Nu har jag rensat ganska flitigt bland mina länkar.
Jag såg att en hel del av det jag länkade till inte fanns längre eller inte var uppdaterat på flera år.
Så om ni saknar en länk till er så får ni helt enkelt hojta till!

Här har det kommit snö i natt. Helt onödigt om ni frågar mig. Jag har ju i och för sig vinterdäck på bilen fortfarande, men hästarna har sommarskor och inga sulor. Vi får se om det går att göra något med dem idag. Man vill ju inte att de ska halka omkull och slå ihjäl sig liksom.

Men det kansek går att vara på banan om det inte blir för mkt styltor.

Har jag berättat att jag tänkt införskaffa, eller kanske tom tillverka ett par draglinor till Jum-Jum?
Jag har nämligen fått tag i ett galler som jag tror att han klarar av att dra så vi kan sladda banan tillsammans! Han är ju en väldigt cool och lugn kille så jag tror inte att det är några bekymmer alls! Hästar är till för att användas och ju mer både de och vi kan, desto roligare är det för alla inblandade parter.

Jum-Jum har ju blivit så mkt mer framåt sedan jag började köra honom. Framförallt har han fått en bättre skitt! (Men det gäller att vara på honom och verkligen upplysa om att man vill att han går fram, annars går han gärna och hasar sig fram och tittar på naturen istället).

I förrgår tog jag en liten promenad med honom. Jag bara kände att jag behövde ut med honom och sjukgymnasten sa att promenader kunde vara bra för foglossningarna. Och Jum-Jum är ju snäll och kan vänta om jag behöver vila (vilket jag behöver ibland). Men jag hade rätt ont när jag kom tillbaka till stallet igen. Jag ska nog satsa på ett par bättre skor att promenera i nästa gång för röra på mig behöver både jag och bebis tror jag.

Jag hade i alla fall laddat jackfickan full med godis. Mulle har tydligen ett luktsinne utan dess like så honom höll jag inte på att bli av med i hagen först. Men jag tog med mig Jum-Jum och gick en sväng och han följde snällt med och brydde sig varken om lastbilar eller bussar som for förbi i hög fart ute på 76an. (Som vanligt med andra ord, han är en trygg kille!) och jag började snart muta honom med godisbitar lite här och var.

I går skulle jag hämta Mulle i hagen för att låta honom beta av de få gröna strån som finns bakom stallet. Det var visserligen kväll, men inte alls dags för intag. Mulle kommer ju alltid och möter en, medan Jum-Jum kommer för det mesta. Dock vet Jum-Jum mkt väl om att det enbart är i undantagsfall som man får mat på andra tider än de vanliga... Men när han igår fick se att jag hade grimma med mig så kom han genom hagen som en liten pil! Luggen studsade i pannan på honom och de spetsade öronen syntes knappt bakom den.
Tror ni att han kom ihåg promenaden med godis eller?!

Igår var jag också ut till Valbo en sväng för att lämna iväg alla mina gamla hästtidningar till Borlänge Ridskola. Tanken är att de ska ha tidningar i kafeterian som de kan läsa medan de fikar eller väntar på skjuts hem eller liknande. Det blev en rejäl påse kan jag lova och jag har nu på morgonen fått bekräftat att de kommit fram. Påsen innehöll allt från Min Häst till HästMagazinet och Lill-Blakken. Alltid är det någon som hittar nåt intressant trots att det är gamla nummer.
Jag tror att de tidningarna kan sprida mer glädje hos dem än vad de gör i ett skåp här hemma hos mig. Jag TROR faktiskt att en av tidningarna var från 2006.

Plötsligt har jag utrymt lite utrymme här hemma, men än återstår finputsningen eller hur man ska säga.
En del saker ska till Röda korset också.

/Kastrullhäxan  

Igår var jag till läkaren och fick beskriva mina besvär, samt visa upp ryggen och genomgå en mindre undersökning bestående av att böja kroppen hit och dit. Dessutom drog läkaren lite i mina ben när jag låg på rygg.

Jag är både sned och vind och stel. Underbart! (Eller inte).

