Här i Gävle kan man bara konstatera att våren kommit. Det var förvisso kallt i morse när vi åkte och släppte ut hästarna, men det börjar bli riktigt skönt nu och under dagen skulle det tydligen bli riktigt kalas.

Vi gjorde klart i stallet i morse, så jag tror att min medryttare blir riktigt glad när hon upptäcker att hon bara behöver gå och hämta hästen, borsta och rida ut. Allt annat är nämligen klart.

Igår kom "bossen" (=Allram) hem. Jag var lite smått orolig att våra två inte skulle fatta att han fortfarande är samma häst, men redan när Allram klev ur transporten hälsade Jumme och Mulle glatt och det syntes på dem att de visste att det var deras kamrat som återvänt.
Vi släppte ihop dem i skogshagen en stund och först gick de bara och åt av det lilla späda gräs som kommit upp, men sedan var Allram fram till våra två och la öronen bakåt varpå våra flyttade sig med en gång. Så det var aldrig något tjafs om någon rangordning där utan allt är precis som det var innan Allram åkte. Det kändes jättebra så de fick gå där tillsammans till det var dags att hämta hem dem.
När vi kom på kvällen stod de på rad i grinden och väntade snällt, inga problem alls.

Jag mätte Jum-Jum med viktbandet i fredags. 386kg. Jag är jättenöjd, så nu få rhan lite påökt på kvällsmaten. Så får jag hålla koll så att han inte ränner iväg nu när det börjar komma små gröna strån i hagarna.

Idag har jag varit iväg till läkaren igen och fått min sjukskrivning förlängd. Jag har ju fortfarande inte fått svar från FK om huruvida min havandeskapspenning är beviljad eller inte. Underbart med tanke på att jag ansökt om det från den 15e april. Uppenbarligen ska man helst veta en hel månad i förväg att man ska bli så dålig att man inte kan jobba. Men det där är en annan historia som jag inte tänker babbla om här just nu.

I förrgår gjorde jag en liten ministädning bland mina saker i stallet. Inga stora grejer utan bara att lite vintertäcken fick flytta upp på loftet och så.

I förrgår var jag också och gjorde en kanonaffär. En tjej hade plocat ihop en hel pappåse med barnkläder (för flicka) och ville byta mot ett paket blöjor. Hon skrev att en del klädervar fina och andra mer slitna, men jag for upp på CityGross och köpte de blöjor hon ville ha och upptäckte till min förtjusnning att jag fick 30kr rabatt på dem. Så jag har fått tag i en hel påse barnkläder för ungefär 70kr!
Påkvällen kikade jag och sambon igenom kläderna, och de är ju begagnade men jättefina! När jag hade plockat upp hälften av kläderna fick jag nästan dåligt samvete. Hon hade gott kunnat få två paket blöjor för det där priset!

Förhoppningsvis har jag också gjort en annan fin affär. Det känns så i magen i alla fall, trots att sakerna inte är framme hos den som ska ha dem än.
Jag vet inte hur mkt jag vågar berätta eftersom jag inte vet om personen i fråga läser min blogg och det vore tråkigt att förstöra en bra överraskning. Jag har i alla fall pratat med personens mamma som sa att jag kommer göra en kille väldigt, väldigt lycklig!

Igår fick katterna komma ut på altanen en stund, dessutom i två omgångar. Jösses vad de njöt. Pyret hade så bråttom ut att jag knappt fick på honom sele och koppel. Han for runt innanför dörren och visste inte hur han skulle få kraft att spinna högre av tacksamhet. Lumi var också med och for runt och precis innan jag öppnade dörren började även hon jama av upphetsning.

Och jag vet inte vem utav dem som var ut på gräsmattan och myste först!
Som tack kom Pyret in och la världens kräka i köket, för att sedan gå ut och lägga sig att sola en stund till.

Förhoppningen är i alla fall att vi ska hinna ta ut dem en stund idag också.

Näää hörni... Nu får jag ta och ge mig. Det finns saker i hemmet att göra också, även om jag inte kan göra så mkt som jag vill.

Ha det fint!

/Kastrullhäxan  

Fråga: Är det troligare att jag blir gravid om min man använder boxershorts än om han använder tanga?
Svar: Ja, men säkrast är det om han inte använder något alls.

Fråga: Vad är det enklaste sättet att veta när jag blir gravid?
Svar: Ha sex en gång om året.

Fråga: Vad är det vanligaste en gravid kvinna önskar sig?
Svar: Att det var männen som blev gravida.

Fråga: Min blodtyp är 0-positiv. Mina man har A-negativ. Vad händer om mitt barn får AB-positiv?
Svar: Din man blir sur.

Fråga: Både jag och min man är mycket attraktiva. Jag är säker på att vårt barn också kommer att vara tillräckligt vackert för att få vara med i reklamfilmer. Vem ska jag kontakta?
Svar: Din psykiatriker.

Fråga: Jag är gravid i andra månaden. När kommer mitt barn att röra på sig?
Svar: Förhoppningsvis när han gått ut gymnasiet.

