Jag har slutat följa inlägget där kvinnan sökte råd för att få sin häst att sluta väva.
Jag kände att jag skrev samma sak om och om igen, men inte kom någonvart med det.
Folk började jämnföra beteendet med andra beteenden och detta är FARLIGT då det är STOR skillnad på en stereotypi och ett inlärt beteende.

Ett inlärt beteende är något som hästen förstått konsekvensen av.
"Om jag går mot eltråden får jag en stöt".
"Om jag öppnar locket på havrelådan får jag mat".

En stereotypi är ett onormalt beteende (som man ALDRIG ser hos vilda djur, det förekommer BARA hos tamdjur eller hos djur i fångenskap) som talar om att det är något fel i djurets miljö och det är viktigt att ta det på största allvar.
Det är djurets sätt att ropa på hjälp!
En stereotypi har ingen egentlig målsättning. Ett djur utför inte sin stereotypi för att den ska få beröm eller bestraffning (den slutar inte heller för att den bestraffas). Och det är det här som är den stora skillnaden mellan ett inlärt beteende och en stereotypi.
Om djuret på något vis blir stressat (skrämt, upphetsat eller orolig) så finns det risk att stereotypin startar eller förvärras.

Det har visats, i forskning, att en hel del av stereotypierna gör att djuren utsöndrar beta-endorfiner och liknande.
Detta har en lugnade/smärtlindrande effekt (och det är därför stereotypierna förvärras av stress).
Att hindra hästen från att utföra sin stereotypi är som att slita napp och nalle från ett litet barn som inte vågar sova ensam i mörkret! (Milt sagt.)

Varför envisas då folk med att sätta remmar på sin krubbitare, att hänga dunkar från taket/lägga bildäck på golvet hos sin boxvandrare och isolera sin vävande häst? (Eller, oftast är det inte ägarna till dessa hästar, utan stallkamraterna som inte vill att dessa hästar ska stå tillsammans med deras "friska" hästar).

Man måste dock komma ihåg att egentligen kan ALLA hästar drabbas. Det handlar bara om hur mkt "stress" varje individ klarar av att hantera utan att ta till en stereotypi. (Forskningen har dock sett att stereotypier är vanligast hos engelska fullblod och ganska ovanliga hos islandshästar.)

Man skulle kunna tro/tycka att en häst som krubbiter och får på sig krubbitarrem ska sluta.
Remmen hindrar ju hästen från att utföra sitt beteende, men när forkarna studerat de hästar som har krubbitarrem så har de sett att när remmen tas av så är hästarna ännu mer benägna att krubbita.
Det är som om hästarna har ett uppdämt behov!

När man sätter krubbitarrem på en häst och därmed hindrar den från att krubbita (man kanske till och med plockar bort alla kanter som hästen kan krubbita emot) så ger man hästen ÄNNU MERA stress  vilket leder till att hästen vill utföra sin stereotypi ännu mer.
Alltså: Man hamnar i en ond cirkel där hästen är den som lider allra mest!

Jag känner att jag kanske börjat de här inläggen i fel ordning.
Jag kanske skulle ha börjat med ett inlägg om vad stress egentligen är?
Nåja. Ni får fråga om ni inte förstår vad jag menar!

http://busenkelt.wordpress.com/2010/04/06/behandla-orsaken-till-stereotypa-beteenden/
http://www.equerry.se/doc/upload/pdf/stereotypier01.pdf

/Kastrullhäxan  

Hittade en tråd på ett forum idag som handlade om en tjej som nyligen skaffat häst.
Hästen i fråga väver och nu ville hon ha tips på hur hon ska få den att sluta eftersom de inte får stå kvar i stallet om hästen väver. Hon själv har ingen tidigare erfarenhet av detta.

Hon får massor av tips. Hon ska hänga upp saker i boxen som hästen slår huvudet i när den väver och hon ska måla streck lite härs och tvärs i boxen så att hästen blir förvirrad och därmed slutar väva.
Och så får hon veta att beteendet smittar till andra hästar.
(Hon har fått bra råd också ska jag tillägga: Mkt utevistelse, ha hästen på lösdrift, fri tillgång på mat osv)

Det gör så ont i mitt hjärta att såna här gamla, tråkiga, myter fortfarande sitter kvar.
Det handlar såklart om okunskap -som fortfarande sprids när folk frågar om råd och råkar träffa någon som inte är uppdaterad i ämnet.
Det absolut tråkigaste är att det i slutänden är våra älskade djur -som de flesta av oss vill skydda från allt ont här i världen- som drabbas av vår okunskap.


