Min matte har just bestämt att vi ska dricka ur vattenkopp i vinter och jag vill inte.
Jag har minsann alltid haft en alldeles egen hink att dricka ur och det känns inte alls bra att dricka ur vattenkopp.

Jag har försökt få matte att förstå genom att vägra dricka ur koppen, men ändå är hinken borta varenda kväll och hon hänger in den först när det är så sent att hon MÅSTE åka från stallet.

Snälla frågehörnan, ge mig ett tips på hur jag ska få henne att förstå vad jag vill.

Med vänlig hälsning från Blenda.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Frågehörnan är den plats dit hästarna skickar sina frågor och läsarna har möjlighet att ge sina sbar (via kommentarer).

Detta året har jag haft mkt mer funderingar över foderstaterna än tidigare år.

Eftersom vi denna vinter haft tre hästar ihop, istället för två så har funderingarna gått lite fram och tillbaka.
Allram är ganska elak vid fodring, även om han verkligen skärpt sig "på äldre dagar". Det gör i alla fall att man inte är jättesugen att kliva in i hagen med en stor påse mat på armen.
Att Jum-Jum dessutom är den mest hungriga av alla och bara MÅSTE vara närmast höpåsen, trots att han är lägst i rang, gör det hela ännu mer otrevligt.

Allram är dessutom dammallergisk.... Och till råga på allt har vi släppt in en arabhäst i flocken också.

Vi valde att prova med halm och avägde dag för dag hur det fungerade med Allrams hosta. Det har gått bra och eftersom vi kunnat ge halm så har de haft mat hela dagen och alla har varit glada och nöjda.

Men! Så började Mulle falla ur. En teori, som inte alls är vetenskapligt bevisat på något sätt, är att han äter så långsamt, dels för att han inte är hästen som kastar i sig mat och dels pga att han haft lite prolem med sina tänder, att Allram (som bestämmer) har kört iväg honom från hans hög och ätit upp den.
Då har Mulle istället börjat äta halm eftersom han fortfarande är hungrig. Och Jum-Jum har redan kastat i sig sin hög, så det är ingen idé att jaga iväg honom.
Eftersom Mulle då har ätit mer halm än vad jag räknat ut hans foderstat på så har han drabbats av proteinbrist. Så då har jag börjat höja upp hans proteingiva + att vi la på ett extra kilo silage på hans kvällsgiva. Det blev lite bättre ett tag, men så kom våren sakta smygande och tydligen har Mulle jobbigt med sin pälsfällning och pälssättning, så då började han falla ur IGEN. Så det har funderats och tänkts här hemma så det luktat bränt ibland.

Som det är just nu så börjar Mulle bli riktigt fin. Han är inte perfekt, men nu skäms jag inte för honom längre.
Han äter:
10 kilo silage
3dl sojaprotein

0.5 dosmått selo-E

2 msk olja

+ lite halm som vi dock försöker hålla ner givan på nu och det går inte åt så mkt längre heller.

Jum-Jum äter:
6 kilo silage
1,5 dl sojaprotein
0,75 dl mineral

+ lite halm.

Jag kan säga att kvällsgivan med silage som Mulle får är lika mycket som hela Jummes dagsgiva.

Nu vet jag till nästa vinter att Mulle kräver mer än vad den uträknade foderstaten säger, framförallt vad gäller protein. Men jag måste erkänna att oljan har gjort underverk med honom. Nu väntar vi på grönt gräs som är det absolut bästa för hästar som behöver lite extra hull.

/Kastrullhäxan  

Det är faktiskt ganska intressant hur många som anvnder b-vitamin till sina hästar nu när det är pälssättning/pälsfällning på gång.

Hästar skapar sitt eget b-vitamin och man har aldrig lyckats hitta en häst med b-vitaminbrist. Detta trots att man försökt utfodra dem för att de ska få det. (För övrigt är det ingen idé att ge dem c-vitamin heller då de tydligen inte kan ta upp det i tarmen).

Myten om att b-vitamin är bra vid pålssättning lever kvar sedan läääääänge då man började ge foderjäst på vårkanten. Hästarna fick en jättefin päls och man dro genast slutsatsen att det var pga jästens b-vitamininnehåll. Det man missade var att jästen är väldigt rik på protein också!