Fråga: Hur vet jag om mitt illamående är graviditetssymptom eller influensan?
Svar: Om det är influensa kommer du att bli bättre.

Fråga: Min bror säger att eftersom min man har stor näsa kommer mitt barn att få en stor näsa också eftersom sådana gener är dominanta. Är detta sant?

Svar: Det är troligare att din bror kommer att få en fläskläpp.

Fråga: Sen jag blev gravid har mina bröst och min rumpa, till och med mina fötter, blivit större. Finns det något som blir mindre under graviditeten?
Svar: Din blåsa.

Fråga: När jag blev gravid började jag känna sug efter lökringar när jag lagt mig på kvällarna. Är detta normalt?
Svar: Det beror på vad du vill göra med dem.

Fråga: Ju mer gravid jag blir, desto mer ler främlingar mot mig. Vad beror detta på?
Svar: Du är tjockare än dem.

Fråga: Min fru är i femte månaden och har enorma humörsvängningar.
Svar: Vad var det konstiga?

Fråga: Kommer jag att älska min hund mindre när jag fått barn?
Svar: Nej, men din man kommer att gå dig på nerverna.

Fråga: Vad är skillnaden mellan en gravid kvinna i nionde månaden och utviket i Playboy?
Svar: Ingenting om den gravida kvinnans man vet vad som är bra för honom...

Fråga: Min barnmorska säger att jag inte kommer känna smärta under förlossningen, bara ett tryck. Stämmer det?
Svar: Ja, på samma sätt som en orkan kan kallas för en luftrörelse.

Fråga: När är det lagom att be om ryggmärgsbedövning?
Svar: Så fort du har fått reda på att du är gravid.

Fråga: Finns det någon som helst anledning att jag ska vara med vid förlossningen?
Svar: Ja, två: skilsmässa och underhåll.

Fråga: Jag är blyg. När jag väl är på förlossningsrummet, vem kommer att se mig i den avslöjande ställningen?
Svar: Enbart behöriga personer — läkare, sköterskor, biträden, fotografer, städare, journalister och vem som helst som råkar ha vägen förbi.

Fråga: Hur är det bäst att förvara bröstmjölk?
Svar: I brösten.

Fråga: Finns det ett bra alternativ till mjölkpumpar?
Svar: Ja. Barnläppar.

Fråga: Vad betyder det när barnet föds med tänder?
Svar: Det betyder att mamman bör tänka om angående amningen.

Fråga: Hur håller jag mina bröstvårtor hygieniska?
Svar: Duscha dagligen och använd en ren BH. Det är mycket bättre än att koka dem.

Fråga: När är det lagom att sluta amma?
Svar: När du får tandmärken.

Fråga: Vi källsorterar. Vad händer med blöjorna som hamnar i soporna?
Svar: De lagras i den händelse att det skulle bryta ut kemisk eller biologisk krigföring.

Fråga: Måste jag skaffa ett babybadkar?
Svar: Inte om du är blixtsnabb på att byta blöjor.

Fråga: Vad orsakar småbarnsfamiljegräl?
Svar: Solbrända, slanka brudar.

Fråga: Vad är kolik?

Svar: En biologisk påminnelse om preventivmedel för nyblivna föräldrar.

Fråga: Vad är nattmaror?
Svar: En ruskig dröm där den nyblivna modern tror att hon är gravid igen.

Fråga: Vårt barn föddes för en vecka sen. När kommer min fru att känna sig normal igen?
Svar: När barnen flyttat hemifrån.

Jag vet inte riktigt vad ni vill läsa och ibland känner jag inte för att enbart dela med mig av gnällinlägg.

I morgon har jag burit mitt barn i hela 33 veckor och det känns verkligen på kan jag meddela!
När jg var yngre så sa jag att jag inte skulle ha några barn alls och om någon hade upplyst mig om att jag skulle må som jag har gjort under min graviditet så är nog risken stor att jag faktiskt avstått från att skaffa barn.

(Min syster skulle ha ett helt fotbollslag, men nöjde sig med två barn så nog kan säker och ting förändras!)

Jag har ju valt att vara lite tyst angående min graviditet ett tag. Jag tog beslutet att göra så efter att jag fått lite, som jag uppfattade det, tråkiga kommentarer på min Facebook. Det tråkigaste av alltihop var att jag besökte barnmorskan efteråt och hade ett blodtryck på 140/100. INTE bra kan jag säga och min barnmorska ville faktiskt ge mig FB-förbud. Kommer undertrycket upp på 105 eller mer så blir jag insatt på medicin igen.  

Vi har börjat gå på Föräldragrupp. Trevligt är det faktiskt, men efter att ha pratat om förlossning och smärtstillande så är jag ännu räddare än vad jag var innan. Min förhoppning är att jag gör som mamma och föder ganska snabbt!

I tisdags var vi på ultraljud igen, en tillväxtkontroll. En del har undrat varför. Jo, för att jag haft en besvärlig graviditet, och då inte enbart med saker som andra kunnat se (att jag haltar tex). Jag har tex haft väldigt bekymmer med mitt blodtryck. Jag har själv känt mig hur kry som helst gällande den biten, men i ärlighetens namn kan jag avslöja att jag haft ett blodtryck på 160/125. Och hur tror ni att bebis mår inne i min mage då?

