Tänk er in i följande:

Ni har en vän, det kan vara en katt, en hund eller ja, vad som helst (utom en människa). Men någon som ni står väldigt nära i alla fall. Den här vännen har med sin charm nästlat sig in i ert hjärta och i många och ni spenderar ganska många timmar ihop.

Ibland blir ni osams, ni missförstår varann och det händer att vissa situationer blir lite stökiga, men lika fort som de uppstått så är ni sams igen.

När allt verkligen klaffar så är ni det perfekta paret, allt ni gör ser ut att vara ett mönster så enkelt att man skulle kunna tro att ni var uppvuxna ihop, och när din dag känns grå och du tror att livet saknar mening så kommer din vän med en kärvänlig puff, en vänskaplig blick, en puss eller bara kryper tätt intill och låter dig hålla om honom.

När det känns som om syret i världen är på väg att ta slut så är det din vän som får dig att kämpa för ett sista andetag, när du är på väg att falla så är det den här vännen som låter dig ta stöd emot honom...

Den här vännen kan inte ge dig goda råd, eller låna dig pengar när din ekonomi tryter, men ändå betyder den här vännen så mkt för dig...

Du vaknar en morgon och inser att din situation förändrats, du har inte längre orken, tiden och modet...

Kanske är det bara just nu du känner så, kanske går det över i nästa vecka? Eller om en månad, eller till sommaren? Det vet du inte...

Vad skulle du göra? Behålla och försöka trots besvikelsen/sorgen du känner inombords, eller låta någon annan få chansen att få vara vän med din vän???

Jag behöver ett råd...

Alla kan säkert gissa vad det handlr om, men det spelar egetligen ingen roll.

/Kastrullhäxan  

Idag har vi nya fått vara med och grejja med maten.

Själva matlagandet är ganska enkelt just nu då vi inte har egen produktion, men det ska ju ändå packas och skickas.

Vi var i alla fall ganska snabba med packandet så vi fick lite genomgång på ugnar och såna där grejjer. Alltid bra erfarenhet!  

Jag satte mig sedan vid datorn och gjorde nya skyltar till våra värmeskåp. De som ska köra ut dem åt oss ville nämligen ha tydliga skyltar, så nu har jag gjort dem i A4-storlek med namn på daghem/boende och sedan avdelningen under och därefter har jag gjort en väldigt pedagogisk bild. Avdelningen Nyckelpigan har tex fått en nyckelpiga, och till avdelningen Grodan hittade jag en fin bild på en groda med en krona på huvudet.

Det var svårare till äldreomsorgen. När avdelningarna heter A och B så gav det ju inte direkt någon fantasifull bild inne i mitt huvud, utan de fick varsin kaffekopp på sina bilder. Hoppas att de blir glada och nöjda ändå.  Men äldre människor brukar väl gilla kaffe?  

För övrigt har jag dammat av min gamla kock-rustning. Den har ju legat i en låda längst in i garderoben ett tag och gissa om kockrockarna var skrynkliga! Så det sista jag gjorde innan jag gick o la mig var att stryka dem.

Jag provade ju byxorna häromveckan och de går på men är lite trånga... Och jag kan inte minnas att rocken satt åt så över brösten på mig tidigare?

Konstigt, undrar om jag haft fukt i garderoben i vinter, eftersom mina käder har krympt!  

Nåja, vi har ju fått prova kläder och de har skickats efter nu (tror jag!). Vi skulle få namnen broderade på rockarna och det ska bli intressant att se om mitt efternamn hamnar i armhålan även denna gång. Det är nackdelen med långa namn kan jag säga...

Det är rockar med löstagbara knappar på. Det gillar jag inte, men... Man kan inte få allt här i världen. Jag får i alla fall en kockrock i damstorlek, den är liksom lite insydd i midjan. Tror att det blir finare än den raka herrmodell jag har nu.

För övrigt är det något som har hänt här i Bomhus Centrum. Imorse när jag åkte till jobbet och åkte genom "hårnålen" utanför våran parkering så fick jag se i ögonvrån att det stod en massa ljus i hårnålen.

Jag har ingen aning om vad som hänt, det är ljus och blommor där, och något plakat som jag inte hunnit läsa (känns hemskt att stanna och läsa när man kör förbi, för det står folk där nästan hela tiden)

Det står inte ett ord om det i tidningen, så jag har faktiskt ingen aning om vad det är frågan om... Är det folktomt i morgon bitti så lär jag stanna och titta!