Så nu är jag sjukskriven en månad och läkaren i fråga sa åt mig att genast komma tillbaka om jag fick nej från Försäkringskassan! Jag var visst ett klockrent fall för sjukskrivning, dels för att jag har de besvär jag har men också för att jag har ett så pass tungt arbete.

På ett vis är det jätteskönt, en stor sten har fallit från mina axlar, men samtidigt är det så tråkigt...

När jag var sjukskriven förra året så kunde jag åka till stallet och pyssla, rida, mocka och kratta. Nu kan jag åka dit och klappa på hästarna. Jag klarar förvisso av att mocka de två boxarna vi har till våra hästar och jag tar mig upp på gödselstan, men jag har mycket besvär med att ta mig ner därifrån sen!

Så även om jag är lättad över att äntligen vara sjukskriven så att kroppen får tid till återhämtning, så känns det riktigt tungt och eländigt just nu.
Jag har, rent psykiskt, mått skapligt ett tag, men det är precis som alla hämningar släppte i och med sjukskrivningen och de väggar som hållt taket uppe rasade ihop.

Jag kan erkänna att jag har en riktigt negativ dag och jag har jättesvårt att sätta ord på allt det som känns inombords. Samtidigt som det bara är ett jättestort virrevarr av känslor som övermannar mig in i från och ut, så är det så stort och tomt och innehållslöst att det bara är sorgligt.

Jag bara hoppas att jag får sova ordentligt i natt och att det är en bättre dag i morgon som möter mig när jag öppnar mina blå ögon.

/Kastrullhäxan  

Jag ska strax springa iväg och borsta tänderna innan jag går ner och backar ut pärlan ur garaget.

Men jag tänkte först skriva några rader här.

Jag är inte den som stannar hemma från jobbet i onödan. Jag trivs på mitt jobb, har bra kollegor och vettiga arbetsuppgifter. Till råga på allt jänar jag pengar på att vara där.
Men nu börjar jag nå gränsen för vad jag klarar av. Kroppen har blivit större och något tyngre. Magen tar emot i arbetsbänkar och när jag böjer mig ner. Det är tungt att lyfta och efter några timmar är jag ordentligt halt och linkar fram likt en pingvin.

Ändå får jag inte havandeskapspenning förrän tidigast 60 dagar före beräknad förlossning. Samma tidsgräns gäller för att ta ut föräldrapenning om jag fattade rätt. Jag som har ungefär 75 dagar kvar till beräknad förlossning måste alltså bli sjukskriven. Och hur det fungerar i samband med graviditet vågar jag inte svara på!

Jag sitter här med en hel hög papper som ska skickas till Försäkringskassan och jag kan bara be till högre makter att jag blir beviljad från den 15 april (som är den dag jag har rätt att söka från).
Men hur jag ska orka i ungefär två veckor till vet jag faktiskt inte. Jag har bitit ihop länge nu, ungefär halva min graviditet och smärtan blir inte mindre även om den förflyttat sig lite från vänster till höger emellanåt.

Smärtan jag känner är normal, många gravida har ont precis där jag har. Många gravida har inget obehag alls.
Jag hade gärna jobbat om min kropp sagt att det funkat, men nu gör det inte det längre.
Det gör för ont helt enkelt.

Men om jag ska bita ihop och fortsätta, för att FK kanske tycker att mitt jobb inte är tungt nog, så undrar jag vem som ska ta emot mig när jag slutligen faller?
Ska mina kollegor dra mitt lass på jobbet då? Ska min sambo bli min privata sjukvårdare här hemma?

/Kastrullhäxan  

Fjärde dagen som jag är ledig (eftersom det är helg) och jag har i princip inte gjort ett dugg vad gäller lyft = gladare kropp.
I morgon är det dock jobb som gäller och jag vet egentligen inte hur jag ska orka, men några dagar till får det gå. Jag ska försöka hinna med ett läkarbesök i veckan, men det är inte helt enkelt när jag jobbar eftermiddag.

Idag har vi varit till Valbo en sväng. Först gick vi in på Hööks och tro det eller ej, men vi köpte inte ett dugg! Vi är inte i behov av nåt så vi bara snurrade ett varv där inne och kikade lite.