Så det hästen behöver nu när pälsen börjat falla av är protein!
Om man tänker efter när det tex gäller allergier, så det en allergisk person reagerar på är just olika proteiner!
En pälsdjursallergiker reagerar ju på djurets päls (därför räcker det ibland med att det sitter päls kvar på gardinerna fast djuret flyttat för flera veckor sen) och det finns en misstanke om att katter är mer allergena (=mer allergiframkallande) eftersom de slickar sig i pälsen (=tillför mer proteiner).
Det är också därför som en person kan vara superallergisk mot tex katt men inte reagerar lika starkt på andra pälddjur, deras proteiner är inte exakt likadana!

Nåja, det där var ett litet sidospår.

Så ni som ger b-vitamin nu kan börja fundera på om ni blivit lurade av fodertillverkarna. Det allra mesta rinner bara rakt igenom och ni slänger pengarna i sjön.
Har ni en häst som har jättejobbigt med sin pälssättning så tillför lite extra protein istället. Protein är ju kroppens byggstenar!

Och om ni har en häst som plötsligt inte fäller sin päls alls så börja fundera på om hästen faktiskt är frisk.
Något som tyvärr inte är helt ovanligt är Cushings syndrom. En metabolisk sjukdom som drabbar främst äldre hästar.
Här kan man läsa ett litet inlägg om det: http://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-veterinar/ulrika_lagerquist/vad-ar-egentligen-cushings-sjukdom.htm

Det är givetvis jätteviktigt att man kolla upp sånt här och inte bara tillför saker "på känn". Hästarna kan ju tyvärr inte tala om för oss vad som är fel.

Här är en artikel om just b-vitamin och pälssättning.
http://www.hippson.se/artikelarkivet/foder/palsfallning-och-palssattning-behover-hasten-extra.htm

Och ni som funderar över varför jag, som lekman, kanske inte säger exakt samma sak som er veterinär:
Veterinärutbildningen är 4-5 år (eller har i alla fall varit) varav de läser foder i ungefär en vecka. TYVÄRR har de inte alltid hela foderkunskapsbanken som så väl kan behövas. Ett bra råd till er som är fundersamma är att ni ska vända er till foderrådgivare på SLU. De jobbar med såna här saker hela dagarna och forskar hela tiden på nya rön och möjligheter.

/Kastrullhäxan  

Nu ni! Nu är foderbloggen igång igen.

Idag tänkte jag skriva om betfor, men upptäckte att jag inte har skrivit något om betfor i mina anteckningar. Så nu får jag tömma huvudet på kunskap + googla lite på de saker jag är osäker på   Det blir säkert superbra ändå!

Betfor är en restprodukt från sockertillverkningen. När man tillverkar socker strimlar man sockerbetan och när sockret sedan är utvunnen så har man bra betfibern kvar. Det blandar man då med melass (som också är en rest från sockertillverkningen) och får då betfor som vi ger till hästarna. Betfor består till 70% av betfiber och 30% melass.

Betfor smakar gott och den innehåller mycket fibrer som är bra för magen.

Jag skulle tro att betfor är den foderprodukt som används flitigast vid medicinering av häst. (Man blandar i medicinen i betforen)  

Det ska också finnas melassfri betfor nu för tiden. Jag har själv inte stött ihop med detta fenomen än så länge, men jag har flera gånger hört talas om det.

 Min gissning att det kommmit ut på marknaden är att många utav dagens fånghästar har visat sig vara insulinresistenta. Kort och gott kan man säga att de har diabetes (fast det är ändå inte riktigt samma, men det är en annan historia) och alla som varit i kontakt med diabetes vet ju att de bör akta sig för socker.

Man kan googla på melassfri betfor och få flera träffar om olika märken.

Om hästen är stressad, tex vid tävling eller stallbyte, så kanske den inte dricker ordentligt och de gångerna kan det vara bra att blanda betfor till sin häst eftersom de får i sig vätska när de äter betfor.

När man räknar in betfor i foderstaten så räknar man vad betforen väger när den är torr.

Alltså, har man räknat ut att hästen ska ha 0,5kg betfor/dag så är det 0,5kg TORR betfor som ska blötas och sedan ges.

Räknar man på vad blöt betfor väger så kommer man att ge för lite.

Torr betfor.