Nu såg allt bara bra ut. Bebis rörde lite på sig därinne, fast det börjar bli trångt, det fanns gott om fostervatten och bebis vikt ligger på drygt 2 kg. Allt är PRECIS som det ska vara och det var jätteskönt att åka hem med de orden i handväskan! 

Numera sitter alla kläder åt. Jag är lite orolig om jag verkligen kommer klara mig med kläder fram till förlossningen! Det är inte många centrimetrar till innan det blir kris kan jag säga!

När jag sitter ner i soffan och lutar mig fram, tex för att nå tv-dosan på bordet, så får jag hela magen i knät.

Ni som aldrig varit gravida kan placera en fotboll under tröjan och göra samma rörelse så får ni se. Ni får tänka er att bollen dessutom väger några kilo och om ni klämmer ihop er så att bollen faktiskt flyttar sig högre upp under tröjan så ska ni veta att den kommer sparka rätt bra på er i irritation! Bebis inne i min mage kan ju inte glida in under revbenen liksom...

Jag har gått upp sammanlagt 6 kg sedan inskrivningen och vill kämpa för att inte gå upp så mkt mer. Men med svullna ben och fötter som gör ont, foglossningar och svårt att andras efter en raskare (haha, vad man nu kan kalla för raskt med den här magen i vädret!) promenad till garaget så känns det tufft.

Jag får hoppas att det blir en fin sommar så att jag kan vara ute och promenera med barnet och vagnen när bebi väl är född.

Namn har vi diskuterat en del och jag tror att vi lyckats enas nu.

Vi vet ju fortfarande inte könet (vi sa att vi inte vill veta) men jag kan avslöja att "Göte" är nog ett namn som blir kvar om det är en pojke som kommer ut. Det kommer dock inte vara tilltalsnamnet då jag hela tiden velat ha J som begynnelsebokstav i tilltalsnamnet. Jag har också velat ha ett namn från var sida av släkten och det verkar vi också ha enats om.
Sen får vi väl se om namnen som vi funderat på verkligen passar på barnet när det väl är ute! Vår Göte kanske visar sig vara en Sofia! Sånt vet man först efteråt!

I övrigt tänker jag faktiskt inte säga så mkt mer om namnen utan vill hålla det lite hemligt sådär.

Ha det fint!
/Kastrullhäxan  

Som ni vet finns det ju två hästar i vår familj just nu och jag tänkte försöka beskriva dem för er.
Jag misstänker dock att det kommer bli 800 ord om Jum-Jum och kanske 22 om Mulle eftersom Jum-Jum är min häst och har varit hos oss så mkt längre än vad Mulle har.

Jum-Jum kom ju till oss i april 2009. Han hade då varit avställd ett tag eftersom ingen hann med honom riktigt och meningen var att han skulle vara hos oss på foder.
Det var en liten gul kille med mycket vinterpäls som kom ur transporten men guuud så jag hade saknat honom!
För att göra en lång historia kort så blev det inte riktigt som jag tänkt mig med allting och hösten 2009 såg Jum-Jum ut som en sprängfylld ballong (jag skojar inte!) och den vintern fick jag jobba hårt för att bli kvitt hans övervikt.

Jum-Jum är i alla fall en väldigt snäll kille som ÄLSKAR precis ALLA till de bevisat att de inte är värdiga hans vänskap något mer. Allt från stallkatten till små barn och andra hästar är välkomna att dela hans vardag.

Han kan vara lite "på" och buffla och leta efter godis (så med mindre varelser i närheten så får man vara lite observant så att han inte buffar för hårt) men om de backar undan eller visar rädsla drar han sig genast tillbaka och undrar vad han gjort för tok!

Förutom kompisar så tycker Jum-Jum väldigt mycket om mat. Jag skulle nog vilja påstå att det är hans största intresse i livet. Finns det ingen mat där det brukar finnas så letar han på ställen där de andra hästarna inte letat (tex bland grenarna på träden). Detta har Jum-Jums kamrater kommit på så de går ständigt efter honom och kör iväg honom när han hittat något ätbart. Synd för dem är bara att när Jum-Jum släpper grenen så far den ju upp igen och de andra hästarna fattar inte hur man gör för att få ner den igen!

Rent arbetsmässigt är Jum-Jum ganska känslig, framförallt i munnen, men lat. Han jobbar gärna men då får ryttaren också göra det! Det som är riktigt svårt med honom är att man måste driva fram honom HELA tiden, och när man inte orkar så släpper man iväg tygeln varpå hela hästen blir 2 km lång och ÄNNU segare! Han kräver verkligen att man rider honom bakifrån och fram!
Han har lätt att samla sig, men det gäller som sagt att man inte lurar sig på att han drar åt sig mulen utan att bakdelen verkligen också är med!