Därefter var vi in på Ikea. Vi hade inget bråttom alls, men ändå fick jag låna en stol och sätta mig och vila på ett ställe (hade inte kryckan med mig idag). Jag blir hemskt anfådd och hjärtat klapprar så hårt, så hårt. Och då är det bara vila som gäller.

Vi tittade i alla fall på lite framtida saker till bebis. Vi har ju det mesta nu och det är ingen större panik med nåt, mn vi vi vet ju att saker behöver kompletteras och bytas ut längre fram. Så nu känns det som om vi har en plan i alla fall.
Sen var vi  till Rusta och DollarStore. Blev inte så mkt vettigt där heller, lite våtservetter till bilen och sådär.

I veckan ska jag försöka orka trolla ihop ett par draglinor till Jum-Jum och förhoppningsvis kan jag få hjälp att släpa fram gallret som vi ska prova att sladda banan med. Om det projektet lyckas så kommer jag äntligen att få användning av min lille gule igen. Jag tror ju personligen att han skulle tycka att det var ett riktigt roligt arbete.

Igår var det hoppträning och ja... Sambon avrundade lite fint med ett störtdyk uppifrån hästryggen.

Det såg riktigt otäckt ut och tydligen hade skärmen på hjälmen släppt och slagit till mitt emellan ögonen på honom så han fick ett redigt hack där...

http://s81.photobucket.com/albums/j214/lillan_tuff/Filmer%20Mulle/?action=view&current=IMG_0130.mp4

/Kastrullhäxan

Då traskar jag in i vecka 29 i graviditeten och Göte är mer aktiv än någonsin!

på arbetarbladet.se hittade jag följade

* Bred eller toppig mage?

Om magen är bred och syns bakifrån är det en flicka. Om magen däremot är toppig och putar framåt är det en pojke. (Jag tycker själv att det bara är magen som växt)

* Högt eller lågt?

Om barnet ligger lågt i magen blir det en flicka och om det ligger högt i magen blir det en pojke.

(Jag bär min mage lågt och jaghar faktiskt hört att låg mage är pojkar)

* Mår du illa?

Väntar du en flicka påstås du må mer illa än när du väntar en pojke.

(Jag mådde hemskt illa i början men kräktes aldrig)

* Olika stora bröst?

Du bär en pojke om det vänstra bröstet är större än det högra eller en flicka om det högra bröstet är större.
(Det vänstra är större och har alltid varit)

* Blir pappa på tjocken?

Om pappan går upp i vikt under graviditeten bär mamman en flicka.
(Det här vågar jag faktiskt inte svara på. Jag tycker inte att sambon blivit rundare om magen)

* Hick.

Om babyn hickar mycket är det en flicka, annars är det en pojke.
(Jag har aldrig upplevt att jag tycker att babyn hickar alls)

* Vad är du sugen på?

Om du vill äta salt och proteinrik mat, som ost och kött, är det en pojke. Om du är sugen på juice, frukt, godis eller sura saker, väntar du en flicka.
(Frukt har varit en favorit hela graviditeten, men också salta saker som tex pommes frites är himla gott!)

* Mayamyt.

Mayaindianerna kunde förutspå kön på barnet genom matematik. Jämför din ålder med det år du blev gravid. Är båda udda eller jämna får du en flicka. Är det ena talet jämnt och det andra udda blir det en pojke.
(Det ena är jämnt, det andra är udda)

* Ringtestet.

Gör en pendel av en guldring, helst din vigselring, och en bit tråd eller ännu hellre ett långt hårstrå. Häng den över magen. Om den svänger i cirklar är det en flicka. Om den svänger från sida till sida när du håller den över magen är det en pojke.
(Den pendlar)

* Mamalicious.

Om mamman väntar en pojke blir hon vackrare under graviditeten. Håret blir tjockare och blankare. Men om hon får finnar och livlöst hår blir det en flicka. ”Flickor stjäl mammas skönhet” är ett gammalt talesätt.

(Den enda skillnaden från före graviditeten är att jag blivit för tjock för att raka mina egna ben, annars är jag precis som vnligt)

* Kalla fötter?

Om mammans fötter lättare blir kalla är det en pojke, likaså om håret på benen växer snabbare.