Att det är någon som dött känns uppenbart!

Jaja... Nu behöver jag ta ett bad. Trött som jag är så somnar jag nog.

/Kastrullhäxan  

Oh my lord vilken träningsvärk jag har i benen! Jag känner det när jag har suttit still, då stelnar vaderna på mig o jag kan knappt gå efteråt! Inte så kul! Jag tror att jag har fått det för att jag gått i ridstövlarna  

Idag har jag börjat på mitt nya jobb. Kan säga att det var glasklart från Bomhus till Ica Maxi i morse. Jag fick köra som om jag hade ett ägg under foten, och när jag bromsade så kanade bilen bara på vägen-sidledes!

Från Ica Maxi och vidare var det dock saltat så det var lugnt.

Jag höll mig dock strax under hastighetsgränsen och kollade hela tiden på klockan och såg att jag låg bra till i tid. Jag blev ständigt omkörd och rätt som det var så upptäckte jag viadukten som jag skulle upp på -men jag var UNDER den!  

Nu var goda råd dyra! Jag har ju inte en aning om var nästa avfart finns, men så tänkte jag att jag i alla fall inte kan gra något annat än att fortsätta och hoppas att det dyker upp någon snart... I samma ögonblick får jag syn på en grön skylt, och ingen blev nog gladare än jag -ända tills jag såg vad som stod på skylten: Uppsala 56

Jag fick nästan panik! Det var nästan så att jag började böla i bilen. Skulel jag behöva åka ända till Uppsala och tillbaka, en omväg på över 10 mil!?!?!  

Jag ringde och väckte min sambo (stackarn!) och frågade honom var nästa avfart var. "Inte vet väl jag" svara han.

Men i nästa sekund kvicknar han till och upplyser mig om Månkarbo, ungeför 2 mil bort. *PHU*! Gissa om jag är glad och nöjd över min fina bil som räddat mig idag?!   (Och min sambo som stöttar mig när jag är klantig!)

Jag ringde givetvis jobbet, det är ju första dagen idag... Hurra liksom! Men jag hann i tid, tio minuter innan jag började var jag där!

Jag träffade mina nya kollegor och kollade i köket. Vi fick också kolla i förråden i källaren, det var intressant. De har haft alla förråd och så där nere förr och bla var det ett kylrum kvar därnere.

Jag fick rysningar, det var lite skräckfilm över det  

För övrigt var mina ben INTE glada övar ett gå nerför trappan!

Nu ska jag nog gå o packa inför morgondagens äventyr. Behöver jag bli förvånad om jag kör punka eller nåt sånt skit då?  

/Kastrullhäxan  

I natt ställde vi om klockan till sommartid, och jag hade givetvis utsläpp av hästarna i morse. Men det grejjade jag med glans. Två hästar går ju redan ute även nattetid så de är bara att ge mat och kolla täcken och sedan är det ju bara att leda ut övriga fem hästar (efter att ha lagt på täcken då).

Jag var kvar i stallet och mockade. Vi har köpt torv i från Granngården nu och jag är INTE nöjd. Torven är fuktig och den blir stenhård efter att hästarna stått på den en natt. Man får nästan använda spade för att kunna vända på eländet när man ska mocka.

Jag gjorde iaf en  riktig stor rengörin inne i Jum-Jums box. All ren torv la jag i ett hörn och sedan tog jag spaden och sopen och rengjorde i alla små trista utrymmen och nu står golvet och får torka några timmar. Jag skrubbade lite på väggarna igen, bar fläckvis där han skitat ner och sedan packade jag höpåsarna och la in mineraler i hans krubba innan jag bestämde mig för att rengöra inne på stallets toalett. Det lrä snart se likadant ut igen eftersom man drar in så mkt skit utifrån, men nu är det i alla fall gjort!

Igår fick vi sällskap utav Vera och Indio när vi red järnvägen (eller, min sambo red Jum-Jum o jag åkte vagnen bakom Limus) och när Indio dök upp så vaknade Jum-Jum. På hemvägen låg han på och vevade irriterat med huvudet när Stefan höll i tyglarna och tillslut fick vi sakta av till skritt och låta Jum-Jum gå först en stund. När vi kom till korsningen och Indio skulle gå hem till Alnäs igen så började det regna. BLÄ!!! Vera och Indio måste ha varit riktigt genomblöta innan de kom hem. Kallt regn var det också! Våra hästar åkte dock ut i hagen med regntäcken på!  