Jum-Jum är hästen som kan bli rädd och hoppa till, för att i nästa sekund vända helt om och vilja kolla vad det var för något som  skrämdes så. Så länge hans ryttare är trygg så är det sällan som han har bekymmer med någonting alls.
Är man ute och rider och möter någon som hejjar så kan han tvärstanna och stoppa huvudet i famnen på den man möter -givetvis med öronen på topp hela tiden.
Retar man upp honom (vilket sällan händer) eller gör något som han tycker är jobbigt så vill han ingenting. Han blir som ett barn som sätter sig mitt på golvet med händerna för öronen och vägrar lyssna. Han kan också bli kaxig och svara upp mot dig: "Vad tänker du göra åt att jag inte tänker kliva på transporten idag då?!"

Om Jum-Jum hade varit människa så hade han varit den trotsiga 6-åringen i förskoleklass, som egentligen inte menar att vara på tvären utan som helt enkelt är för upptagen med sina egna idéer och äventyr för att ha tid att lyssna på sin fröken/sin mamma.

Skillnadsbilder på Jum-Jum. Visst har han blivit fin!?! Det är resultatet av tålamod, tårar och motion. Det har varit vät varenda sekund kan jag lova. När jag visade blder på min FB fick jag höra att jag "förvandlat" honom från gammal till ung igen, och att de inte kunnat tro att det var samma häst om jag inte sagt det.
Och jag kan erkänna att om jag inte varit med hela vägen själv, så hade jag nog inte heller vetat att det var samma!

 
Jum-Jum i april 2012. Världens snällaste och världens bästa kompis. Det sägs att det finns någon för alla, men det är aldrig någon som talat om för mig att min prins fanns i en hästkropp!

Mulle, eller Myluck, som han egentligen heter är en häst som vi har på foder åt min sambo. Historien är lite halvt invecklad sådär, men han ägs av en väninna till mig och har varit här ungefär ett år nu.
Vi valde att ta hit honom på prov trots att han inte gick igenom första besiktningen. (Han gick igenom ungefär 6 månader senare efter att han satts igång igen).
Även Mulle hade varit avställd och de höll på att sätta igång honom när vi hämtade honom.

Mulle är en snäll häst innerst inne, men han har mycket mer "nerv" än vad stadiga Jum-Jum har. Nu är inte Mulle killen som far i luften av minsta lilla, men ibland önskar man att han kunde vara lite mer uppmärksam på vad han själv pysslar med så slipper han bli så överraskad av små skitsaker.

Mulle tycker också om mat och han måste ha ström på sitt staket för att inte rymma. Det finns som sagt en anledning att han kallas för just Mulle.
För er som inte vet så är han ett arabiskt fullblod. "Polack" kan man nog också kalla honom eftersom han är väääääldigt mkt av polsk påbrå.
Jag tycker att han är jättefin. På sommaren glänser han i pälsen och kommer verkligen till sin största rätt. Han har dessutom ett otroligt vackert ansikte som jag varit förälskad i sedan första dagen jag såg honom.

Mulle är låg i rang, men när det är dags för mat i hagen så får Jumme (som alltid varit lägst i rang oavsett vem han gått med) se till att hålla sig undan. Mulle drar sig nämligen inte för att springa efter och hugga honom i skinkan.
Åhhh vad jag har varit förbaskad på Mulle angående detta då han inte slutar trots att han fått en egen hög att äta ur.

Mulle är jättetrevlig att sitta på i den bemärkelse att han har jättemjuka gångarter. Att trava honom är som att sväva fram, men tyvärr är han ovillig att göra så mkt mer än så. Petar man till honom med skänkeln ignorerar han en och petar man då till honom med pisken eller sporren så blir han förnärmad!
Och om man istället för "petar på" går på honom lite hårdare med skänkeln (utan att för den skull ponnykicka på honom) så "försvarar" han sig med galopp.

Galopp är för övrigt Mulles favoritgångart. Han ÄLSKAR fart, fläkt och en massa bus och kul! Ju fortare han får galoppera, detso bättre!
Ibland kan han busa till det, men för det mesta sitter man trygare på honom i de farterna än vad man gör på Jum-Jum!

Även Mulle är känslig i munnen och talar tydligt om ifall ryttaren är för hård i handen. Han har också ett väldigt tydligt sätt att tala om när sadeln inte känns något vidare.

Mulle kan till en början verka lite opersonlig, men sanningen är att han vill kolla in nya personer en stund först. När man väl lärt känna Mulle så finns det faktiskt en del humor under ytan och ju mer man umgås med honom, desto mer upptäcker man att han går att "läsa av".

Om Mulle vore människa skulle han antagligen vara kvinna (för han vill ha kontroll på situationen hela tiden) med väldigt mycket tankar och åsikter. De gånger han skulle inse att det inte är någon idé att vädra sin åsikt rakt ut så skulle han sucka högt och ljudligt så att alla förstod att han var missnöjd!
Han skulle inte våga sova utan nattlampan tänd och nojja sig för att försova sig och komma försent till jobbet dagen därpå.
När livet skulle bli svårt för Mulle skulle han krypa in i sin lägenhet och bryta ihop en stund, för att sedan samla sig och komma ut därifrån som om ingenting hänt igen.

