Det händer en del i mitt liv ska ni veta men det är långt ifrån mycket som jag hinner med att uppdatera om här.
Julie tar sin lilla tid och det måste hon givetvis få göra. De stunder när hon sover går åt till min vardag som mest handlar om att diska nappflasksor tror jag! Haha vilket i-landsproblem.

Julie har haft kolik några nätter som ni vet. Sambon berättade för någora arbetskamrater och genast började det funderas och delas med av goda råd. Jag trodde inte att männen var så medvetna om såna där saker, men jodå.

Sambon fick veta att den ersättning vi har gett innehåller väldigt mycket protein och små barn har svårt att bryta ner det proteinet. Så rådet var att prova en annan sort och se om det blev bättre.
Vi valde dock att stanna inom samma märke, men välja en sort där proteinet delvis är nedbrutet. Nu har vi kört enbart det i lite mer än ett dygn och det är ett helt annan ljud i Julies skrik och hon är lättare att trösta. Dessutom märker vi skillnad på magen också, hon är inte alls så uppblåt längre.

Så nu är det bara att hålla tummen att det var det här som behövdes och att Julie får må bra.

Igår hade hon en släng med magknip och jag valde då att lägga henne i vagnen och gå en sväng. Så länge jag gick på asfalten skrek hon, men när jag körde barnvagnen halvvägs ner i siket så det skumpade så blev hon nöjd.

Bäst var det på grusvägen där det skumpade lite lagom. Att jag blev uppäten av myggen bekom inte Julie, bara jag fotsatte gå med vagnen.

Samtidigt höll sambon på med att hjälpa till att köra in hö. Varje hjälpande hand behövs och det är ett tungt och slitigt jobb. Men det är väl värt det när man får umgås med goda vänner och käka grillat tillsammans efteråt.
Det enda som är synd är att de bort på helt fel ände av Gävle!

Idag har jag varit och hämtat Julies nya säng. Jag köpte den begagnad och sambon har monterat ihop den inne i vårt sovrum. Trångt blev det eftersom det inte alls är byggt för en dubbelsäng OCH en spjälsäng där inne, men vad gör man inte för de små liven?

Jag har tänkt skriva dit Julies namn, födelsedatum och vit/mått vid födseln. Sängen är som sagt begagnad och Julie ska ha den ett tag, så det känns inte som någon direkt förlust. Och i värsta fall kan jag ju måla över det.

Jag måste dock kolla om färgen fortfarande går att använda, jag är tveksam!

Julie har växt ur sina käder i storlek 50 och är sakta men säkert på väg ur de i storlek 50/56 också. För varje dag blir påsen med urvuxna kläder allt fullare.
Men vilken skillnad det kan vara på kläder fast de är märkta med samma storlek!

Julie blir 7 veckor idag. Det känns som vi haft henne mycket längre. Jag känner mig också mer stabil i mitt bäcken nu och på måndag ska jag till mödravården och då hoppas jag att de säger att det är ok att rida igen. Det blir nog inte mer än skritt, men det är i alla fall något!

/Kastrullhäxan  

Ska åt igen försöka knåpa ihop ett inlägg här medan Julie sover.
Eller sover, hon ligger här intill mig i sin vagn och är vaken, men är just nu ganska nöjd med det i alla fall.

Två nätter i rad har hon skrikit mellan 23 och 03. I natt har Julies farmor varit här och jag har sovit med öronproppar. Jag försökte sova  utan först, men hennes skrikande skär i hjärtat på mig fast jag vet att hon är i de bästa händer hon kan vara (Julies farmor är en hejjare när det gäller barn, hon har 5 egna och 9 barnbarn så för Julies del är det nog tryggare hos vana farmor än hos mig som fortfarande är nybörjare när det gäller barn).
Dessutom har vi mammot något inbyggt när det gäller våra barn. När barnen börjar skrika rinner nämligen mjölken till... Nu har jag ju inte så mycket mjölk kvar längre eftersom Julie inte ammar, men nog tusan känner jag hur kroppen reagerar och de få droppar som finns därinne rinner till och ger blöta lakan/blött nattlinne.

Sambon har börjat jobba igen så det är omöjligt för honom att gå och vagga Julie halva nätterna. Det gör att jag behöver ta alla de här nätterna när hon skriker. Och trots att man gör allt man kan för henne så känner man sig otillräcklig för som förälder vill man sina barns bästa!

Dagtid sover hon med korta intervaller, sisådär 7 minuter i taget. Under den tiden ska jag som mamma hinna få i mig något att äta och sova. (Nu har Julie faktiskt somnat till i alla fall, risken är väl att hon sover hela förmiddagen nu)
Bara att få gå på toa och sitta där i lugn och ro är ett privilegium nu för tiden!

