Jag fick lite kommentarer såg jag. Det gillar jag.  

Jag har suttit och surfat rnt lite på nätet och insett att alla de stora klubbarna här i närheten har SKITDÅLIG info.

Jag sitter ju här och funderar på vilken klubb som ska få äran att ha mig som medlen, för som känt är så måste man vara medlem i en klubb och ha löst licens och ha grönt kort för att få tävla -vilket jag vill.

På en av hemsidorna finns inte ens uppgifter om hur man blir medlem!

Jag surfade faktiskt in på min gamla klubbs hemsida och där var det minsann ordning och reda -som vanligt! Men det är kanske lite konstigt att tävla för en klubb i Närke när man bor här i Gävle?

Dessutom i en helt annan gren än den som klubben man är medlem i pysslar med!

Det känns bara så himla tråkigt, för jag vill verkligen göra saker med min pålle. Jag vill åka på träningar, men kan inte låsa upp mig till vissa dagar i veckan eftersom både jag och sambon jobbar tokiga tider och sambon måste köra min transport.

Nu såg jag att det varit läshoppningar i Lervik. Eftersom jag inte varit tillräckligt aktiv så har jag missat det.

För att vända på steken och prata om något roligare så åkte jag till stallet och kvällsfodrade min pålle. Jag fick en stor puss av honom. Han är så GO!  

För övrigt jobbar vi för fullt med tävlingsanmälan nu!

Vi bestämde oss för att longera hästarna lite i djupsnön i paddocken idag.

Longera är någonting som Jum-Jum inte riktigt förstått vitsen av. Gå runt runt runt och ja, bara gå. "BOOOORING!"   

Så han brukar stanna och ställa sig och titta på en, och när man sedan driver honom så förstår han inte (pga att man står i fel position i förhållande till honom) Det har bäddat för många konflikter oss emellan kan jag lova.

Hur som haver, det får bära eller brista, tyckte jag o kopplade longerlinan i grimman. Jag har ju inget delta, och att dra longerlinan ovanför huvudet och koppla i bettringen på andra sidan känns inte riktigt rätt med tanke på de problem vi haft tidigare

Och tror ni inte på tusan att hästen plötsligt har förstått HUR man ska longera!?!?  

Han går fint runt på volten och travar direkt när jag ber honom. Och när han sedan stannade och jag vevade med pisken (slog honom INTE utan fick bara pisken att låta lite bakom honom) så tar han en KLOCKREN galoppfattning och galopperar så HIMLA fint 1½ varv på volten! Jag blev så paff att jag inte ens kom för mig att be honom sakta av till trav.   

Sen travade vi lite och jag började se på honom att det var bus på gång, så jag sa till honom "Är du busig!?" och då slog han bakut och galopperade lite till.

Sedan bytte vi varv och Limus gick in, och när jag bad honom om trav så...

"Hej då!"   sa han o sen drog han i full kareta in i stallet. Försök hålla en fjording i bara grimma och longerlina liksom...  

Jag bara vrålade "Nu kommer han!" så Elisabeth ställde sig i dörren o stoppade honom. Jag sprang genom snön (som säkert är en halvmeter djup) och fick flåsande tag i honom

Och väl i paddocken igen så la vi på grinden och Jum-Jum for som en tok runt i longerlinan (trots att jag lagt ifrån mig pisken)

Efter en stund saktade jag av och bad honom byta varv och det gick väl sisådär 3 varv så sa han "Hej då!" igen... Jag hade så hala vantar att jag inte hade en chans att hålla honom, för den här gången SÅG jag verkligen att det skulle hända nåt. Och som han sprang.

Full galopp så snön yrde! (Varför, varför var kameran hemma!?!?!) Tre varv drog han, med longerlinan i släptåg innan han stannade så jag fick tag i honom. Då släppte jag honom lös och lät honom galoppera fritt!

Och jag vet att det var SKITDÅLIGT att han drog TVÅ gånger för mig, men ändå är jag så nöjd med honom idag. För medan han gick bra så var det verkligen KANON. Han har ALDRIG ALDRIG NÅGONSIN, såvitt jag vet, GALOPPERAT i lina! Och idag så bara gör han det, lätt och ledigt, utan en massa protester och dumheter!

Jag skrattar fortfarande vid minnet av hans yviga svans som försvinner genom paddocken medan snön yr runt hovarna på honom. HaHa!