Här är en typ av vävning.

Att få en häst att sluta väva genom att hänga upp diverse saker i taket som den slår huvudet i när den väver (eller för den del rör sig i boxen) är som att försöka få en narkoman att sluta knarka genom att ge narkomanen en örfil.

Vi människor behöver lära oss att stereotypier/olater uppkommer när hästarna hamnar i en miljö där deras naturliga beteende inte kan utföras tillräckligt.
Det kan handla om tävlinghästar som står långa dagar på box, och när de väl får gå ut så är det i mindre hagar utan kompisar.
Det kan handla om hobbyhästen som blir sjuk och får en lång tids boxvila, eller om hästen som behöver bantas och inte får tillräckligt med foder.
Den största sanningen är ändå att hästen utsätts för en påfresande miljö!

När våra hästar börjar med någon typ av stereotypi är det viktigt att vi agerar (inte bara reagerar) FORT!
Vi måste genast rannsaka oss själva och den miljö vi har hästen i.
Får hästen tillräckligt med utevistelse i tillräckligt stor hage? Har jag möjlighet att ge den mer grovfoder? (Man kanske kan ge lite halm som hästen kan pilla i?)
Går den ihop med kompisar (om inte, finns det möjlighet att den kan göra det?) och trivs den med sina kompisar?

Om hästen väl har börjat med en stereotypi så måste vi alltid komma ihåg att behandla orsaken -inte symptomen.
I många fall (men kanske inte alltid) när hästen har börjat med en stereotypi så utsöndrar den olika endorfiner i hjärnan (bland annat dopamin) som verkar lugnande och smärtstillande.
Det innebär att om vi hindrar hästen från att utför sin stereotypi så kommer den inte kunna "lugna sig själv" och då ökar stressen ÄNNU mer hos hästen vilket gör situationen ännu värre.

Istället måste vi fundera över vad som är den utlösande faktorn.
Om hästen inte uppvisar sitt beteende i hagen så kanske det är bra om den kan få vara i hagen så mycket som möjligt? En sån häst kanske skulle må superbra av att gå på lösdrift?

Snälla, snälla! Alla ni som läser detta!
Fråga gärna era vänner eller på ett forum om råd och stöd. Självklart måste man få fråga för att få reda på saker.
Men tro inte alltid att de enklaste sakerna är de rätta vägarna när det gäller såna här invecklade saker.

Sök också på nätet. Det finns massor av forskning.
www.hastsverige.se är en jättebra sajt där man kan hitta om lite allt möjligt som gäller hästar.
Kom också ihåg att det är skillnad på inlärda beteenden och stereotyper!

http://www.equerry.se/doc/upload/pdf/stereotypier01.pdf
http://www.equerry.se/doc/upload/pdf/stereotypier02.pdf

/Kastrullhäxan  

Fuska nu inte genom att googla utan svara så gott ni kan!

1. När är lämpligaste tiden på året att ta träckprov? (Frågan gäller friska hästar)

2. Vad innebär det när hösilaget har en torrsubstans på 70%?

3. Brunte väger 500kg. Under ett dygn står han bara och tittar rakt fram utan att anstränga sig nämnvärt. Hur mycket behöver han dricka för att täcka sitt underhållsbehov av vatten?

4. Vad anses som en frisk hästs normaltemperatur? (I genomsnitt, tempen kan ju vara väldigt individuell)

5. Vad är maxhöjden för en ponny? (hela centrimetrar)

6. Hur högt är LD-hoppning för c-ponny?

7. Vem har skrivit boken 'Mannen som kunde tala med hästar'?

Skriv svaren som kommentar. Man vinner den stora äran och jag kan länka om man vill ha sin blogglänk eller liknande här.
På söndag tänkte jag ha deadline.

LYcka till!

/Kastrullhäxan  

Nu tänker jag åter igen säga att jag är inget proffs, jag jobbar inte med tillpassning av hästens utrustning och även jag kan ha fel.
Däremot tänker jag prata utifrån de erfarenheter jag har och hittills har jag råkat göra ganska bra ifrån mig.