Betfor ska ALLTID blötläggas innan den utfodras. Man använder dubbelt så mkt vatten som betfor och sedan ska det svälla. Använder man varmt vatten så sväller det på några timmar, men om man använder kallt ska man gärna låta det stå över natten så att man är på den säkra sidan.

Skulle man ge hästen torr betfor så kan det fastna i foderstrupen/tarmarna och börja jäsa där. Det kan i sin tur leda till foderstrupsförstoppning, kolik och tarmvred. Alla de tre exemplen är tre fruktade sjukdomar i hästvärlden eftersom de kan leda till döden om man har otur.

Betfor passar att utfodra med alla möjliga andra fodermedel, men allra bäst passar det med spannmål (eftersom betfor innehåller en del kalk och därmed kompletterar spannmålen bra)

Jag hoppas att ni förstår att alla inlägg om foder är kantade av min egen åsikt även om jag försöker hålla mig till fakta. Det är ju inget examensarbete jag gör (även om jag tror att jag skulle kunna dra ihop ganska bra betyg, hihi) och jag gör det här mest för att försöka dela med mig av min kunskap.

Min egen åsikt är i alla fall att hästar ska äta så mycket grovfoder som möjligt, de ska fodras med eftertanke och med ett mål (behöver den gå upp eller ner i vikt? Ska den prestera något?  Vilken ålder och vilken tandstatus har den? tex)

Hästar är gjorda för att äta och tugga, äta och tugga, gå en bit, äta och tugga.

Deras mage fungerar också så, att de ska åta hela tiden. Så när de blir utan mat för länge blir magen ledsen.

Man ger så mycket grund man kan med grovfoder, och därefter börjar man fundera om man verkligen behöver något kraftfoder/mineralfoder och i så fall vad?

Hästar ska ha fri tillgång till friskt vatten. Vintertid är detta himla svårt, men man får göra så gott man kan! Har man inte möjlighet att ha ett uppvärmt vattenkar ute så kanske något annat fungerar?

Hos oss är det några som provat att isolera en hink och ha lock över på natten. Det klarar i alla fall några minusgrader. I värsta fall får man hälla på varmvatten på morgonen.

Gå inte på återförsäljares prat om alla olika mirakelfoder.

Jag har hört folk säga att ett och samma foder kan få en het häst lugn, och en slö häst pigg. Och så kanske det är, men det vet man inte rakt av och de har heller ingen insyn hur foderstaten överhuvudtaget blir om de inte fått en analys på det grovfoder man ger!

Man vet aldrig hur ett foder fungerar innan man har provat det.

Har man ett riktigt bra grovfoder så behöver man inget kraftfoder.

Enda gången man kan se skillnad på de hästar som enbart äter grovfoder och de som får tillskott av kraft  är efter väldigt hårt arbete (tex travlopp) De som ätit kraftfoder återhämtar sig liiiiiite fortare än de som enbart ätit grovfoder.

Blir din häst galen av havre, låt bli att ge det också! Kom även i håg att en del färdigfoder (pellets) innehåller havre (som en del hästar inte verkar märka av dock).

Nej... Nu har jag babblat nog!

/Kastrullhäxan  

Och hör ni! Ni som råkar ha bilde rpå olik sädesslag (havre o korn tex) kan ju skicka hit dem så jag kan låna dem till bloggen. Jag vill helt inte sno från internet  

Jaha... Här sitter man och ska skriva något om havre. Jag googlade just runt lite och hittar lite olika varianter.

I alla fall.

Olika hästar reagerar olika på havre. En de fungerar det jättebra för, andra hästar blir tipptopp galna av överenergi.

Vissa påstår att de hästar som blir heta av "vanlig" havre istället kan äta svarthavre. Vissa har provat och det fungerar för dem, men man ska nog inte ta det för givet.

Varför vissa hästar blir så heta är det egentligen ingen som vet.

Det kan vara vissa fettsyror, strukturen på havrestärkelsen eller betaglukanerna (en sorts fiber tydligen) eller en kombination av dessa. Jag har faktiskt inte hittat något riktigt bra svar.

I Sverige äter våra hästar havre av tradition. Havre växer bra här hos oss, även om det är lite svårare norr om Dalälven (där det visst ska ha odlats mer korn om jag fattat rätt)

Havre är ett bra foder för hästar då det har ett högt innehåll av fibrer, fetthalt och en bra sammansättning av aminosyror.