 
Mulle augusti 2011 och april 2012.

/Kastrullhäxan  

Adam har fått tillåtelse att äta av alla trädgårdens frukter utom av frukten från ett visst träd i trädgårdens mitt, "trädet som ger kunskapen om gott och ont". Om han äter av den kommer han att dö. När kvinnan är ensam lurar dock en talande orm henne att äta av den förbjudna frukten genom att lova henne att de inte ska dö om de äter av den; i stället kommer de med fruktens hjälp att själva bli som Gud med kunskap om vad som är gott respektive ont. Hon äter av frukten och ger den till mannen, som också äter av den. De inser då att de är nakna och gör åt sig höftskynken av fikonlöv. När de hör Yahweh Guds röst ropa på dem försöker de gömma sig för honom bland träden. Till slut svarar Adam att han blivit rädd, eftersom han var naken. Yahweh frågar om mannen ätit av den förbjudna frukten. Mannen skyller på den kvinna som Gud givit honom, kvinnan skyller i sin tur på ormen. Yahweh Gud förbannar ormen och säger att kvinnans avkomma ska krossa ormens huvud; detta uttalande har både inom judendomen och kristendomen uppfattats som den första profetian om en messiansk frälsare (räddare). Gud säger till kvinnan att hon kommer att föda sina barn under smärta och födslovåndor och att hennes man ska härska över henne. Till mannen, som nu benämns Adam för första gången, säger Yahweh att han ska förbanna marken. Bland tistla och törnen och i sitt anletets svett ska mannen bruka jorden till dess denne själv återvänder till den jord av vilken han var tagen: ”jord är du och jord skall du åter bli.”

Texten är saxad i från Wikipedia. Jag visste att jag läst det någonstans och fick leta lite innan jag hittade rätt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adam_och_Eva#Den_f.C3.B6rsta_skapelseber.C3.A4ttelsen

Eftersom jag lidit och fortfarande lider av sviterna från graviditeten, och eftersom det fortfarande verkar vara ok att tycka och tänka angående min graviditet och mitt mående så tänkte jag faktiskt göra ett litet inlägg här idag. Av texten ovan förstår ni varför alla kvinnor har ont när de föder barn. Det är bara att tacka vår förfader, eller kanske snarare vår "förmoder" för att hon lyssnade på ormen och åt av frukten...

Sedan tänkte jag bara göra en liten kort lista på alla saker som förändrats i mitt liv sedan graviditeten som startade för ungefär 32 veckor sen:

• Jag kan inte rida. Det gör för ont.
• Jag klarar att köra min häst men behöver hjälp att lägga på sele och vagn.
• Jag kan knappt knyta mina egna skor för magen tar emot.
• Jag kan inte ligga på rygg eftersom livmodern trycker och jag får inte tillräckligt med syre.
• Om jag äter smärtstillande (tex alvedon) på kvällen så kan jag sova utan att vakna av att det gör ont när jag försöker vända på mig.
• Jag klarar inte av att jobba. Jag har bitit ihop länge, men klarade tillslut varken av mina arbetsuppgifter eller min vardag.
• Jag kan mocka och traska ut med kärran på gödselstan, men det gör ONT när jag ska ner därifrån efteråt.
• Jag får ont om jag försöker packa mer än en höpåse.
• Magen tar emot om jag försöker plocka upp något från golvet.
• Jag kan inte bära ut tvättkorgen i tvättstugan.
• Jag kan inte stå upp och duscha (får endera sitta på knä i badkaret eller använda den sits som man sätter i badkaret). Jag har svårt att ta mig i och ur badkaret också. (Och jag har ramlat i badkaret.)
• Jag kan inte gå några längre promenader, men kotare promenader ska vara bra.
• Jag kan inte bära tungt, tex vattenhinkar till hästarna. De gånger jag varit piskad att ge hästarna vatten så har jag kört hinkar och dunkar i skottkärran, men jag får ändå ont. (Jag kan inte heller bära skurhinken här hemma)
• Ställer jag mig på knä eller på huk har jag fullt upp med att ta mig upp igen. Lika är det om jag sjunker för djupt ner i soffan.
• 6 timmar klarar jag av att hålla blåsan, MAX! Helst vill kroppen att jag går inom tre timmar. Och jag är konstant törstig.
• Jag måste rulla ur sängen på mornarna och se till att få med bägge benen samtidigt över kanten. Annars gör det onda sig påminnt.
• Det sätt som gör minst ont i fogarna, men känns desto mer i magen, samt tar längst tid, när jag ska in i bilen är att jag sätter rumpan på sätet med fötterna utanför, lyfter fötterna samtidigt till bilens tröskel och "skjuter" in mig med båda fötterna samtidigt. Därefter får jag försöka skjuta (med fötterna) och dra (med händerna) mig in så att jag sitter korrekt. Mer än en gång har jag lyckats tuta när jag gjort såhär...
• Alla som aldrig drabbats av hård eller trög mage kan läsa detta: http://www.1177.se/Gavleborg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hemorrojder/ En underbar åkomma att drabbas av, oavsett om man är gravid eller inte!
  