Jag tappade helt bort vad jag skulle skriva om för jag gick in på en arbetskamrats blogg och hittade det här inlägget:

http://kickijohanna.blogg.se/2009/december/apropa-ensam-i-jul.html

För er som inte vet så är det jag som är Prinsessan Lillian, åtminstone på jobbet (det är tydligen svårt att minnas vad jag heter och detta har alltså slutat med att jag blev Prinsessan Lillian) och det fina jag har gjort är att bjuda hem en annan arbetskamrat över jul.

Hon skulle ha varit ensam annars, och jag kan ärligt talat inte finna mig i att någon sitter ensam hemma över jul -om man inte valt det själv!

Nu menar inte jag att man ska plocka in varenda människa som råkar gå utanför dörren och se ensamma ut, men har man ett nätverk av människor omkring sig som man gärna umgås med, ja då lämnar man dem inte i sticket över jul heller!

Nu blev min arbetskamrat sjuk, så hon kom inte. Trist, men sant.

Men jag måste erkänna att det känns bra att andra uppskattar det jag gör!

Jag visste inte att den lilla gesten kunde betyda något för någon utomstående...  

Egentligen skulle jag ha börjat summera ihop året som gått... Men det får nog vänta!

Istället kan jag berätta att vi har planer på att skicka Jum-Jum på dressyrtävlingar. Den 10e januari på GRS och den 31 januari i Högbo. Det blir inte jag, utan min medryttare som tävlar då (detta pga att jag varken har grönt kort eller licens) och jag hoppas på... Att han sköter sig?   Haha, nej det är väl klart att det skulle vara skoj med bra poäng, men jag har faktiskt ingen aning om vilken nivå de andra ekipagen är. Vi åker dit för skojs skull, gör vårt bästa, skaffar oss mer erfarenheter och sen får vi se hur det blir med resultatet. Så länge han ine fåt psykbryt och gör något riktigt korkat så kommer jag vara nöjd med pållen i fråga. (Och M också!)

Så... Håll tummen nu gott folk!

*viskar* Har jag berättat att min kära sambo har lovat mig en ny bil att pendla till Tierp i? Det blir först längre fram, så får jag hålla till godo med den älskade Saaben så länge (hur ska jag kunna lämna bort den?) och sedan kommer jag få något litet mindre att åka i. Sambon har föreslagt en Golf III (eller Golf 4a) men la sedan till att jag givetvis fick vara med och bestämma själv.

Golf är ju en bil som jag har erfarenhet av (dock äldre modeller) och som jag tyckt om, men även någon mindre variant av Toyota skulle kunna passa mig (kanske bara är Starlet de har i mindra variant?)

Litet och billigt, men ändå driftsäkert ska det vara!

Ikväll har vi klätt granen och jag undrar om Lumi har sett någon gran tidigare. Hon var i alla fall vääääldigt nyfiken!

Tänkte lägga upp lite bilder på katterna så att ni får se!

Granen färdigklädd och fin!

  Nyfiken Lumi. Hon nosade på kulorn aoch försökte äta på granen. Allt som är grönt går väl att äta, eller???

Hmm... Kul grej.

Även Pyret vill ju kolla. Fast jag vet att han har sett julgranen förr. Han har tom sett den välta när Tippen försökte klättra i den för tre eller fyra år sedan.   Här är en perfekt bild för alla er som tyckte att Lumi såg enorm ut när hon kom. Här är de alldeles intill varann och så mkt skiljer det faktiskt inte ändå!     För några år sedan hade jag köpt en klösbrä till en kompis katter. Den låg inslagen i ett paket under granen och Pyret kände doften av kattmynta (för det var det på klösbrädan) och gnägde sönder paketet! Lite snopet när man tog fram paketet nästa gång och det var ett stort hål i ena hörnet  

Nu är det dags att borsta tänderna och sedan gå och sova. I morgon bitti ska hästarna ut och sedan är det en ridtur som står på schemat innan vi måste fara hem och göra klart de sista julbestyren.

GOD JUL ALLESAMMANS!!!

Idag har jag fått en helt underbra julklapp! Jag har väntat och väntat och väntat och ÄNTLIGEN!!! 

DE RINGDE FRÅN TIERP och ERBJÖD MIG EN TJÄNST!

Behöver jag berätta hur glad jag blev!?!?!  