För övrigt har jag försökt få ut mina journaler. Igår fick jag en avi att jag kunde hämte dem och det visade sig vara ETT papper som innehöll ett besök hos gyn 2009 samt en liten lista på de blodtryckssänkande preparat jag fått sista tiden. Det var ju inte det jag ville ha ut så idag har jag ringt för att reda ut saken.
Ringde först växeln som kopplade mig till gyn. Där hamnade jag (igen!) i en telefonsvare som berättade att alla tider är bokae och att jag ska återkomma nästkommande vardag. Ringde då växeln igen och de rådde mig att kliva upp tidigt och ringa till gyn. Jag blir SÅ trött! (Och ja, jag hade förklarat mitt ärende. Det var ju inte en tid hos gyn som jag önskade, utan en utskrift av mina journaler.)
Nu hade jag i alla fall fått ett namn på en människa som jobbar på gyn så jag stod på mig och bad om att få bli kopplad till henne. Och det blev jag (tack o lov, annars hade jag väl blivit tokig) och efter en del prat med henne så är mina journaler på väg hem i alla fall!
Det hade inte stått i min begäran att jag ville ha från förossningen och tiden på BB... Nehej?? Så då skickar man istället bara journalen från det första besök jag gjorde hos gyn, eller???
Jag hade ju faktiskt inte skrivit att jag ville ha från något speciellt vårdtillfälle heller, och trodde ju då att jag skulle få ut hela journalen direkt.

Hur som haver, nu är det i alla fall på väg och jag hoppas att det dimper ner en avi här så att jag hinner få hem journalen innan mitt besök på familjehälsan på tisdag.

Mulle har kommit hem igen. För tillfället går han i skogen med Allram och betar av där. Han har tillsyn och får flugspray på kroppen varje dag, men i övrigt händer det inte så mycket runt honom.
Trist att det blivit såhär med honom, men jag känner att jag inte kan göra så mycket mer. Folk har erbjudit mig att komma och hjälpa mig att motionera honom lite grann, men jag känner mig väldigt tveksam. Mest för att det varit en del folk kring Mulle redan och jag tycker inte riktigt att han ska behöva vara "allas" häst, och det hänger också ihop med respekten för mina stallkamrater. Det har alltid varit hos mig som folk kommit och gått, först med Jum-Jum och hans medryttare och nu runt Mulle och jag känner att det räcker nu. Det är ingen som har sagt något, men det är så jag känner. Jag står ju inte själv med våra två hästar och nu har jag hittat en tjej som fungerar både med Jum-Jum och oss andra människor i stallet så nu får det vara såhär.
Sen har et här beslutet också med Mulle själv att göra. Han är världens snällaste att hålla på med, men han kräver så förbaskat mycket i ridningen. Och även om ni som har erbjudit er är jätteduktiga så vill inte jag ha på mitt samvete om något händer -för det gör det med Mulle, förr eller senare.  (Han testar sina ryttare)
Mulle är dock fortfarande till salu så om ni är intresserade att köpa en häst som är hur snäll som helst i hanteringen (han är GULD!) men lite knepig att rida så är det bara att höra av sig.
De dagar som Mulle bjuder till så finns det massor att plocka fram i honom och han är som ett moln att rida!

Och för att understryka: Han har INTE ont! Han är ren på besiktningen (gjord för ca 3 veckor sen), tänderna är kollade och åtgärdade och två, oberoende av varandra, massörer har varit ute och känt på honom utan att hitta något alarmerande. Han gör det både med hoppsadeln och med sin tillpassade westernsadel. Han gör det oavsett huvudlag/bett eller vem som rider.

Mulle har helt enkelt kommit på att man kan skrämmas genom att göra såhär. Och jag förstår dem som blivit rädda, för fort går det.

Nu vaknar Julie till så jag ska ägna mig lite åt henne. Det vore inte fel om hon var vaken någon timma nu och sover lite senare igen.

Min skatt och jag     

/Kastrullhäxan   

Nu ska jag försöka kasta ihop ett inlägg under tiden som Julie sover. Jag misstänker att hn kommer vakna snart och vilja ha mer mat.

Om ni tyckte att inlägget om nappflaskor var förvirrande så ska ni veta vilken djungel det är med nappar!

Jag har alltid trott och tyckt att "napp som napp" och aldrig tänkt på att de ser olika ut, mer än möjligtvis den lilla bild som kan finnas på knoppen på nappen.
Så innan Julie föddes köpte jag bara hem två nappar att ha "i fall att" och det enda jag egentligen tänkte på var att kolla att de var i rätt storlek. (De är mindre för barn upp till 6 månader).


De napparna ser ut såhär:    
Att den är vinklad uppåt antar jag är för att den ska peta lite på den punkt i gommen där sugreflexen sitter.

Jag kan säga att Julie ALDRIG har tagit de här napparna. De åker ut lika fort som de stoppades in och hon blir inte alls särskilt nöjd.

