Just nu är det en hel del som händer i mitt liv.
Jag tänker inte gå in på alla smaskiga detaljer men det är lite saker i görningen på flera olika håll.

Först och främst försöker jag bara att få vardagen att gå ihop.
Det innebär att Julie fick följa med till stallet igår och ligga i vagnen medan tant häst fick sina tänder kollade och därefter blev rakad.
Vi hade hoppats att tant skulle få en dos lugnande men icke, så vi provade att klippa henne ändå och det gick jättebra. Hon är kanske inte det vackraste världen har skådat, men klippt är hon!

Julie somnade sen i vagnen och sov väldigt gott där fast vi körde igång dammsuagern och städade toautrymmet och att stallägaren hämtade grus med traktorn precis utanför stallet.
Vi måste också lägga grus i grindhålet, det håller på att gegga igen där igen. Inte skoj!

Dessutom håller medryttarens mosters karl på och hjälper oss att fixa en ställning för slow feeding av hästarna. Känslan är att det kommer bli ruskigt bra när det blir klart. Men då är det ju också ett geni som ligger bakom idén   
Hehe, jag skojar bara! Jag har googlat lite, letat lösningar på nätet och funderat. Det här är nog den lösning som kan fungera för oss. Att jag dessutom hade nederdelen klar redan är ju bara ett plus.

I år lånade jag en klippmaskin och för första gången någonsin klippte jag Jum-Jum själv. Jag har tidigare bara klippt kor (eller ja, jag har provat att dra något enstaka drag på en häst nån fån, men det räknas väl knappast?!)
Man är sin egen värsta kritiker sägs det, men jag blev faktiskt ganska nöjd med resultatet.
Nu ska det få växa lite så det ser mer "normalt" ut och sen ska vi och dressyrtävla i Bollnäs i oktober.

Jag har börjat träna innebandy också. Har provat vid två tillfällen nu och bäckenet är inte riktigt som det ska än, men det är i alla fall roligt att spela. Om jag får ordning på bäckenet och kondisen så blir det ännu bättre.

Jag fick ju löneförhöjning. Men Försäkringskassan följer inte samma linjer som arbetsgivaren.
Förhandlingarna blev klara och avtalet är påskrivet sista augusti. Avtalet säger att jag ska ha retroaktivt från april, men FK går efter att avtalet är påskrivet. = jag får inte retroaktivt för juni och juli. Eventuellt inte för augusti heller. Bara för att jag varit mammaledig. Världens orättvisa kallas det väl antar jag!
För att förändra detta måste jag gå till typ regeringsnivå...

Men, nu måste jag sluta. Ögonen är som bly och lilljäntan ska ha mat färdigt i kylen så det är bara att ta tag i saker och ting innan jag faller ihop över tangentbordet...

/Kastrullhäxan  

Så sa de på nyheterna för några veckor sedan och jag kan nog antagligen bara tala utifrån min egen erfarenhet, men är det så konstigt???

Jag var ju på sjukhuset en vecka med Julie eftersom hon blev sjuk. Jag kämpade på med den där förbaskade amningen, ringde på personal som både försökte hjälpa och kom med olika förslag (som många gånger sa emot sig själva) och grät över att jag inte fick det att fungera.
Inte nog med att Julie inte fick i sig tillräckligt (vilket de sa berodde på att jag hade för lite mjölk, men det tror jag knappast på!), det gjorde dessutom förbaskat ont eftersom Julie inte hade rätt teknik.
Nu fick jag ganska tidigt en amningsnapp att sätta över bröstvårtan och det hjälpte mot själva bitandet (ni kan ju själva föreställa er hur mysigt amningsstunden är när man hela tiden blir illagjord och därför sitter och spänner sig) men det gjorde det ju ännu svårare för Julie att få i sig något så hon var så kraftlös.

Julie var knappt en vecka gammal när jag tillslut valde att gå över på flaska. Jag pumpade ett tag, men det sinade ganska omgående och tillslut var det inte mödan värt längre.
De absolut flesta har varit positiva och stöttat mig i det här beslutet. Sagt att det är jag som känner Julie bäst och att det finns massor med barn som växt upp på ersättning som är fullt normala idag.
(Sen finns det någon enstaka som tyckt att jag gjort fel)

Jag själv har tampats med det här beslutet och varit ledsen över att jag inte fick amningen att fungera. Jag har några gånger försökt lägga till Julie igen och hon har tagit bröstet, men ganska omgående släppt igen. Och det är ju klart, det har ju sinat och efter några tag så kommer ju ingenting längre...
När jag tagit upp detta i vården har jag blivit tillsagd att det tyvärr är så att det sinar av ganska fort om man inte ammar och att jag inte ska vara ledsen.