Det är alltså en tjänst som kokerska inom Tierps kommun. De har tagit tillbaka sin skolbespisning från Sodexo och sökte därför folk som kunde jobba åt dem.

Min kära sambo hittade annonsen och tipsade mig och jag satt i flera dagar (i omgångar) och försökte knåpa ihop något vettigt att skriva till dem om mig själv.

Tillslut fick jag nästan lite panik, sista ansökningsdag närmade sig ju så jag satte mig och knåpade ihop något rakt från hjärtat. Självklart tänkte jag mig för när jag skrev, för samtidigt som jag vill berätta om mig själv så vill jag ju väcka nyfikenhet hos arbetsgivaren så att de vill träffa mig på riktigt!

Det jag ville med brevet var att det skulle framgå hur hjärtlig jag är, att jag är mig själv och inte gömmer mig bakom en massa olika sätt att skriva ansökningar. Min text skulle fastna i deras hjärnor liksom!

Jag har varit där på intervju och det kändes bra. Jag var liiiiite orolig att de kanske skulle tycka att jag var för självsäker eller kaxig, men tydligen inte då de ringde idag och erbjöd mig en 50% tjänst. Jag blir provanställd i 6 månader.

Så... Nu är det bara att hålla tummen att bilen fortsätter fungera såhär bra. Den dag den lägger av blir det jobbigt värre för mig. Är jag kvar i Tierp nästa vinter (vilket jag tänkt) så lär vi nog ha skaffat en bil till så att Stefan har också.

Han har faktiskt lite drömmande sagt att om jag får jobbet i Tierp (då pratar vi heltid där) så borde vi skaffa en liten golf till mig. Vi får väl se hur det blir med allt. Än så länge har jag bara en halvtid och vi får väl se om den växer och blir mer sedan.

Idag får det bli en bild på Jum-Jum. kollaget är gjort av mitt kusinbarn Josse  

Ok... Sätt er ner så får vi se hur många som håller sig för skratt.

Jag har INTE, jag upprepar: INTE, dragit av någon handbromsvajer i bilen.

Vad fasen jag gjorde vet jag inte, men min kära sambo trodde först inte på mig, men så gjorde han samma sak idag o då betedde sig handbromsen likadant för honom! Tack o lov!

Det har nog någonting med kylan att göra i alla fall, men handbromsen fungerar!

Så nu kan jag stryka att jag ska ringa bilmeken  

För övrigt börjar jag känna mig som en inlåst ekorre eller nåt. Vad jag än säger och gör verkar inte riktigt nå fram till den som ska lyssna. Om det har med min sambos dåliga hörsel (har ni andra också reagerat på att han hör sämre?) eller att jag faktiskt har blivit inkompetent vet jag inte, men något måste göras åt saken!

Saab ska läggas ner, vissa bryr sig nog inte, medan andra känner sig riktigt vissna över saken i fråga.

Personligen tycker jag att det är trist att ett företag som funnits så länge och som faktiskt gjort så mkt plötsligt (eller ja, kanske inte PLÖTSLIGT men ni förstår!) ska försvinna.

Annars rullar väl saker och ting vidare här i storstaden. Jag har fortfarande lite värk i tummen, men det är bättre. Jag har fortfarande inte hört något från Tierp  och jag gör mitt bästa för att inte börja misströsta.

Det har inte blivit någon tolkning på skidor efter Jum-Jum då alla verkar ha köpt trickskidor utom vi. Det är slutsålt överallt! Vi får väl se hur det blir...

I morgon ska vi låna ut transporten till gamla stallkamrater som ska flytta sin pålla. Jag hoppas att det inte tar alltför lång tid, och att hästen inte krånglar för mkt. Det är ju broddsäsong nu och jag vet inte om de tänkt på att ta ur brodden på pållen i fråga.

Egentligen känner JAG att vi inte har tid, men snäll som man är... Bara att hoppas på det bästa.

TISDAG får bli min egen dag i alla fall. DÅ ska jag bara mysa tillsammans med pållen. Hoppas på bra väder bara.

Nu är det studs i säng och vila lite inför jobbet i natt. När jag slutar ska jag hem o väcka sambon och släppa ut sju hungriga hästar.

Hej så länge.

Du är min stege när jag ramlat i ett hål. Du är kramen när jag är ledsen.

Du är en stor del av glädjen i mitt liv   

För er som är nyfikna så drog jag av handbromsvajern på finbilen igår.   