Vi hade ju med oss en napp hem från Neonatalavdelningen och den nappen har hon tagit och varit ganska nöjd med. Den kanske jag har visat innan, men den ser i alla fall ut såhär:
 
(Jag ska lägga in bild på den från sidan också)

Det har sett lite roligt ut när hon snuttat på den. Den ärju genomskinlig så läpparna har varit som ett litet rosa O på andra sidan skölden i nappen.
Men att ha bara en enda napp till ett barn är ju dödsdömt. Sambon förstod inte alls först varför jag ville ha fler nappar, men när denna en dag försvann spårlöst och han letade igenom hela lägenheten så förstod han.
Jag har i alla fall letat i olika butiker efter nappar som är liknande denna och det närmaste jag har kommit är Phillips Advent. De ser ut såhär:

   
Munstycket på nappen från Neonatalavdelningen (Cpap-napp heter den för övrigt) är rund med en liten kula längst ut. Munstycket på adventnappen är platt och bredare än cpap-nappen.
Den här nappen har Julie tidigare tagit emot, snuttat några tag på och sedan spottat ut igen.

I ett sista desperat försök att hitta en napp som Julie faktiskt gillar så mailade jag namnnappen.se. Jag beskrev mitt problem och visade en bild på cpap-nappen. Dagen efter hade jag ett mail där hon som har namnnappen skrev att tre provnappar var på väg hem till mig från Danmark och några dagar senare anlände även napparna.

Nappen ovan lite större och heter "Deluxe". Julie tycker nog att den är lite för stor.

 
Nappen ovan är som ni ser gulbrun. Den är gjord i latex och är lite mjukare än vad siliconnapparna är. Denna tycker Julie inte alls om. Det sägs att det är svårt att ge latexnappar när barnen väl vant sig vid silicon.
Om jag inte minns fel så hade jag nästan enbart latexnappar när jagv ar liten, men jag kan ha fel..

   
Denna är lite cool tycker jag. Den har små noppor både på nappen och på insidan av skölden. Det ska visst stimulera sugandet. Denna nappen har Julie tagit emot tidigare.

Så, helt plötsligt, bestämde sig Julie för att ingen av de nappar hon tidigare tagit emot (cpap-nappen och den gula med noppror) dög längre. Hon bara spottade ut. Och vad gör man??? Jag provade att istället ge henne en handduk att snutta på och då blev hon nöjd igen... I några dagar.
Sen studerade jag henne när hon grejade med handduken. Hur mkt handduk ville hon ha? På vilket sätt försökte hon knöla ihop den? (Julie är fortfarande gansa liten och har inte direkt någon medvetenhet i allt hn gör. Hon försöker få sina behov uppfyllda men det är inte så att hon viker handduket medvetet på ett särskilt sätt varje gång)
Efter att ha tittat på henne en stund provade jag först den vinklade nappen men den åkte genast ut och då provade jag Adventnappen istället. VIPS! Så hade jag en lugn och nöjd Julie i famnen som snuttade på nappen på ett väldigt bra sätt.
Nu har det gått några dagar sedan dess och Julie är fortfarande nöjd med Adventnappen.

Min fundering är om det blivit såhär efter att vi bytte de runda napparna på flaskorna till en sort som är mera platt???

Nu måste jag sluta!

/Kastrullhäxan  

Jag vet inte om jag tidigare pratat om placeringen av Julie i bilen.
Vi har ju lyckats införskaffa en bil där krockkudden i framsätet inte går att koppla bort, och om man skulle montera bort den få rman ett inte så snyggt hål i instrumentpanelen. Detta är inget alternativ för oss, utan vi har helt enkelt valt att följa märkesverkstadens råd att placera Julie i baksätet.

Hittills är det ingen som har sagt något, men när jag tidigare diskuterat det med bekanta så har det lyfts ett och annat ögonbryn...
Hur tusan ska man kunna ha barnet i baksätet och samtidigt vara ensam vuxen?
Jag har t.o.m fått veta att jag kommer bli tokig. "En tappad napp efter motorvägen och det är kört..."

Nu har jag inte så mycket till val. Att placera Julie bakåtvänd vid krockkudden är inget alternativ då det kan ge henne livshotande skador om kudden löser ut.
Men å andra sidan har jag kanske inte ås mycket att oroa mig för?
Hur gör alla mammor som får tvillingar? De kan ju omöjligt ha bägge barnen i framsätet, eller hur?
Dessutom är ju Julie rysligt kräsen vad gäller napp. Hittills är det bara cpap-nappen som vi fick från neonatalavdelningen som hon taigt, och då bara kortare stunder. Och häromdagen upptäckte jag att hon blir mer nöjd om jag sticker till henne en liten handduk som hon kan hålla i.
Då sa jag att jag struntar i alla nappar. Det är ingen idé att bråka och truga med henne, framförallt inte om jag hittat ett annat sätt att göra henne nöjd och lugna henne.

