Igår hade jag lite otur när jag skulle ta in Vic.
Han sjönk i snön och fick väldigt bråttom framåt. Där stod jag och plötsligt hade jag 700kg häst ovanpå min sko.
Det gjorde riktigt, riktigt ont och jag hade rätt nära till tårarna ett tag.

Idag är foten bättre, lite blå precis där smällen tog och det ömmar när man kommer åt, men jag har inga problem att stödja på foten och det är inga leder, senor eller ligament som tagit stryk.
Men jag har avstått ridningen både igår och idag och min kära vän C har fått rida istället.
Idag satte jag mig i en pullka och åkte bakom. Alla tyckte att det var jätteroligt -utom pulkan som tog ordentligt med stryk och numera kan räknas som en trasig pulka. Hoppsan!

När jag kom hem ställde jag mig i duschen och jag hörde hela tiden hur Julie grät efter mig trots att hennes farmor gjorde allt möjligt för att glädja henne.
När farmor sen skulle gå hem så blev det ytterligare lite tårar, men jag ställde Julie i föstret i köket och då knackade hon på rutan och vinkade åt farmor när hon gick.
Därefter tog jag på henne overallen och la henne i barnvagnen och gick en sväng. Foten gör sig påmind när jag har sko på så det blev inte så lång tur som jag egentligen velat, men Julie njöt och somnade tillslut medan jag kämpade med att få barnvagnen att gå skapligt rakt fram igenom snömodden.
Phu! Det var nästan så att jag bev lite varm i kroppen!

/Kastrullhäxan  

Här om veckan körde jag svärmor så att hon skulle få köpa sig en liten köksassistent.
Egentligen hade hon sett en på Elgiganten som hon ville ha, men så hade hon fått nys på en annan maskin som visserligen kostade lite mer, men som innehöll fler delar som hon ville titta på först.
Så jag körde henne till den affären så att hon fick kolla och ut kom hon med en kartong innehållande köksmaskin.

Väl hemma monterade hon givetvis ihop sin maskin för att använda den. Den gick en omgång och sedan var den stendöd.
Så på eftermiddagen körde min sambo tillbara min svärmor och maskinen till butiken och ville byta.
Kvinnan i kassan är då riktigt otrevlig och beter sig som om hon inte vill ta tillbaka maskinen.
"Då blir ju jag tvungen att skicka tillbaka den."

Jaha? Och?  Som kund vill man slippa köpa trasiga saker och butiken har ett ansvar när de säljer grejer.
Nu fick svärmor ändå byta maskin och den hon kom hem med var nedpackad på ett annat vis i kartongen, både själva kartongen och delar på maskinen var förseglade på ett annat sätt än den hon hade med sig hem först...
Man undrar ju om maskinen redan blivit använd och inlämnad en gång?

Nästa maskin fungerade bättre, men tyvärr var en av piggarna på ett drivhjul av. Så svärmor fick åka tillbaka ytterligare en gång och fick då byta bara den delen så just nu är maskinen hel och fungerar så vitt jag vet.

En annan sak som visst blivit på tapeten igen är att kasta grejer/snö från viadukterna.
Jag har sett flera inlägg om detta på Facebook nu under morgonen och jag hoppas verkligen att de föräldrar som inte riktigt vet vad deras ungdomar pysslade med i natt tar en funderare.
Jag vet såhär på rak arm att två långtradare drabbades i natt. På den ena gick snöklumpen igenom vindrutan och hamnade bak i sängen på lastbilen.
Jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om isklumpen istället hade hamnat på föraren!
 
Foto: A. Wallström

Enligt det som framkommit var det 3-4 tonåringar som roade sig med detta. De stod på en viadukt ovanför E18/E20 i Örebro.
Om ni vet vilka det var så råder jag er att ringa polisen. Mycket allvarliga olyckor kan inträffa pga detta "bus"!

