Här är mannen som har gett mig ett liv långt över mina egna förväntningar.

Han är mannen som ger mig allt jag önskar och drömmer om.

Jag har inget mer att tillägga, det finns nämligen inte tillräckligt med ord som kan beskriva honom.

I morgon kör han mig för att hämta hem hästen.

Det finna bara en av honom, och han är min!

Alldeles nyss sjönk jag ner i tankarna och flöt iväg en stund...

Eftersom mitt liv är så perfekt, världens snällaste sambo, jobb (visserligen bara på deltid), bil, häst, katt, hem osv osv osv så har jag ingen rätt att vara olycklig, eller?

Ibland känner jag mig som Bree i Desperat Housewives. På utsidan är allt så underbart och perfekt, men inne i hjärtat kan det kännas annorlunda.

När någon frågar hur det är så ler man och svarar automatiskt "bra"

När får man och när får man inte vara olycklig?

Jag är ingenting...

Men man ska se det positivt -jag kan ju i alla fall bli någonting!

I förmiddags hade sambon vaknat och tydligen legat och tittat på mig en stund.

Jag hade legat i sängen med bara t-shirt, utan täcke, på mage o kramat om kudden. Och så hade jag böjt knät så jag hade underbenet rakt upp i luften och så sjönk det ner sakta (om jag förstod det rätt) och då drog jag genast upp det igen.

Efter att jag gjort så några gånger funderade han på om jag var vaken så han tog tag i benet och drog ner det mot madrassen och det gick bra -ända till han släppte för då åkte benet upp fort igen.

Själv har jag inget minne alls av detta.

Och så har jag jobbat och jag har varit i driven större delen av dagen.

Jag vill helst inte prata om det, men för att summera ihop det så... Jag behöver träna och jag är glad att jag blir framsläppt och får pröva. Jag vill utvecklas på jobbet nu.

Nu ska jag nog försöka komma i säng, klockan är ju ändå ett på natten.

God natt med er

Jag har nämligen lovat sambon att inte sitta här just nu så jag "smygsitter" framför bloggen.

Skvallra inte. ;)

Jag var in på Granngården idag för att köpa en saltsten och kommer ut med en saltsten oc två ridhjälmar.

Åkte senare tillbaka eftersom de hade rea på schabrak och jag hade tänkt köpa två stycken, men kom ut med tre stycken och ett fleecetäcke.

Men tre schabrak och ett fleecetäcke för under 400kr är jag nöjd med!

Det är klart i Jummes box nu, bara fylla på vattenhinken och mat till han kommer.

Jag är inte nervös, men jag börjar få resfeber.

Foto: E. Lood, Fjugesta

Nu börjar jag fundera på om mina bloggläsare har dött igen eller om jag inte skriver tillräckligt intressanta saker.

Fast det är klart, häromdagen hade jag ju en ny kommentar faktiskt!

Jag tänkte bara skriva lite kort idag, för jag ska plocka undan lite här hemma innan jag sticker till jobbet.

Jag har fått höra att min sambo verkar jättemysig, och ja, det är han. Men ni får inte prova honom! Han är min =)

Idag har jag fyllt på  spån i Jummes box och skrivit hans namn på boxskylten.

4 dagar till, den är han här hos mig!

Så underbart, men ändå så vemodigt.

 Och när vi sen släppte hästarna i hagen men de vägrade gå ifrån oss kändes det nästan ännu värre.

Jag känner mig så hemsk som separerar sambon från "hans" älskade Limpa.

Vi borstade i paddocken och så kastade sambon upp mig på Brandy innan han själv satt upp från pallen och så red vi iväg barbacka på en tur i solskenet.

Solglasögon hade vi bägge två för solen och snön bländade oss väldigt.

Tusen tack Brandy och Limus (och era ägare) för det jättefina år vi fått tillsammans med er!

Nu sitter jag här i träningskläder och ska försöka få i mig lite frukost.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag har en AIK-tröja på mig.

Jag tror att det är något som smittat ifrån sambon... (???)

Vi gjorde oljebyte häromdagen på sambons bil, det gick bra och såhär såg jag ut.

Jag har inga egna kläder som är bra att meka i. Helt otroligt att jag kommer i sambons byxor -han är ju faktiskt 10 cm mindre runt midjan!