Och här är Pyret (fast han brukar vilja UT dock)

Jag älskar de här klippen.

Här har ni Drottning Lumi i egen hög person (kolla när katten ler och trampar på husse)

Igår byggde vi sommarhagar och guuuud vad jag har blivit myggbiten! Jag är prickig på både armar och ben.

Idag har jag jobbat 12-19. Trevligt men varmt.

I det här klippet har de lyckas fånga bägge våra katter i samma.

Ha en servett till hands, ni lär skratta så ni gråter (åtminstone om ni känner våra katter)

Antar att det är bäst att jag skriver något så att ni inte tror att jag dött.

Livet är kanske lite mer på fot med sig själv just nu, men det består av förändrig och snabba beslut just nu.

Och på ett vis skrämmer det mig, men samtidigt kan jag inte stå och vara rädd hela tiden.

Jag får jobba så mkt med mig själv just nu för att inte göra skaer som jag får ångra bttert sen.

Jag gräver i mitt liv och vill hitta roten till det onda inom mig -samtidigt slåss jag emot mig själv och ibland är jag lite vilsen och behöver en väckarklocka.

Häromdagen var det en väninna mååånga mil härifrån som knuffade mig på rätt köl och väckte mig.

Vissa människor skär sig i armarna för att lätta på det psykiska trycket och jag har en metod som ger samma "belöning", men ingen, INGEN skulle kunna gissa sig till vad jag gör -för det syns inte.

Och det är ingen idé att ni tar upp saken med mig, jag är inte redo för att ta upp det med folk omkring mig utan just nu jobbar jag md mig själv.

 Någonstans måste även jag få ha en ventil, och jag har funnit den.

Den fungerar för en liten stund, och ibland är det verkliegn värt det -trots att det i grund och botten ändå är fel.

Men någon dag kanske jag vaknar och är perfekt?

Kära vänner, jag tänker be er om ursäkt redan nu för det som kommer hända, men jag hoppas att ni har förståelse för varför jag gör som jag gör.

Jag måste be er att fånga mig när jag faller, och att stötta mig när jag vacklar -för det kommer jag att göra.

Jag vill inte skriva för mkt om det som händer, och det som kommer att hända och anledningen är att jag måste skydda mig själv.

Men jag är inställd på att det kommer att bli svårt och tungt och att jag riskerar rätt mkt när jag fortsätter de kamp som jag valt att påbörja.

Kanske är jag den som kommer att bli lidande på kuppen, men jag måste, om inte för min egen, så för andras skull.

Oroa er dock inte, jag kommer tillbaka som så många gånger förr.

Det som är svårt just nu är att jag vacklar dels i den position som jag talar om ovan, men också i mitt rena privatliv.

Jag vet inte exakt vad jag vill och vad jag drömmer om längre. Jag har svårt att tolka och förstå mig själv.

Och om inte jag vet, vem ska du veta åt mig?

Nu ska nog saker och ting komma i rullning, men ju mer jag luskar desto mer saker är det som jag behöver ta tag i.

Men det är en sak i taget som gäller, annars blir det för mkt.

För er som inte förstått det så går jag en utbildning nu och det är trevligt. Bra folk som är med och det blir rätt mkt diskussioner och funderingar oss sinsemellan trots att vi bara är 5 deltagare.

Jag inser ju hur blåst jag är som bara går med på den ena saken efter den andra och som låter folk hållas med mig, trots att det ibland ringer en klocka längst inne i mitt huvud som säger att det är något lurt.

Men, men... Saker och ting är redan gjorda så det är bara att försöka reparera dem nu.

Igår fick Jum-Jum gå ihop med Frida en stund.

Det gick bra.

Det värsta som hände var att Jum-Jum misbedömde avståndet och hamnade i Indios sjukhage.

Det är tur att de bägge är så snälla för de nosade bara på varann och gick sedan åt varsitt håll.

Jum-Jums min när han upptäckte tråden var verkligen "NEEEEJ" och så satte han sig på rumpan och gled igenom tråden.

Indios min när han kom in i hagen: "Oj... Eh??? Hej..."

Jaja, nu ska jag åka och släppa ut hästar och sedan ska jag dra till utbildningen som jag ska på.

Här är lite fler bilder, inte de bästa rent kvalitétsmässigt, men visst är han snygg min lilla gula kompis?