Snopet värre var det i alla fall. Jag har tröstat min stackars sambo med en chokladask i alla fall. Jag tror att det hjälpte.

Nej, nu måste jag dra igång min dag. Har ju en del saker att göra, men först måste jag få mat i magen känner jag.

Hej så länge!

Min dag har faktiskt varit bra, men ändå sitte rjag här nu på kvällskvisten (nåja klockan är nästan midnatt) och känner mig bara så hemsk.

Jag funderar över varför livet är såhär... Det finns inga svar. Tusen frågor som bara ekar tomma tillbaka.

Jag kommer aldrig att få några svar. Jag kommer aldrig att förstå.

Och det kommer ingen annan att göra heller...

Ändå bubblar frågorna inom mig, de vill ut, fyllas av svar! Men jag kan inte släppa ut dem.

Jag är så van att kunna lägga locket på och låtsas som ingenting, eller att ställa mig på sidan av och säga att jag inte har någon åsikt alls i frågan.

Men nu har jag en åsikt, en stark sådan, men så kan jag inte uttrycka den. Jag kan inte lägga fram den på ett fint sätt. Om jag låter den komma ut så kommer jag obönhörligen trampa någon på tårna, någon kommer bli sårad, ledsen och arg och jag är rädd för konsekvenserna som det kommer att få.

Så min taktik nu är att stoppa huvudet i sanden och försöka undvika människan i möjligaste mån, för jag kommer verkligen inte kunna hålla käften.

Om jag ska lägga locket på nu och bara fly från situationen så kommer det dra med sig massor med saker som jag inte vill. Jag är inte beredd att offra allt det.

Hur som helst. Här i Gävle har det snöat, och inga små flingor heller. Jag har fullt upp med att styra Saaben runt Gävles gator utan att den far iväg åt något annat håll. De är verkligen snö överallt! Och min kära sambo tror inte på mig så jag har fått skicka massor av MMS och visa honom.

Jum-Jum fick gå ut med regntäcke i morse. Jag tycker inte att 5-6 minusgrader ska kräva något tjockare täcke på en run och go fjording. Men eftersom snön smälter uppepå täcket för att sedan frysa till is och förvandla täcket till en isbit uppepå ryggen fick Jum-Jum komma in på förmiddagen och få på sig ett vintertäcka istället. Jag har ju bara köpt tunna vintertäcken då jag tycker att han ska klara sig rätt bra ändå.  

Och detta täcket var faktiskt torrt när han kom in sedan. Hoppas att det fortsätter vara lika bra i fortsättningen också.

Öronen var alldeles frusna på honom när jag tog in honom, stackaren. Men efter några minuter inomhus där snön inte yrde runt honom började han tina upp. Han hade ju tom istappar som hängde i vinterpälsen på honom!  

Nu börjar det nog bli dags att krypa ner i sängen. Jag klagar ju ofta på för lite sömn, så nu när jag känner mig lite trött får jag väl passa på!    

Snöigt värre!

Jag kan avsluta med att pappa fick sin julklapp idag, lite för tidigt. Det är min bror som har hittat på den åt honom och frågade om vi ville vara med. Och ja, det ska vi nog vara. Vi har ju egentligen dragit in på julklapparna i år, men förhoppningsvs kan vi spara ihop till lite klappar åt er som redan köpt åt oss (mamma tex) efter nyår. Känns dumt att köpa till en del men inte till andra.

Hur som helst, pappa fick en gasolvärmare (och jag har ingen aning om hur den fungerar eller hur den ser ut så fråga inte!) som han ska ha i stugan.

Brorsan hade tom lyckats hitta en billig gasoltub (som pappa dock inte fått än) men jag fick SMS av pappa som tackade för julklappen.

Sen gick det nog iaf en halvtimma eller nåt så fick jag ytterligare ett SMS av honom: "Tack barn ni är UNDERBARA"

Och jag blir så rörd inombords. Min pappa är ganska fåordig och det är sällan som det kommer såna här saker från honom. Jag kan verkligen se honom framför mig, hur han sitter i sin stuga och tittar på sin gasolvärmare och blir glad.

Jag hoppas också att han kan få fart på bilen igen så att han kan ta sig till och från stugan för egen maskin.

Nu är det bäst att jag hoppar i säng så att jag orkar med att sköta om hästen, sköta om mig själv och lämna iväg bilen i morgon.

God natt med er!