Tillpassning av sadel, vad behöver man veta?
Ja... Som många har märkt så är det inte bara att kasta på en sadel och rida iväg. De flesta hästar säger visserligen inte så mycket en enstaka ridtur i en icke passande sadel (medan andra blir oxtokiga) men i längden är det inte bra och kan till och med vara skadligt!

För det första: Hur stor anläggningsyta har jag att spela på? Här har jag ritat lite på en något rund Jum-Jum som står och äter. Det ni ska kika på här är de två röda streck jag ritat dit.
Där det främre strecket är går bogbladet. LÄgger man sadeln för långt fram hamnar ortspetsen  som finns inne i sadeln att hamna alldeles intill, eller till och med ovanpå bogbladet. Det gör ont, precis som när våra skor klämer mot tårna.

 
Jag fick låna en bild av en god internet-vän (TACK!) och har kan ni se en bom ser ut om den är naken. Ortspetsen ska, när hästen står still, ligga ungefär 5 fingrar ifrån bogbladet för att inte ta emot när hästen sen rör sig.

Om ortspetsen trycker emot, eller till och med ligger ovanpå bogbladet kommer hästen troligen att korta steget och bli ovillig att gå fram. Sadlar man Jum-Jum för långt fram (vilket inte alls är särskilt svårt då han har ganska stor bog) så bockar han!

Sadlar som glider fram hamnar också mot bogbladet och gör ont.

Varför sadeln glider fram kan ha olika orsaker. Sadeln kan vara för vid, för smal, för böjd eller för rak i bommen. Det kan också vara så att sadelns läge och sadelgjordens läge inte matchar varandra utan det slutar med att sadelgjorden drar fram sadeln och lägger den ovanpå bogbladet. Viktigt att hålla koll på när man ridit en stund!

Det bakre strecket är ett försök att illustrera var det sista revbenet går. Om man har en häst som inte är i alltför gott hull så kan man känna var det sista revbenet går någonstans.
Detta läge ska man försöka ha koll på, eftersom sadelläget faktiskt oftast är kortare än vad många tror! Revbenet går ju i en båge!
http://user.tninet.se/~xvj408j/skelett.jpg (här ser man på en bild av hästens skelett hur det ser ut)
Eftersista revbenet blir hästens rygg mindre stabil, just för att det inte finns revben som "stöttar upp". Har man en sadel med för lång anläggningsyta, eller som glider bak, så trycker sadeln emot och man kan få en häst med ont i ryggen!

Nästa grej man måste fråga sig är hur bred bomvidd man behöver. Och man ska komma ihåg att 32" i stubben inte är samma bomvidd som 32" i Morris & Nolan! "Vid" är inte heller samma i Thorowgood som Albion!
Det bästa är att ta reda på hur många grader hästen mäter och sedan tar man reda på vilka sadlar som har bomstorlekar i ungefär samma vidd. Detta kräver en del forskande då en del sadlar kan skilja från en årsmodell till en annan, eller i olika modeller.

Därefter måsta man ta reda på om hästen har en rak ryggprofil eller en svängd.
Titta på bilden ovan på Jum-Jum igen. Här står han i och för sig och slappar och är mest intresserad av sin mat, men rent spontant så skulle man väl vilja lägga på en sadel som har lite svängd bom för att sadeln ska ligga an över hela ryggen? (alltså mellan de två röda strecken menar jag då)
Sanningen är, att när man dragit sadelgjorden och suttit upp, och framförallt när man får hästkraken att arbeta så höjer han sig rygg och punkterna mellan de röda strecken är så gott som helt rak istället för det lilla "hängmattehäng" som man kan ana på bilden.
Har jag då lagt på en sadel med svängd bom så kommer den att bli som en gungbräda ovanpå och kommer således att vippa fram och tillbaka ovanpå ryggen.

Tvärom blir det ju med en häst som faktiskt har svängd ryggprofil. Lägger man en rak bom på den hästen kommer sadeln att ligga som en bro över en dal med tryckpunkter framtill och baktill. Låter det inte underbart att få bära något sånt varje dag?!

Sedan ska man titta på sin häst bakifrån när den står uppställd med alla fyra ben i golvet. Är hästen formad som ett stupande tak från ryggen och ner efter sidorna, eller är den platt upptill och slutar ner senare? Detta har också med sadelinpassningen att göra!