Igår var jag inne på en fd klasskompis blogg. Hon skriver väldigt intressanta inlägg om livet i stort och smått och mycket handlar om vardagen med hennes barn.
Där hade hon skrivit om amning, att det inte är så förbaskat enkelt och att hon kämpat också.
Hon skrev om ett preparat som heter Syntocinon.
Jag googlade det och vad ska man säga??? I Gävleborg kanske det inte finns? Det är ALDRIG någon som sagt det till mig i alla fall...
Kanske skulle fler kvinnor i Gävleborg amma om man fick största möjliga chans till en bra start?
 

Idag ser jag bara fördelar med att ge flaska. Jag mådde så dåligt över att amningen att jag antagligen hade gått under om jag försökt fortsätta så som jag gjorde. Att ge flaska var vändningen för oss.

Men man måste själv känna vad som känns mest ok. Vill man verkligen amma och mår bra av det så ska man naturligtvis göra det. Men om man hela tiden sliter sig fördärvad, mår dåligt och ammar för att man tror att samhället tycker att man ska göra det så ska man nog stanna till och fundera lite över vad man själv vill.

Idag är det läääänge sensom Julie fick bröstmjölk sista gången och hon växer och frodas precis som vilket barn som helst som ammas.
 
Nackdelen är att jag måste släpa med mig ersättning (endera färdigblandad om jag kan värma i mico någonstans eller varmvatten i termos + pulver.) Jag kan inte "bara" vika upp tröjan och stoppa tutten i munnen på henne.
Lika på nätterna när hon vaknar. Många kvinnor har berättat hur de legat och ammat halvsovande.
För min del är det bara att kliva ur sängen och värma åt henne -oavsett tid på dygnet.

/Kastrullhäxan  

Ännu en ny dag och än så länge sover sambon då han kom hem från Skåne i morse.

Igår fick Jum-Jum vila. Jag spenderade några timmar i stallet men var inte alls upplagd för att rida. Dessutom tyckte jag att Jum-Jum förtjänade en vilodag efter helgens tävlingar.

I lördags var det dressyr och C ställde upp i LC1 med honom. Det dåg något segt, men ändå trevligt ut. Jum-Jum gjorde det han blev bedd att göra (dock inte ett dugg mer) och tillsammans skrapade de ihop 67,04% och blev klassvinnare.

Jag ställde upp i LB1 och fick inte galopperna att fungera så bra. Övriga programmet blev däremot riktigt bra för oss och vi fick ihop 62,02%. Med tanke på att jag inte ridit två hela månader sedan förlossningen, och att sista gången jag red innan Julie föddes var i mars, så är det riktigt bra.

7st 8or hade vi dock i protokollet och det är ju ruskigt bra! Jättesynd på galopperna, men det är bara att träna, träna och träna. När vi väl får ordning på galoppen så är den numera riktigt bärig och fin.

   
Bilder från träningen sist.
Jag har för länge sedan konstaterat att Jum-Jum förändrats på många sätt. Samtidigt är han den där godhjärtade och chariga kamraten som han alltid varit.

I söndags var det hoppning. Föratt göra det hela till en kort historia så fick vi 4 fel i 50 och 16 fel i 60.
Feg som jag är vågar jag inte stödja Jum-Jum och då blir det lite knas.
Så jag tror att jag lägger det där med hoppning lite på hyllan ett tag. Vi får börja om från början. ta en dag och ett steg i taget och klättra på karriärsstegan därifrån.

I måndags var C snäll och tog honom åt mig. Hon valde att skritta ut en sväng barbacka för att han skulle få röra på sig, men ändå inte gå någon hårdare sväng efter tävlingarna i helgen.
De hann precis över 76an när två bilar kollerade alldeles bakom svansen på Jum-Jum. Sån änglavakt! Hade de kommit några sekunder senare så är risken överhängande att bilarna kört på dem.
Jum-Jum är dessutom så cool att först när C hoppar högt av skräck uppepå hans rygg så stannar han och vänder på huvudet och tittar precis som om "Vad då? Var det något farligt?"
Det är min kille det!  
När jag fick reda på allt detta (eftersom jag inte var där) så blev jag så glad att jag gjort alla tokiga saker med honom och att han har blivit så trygg med att allt inte alltid är precis som vanligt.

