Det finns flera saker jag är stolt över, men jag ville försöka välja något som inte var det första som jag tror att andra tänker på. (Jag tror att andra tror att jag är stolt över min dotter, och det är jag också. Jag väljer dock att belysa något helt annat idag).

Det jag vill berätta om är min och Jum-Jums resa vad gäller körningen.

När jag hämtade honom 2009 var han aldrig körd, men de hade provat att tömköra honom.
Alla som vet hur Jumme var i ridningen kan nog förstå att det inte var så väldigt enkelt att tömköra honom.

När jag berättade för folk att jag drömde om att köra min envisa backande lilla ponny så tittade de på mig med höjda ögonbryn.
Det fanns till och med folk som avrådde mig från att försöka.

Och jag ska erkänna att det ligger enormt mycket jobb bakom inkörningen av honom. Jag visste att jag var tvungen att få honom att sluta backa innan han började dra vagn...

Men det har gått bra. Jag har haft lite hjälp, mest från min sambo men också några kompisar har varit inblandade emellanåt.
Körning är inget som man ska chansa med, det blir fort väldigt farligt om något går fel och har man otur går hästarna aldig att köra något mer efteråt.

Jumme är dock en lugn kille och med lite menalt stöd, massor av beröm och en drös morötter så har det gått bra och idag finns det nog ingen häst jag hellre kör (undrar om jag får äta upp det där uttalandet när jag ska tävla körningen sen?)

I somras drog Jum-Jum fyrhjulsvagn för första gången och för några veckor sen drog han med svängel och draglinor (vilket jag vill göra även fortsättningsvis). Han drar som om att det vore det naturligaste i hela världen och han tycker verkligen att det är roligt.

       

Lite bilder från första gången som Jumme drar vagn.

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...