(Jag frös ju om fötterna redan innan. Jag har inte upplevt någon skillnad alls)

* Visa upp dina händer.

Om någon ber dig att hålla fram händerna och du spontant visar upp dem med handflatorna nedåt är det en pojke. Visar du dem med handflatorna uppåt är det en flicka.
(Handflatorna uppåt)

* Hur sover du?

Om du sover på höger sida eller med huvudet mot söder är det en flicka. Sover du på vänster sida eller med huvudet mot norr är det en pojke.
(sover på både höger och vänster sida)

* Halsbränna

Mycket halsbränna= pojke, lite eller ingen halsbränna= flicka.
(Jag har lite halsbränna men upplever att det är styrt av vad jag äter)

* Slår hjärtat snabbt?

Om hjärtljuden håller sig över 140 hjärtslag per minut är det en flicka och om det är under 140 hjärtslag per minut är det en pojke.
(Det ligger på 140-145slag/min. Jag har kollat tre eller fyra gånger nu.)

* En kicker?

Flickor påstås sparka mindre än vad pojkar gör.
(Bebis är väldigt aktiv)

Så vad tror ni? Pojke eller flicka?
Och alla ni som har barn sen tidigare, eller vet vilket sort ni väntar, hur väl tycker ni att myterna stämmer?

Men främsta anledningen till att jag skrev det här inlägget är att jag ändrat headern igen. Det är som sagt inte min starka sida, men jag blev väldigt, väldigt nöjd i alla fall.  

Jag var hos sjukgymnasten igår och ska tillbaka dit för att få träning och tips. Många saker gör jag redan rätt och det är ju bra. Eftersom jag haft ont ett tag så har jag börjat lära mig lite olika knep för att klara av vardagen. Efter att ha pratat lite kom vi fram till att min sambo är sekreterare, hästskötare, sjukvårdare och sambo. Vad vore livet utan honom och mitt foglossningsbälte just nu?

Igår fick hästarna sommarskor. Jum-Jum skötte sig kanon under skoningen även om han indikerade att något var tok på höger fram när en söm slogs i. Sömmen drogs givetvis ut och efter det visade han ingenting så det är nog ingen fara alls. Han är ju lite känslig sådär, och framförallt på höger fram som han hade hovbölden i.

I morgon är det i alla fall träning och jag hoppas på att de får träna dressyr igen!

/Kastrullhäxan  

Jag har just stoppat i mig en macka och ska snart åka till sjukgymnasten.
Jag är sjukanmäld idag eftersom jag har så förbaskat ont. Jag kan stå och jag kan gå, om än lite stapplande, men jag är inte till någon direkt hjälp på jobbet.
Tack och lov fick de in ersättare för mig, men lite gnager ju samvetet ändå trots att jag vet att jag inte kan rå för att det är så här. Jag har ju liksom bitit ihop ett tag, och kroppen orkar inte hur länge som helst.

Som ni kanske ser provade jag att lägga in en ny header. Det är samma som jag har som omslagsbild på Facebook. I framtiden kanske jag tar mig tid att fixa till det, men det där med headrar är inte riktigt min grej.

Men det är i alla fall en bild som betyder väldigt mkt för mig.

/Kastrullhäxan   

Då har veckan börjat rulla så sakta och det är min femte vecka med förmiddagspass på raken.

Nästa vecka börjar jag jobba eftermiddag igen och jag längtar INTE då jag upplever de veckorna som tyngre för kroppen.
Förhoppningsvis blir jag beviljad graviditetspenning från mitten av spril, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Får jag graviditetspenningen så ska jag spendera alla soliga och fina dagar sittandes utanför hästarnas hage och bara njuta av deras sällskap.
Jag kan ärligt säga att jag biter ihop på jobbet nu. För var dag går det bara långsammare och långsammare och jag får helt enkelt ta en dag i taget. Numera gör det ont bara av att stå och jag känner hur både armar och ben börjar bli riktit tunga (för att inte tala om magen som dessutom tar emot överallt).