I spannmål finns det stärkelse som hästen egentligen inte är så bra på att smälta, men havre innehåller mindre andel stärkelse än i andra spannmål. Havren är dessutom det fettrikaste spannmålet vi har och innehåller mycket fibrer som hästarna smälter väldigt bra.

Havren i sig är ofarlig, men bytet mellan gammal och ny havre ska göras långsamt eftersom det är ett foderbyte.

Havre kan med fördel ges hel, men går öven att krossa eller stöpa.

Krossad havre ska förbrukas så fort som möjligt eftersom man släpper in syre i kärnan och därmed lättare får mögel i fodret.

Väg alltid havren! Bra havre har tung kärna, därför kan man behöva ge mindre om man har en bra havre.

Näringsinnehållet kan variera något, men här är normalvärden

Energi (MJ) 9,5-10,5

Protein (Smb Rp) 78-82

Kalcium (Ca) 0,8

Fosfor (P) 3,2

Magnesium 1,3

Natrium 0,08

Vattenhalt 14%

Havre finns i olika färger, vit, gul och svart. Den svarta importeras och är mer välrensad än de två övriga, men i övrigt ska den inte skilja så mycket.

/Kastrullhäxan  

C-vitamin: Bildas i hästens kroppsceller

Finns i frukt, bär och grönsaker.

Är bra för immunförsvaret.

Brist ger sjöbjugg, yrsel och kräkningar. I värsta fall kan man dö. Utan C-vitamin kan man inte ta upp järn.

Det är bara människor och marsvin som inte kan producera eget C-vitamin och det är jätteviktigt att man får i sig det.

D-vitamin: Fettlöslig. Reglerar kalkbalansen i skelettet och tänderna.

Finns i mjölk (tillsatt) äggula och feta fiskar (lax, sill, strömming och makrill) Solblekt hö.

Bildas i huden när man solar.

Brist ger rakitis (mjukt skelett) Överskott ger aptitlöshet, njurskador och förlamning.

D-vitamin är viktig för Ca/P omsättningen.

E-vitamin: Fettlöslig. Bra att ge hästar i hård träning då det säkerhetsställer och ökar uthålligheten i musklerna och minskar återhämtningstiden efter ansträngning.

Människan måste tillsätta E-vitamin genom födan. E-vitamin finns i växtoljor, vetegroddar, fullkorn, broccoli och nötter. Små mängder finns i grönsaker och ägg.

E-vitamin är känslig för upphettning, frysning, konservering och syre.

E-vitamin lindrar mot cancer och blodproppar. Det är bra för blodcirkulationen, bra för immunförsvaret och mot föroreningar i kroppen. Det är viktigt för hjärtats funktion.

E-vitamin finns i hö, hösilage, bete och spannmål.

Brist ger muskel och leverskador.

K-Vitamin: Finns i Alfaalfa, kelp och nypon. Viktigaste källan är mörkgröna bladgrönsaker och finns rikligt i lever och njure.

K-vitamin är fettlöslig och bra för klodets koagulation. Brist gör att blodet inte koaguleras.

K1 och K2: Naturliga K-vitaminer som kan tillverkas av tarmfloran.

K3 är en syntetisk K-vitamin.

Det finns en uppsjö av olika mineraler som behövs i kroppen -både i människokroppen och i hästkroppen.

De jag tänkte prata om är Kalcium (förkortas Ca), Fosfor (förkortas P), Magnesium (Mg) och Selen (Se)

Kalcium behövs för skelettet, tänderna, musklerna, nervernas funktion och för mjölk (digivande ston)

Kalcium finns i Hö/hösilage, lucern, betfor, klöver och mjölk.

Om man ger för mycket kalcium så  hämmar det upptaget av fosfor!

Om hästen får brist på Kalcium kan den få benskörhet!

Fosfor är viktigt för skelettet, tänderna, musklerna, nervernas funktion och mjölk (samma som Kalcuim alltså)

Fosfor finns i kli och spannmål.

Om man ger för mycket Fosfor så hämmar det upptaget av Kalcium och unghästar kan bli halta.

Brist på Fosfor ger en häst som inte vill äta och nervös störningar.

Dessutom finns det en gyllene regel! Kalcium/Fosfor-halten!