Vi har också varit på tömkörningsclinic med Anders Eriksson. Vill ni lära er tömköra så är detta mannen ni ska prata med!  

Jag hade med mig kameran och tog en del bilder. Givetvis blev det massor med bilder på första hästen och sedan förre o förre på de följande. Slutligen gav mitt batteri i kameran upp.

Annars traskar det nog på som vanligt här hemma. I morgon ska jag upp tidigt och åka till mitt nya jobb. Jag har redan fått lön för de här dagarna i mars, det ni!   Jag får erkänna att jag blev lite paff när jag fick lönespecen, men sen kom jag ju på att kommunal har förskottslön och att et är anledningen till att man kan bli "skyldig" om man tex blir sjukskriven. 

Lumi ligger i foröljen här intill mig. Jag har visst lagt en handduk där och ovanpå den har hon rullat ihop sig och sover så nöjt nu. Rund och go och översocial är nog tre ord som passar på henne! Hon har varit här i snart ett år och vi är verkligen jättenöjda. Tänk att vi kunde hitta en katt som passade oss så bra!

Pyret vill gärna gå ut och har börjat tjata om det igen, och ibland rymme rhan ut i trapphuset... Sambon tog på Pyret selen häromveckan (och då ska ni veta att Pyret slår igång stora motorn och spinner så glatt, han älskar att få gå ut!) och så gick de en sväng. Lumi däremot är ingen anhängare av snö o väta och att gå ut med henne är ungfär som att koppla selen på en betongsugga -hon lägger sig utanför trapphuset och vägrar gå, för hon kan minsann bli blöt om tassarna!  Så hon fick stanna inne. Pyret hinner inte mer än ut och stänga dörren om sig innan Lumi sitter nedanför postinkastet och jamar.

"Mjau, mjau, mjau..." Hon låter ungefär som ett alarm eller nåt. Och hon ger sig egentligen inte förrän han är tillbaka (även om hon lugnar sig ngt)!

Det finns nog en anledning till att Lumis förra matte sa att Lumi inte vill vara ensamkatt...

Nu ska jag hoppa in i duschen. Sambon vaknar om ungefär en timma och sedan vet man aldrig vad dagen har att erbjuda.

Ha det fint!

/Kastrullhäxan  

Jag har slagit i benet i Limus vagn  så nu kommer jag få ett präktigt blåmärke!

Sambon har ridit Jum-Jum och bästaste L lånade Allram och följde med oss. Vi red efter järnvägen och det var ett tåg som stannade där -konstigt, tyckte hästarna.

Gissa vad de tyckte när tåget började rulla igen då!?!?!

Jag kan säga att jag äger ett benskydd mindre nu ialla fall. Antagligen råkade Jum-jum trampa på det när han dansade runt med min sambo på ryggen, så det gick sönder. Nåja, benskydd finns det nya, och hästarna redde ut situationen md tåget och det är huvudsaken!

I morgon är det tömkörningsclinic för Anders Eriksson (ni vet, han med fyrspannet bla!) i Delsbo. Det ser jag fram emot. Och jag har lånat ut Jum-Jum till en kompis i morgon. Hon brukar i vanliga fall rida Allram, men nu är hon lite krasslig så L har fått lov att ta Allram och då passade jag på att fråga om hon ville ha Jum-Jum. Honhar tidgare haft fjording, och tycker att Jum-Jum påminner så mkt om den hon hade, så jag hoppas att hon blir nöjd trots att de bara ska skritta en liten sväng.

Dock ska jag förbi stallet och mocka lite och så på förmiddagen.

Det jag ville säga egentligen var, att det finns inga så fina fjordingar som de som kommer från Nytorps. Jag har glädjen att dela min vardag med en av dem och han förgyller mitt liv varje dag.

Tack Nytorps Jum-Jum för att du har tålamod med mig, finns för mig och ställer upp på alla tokiga upptåg jag hittar på!  

