Det är väl dags att jag presenterar våran nya familjemedlem antar jag.

Jag har ju varit dålig att uppdatera sista tiden, men om jag ska vara ärlig så har jag inte riktigt haft ork. Dels så har vi haft ganska fullt upp både förra helgen och denna helgen. Så bloggen har fått gå i andra hand.

I alla fall... Mulle, eller Myluck som han egentligen heter, (Det uttalas MylUck -INTE My Luck) är en 14-årig arabvalack som ägs av en väninna till mig.

Hon har haft honom nästan hela hans liv, men i dagsläget har hon inte riktigt den tid och ork som krävs.

Mulle är inte den häst som tycker att ett liv i hagen är enbart bra. Han vill jobba, och då gärna med sitt huvud. Så min väninna valde att låna ut honom.

Hon frågade mig vid ett tidigare tillfälle, men då valde jag att tacka nej eftersom jag själv var i fullständig obalans i mitt liv. Och när min sambo sedan började prata om att han ville ha en egen häst så trodde jag verkligen att möjligheten med Mulle glidit iväg. (Jag har nämligen flera gånger tänkt att Mulle skulle passa min sambo)

Men som tur var så fanns Mulle fortfarande kvar åt oss och denna gången tog vi chansen och provade honom.

Nu är han alltså äntligen här, sedan en vecka tillbaka. Han verkar trivas i alla fall och sköter sig bra. Visst finns det saker som vi behöver jobba med, men överlag så är han väldigt väluppfostrad och förstår att uppföra sig. Och de få gånger som han inte vet var gränsen går/provar att flytta gränsen så är det inga större problem att tillrättavisa honom.

Saker som vi bestämt att vi ska jobba med är lastning och stå stilla på gången.

Båda grejerna fungerar, men vi skulle vilja att det fungerar ännu bättre! Samt att Mulle ska känna sig trygg med oss.

Såhär kan det se ut när man lastar Mulle. Han är inte så stor, men stark!

Tidigare i sitt liv har Mulle provat många saker. Han har hopptävlat lite grann, han har provat western, gått distans och blivit lite klick-tränad. Han är också inkörd!

Vi vill ha honom som våran kompis i första hand. Att komma ut i skogen tillsammans och bara njuta! Om han sen fungerar att tävla med, och tcker att det är roligt så får han givetvis följa med och prova sånt också!

I hagen är Mulle snäll. Eller i alla fall så länge det inte är fodring på gång. När man kommer med höpåsarna jagar han Jum-Jum (som i sin tur inte kan hålla sig undan utan måste komma fram och retas) och biter honom i baken när Jum-Jum vänder och springer därifrån.

Annars är han supersnäll!

I ridningen är Mulle känslig. Han lyssnar direkt för skänkeln och vikthjälperna.

Vi ska kolla hans tänder eftersom det inte är gjort på ett tag.

Mulle tycker om att ta tag i tyglarna och tugg på dem, så för tillfället går han på bett med parerstänger. Parerstängerna gör det svårare att få tag i tygeln. Nu är Mulle jättesnäll, men det kan bli lite problem med styrningen när han håller i ena tygeln. 

Mulle har dock egna åsikter ibland, precis som Jum-Jum. Och ibland tycker Mulle att vi ska rida en annan väg än den som vi människor tänkt ta. Och det är faktiskt sällan som det är närmaste vägen hem som han bråkar om. Det kan lika gärna vara en väg som han aldrig varit in på och som är på bortväg...

Och om man då tar en "fajt" med honom så kan han resa sig på bakbenen. Han varnar alltid innan han gör det tack o lov!

Mulle älskar mat, precis som Jum-Jum. Så han blev jättelycklig nu när de fick börja äta gräs lite smått. Hagen hemma vid stallet är dammsugen på minsta grässtrå!

De går inte på något regelrätt bete än utan vi håller på att vänja in dem vid gräs.       "Är jag med på bild nu? Är den här posen bra?"

I lördags lastade vi båda hästarna i transporten och åkte iväg på en lite Pay & Jump. Det var på vinst eller förlust eftersom vi inte haft Mulle så länge, och ännu mindre hoppat honom!

Givetvis blev det bara jag och min sambo som startade i klassen 50 cm så det blev ridning på blodigt allvar.

Att vi dessutom bara har en hoppsadel gjorde att jag och Jum-Jum fick låna utrustning.

(tack alla fina vänner som ställer upp )

Jum-Jum hade en riktigt seg dag och innan jag fick igång honom... PUST!

Mulle vaknade när han förstod att det var hoppning på gång.

Sambon och Mulle startade före oss och vissa hopp blev bättre än andra... Efter hinder 4 hängde sambon över halsen på Mulle (som saktade av till skritt så att ryttaren kunde rätta till sig igen) och det gjorde att de fick en jättekonstig väg till hiner 5 och 6 (som sambon tog med enbart en stigbygel för övrigt) men de klarade sig runt felfritt! De fick då startsignal för omhoppningen och detta visste Mulle om. Plötsligt visade han var skåpet skulle stå och tog hindren i hög fart och snäva kurvor!

Behöver jag säga att de slog oss? Jag och Jum-Jum fick ett nedslag på hinder nr 3.