/Kastrullhäxan   

Idag har jag njutit av en tur barbacka med min lilla gula traktor.
Så skönt att sitta däruppe o bara njuta, glömma tid o rum o få vara i sin egen värld en stund.
I kväll ska jag lämna av en massa barnkläder som Julie växt ur. Det är nog det sista som denna kväll bjuder på.

I morgon ska jag hämta upp C vid tio o åka till stallet o motionera hästarna. Vi får väl se vilken av dem som hon vill rida.
Jag ser iaf fram emot det. Jag saknar våran tid tillsammans i stallet något förfärligt. Även om jag inte kunde rida under större delen av tiden som hon hjälpte mig så blev vi verkligen kompisar.

I morgon kväll är vi bjudna på middag. Det ska oxå bli trevligt.

På söndag ska vi lasta Jumme o åka till Borlänge för att träna dressyr. Jag försöker sätta ribban i lagom höjd. Vi ska som sagt TRÄNA, inte visa upp något fulländat. Men jag hoppas att både jag o Jumme har en riktigt bra dag för han är en grymt trevlig häst som verkligen förtjänar att utvecklas o jobba så att han mår bra.

Nu ska jag avsluta. Gå det fint!

Jag o C hjälptes åt att göra om i sadelkammaren idag o jag blev ruskigt nöjd.

Lite fler krokar ska upp så blir det hur bra som helst.

Idag har jag fått lite gjort ända.
Hästen har fått sitt givetvis o så här jag sålt ett täcke o bokat föreläsare till årsmötet.
I morgon kanske jag har ork/vid att boka tid hos läkaren för uppföljning av min medicinering.
Efter stallet åkte jag till affären o köpte bröd o frukt samt ett litet tack till grannarna som hjälpt mig med Julie.
Sambon är på väg hem. Förkyld o eländig, stackaren.

Tänk att man kan vandra omkring i livet o tycka att det mesta är sådär gulligt rosa o lite skimrande.
Helt plötsligt är det som när någon lyfter stiftet av en gammal LP-skiva. Allt det rosa Gulligullet tar hastigt slut o kvar är ingenting. Bara en stor jobbig tomhet som man inte vet hur man ska kunna fylla igen.

När två människor som tycker hemskt mycket om varann plötsligt inte längre kan hålla sams. Blickarna de ger varann är fulla med sorg, skam o känslor av att världen plötsligt vänts upp o ner.

Det gör ont att stå på sidan om o se det här, men jag vet att det är en del av livet.
Jag har själv upplevt delar av det jag beskrivit ovan. Känslan av att allt är en ond dröm, tankarna som snurrar o funderingarna om man kunde ha gjort något annorlunda.

I mitt fall var det rätt att gå vidare men hur det är för andra är inte upp till mig att avgöra...

Det skrämmer mig lite att folk verkar vilja ha någon snabblösning för sina hästars "problem".

Självklart ska man be om hjälp när man inte vet själv, men många gånger tror jag att man skulle kunna finna lösningen genom att
Studera sin hästs beteende o finna orsaken.
Det dummaste är ju att bota symptomen men inte veta vad orsaken är...

Åh jag kan bli tokig på mig själv! Varför ska det vara så svårt att somna?
I morgon kommer jag vakna, antagligen väcker Julie mig, o vara trött som ett slakt. O jag är verkligen i behov av en dusch innan jag visar mig offentligt.

Idag har jag både hunnit med stallet, rida en kort sväng på Jum-Jum o träffat familjen. Visst, allt handlar om prioriteringar o att jag har en snäll svärmor som hjälper oss med maten men just nu känner jag mig skapligt tillfreds med livet.

Nej nu ska jag krypa längre ner under sambons täcke o lyssna på Julies andetag. Natten som var blev lite kämpig för henne då hon blir täppt i näsan nattetid. Jag fick tillslut plocka upp henne i vår säng o ge henne vatten för att hon skulle komma till skaplig ro.
Vi får väl se hur det blir i natt.