Idag har jag varit i farten alldeles. I förmiddags tog jag en tur till facket och A-kassans kontor för att begära överträdelse till mitt nya fackförbund. Det känns lite trist att lämna det som varit, men ändå är det bäst att göra såhär ifall det skulle bli någonting i framtiden. (Nu hoppas vi ju inte det, men ni förstår nog vad jag menar)

På vägen hem stannade jag till på däckfirman och hämtade mina nya sommardäck. Nästa gång ska jag ta dem i sambons namn, för ingen verkar kunna förstå vad jag heter. Det slutade med att de fick leta efter däcken via mitt telefonnummer!   Jösses, tur att man är flexibel, och att man kan sitt telefonnummer utantill!

Sedan var det dags att åka hem och börja laga mat. Stekta kycklingfiléer, ris och citronsås blev det. Idag provade jag att fräsa citronpeppar en stund och sedan göra sås utifrån det och GUUUUUD vad gott det blev! Detta var den godaste kycklingrätt jag någonsin gjort tror jag! Kocktalangerna sitter i med andra ord!  

Pålle är motionerad, han var lite slö idag och vill gärna skjuta ut höger bog när man rider och har höger som insida. Då får man driva och driva och driva. Det ä rjobbigt att ha häst! Men också väldigt skojigt!

Jag mockade tre kärror från hagen idag. Jum-Jum och Limus var åskådare. Ibland försökte Jum-Jum hjälpa till genom att ta tag i krattan. När jag sa ifrån på skarpen blev han faktiskt lite ledsen. Stackarn! Han vill ju bara hjälpa till!!!

Höbingen är som en fastfrusen skål så den kan vi inte använda för tillfället. Det är vatten i som blöter ner all mat, och blir det minusgrader så blir nog inte hästarna så glada. Jag tog ur det som fortfarande var användbart och krattade sedan ur och slängde resten. Det som  jag la utanför åt Limus sedan upp så jag fick bära ut mer halm åt dem.

Jag kommer inte i mina gamla kockbyxor längre, eller jag kommer i, men jag tvivlar på att jag ska klara av att ha dem en hel dag. GAHHH!!! Jag måste göra något åt detta! Katastrof är ordet!

Nej, jag lovade att inte sitta här så länge, så det är bäst att jag går och lägger mig. Dygnet ska vridas så att jag orkar upp tidigt. På söndag har jag utsläpp av hästar och det ska snöa, KUL! Eller inte... Typiskt att det ska inträffa när jag har utsläpp. Nej, ingen mer snö nu tack!

Sov gott omvärlden!

/Kastrullhäxan  

Nu har de sista grejjerna till badrummet anlänt. Ventil och badkar var det som fattades.

Nu är det äntligen klart!

Jag har tävärr bara bilder från tiden innan badkaret anlände, men då såg det i alla fall ut såhär.

Gissa om jag är nöjd!

Nu ska jag byta om och åka till pållen. Vi ska njuta av solen tillsammans, i morgon ska det visst var skitväder igen.  

/kastrullhäxan  

Idag har det varit 10 plusgrader i skuggan. Hästarna hade druckit en massa vatten så jag hann inte mocka så mkt i hagen som det var tänkt utan fick bära vatten åt hästarna istället.

Fancy och jag stod länge och kelade och hon visste tillslut inte riktigt var hon skulle ta vägen, det är ju SÅ SKÖNT att bli kliad!  

Stefan skrittade ut med Jum-Jum en sväng och det hade gått bra och när de kom tillbaka övade de inför mig på banan en stund och det gick bra.

Kameran hade jag med mig och med det strålande väder som var idag så blev det i alla fall någon bild som kändes bra.

Jag satt upp lite när Stefan ridit klart (fick låna hans väst och hjälm såklart) och jösses vilka långa stigläder! Stefan var visst flitigare med kameran än vad jag var, så det blev fler bilder på mig än på honom.

Fö er som inte vet det så dras jag med en del problem i min ridning. Jag gjorde ju en ofrivillig avsittning 2001 och det är lite små grejer efter det som kommer fram. Dock har jag blivit SÅ MKT bättre...

Så nu behöver ingen klanka ner på min ridning, punkt.

Underbara vårväder!

"Pappa... Du glömde nåt...."

Resten av dagen blev inte som planerat, men även om det känns trist så går ju livet vidare. Och förhoppningsvis blir det ännu bättre än vad det var tänkt från första början. I morgon väntar jobb så det är bäst att jag ser till att vara utvilad.

Ha det fint allihop!

/Kastrullhäxan