  Jag kan säkert komma på fler saker. Ni kan, förutom detta ovanstående, lägga till att jag haft högt blodtryck och fått äta två olika sorters medicin emot det, gått igenom ett 24-timmarstest av blodtrycket (vilket innebär att man bär omkring på en apparat som klämmer åt om armen var 20e minut dagtid och var 30e minut nattetid), drabbats av glaskroppsavlossning (vilket egentligen inte har med graviditeten att göra, jag bara lyckades drabbas just nu) och har sammandragningar i livmodern (det känns må ni tro). Jag har också ont i tuttarna och kläderna börja bli trånga. Jag går på extra täta kontroller hos barnmorskan (pga blodtrycket) och har fått gå till sjukgymnast.
  
  Nu har jag varit öppen och ärlig, igen. Så jag hoppas att alla fattar att jag inte upplever min graviditet enbart som positiv. Den som vill får gärna komma och ta den smärta jag känner. Eller en hemorrojd kanske känns mer lockande?
  
  /Kastrullhäxan  -vars sambo inte tycker att hon haft några hormonella aggressionsutbrott. (Så jag måste nog vara en häxa till vardags också)

Väckarklockan ringde 4, men eftersom jag är en bortskämd tjej lät sambon mig sova till nästan 4.30 Då var det bara att studsa upp, i kläderna och stoppa i mig frukost innan det bar till stallet där hästarna hälsade oss välkomna trots att vi var där redan vid 5.
Ut med hästarna och så gjorde vi i ordning i stallet innan vi tog in Mulle igen, ryktade honom och lastade för avfärd mot Täby och deras galoppbana.

Jag lyckades nog slumra till men kom aldrig till någon riktig ro ändå. När sambon väckte mig var mina ögonlock såååå tunga och jag hade ingen lust alls att vakna.

Väl framme lyckades vi styra runt bil och transport på en icke plogad stallbacke. Den snö som kommit på lördagen var STENHÅRD! Tack o lov för vår 4-hjulsdrivna bil och otroligt cool häst i transporten. Vi lastade ur och ledde in Mulle i stallet där han fick box nr 13.

Väggarna i boxarna var heltäckande, men hästarn kunde i alla fall sticka huvudet över boxdörren och kika ut. SÅ när Mulle såg att han inte var ensam så blev han i alla fall ganska lugn. Vi hängde upp en hink vatten åt honom och traskade sedan iväg till föreläsningen som vi skulle ha först.

Där fick vi träffa en tjej som hållt på både med distans och numera tränar arabhästar i galopp. Hon berättade lite om hur de tränar och varför de gör på ett visst sätt. Hon berättade om vad som är viktigt att tänka på och hur fort de rider i både träning och löp.
Hon visade en bild på en häst i löp, vars ryttare fastnat i startboxen och blivit kvar. Bilden var tagen när hästen passerar mållinjen, men resten av fältet i bakgrunden. Hästen kommer alltså i full fart, med spetsade öron över mållinjen och det lyste bokstavligen GLÄDJE i hela bilden. Den hästen älskade att springa (men blev tyvärr utan prispengar eftersom man måste ha med sin jockey över mållinjen också).

Därefter fick vi träffa Plastic Wonder. För er som inte vet vem Plastic Wonder är så är han en, i alla fall skapligt känd, galopphäst. Kolande svart och supersnäll. Han låter ryttare som är lite mindre vana vid galopphästar och galopplöp få en känsla av hur det kan vara att rida galopphäst.
Han är gjord av plast och rör sig precis som en galopphäst gör!
Sambon var först ut av alla i gruppen och jag var lite fundersam över hur det skulle bli när han skulle sitta där uppe. Men han fixade det med glans, det såg till och med riktigt proffsigt ut!
Jag kan erkänna att jag också satt upp och provade lite, men med tanke på mina foglossningar och onda kropp så får man ta det lite piano!
Därefter fick vi lunch och sedan skulle hästrana sadlas ut. Jag försökte binda Mulle i boxen, men han blev väldigt orolig när han inte såg vad de andra hästarna gjorde, så det slutade med att jag fick stå och hålla honom i boxöppningen istället. Väl ute på stallbacken sansade sig Mulle ganska bra och gjorde precis vad min sambo bad honom om utan att bråka eller ifrågasätta. Kanske trodde han att han skulle få starta i distans?
En annan häst studsade som en kanin och hade svårt att fokusera på uppgiften (den är startad tidigare och kände säkert igen sig) men Mulle bara tittade på den när den skuttade förbi.
   
Mulle och Stefan. Hur lugnt som helst!                    Värmer upp tillsammans med araben Portello.

