssnar alltid när jag vill berätta något, och du har alltid en varm kram till övers när jag är ledsen eller nere.

Aldrig har du sagt ett ont ord till mig, och aldrig har du varit hårdhänt emot mig.

Jag vill att du ska förstå hur mycket jag älskar dig.

I mitt liv finns bara du och dig vill jag aldrig någonsin förlora.

Jag säger då det...

Var har ni tagit vägen, alla ni som läser min blogg?

För övrigt har jag gjort illa tummen, inget allvarligt men det gör lite ont ibland. Får vara försiktig några dagar så kommer det ge sig.

Nu ska jag duscha och sova.

När jag vaknar kommer jag har fullt upp att förbereda kalaset här hemma.

Nu är Jum-Jum inte det minsta halt längre och höger galopp tar han galant. Dock känner jag ju att vi behöver jobba mkt, mkt mer med vänster galopp. Han tar nämligen gärna fel i vänter varv.

Och så testar han igen hur mkt han kan bestämma själv, men nu har ja dragit en gräns vid nästintill nolltolerans. Han får gärna ha en åsikt, han får gärna uttrycka den men i slutänden är det jag som bestämmer.

Och det är INTE ok att slänga i backen när man inte får som man vill, det är inte heller ok att hota att resa sig när man inte vill gå in i boxen för att kompisarna är ute.

Jag tänker inte ta fler diskussioner om detta med honom, nu har han varit hos mig i nästan tre månader och nu ska han veta var gränsen går.

I övrigt är han en jättetrevlig och gullig häst. När sambon väl lyckades få honom från stallplanen igår så hade han gått framåt med stora steg och öronen framåt hela tiden. Och då hade de tom gått TVÅ varv runt sommarhagen!

Snart ska jag åka och jobba, jag är lite trött men kvicknar nog till när jag väl är på jobbet. Så brukar det ju i alla fall vara!