Det är jättetufft att vara gravid, det förnekar jag inte, men jag biter ihop för Götes skull. Hans välmående kommer i första hand.
I morgon ska jag till barnmorskan och ta nytt blodtryck och lyssna på Götes hjärtljud. Som jag skrivit tidigare har jag tagit blodtrycket som en utmaning. Jag vill ju inte att det ska gå upp. Dels för att det blir så oroligt om havandeskapsförgiftning, men också för att jag antagligen kommer få erbjudande om att gå på medicin igen. Och jag vet att de kommer vilja att jag går på Trandate... Den fixade jag ju inte förra gången utan fick byta till ett annat preparat som dock inte alls är lika aktuellt om jag måste äta något igen.

På torsdag ska jag till sjukgymnasten. Förhoppningsvis kan de hjälpa mig med smärtan jag som jag kämpar med dygnet runt. (Ja, jag vaknar på nätterna när jag försöker vända mig för att det gör så ont)

I förrgår var båda hästarna iväg på träning och det gick riktigt bra, jag är riktigt nöjd. Det var dressyr och de jobbade både med skänkelvikningar och öppnor. Så härligt att se min mjuka fjordhäst utföra de momenten ganska lätt ändå. Men det gäller att hitta rätt knappar, och den biten kan ju ta sin tid!
Det enda som är jobbigt är att jag får sitta och titta på eftersom magen inte tillåter någon lektionsridning.  

Det som är mest charmigt (tycker jag) är när jag står i mitten och så rider de runt med Jum-Jum och efter några varv får jag höra "Tusan vad han drar inåt!"
Haha, han vill in till mig!  Men det börjar nog bli svårt för honom att förstå varför det inte är som vanligt och jag inte kan rida honom som förr. Jag saknar det jättemkt och de få gånger som jag vågat mig upp på honom så har han burit mig så försiktigt så han vet nog att han måste vara rädd om mig. Min lilla kompis!

Tittade nyss på Ponnyakuten (jag tittar ju alltid på avsnitten efteråt på SVTPlay) och där pratade de om lite drömmar och mål. Flera av ungdomarna drömde om stora tävlingar och utmaningar.
Och jag har ju också drömmar, även om de inte alls är så stora som deras.
Men om jag ska vara ärlig så har ju min största dröm redan slagit in då jag fick köpa Jum-Jum. Jag har ju alltid drömt om en alldeles egen häst, och att jag dessutom lyckades få köpa den som passade mig så bra gör ju guldkanten på den här drömmen lite bredare!
Att jag och Jum-Jum också lyckats arbeta fram ett så bra band mellan oss är också en dröm som slagit in. Och det finns ingenting som jag älskar så mkt som när han stoppar sitt huvud i min famn och låter mig hålla om honom en stund.
Häromdagen när jag gick förbi honom sträckte han fram sitt huvud och med sin överläpp rördehan försiktigt vid min hand precis som om han ville säga "Kom hit, jag vill se vad du har där."
Det är såna där små saker som gör vardagen mer dräglig. Och allt med Jum-Jum känns så äkta! Han kommer inte och delar ut "kramar" och kel med någon falsk baktanke, utan för att han vet att vi människor uppskattar det.

Igår såg jag att en kompis hjälpte sin kompis att leta fjordhäst. Det skulle vara just en fjodhäst, inkörd, vänlig och sällskaplig som kunde få jobba i skogen och följa med och ställa upp på tex bröllopskörningar och barnkalas.
Tyvärr är Jum-Jum inte till salu, annars hade det säkert passat honom utmärkt!

Om jag ska vara ärlig så behöver jag nog bara tänka på den där försiktiga överläppen mot min hand för att tacka nej till en miljon för honom!

Och vill ni veta något som är RIKTIGT RIKTIGT roligt? (När jag sa så till mamma så undrade hon om jag väntade tvillingar... )
Jag hittade värsta bästa födelsedagen till min sambo! Han och Mulle ska nämligen åka till Täby Galopp och rida ett provlopp tillsammans. Fatta vilket äventyr!

Nu måste jag sluta.
/Kastrullhäxan  

Våra hästar är grymt smutsiga nu för tiden...
Någon kom känner för att komma och dränera våra hagar så att de torkar upp ordentligt?

Det var inte två hästar som kom in igår kväll. Det var två lermonster!

/Kastrullhäxan