De fick värma upp på en volt bakom veterinärkliniken och jag kan berätta att vid det hr laget hade solen kommit fram och det hade töat! Hela Täbys stallbacke var en enda sörja och jag blev snart blöt om mia fötter = grinig Lillan.
Sambon klagade på att glasögonen inte passade, och när han klämde in dem under hjälmen så tappade han dem (ja, i galopp på värmningen) så de gick sönder. Han fick då använda sina vanligasolglasögon istället.
När de värmt en stund fick de skritta till ledvolten som ligger precis vid entren på Täby galopp. Mulle var fortfarande lika cool fast två andra hästar skuttade runt och var nervösa. När de skulle ner till banan hamnade Mulle och sambon på efterkälken eftersom en av de andra hästarna vägrade gå fram och istället skuttade tillbaka till stallarna. Mulle däremot, han traskade bara vidare, helt obekymrad över var den där hästen skulle någonstans.

De red sedan ner till kurvan och då förvandlades de bara till små prickar. Vi som stod vid läktaren kunde inte urskilja vem som var vem. Det kändes som en evighet innan två hästar plötsligt for iväg som skjutna ur varsin kanon och sedan kom resten av fältet efter.
Efteråt har sambon berättat att de som var först i starten var de två engelska fullbloden (båda har tidigare startat som jag fattat det) och sambon hade valt att hålla in Mulle lite i starten och köra sitt eget race. Mulle hade varit lite "på", framförallt när de engelska fullbloden haft nerverna på utsidan, men ändå skött sig som jag fattade det.
Uppskattningsvis red sambon och Mulle ungefär 45km/timmen och då ska ni veta att banan var TUNG! Om stallbacken var en enda sörja så kan ni tänka er hur banan var.

De kom skrittande tillbaka och på vgen ut hittade Mulle en stor vattenpöl som han gick i. Han var törstig men det vattnet var ingen höjdare att dricka. När sambon skrittat av honom i ledvolten en stund så fick han gietvis färskt vatten av oss!  
Mulle går i vattenpölen och strax efter följer arabhästen Eld. Eld har tidigare startat galopp men var väldigt, väldigt lugn och sansad!
 
Sambon och Mulle efter att de skrittat av i ledvolten efter löpet. Eftersom sambon hållt in Mull eistarten så behövde de aldrig ligga i rygg på någon annan, men ni ser ändå hur skitiga de blev!

Vi spolade av Mulle det värsta och schamponerade sen in honom med linimentschampo och tvättade av honom. Det var nog x antal kilo Mulle som ramlade av och tyvärr tog varmvattnet slut så Mulle var inte direkt överlycklig på oss just då. Han leddes fram och tillbaka i solen en stund innan vi la på täcke och lastade honom (och jag kan berätta att numera går han in utan några som helst bekymmer, oavsett om Jumme står på eller inte!) och åkte hemåt.

När vi kom ut på E4an började smabon leta efter sina solglasögon. Och jag som redan är förvirrad och inte kan hålla reda på mig själv ens, har ju ingen aning om var han lagt sina glasögon. Han rotar igenom hela bilen och säger sedan "Jag vet ju att jag la dem här!" och pekar på instrumentbrädan.
I samma sekund inser han att han inte är så fel ute i sitt minne. Glasögonen är ju nästan där -fast på UTSIDAN av bilens vindruta!
 
Jösses vad jag skrattade. Tårarna rann efter mina kinder och jag fick knappt luft. Vi är ju dessutom ute på E4an, så det är ju inte bara att stanna och plocka in dem.
Efter en stund här vi bara hur det rasslade till och numera har inte min kära sambo några glasögon längre!

Det här var verkligen en dag att minnas. Det enda JAG ångrar är att jag inte hade gummistövlarna med mig, för stallbacken var som sagt HEMSK!
Sambon säger att han är väldigt nöjd och att galoppera på banan med Mulle var ungefär samma känsla som att rida på Plastic Wonder. Sambon tycker att han fått fler förslag på sin träning och framförallt att det var KUL!
Så nu får vi nog åka och köpa i alla fall ett stetoskop, för jag lär nog få vara ute med barnvagnen när sambon ska intervallträna, och så får jag stå och räkna hjärtslag.

Måndagskvällar kommer banan att stängas mellan 18-20 för "riktiga" ekipage och så får man komma dit med sin ridhäst och använda banan. Om vi får möjlighet så kommer vi försöka åka i sommar, men det beror ju helt på hur våra liv ser ut och vilken ekonomi vi har. Det är ju ändå 2,5 timmar dit med hästtransport.

Men jag kan verkligen rekommendera det för er andra som är nyfikna.
Igår var det 6 ekipage som startade och INGEN av de hästarna såg ut att tycka att det var drygt och enbart jobbigt, utan de galopperade helt för egen maskin. Sambon lämnade tom ifrån sig pisken innan han red ner till banan, för han trodde inte att den skulle behövas! (Den behövdes inte heller.)

Sen måste man givetvis göra det här med förstånd. tar man dit en häst första gången och låter den gå för full i ungefär 1,5 varv (ett varv på Täby galopps stora bana är 1700m) så kommer den ha mjölksyra. Den kommer tom att han ordentligt med mjölksyra, eftersom banan är ganska tung (inte som våra grusvägar här hemma) även när den är torr och klassas som "fin". En häst som fått den upplevelsen (och kanske tom åker på en korsförlamning efteråt) kommer inte vara supersugen att prova det igen!