Eftersom man inte får ge för mkt av varke det ena eller det andra så gåller det att ha koll.

Kalcium/Fosfor-halten ska ligga mellan 1,2 och 1,8. Allting utanför de värdena är inte alls bra. För att få reda på vilket värde man har så räknar man ut hur mycket Ca och P man har fått ihop i hela foderstaten och sedan delar man Ca med P (Ca/P).

Magnesium behövs för skelettet och för muskelfunktionen. Magnesium ska också ha en lugnande inverkan.

Brist ger muskeltrötthet och överskott hämmar upptaget av Kalcium och Fosfor.

Selen är en viktig mineral eftersom våra svensk jordar är selenfattiga. Hängde ni med? Man odlar ju nästan allt man ger till hästen på åkrar och därmed också i jorden och  fodrets innehåll påverkas ju av allt det stöter på under tillväxten. Och om det inte finns selen i jorden, så kommer det inte heller finnas selen i fodret.

Selen finns i alla fall i Tokosel, sojamjöl och fiskmjöl (fast man ska nog inet ge fiskmjöl till sin häst)

Selen är ett viktigt spårämne som ingår i ett enzym som skyddar kroppens celler genom att bryta ned så kallade fria radikaler.

Brist på selen kan ge förtvinade muskler och överskott är giftigt!

Om man ger för mkt blir hästen sjuk, den svettas, får kolik och hovkapslarna kan lossna. Så räkna med selen när ni räknar foderstater!

Mineraler finns ju också i de olika färdigfoder vi köper och givetvis i de olika mineralfodren. Vilket mineralfoder som man bör välja är helt och hållet beroende på vad som finns i grovfodret och vilken typ av kraftfoder man ger.

Förra året åt Jum-Jum Kraffts blå mineral men i år har jag istället fått ge Krafft Vit mineral eftersom de innehåller olika mycket. (Krafft Vit innehåller mer Fosfor och mindre Kalcium än Krafft Blå)

Mineralfoder finns att köpa i pellets eller granulerat (ser ut som sand). Jag föredrar faktiskt pellets eftersom hästarna mer gärna äter dem. Många som har granulerat mineralfoder får en "sandhög" i krubban om de inte blöter det med annat foder. Men här måste man ta ett beslut utifrån den häst man har.

Jag har hört att hästen slutar äta mineraler när den känner att den inte behöver det längre. Detta ska, enligt foderföreläsaren jag var hos, vara struntprat. Hästen kan känna av tre saker: Hunger, törst och behovet av salt.

Så om man byter mineralfoder och hästen plötsligt börjar äta igen så kan ni ge er på att det finns något som smakar gott i fodret, Det är inte mineralerna som hästen är ute efter!

Det finns också saltstenar med mineral i. Dessa aktar jag mig personligen för. Jag har en häst som gillar salt och hur mkt extra mineraler skulle han inte få i sig genom saltstenen? Man kan aldrig styra hur mkt en häst slickar på sin saltsten (om man inte tar bort den oc det är ganska dumt) och hur ska man kunna hålla reda på CA/P-halten genom en saltsten???

När jag ändå är inne på salt så kan jag ju nämna Natrium. Natrium finns i salt och melass och är nödvändigt för kroppens vatten- och syrabalans.

Om hästen får brist på Natrium så finns det en risk att den slickar mkt på saltstenen och inte dricker tillräckligt med vatten vilket gör att den blir uttorkad.

Om hästen är tokig i salt och slickar på den hela tiden så får man en väldigt törstig häst.

I princip kan hästen inte få i sig för mkt salt, men man ska vara noga med att se till att hästen dricker ordetnligt också. (Vattenhink i boxen är perfekt för detta!) men om man nu har en häst som slickar i sig en saltsten om dagen så bör man ändå se upp lite grann. De gångerna kan det vara bättre att ta bort saltstenen och ge salt i fodret/vattnet.

Saltet blandas i fodret eller löses i vatten till koksaltlösning. 9 gram salt per liter vatten ger fysiologisk koksaltlösning (en dryg tsk per liter vatten).

Hästar som svettas mkt (tävlar, står i gassande sol eller är nervösa) gör av med MASSOR av salt! Inom travet och galoppsporten har det länge varit känt att hästar som enbart har saltsten som enda salttillgång får i sig för lite salt. Många av dessa hästar får salt i sitt foder.