Jag skulle kunna hålla på i all evighet och tjata om detta ämne.
Vet man inte vad man pysslar med så bör man fråga om hjälp. Och åker man och provar en ny sadel så råder jag er att få provsitta med sadeln ovanpå hästen! För även om alla mått stämmer så känner man ändå bäst när sadeln faktiskt ligger uppepå och man sitter i.

Och, en gång för alla: Lura er inte på billiga splitt nya sadlar! Visst, det är en speciell känsla att köpa en splitt ny sadel och komma hem med, men i hästvärlden betalar man OFTAST för det man får.
Bra produkter och gediget hantverk är DYRT. Läder är dyrare än syntet och därför kostar lädersadlar mer.

Nya sadlar som säljs billigt (oftast billigare än många begagnade sadlar av kvalité) har väldigt ofta trista följder. Lädret är inte samma kvalité och slits fort, bommarna är av sämre material och vem tror ni sitter och syr en splitt ny sadel som sedan säljs för en spottstyver? Inte en utbildad sadelmakare i alla fall!
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1001494
Här är en länk som jag tycker att alla kan kika på. Det är en billighetssadel, iofs begagnad, som fått sätta livet till då en nyfiken bukefalist ville ta reda på vad som fanns inne i. Ingen trevlig syn om ni frågar mig.

Satsa istället på en begagnad sadel av kvalité. Den kan man ha glädje av i många år och kanske till och med få pengarna tillbaka för om hästen växer/musklar ur den.

Sånt här skit köper folk fortfarande, och försöker t.o.m att sälja vidare! Riktigt skrämmande!  
Och efteråt undrar folk varför deras hästar är halta och är ovilliga att gå fram.

Nu ska jag sluta vara surtant och låta er smälta mitt halvilskna inlägg i lugn och ro.
/Kastrullhäxan  

Det finns tre tillfällen som är vanliga när vi vill lasta våra hästar.

Träning, tävling och veterinären.

Vid alla tre tillfällena finns det ofta en tid att passa, vilket medför att om hästen inte kliver på så blir vi stressade.

En häst som varit skadad och fått åka mycket till veterinären på sista tiden kommer med stor sannolikhet att förknippa transporten med veterinärbesök.

Just veterinärbesök kan vara svåra att omvandla till något positivt, men träning och tävling kan vi delvis påverka.

Träning och tävling ska i första hand vara ROLIGT! Om hästen upplever träning och tävling som något skoj så kommer tranportresan dit också att kännas något roligare...

När jag hämtade hem Jum-Jum så krånglade han en held el vid lastning, och jag vet inte hur många gånger jag hotat honom med att jag ska bära in honom och köra hem honom till sin förra ägare. Eller ringa och säga var han finns och att hon får hämta honom...

När det seda gick så långt att hn blåvägrade gå in och hade sönder en lampa på transporten och slängde sig över staketet på paddocken så fick jag nog.

Vi införskaffade då en egen transport och började träna med honom.

Nu för tiden åker vi så pass ofta att Jum-Jum upplever transporten som något alldagligt. Och man kan ju råka hamna på ett ställe med en massa andra glada hästar som man får umgås med! 

Till råga på allt har jag haft tur och sluppit köra honom till klinik hittills.

Nu har vi ju istället Mulle som behöver träna.

Dock tror jag att Mulles problem är helt annorlunda än Jum-Jums. (Jum-Jum tyckte hel enkelt att det var bekvämare att stanna hemma än att åka någonstans och behöva jobba).

Mulle går ju in, men nåde om man inte stänger bakom honom illa kvickt -då kommer han ut i 190 km/timme!

Och efter lite luskande och funderande och upplysningen om att han inte gillar träbroar, och hans beteende när han ändå är tvungen att gå över dem, så ser jag vissa likheter.

Jag tror att Mulle är rädd för rampen!

När man leder på honom så tar han helst inget steg alls på rampen (men han är ju tvungen) och när han väl kliver på så har han bråttom att kliva av den (upp i transporten eller kasta sig bakåt).

Jag TROR att det är ljudet som gör att han förknippar träbro med ramp på transporten.

Ett enkelt sätt att testa det här vore ju en transport utan ramp, men det har jag inte att tillgå, och jag har inga planer på att skaffa en heller.