Undrar ni något får ni lämna en kommentar.

/Kastrullhäxan  

Såg just en liten blänkare om en tjej som ville göra lite reklam för sin blogg.

"Läs om min kamp emot ett sundare och friskare liv"

Tja... Om man vill kämpa EMOT det så finns det nog fler råd och tips än om man faktiskt kämpar FÖR det.

Ibland är man lte för snabb med formuleringarna i huvudet, och ibland för snabb på tangenterna.

Här hemma pågår rensning bland saker och grejer. Jag har städat ur bägge garderoberna (så gott som helt) i gästrummet, skåpet i gästrummet och har nu även krupit på golvet och kollat vad som fanns under sängen. Det är ett äventyr att vara på golvet när man har magen i vägen kan jag säga. Tur att ingen ser en!

Det har också plockats en hel del i klädkammaren. Det blev stor skillnad där inne, men om man vill anstränga sig lite till så går det givetvis. Jag har svårt att rensa bland mina kläder då jag inte vet vilka saker som kommer passa efter graviditeten. Köksskåpen har fått sig en genomgång och det visade sig att vi hade massor av lock utan tillhörande byttor. Det där fattar jag inte. Äter köksskåpn tomma glassförpackningar eller?

Jag vet att svärmor ibland är hit och tigger förpackningar, men hon brukar ju även få locken med. Så varför blir det en massa lock kvar?

Hittills har jag i alla fall lyckats plocka ihop åtminstone en påse med grejer som ska till Röda Korset, samt en påse som ska till renhållningscentralen eller återvinningen eller vad ni nu kallar det.

För övrigt har jag en fåtölj som jag inte vet var jag ska göra av. Är någon intresserad så är det bara att komma hit och hämta den. Äldre modell som är använd men fullt brukbar. INGA hål i tyget eller liknande.

Igår sysselsatte jag några timmar med att laga en lädergrimma. Det tar sin tid men bra blev det och nu kan Mulle åka transport i sin lädergrimma utan att behöva skämmas. Tur att man är lite händig i alla fall. fast jag har inget intresse av att sy. Det är roligt när det är klart men i övrigt känns det bara trist, tråkigt och grått.

/kastrullhäxan  

Detta året har jag haft mkt mer funderingar över foderstaterna än tidigare år.

Eftersom vi denna vinter haft tre hästar ihop, istället för två så har funderingarna gått lite fram och tillbaka.
Allram är ganska elak vid fodring, även om han verkligen skärpt sig "på äldre dagar". Det gör i alla fall att man inte är jättesugen att kliva in i hagen med en stor påse mat på armen.
Att Jum-Jum dessutom är den mest hungriga av alla och bara MÅSTE vara närmast höpåsen, trots att han är lägst i rang, gör det hela ännu mer otrevligt.

Allram är dessutom dammallergisk.... Och till råga på allt har vi släppt in en arabhäst i flocken också.

Vi valde att prova med halm och avägde dag för dag hur det fungerade med Allrams hosta. Det har gått bra och eftersom vi kunnat ge halm så har de haft mat hela dagen och alla har varit glada och nöjda.

Men! Så började Mulle falla ur. En teori, som inte alls är vetenskapligt bevisat på något sätt, är att han äter så långsamt, dels för att han inte är hästen som kastar i sig mat och dels pga att han haft lite prolem med sina tänder, att Allram (som bestämmer) har kört iväg honom från hans hög och ätit upp den.
Då har Mulle istället börjat äta halm eftersom han fortfarande är hungrig. Och Jum-Jum har redan kastat i sig sin hög, så det är ingen idé att jaga iväg honom.
Eftersom Mulle då har ätit mer halm än vad jag räknat ut hans foderstat på så har han drabbats av proteinbrist. Så då har jag börjat höja upp hans proteingiva + att vi la på ett extra kilo silage på hans kvällsgiva. Det blev lite bättre ett tag, men så kom våren sakta smygande och tydligen har Mulle jobbigt med sin pälsfällning och pälssättning, så då började han falla ur IGEN. Så det har funderats och tänkts här hemma så det luktat bränt ibland.

Som det är just nu så börjar Mulle bli riktigt fin. Han är inte perfekt, men nu skäms jag inte för honom längre.
Han äter:
10 kilo silage
3dl sojaprotein

0.5 dosmått selo-E

2 msk olja

+ lite halm som vi dock försöker hålla ner givan på nu och det går inte åt så mkt längre heller.

Jum-Jum äter:
6 kilo silage
1,5 dl sojaprotein
0,75 dl mineral

+ lite halm.

Jag kan säga att kvällsgivan med silage som Mulle får är lika mycket som hela Jummes dagsgiva.

Nu vet jag till nästa vinter att Mulle kräver mer än vad den uträknade foderstaten säger, framförallt vad gäller protein. Men jag måste erkänna att oljan har gjort underverk med honom. Nu väntar vi på grönt gräs som är det absolut bästa för hästar som behöver lite extra hull.

/Kastrullhäxan