Hästar som går på bete, ska ALLTID, ALLTID, ALLTID ha tillgång till saltsten. Det är superdupermega viktigt!

  Mineraler finns som granulat, eller som här på bilden, i pelleterad form.

Vatten, hur viktigt är det egentligen?

Vatten är det viktigaste som finns! Utan vatten dör vi, människor som djur.

En häst kan dricka mängder med vatten under ett dygn.

80% av hästens vikt består av vatten och varje dag förlorar hästen mängder med vatten genom andning, svettning och urin.

Om hästen inte kan dricka tillräckligt mkt vatten blir den uttorkad och börjar må sämre. Tillslut dör den.

Att vattnet håller god kvalité är viktigt. Det vatten vi ger till hästarna ska vi själva kunna dricka. Har man egen brunn, eller tar vatten från en annan källa än den vi själva dricker ifrån (en sjö, eller gammal brunn eller liknande) så bör man med jämna mellanrum ta analyser för att se att vattnet är tjänligt.

(Jag har själv varit med om en brunn som var full med E-colibakterier. Sånt ger tex magsjuka.)

Vattenkoppar -hur bra är de egentligen?

Precis som med allt annat så har vattenkoppar både bra och dåliga egenskaper.

Positivt: Det finns så gott som alltid vatten (såvida de inte frusit eller så) och man slipper bära en massa vatten till hästen vilket är positivt för ens egen hälsa.

Negativt: Alldeles för många vattenkoppar släpper ut för lite vatten i taget. Hästar vill dricka mycket och snabbt och sällan. Varför? Jo, för om de var vilda och stod vid ett vattenhål så tänker de inte invänta krokodilerna som kommer simmande mot dem!

Det finns ingen forskning på hur fort en häst dricker, men det finns observationer som säger att en ponny kan dricka 12 liter/minut!

Vattenkoppen SKA släppa ut MINST 6 liter/min. Inte ens endaste droppe mindre om ni vill vara någolunda säkra på att hästen dricker tillräckligt.

Vattenkoppar har tyvärr en förmåga att krångla. De läcker, de fryser eller så släpper de ut så mkt vatten att hästarna upplever att det stänker på dem och då vll de inte trycka fram något vatten alls.

Det finns många bra sätt att ge hästen vatten, genom tex hink. Där har man koll på hur mkt vatten hästen dricker och man slipper komma till ett stall fyllt av vatten pga en läckande vattenkopp.

Thermobar har också gjort en fin lösning med vatten. Det är en uppvärmd hink som man sätter i stallet. Man slipper fruset vatten och hästen har tillgång till vatten.

En variant på lösning av vattenhink. Vi har kallstall, det är verkligen kallt. Detta är ett gjutrör med frigolit inne i. Visst fryser vattnet på natten, men det tar längre tid eftersom frigoliten isolerar.

Här ser ni också att min häst står och doppar sitt grovfoder.

Han har tidigare haft vattenkopp och jag kunde inte förstå varför han tvunget skulle trycka på den så att det blev en sjö i boxen. Men efter att ha förstått hur han beter sig med vattenhinken (han doppar i grovfodret och rör om så det stänker, förra vintern fick jag ta bort en jättestor istapp från gjotröret) så förstod jag också röran med vattenkoppen.

Vintertid i hagen tycker jag att hästarna ska ha vatten, gärna fri tillgång (själva har vi en thermobar till våra). Många tycker att hästarna kan äta snö för att tilgodose sig vätskebehovet. Men ta en hink, fyll den till bredden med snö, pressa ner snön och fyll hinken så full det bara går. Ställ in den i värmen och låt snön smälta så kommer ni se hur mkt snö en häst måste äta för att få i sig en hink med vatten!

Hästar föredrar att vattnet håller ca +20grader. Då dricker de som bäst.

Våran Thermobar. Vi har gjort ett lock till den nattetid. Tyvärr var det någon som glömte ta bort locket på morgonen och ställde ut två hinkar istället. Ni ser ju vad våra hästar tyckte om det. Thermobaren är bland det bästa jag införskaffat. Den drar ungefär 1kr el/dag lite beroende på hur kallt det är och vilket elbolag man har.

Ja kan hålla på i en evighet, men det är bäst att jag slutar nu innan ni somnar framför all text.

/Kastrullhäxan