/Kastrulhäxan

Tänkte försöka kasta ihop ett blogginlägg medan Julie är nöjd i babygymmet.
Hon ser dock oroande trött ut så jag blir inte förvånad om hon råkar somna om en liten stund.
Men hon ligger på en tjock filt så jag förstår henne, den är jättemysig att bara ligga och gosa på. Jag får dock vara uppmärksam och lägga på henne en filt sen så hon inte blir frusen.

 

Jag har varit iväg och tränat med den lille gule igen. Man måste rida honom både bestämt framåt och vara väldigt tydlig med vad man vill, men när man väl får honom att ta i det där lilla extra så är han verkligen jätterolig att rida.
I söndags tragglade vi på med skänkelvikningarna och rätt som det var ramlade poletten ner och jag behövde bara vrida överkroppen åt det håll jag ville, samt hålla emot med skänkeln så att han förblev rak och inte sköt in bogen så gjorde han skänkelvikningar som skulle ha gjort många avundsjuka!
Han gjorde också två helt grymma längningar.
Så kom jag ju på att i LC1an är det ok att rida lätt i längningen så egentligen borde jag byta program... Om jag bara kunde komma ihåg LC1an nu då...

Nu har i alla fall startlistan kommit (och Julie har somnat) så nu är jag redan nervös.

PHU!

/Kastrullhäxan  

Det är alltid lätt att vara efterklok... som det så fint heter.

När vi väntade Julie så funderade vi ju väldigt mkt på namn.
Vi hade ju vissa "kriterier" (som jag skrivit om tidigare) och pojknamn var ganska enkelt.

Men ett flicknamn på J, som inte är upptaget, var lite knivigare.

Sambon har tjatat om dubbelnamn, antagligen mest för att reta mig, men jag har blåvägrat.
Jag har själv ett (rätt ovanligt) dubbelnamn och genom hela livet har jag fått bokstavera, förklara och rätta för att det hela tiden blivit fel.
Detta ville jag alltså undvika med mitt barn och så valde vi Julie.

Såhär tre månader efteråt så älskar jag hennes namn, det känns som det passar henne och vi har valt det av rätt orsaker.
MEN, det blev inte så lätt att vara Julie trots alls. Inne i mitt huvud var det ju självklart, men för många andra är hon Juli (som månaden), July, Jolie eller Joline.
Idag skrev BVC-sköterskan Julié. Jag har aldrig skrivit eller tänkt hennes namn med en apostrof...  

Jag förstår att det inte är så himla enkelt när man läser det i text och jag vet inte hur jag ska skriva för att det ska uppfattas rätt. Men typ JUliiiiii. Alltså betoning på U och ett utdraget i på slutet.

Om det någonsin kommer bli ett barn till så är frågan om det inte ska bli något helt vanligt namn ur kalendern, Rut eller Agda eller nåt som inte är så invecklat.
Jag menar, mina barn får ju ändå dras med ett invecklat efternamn i vilket fall som helst... Jag vet inte hur många gånger folk har frågat om det börjar på U när det i själva verkar börjar på Ö.

Nåja gott folk. Ha det fint!

/Kastrullhäxan  

Tre månader sedan Julie föddes. Eller i alla fall tolv veckor.
Helt otroligt vad tiden går!

Just nu ligger hon i sängen bakom mi goch sover. Vi ska strax gå in till sovrummet och lägga oss för natten.
Eller, Julie ska. Själv måste jag blanda i ordning mat åt henne så att jag slipper stå och göra det i natt när hon vaknar.

 
Glad tjej!

Jag försöker komma igång ordentligt med ridningen igen. Det är lite halvhattigt fram och tillbaka då jag måste pussla ihop det med sambons arbetstider, man jag behöver verkligen ha stallet och hästarna för att fungera som människa.
Häromveckan var jag i alla fall iväg och red lektion med Jum-Jum.
Jag hade inte så stora förväntningar eftersom jag inte ridit ordentligt sedan innan Julie föddes.
Men tusan vad bra han gick! Jag är riktgt nöjd med honom ka ni veta!
      Hmmm... Bilderna kanske är suddiga?

Nej, bäst att göra kvällssysslorna och sedan hoppa i säng. I morgon ska Julie få sin första vaccination och på kvällen ska jag iväg och pussa på min guling.
Tisdag och onsdag hoppas jag också få möjlighet att rida, samt att vi ska hämta hem hö någon dag.
Jag måste också klämma in ett läkarbesök eftersom blodtrycket inte var riktigt ok på 24-timmarstestet.

Tack o hej, leverpastej!
/Kastrullhäxan