Men vi är inte bittra utan gladdes över den rosett som vårat team faktiskt fick med sig hem!

Bilder i blandad ordning!

Sen kan ni få två bonusblder på det knas som Mulle kan hitta på... Han och Jum-Jum är olika, fast ändå olika.

/Kastrullhäxan 

Sorry att jag uppdaterat så förbaskat dåligt, men jag har ärligt talat inte haft tid och ork.

Just nu orkar jag sköta jobbet, stallet och hästarna och sedan närat ramlar jag i säng och somnar när huvudet når kudden.

Men för er som undrar och oroar er för mig så lever jag och mår faktiskt ganska bra just nu.

Mulle anlände i lördags, tillsammans med nya hästtransporten.

Mulle verkar ha anpassat sig bra i alla fall och han går tillsammans med Jum-Jum i hagen. Allram gå ri en hage intill så de kan nosa på varann över staketet. Det har fungerat bra.

Nu ska jag krypa ner och vila en stund så att jag orkar med kvällen.

/Kastrullhäxan  

PS det blir inget blåkulla för mig i år. Kvasten startar inte och jag har faktiskt inte ork och tid. Men alla ni andra som åker får ha det jättetrevligt! DS

Ja, vad ska man säga?

Jag selade hästen. la på vagnen och körde sedan iväg.

Min kompis red före med sin häst som sällskap.

Jum-Jum skötte ALLT kanonbra.

(Men han undrar varför man inte kan gå i dikeskanten?!)

Gissa om jag är nöjd med honom!

/Kastrullhäxan  

Nu är det ett tag sedan som jag bloggade igen.

Som vanligt är det väl mest upp och ner med mig.

Det har i alla fall hänt en hel del saker sedan ni hörde av mig sist.

Jag och sambon har varit och hämtat rockarden som vi köpte. Det var en lång resa må ni tro!

Men sedan dess har jag tagit tag i Jum-Jums inkörning lite mer. Vi har kikat på vagnen, nosat och trampat på. Han har stått i skaklarna och gått över dem flera gånger och han är jätteduktig.

Första vändan drog min sambo vagnen åt Jum-Jum och hästen vek knappt ett öra. Jag ledde Jum-Jum vid det här tillfället.

Foto: L. Sjögren

Nästa gång tömkörde jag Jum-Jum och Stefan drog vagnen något varv innan vi valde att sätta fast vagnen så att Jum-Jum fick prova att dra själv.

Givetvis hade vi utrustat oss med massor av morötter!

Jag kunde ju inte låta bli, utan stannade Jum-Jum, sparkade lite på vagnen så att det lät (då vek han bak örat och lyssnade vad tusan jag gjorde egentligen) och sedan klättrade jag i och åkte på ramen (eftersom jag inte har någon sits på min rockard än).

Foto: L. Sjögren

Igår körde jag ensam, utan att Stefan gick framför.

Visst är väl Jum-Jum stilig i sin loksele och vagn?

Jag har ju sagt att jag ska gifta mig först när min häst är inkörd. Och ibland undrar jag om inte den där gule är i maskopi med min sambo. De är nog mycket mer medvetna om saker och ting än vad vi vill tro!

I vilket fall som helst så är det svårt att tro att Jum-Jum har varit en sån buse som han faktiskt var! Han gillade lek och skoj och ansvarslöshet. Livet bestod av kompisar och mat och KUL! Annars kunde det vara.

Hna är fortfarande busig och har glimten i ögat. Det kan jag nog aldrig få ur honom, och det vill jag nog inte heller.  Det är ju trots allt en del av hans personlighet! 

Häromdagen när jag stod i hagen och mockade så kom han luffsandes, sådär med huvud lite neråt och luggen delad, som han brukar göra. Han kikade ner i skottkärran för att försäkra sig om att den inte innehöll något ätbart. Det gjorde den inte. Och rätt som det var så for han runt, 180 gradet, och så iväg i 190 knyck så jorden sprutade efter hovarna på honom. Kan man annat än skratta åt sånt?

En annan sak som jag grejjade med fö rnågon vecka sedan var foderstatstavlor. Jag visste att jag skulle behöva en till, men tycker att de man köper är så tråkiga. Så jag började pyssla lite själv, och gudarna ska veta att det inte var så himla enkelt från början. Jag hade säkert kunna göra på ett helt annan sätt, men jag fick hålla på att infoga bild, sedan infoga textruta och därefter infoga tabell.

Rutorna att skriva i blev något små, men det går om man har lite välvilja.

Såhär blev det i alla fall:

  Jag gjorde sammanlagt 9 stycken och upptäckte att man kan göra dem på lite olika sätt. Med eller utan namn tex.

Min hästtransport är såld, eller bortbytt. Jag ska ha en Star Trailer -Ringo Star, istället. Det blir nog jättebra. Så på fredag åker vi och hämtar den.

Och på lördag anländer vi hit med Mulle som ska sättas igång.

25e ska jag och Jum-Jum tävla (dags att träna på programmen med andra ord) och sen hoppas jag verkligen att vi får möjlighet att åka på startfälttävlan i Hofors. Det skulle nog Jum-Jum gilla!

Nej, nu måste jag få några minuters vila innan det är dags att åka till kören!

Hej så länge!

/Kastrullhäxan