Utan jag är tvungen att tillgå ett svårare sätt = lära Mulle att rampen är helt ok att gå på.

Och numera går ju Mulle på träbroar, om än med en viss misstänksamhet, så varför skulle transporten inte gå att lösa?

Och nu när vi var nere i Askersund och blev tvungna att åka transport pga Jum-Jums tappsko, så klev Mulle ur transporten väldigt stillsamt. De var inte helt så som jag vill ha det, men detvar en klar förbättring.

Dock när vi kom hem i söndags morse så kastade han sig ut igen -gissningsvis för att rampen låg lite snett och rörde sig när han klev på den. Så nu ska vi vara jättenoga med att den ligger rakt innan urlastning.

Vad använder jag vid transport av häst:

Jag lastar helst i repgrimma om jag inte vet att hästen går på i vanlig grimma. Jag är inte för att lasta i träns, men på tävlingsplats är man ju tvungen enligt TR.

Jag vill helst att hästen har transportskydd. Men om den inte accepterar transportskydd så är det bättre att den får åka utan.

Svansskydd är också ett plus, framförallt för hästar som gillar att klia sig mot bommen bak. (Jum-Jum ÄLSKAR det!)

Lädergrimma och transportgrimskaft med panikhake känns som ytterligare en säkerhet.

Om jag sätte rpanikhaken i grimman eller i bindringen i transporten beror på hur transporten ser ut. Det som avgör är hur nära hästen jag måste krypa vid en ev olycka för att få loss den. Ligger man på sidan och hästen sprattlar så vill man helst inte krypa in och förbi hästen för att få loss den...

/Kastrullhäxan     

Nu vet jag att jag skriver det här inlägget vid helt fel tillfälle på året, men det var något jag kom att tänka på idag så det är lika bra att jag skriver något medan jag har det i huvudet.

Sedan jag skaffade Jum-Jum så har jag använt mig av "Kolla masken" på honom. (Utom vid första tillfället innan han gick ut på bete, men då fick jag inte välja själv) Det är ett prov man tar som visar om hästen har mask och i så fall hur mycket.

Det har kommit fram problem med att maskar blir resistenta mot avmaskningsmedlen och det kommer i framtiden att skapa större bekymmer.

(Se vad som händer nu när bakterierna blir resistenta mot antibiotika tex!)

Det finns sedan olika mått/nivåer som talar om huruvida man behöver avmaska eller inte.

På Jum-Jum har jag använt grundanalys utan odling, och det har räckt för oss.

Och han har alltid legat på 0 -på alla de masksorter som han testats för! Det har inneburit att jag inte behövt avmaska honom.

Hemligheten är att hålla betena så fria som möjligt från parasiter. Nu går ju inte min häst ut på något sommarbete längre, utan får nöja sig med att gnaga på de få strån som finns hemma i hagarna. Men sommarbete kan vara en riktig fuling. Är inte betet skött eller att det har växlat med lite olika djurslag så kan parasittrycket öka snabbt. Lika med vinterhagar/rasthagar som ingen sköter om.

Vi mockar våran hage hemma vid stallet, året om. Vintertid är det givetvis svårare eftersom det inte är helt enkelt att dra kärran i snön och för att skiten fryser fast i underlaget eller blir översnöad. Men så fort det finns möjlighet att ta något så är vi där och plockar bort det.

Men hur gör man? Det går ju inte att köra en skottkärra i all snö!

Nej, det är svårt och det gäller att ha lite fantasi!

Vi funderade lite fram och tillbaka i stallet och slutligen har vi gemensamt hittat den här lösningen.

  Man får dock köra försiktigt och om man fyller korgen full så blir den tung att lyfta, men man lär sig att hantera det.

Sedan är en kratta och en spade två bra redskap såhär i snön   

Vi drar endera ut skiten till gödselstaden eller lägger det i en specill behållare som vi har i hagen. (Vi har dock inte löst hur vi ska tömma den till våren)

Det viktiga är egentligen att man inte tömmer skiten någonstans i närheten av där hästarna äter. Alltså ska det inte ligga någon skit kvar i hagen.

Nu blev nog inte det här inlägget exakt så som jag tänkt, men, men... Jag tror att budskapet gick fram.

Have a nice day!

/Kastrullhäxan   som bjuder på en bild på hästen och sambon