Så idag när hon låg i famnen och försökte snutta på filten som hon låg i så provade jag att sticka åt henne en napp från Phillips. Och VIPS så sög hon på den i flera minuter och var nöjd.
Så vi får väl se var det slutar med allting. I slutänden är det Julie som ska avgöra vad som passar henne bäst.

En annan, tråkig, sak som hänt här hemma är att vi fått ta bort vår andra katt.
Han hade varit ute och kom in och haltade efter ett slagsmål. Jättetråkigt, men trösten är att han har det bra där han är nu.
Jag har dock en perosn kvar att meddela detta, tanten som jag bodde granne med i Fjugesta och som var så väldigt fäst vid Pyret. Det kommer bli ett hårt slag för henne och jag vet inte alls hur jag ska lägga fram det för att det ska bli så smärtfritt som möjligt.   

I stallet rör det på sig. En häst har åkt och en annan flyttat in. Så Jum-Jum kommer få en ny gul kompis att busa med i vinter.

/kastrullhäxan  

Jag tänker börja med att skriva att det jag skriver här är mina egna åsikter och erfarenheter.
Andra personer kanske tycker helt annorlunda och det är helt ok för min del.
Man ska också komma ihåg att varje barn är individuellt och även om de är väldigt små så har de ändå åsikter, tycke och smak om saker och ting. Därför fungerar olika barn på helt olika sätt och lösningen kan därfö se helt olika ut.

Jag tänkte i alla fall skriva lite grann om olika flaskor.
Eftersom jag har en himla gullig svägerska med småbarn så hopar sig nappflaskorna i mitt köksskåp numera och jag tänkte skriva lite grann om vad jag tror, tycker och tänker.

För det första så finns det en mängd olika varianter och storlekar. Jag bestämde mig ju strax innan hemgång från sjukhuset att Julie skulle få mat ur flaska så sambon fick snabbt svänga iväg och införskaffa något att mata jäntan ur.
Det blev en flaska från Esska och sedan har vi kompletterat med en flaska från Bambino. Båda i mindre modell eftersom Julie inte äter så jättestora portioner än.
 
Naparna som hör till flaskorna. Till vänster är det Bambinos napp och till höger är det Esskas. De har dock samma diameter och kan därmed användas på varandras flaskor.
Julie föredrar den från Bambino. Den är något längre och upplevs som mjukare.
Den från Esska spiller hon en hel del med

Jag tycker att hela flaskan från Esska läcker (oavsett vilken napp man har). Grejen är att man inte ska dra åt flaskorna för kung och fosterland för att luften ska kunna sippra ut och därmed ska man undvika kolikattacker.
Sambon upplever inte det problemet utan tycker att flkan från Esska är bättre än Bambinos (men även han vill ha Bambinos napp).

   
Eftersom jag velat ge bröstmjölk trots att jag inte ammar så slutade det med att jag beställde hem en elektrisk bröstpump från nätet (jag har en handpump också men att sitta och handpumpa höll på att göra mig galen)
Den elektriska pumpen kommer från Medela och de skickade även med en flaska (utan napp, men vi använder Bambinos napp till den)
Både jag och sambon tycker väldigt mycket om den här flaskan. Enda nackdelen är att första markeringen (med siffra) är 50ml. Men det kommer vi inte bry oss om när Julies portioner blir större sen.

På bilden ovan sitter det på en så kallad Calma-napp. Den har jag inte provat än och vi får se om jag någonsin gör det. Jag ville ändå visa er den och beskriva den lite.
När barnet ammar och när barnet suger på nappflaska så är det helt olika teknik. Därför är många skeptiska ill att ge mat på flaska när de vill amma (för även om man ammar så kan det hända att man måste ge ersättning, tex som ett tillägg om man inte har tillräckligt med mjölk eller om man blir sjuk och måste äta medicin som går över i bröstmjölken så att man inte kan amma under en period) då de är rädda att barnet ska bli förvirrat av de olika teknikerna. (Enligt alla jag pratat med så är det väldigt många barn som klarar av bägge delar dock!)
Calma bygger dock på amningstekniken. Nappen är mycket hårdare än de klassiska napparna tillf laskor och barnet måste använda samma teknik som vid amning.
Jag ville ju prova den här nappen när jag var på BB, men blev nekad då de tyckte att det tog för mkt energi av Julie... När vi sedan hamnade på Neo så valde jag att ge henne vanlig nappflaska istället och efter det har det inte blivit av att prova denna.

När jag åker ivg ngonstans så tar jag med mig färdigblandad ersättning i flaska och har sedan en termos varmvatten med som jag kan värma ersättningen i. (Ersättningen blandas alltså kallt och kan sparas ett dygn).
När jag köpte min handpump så följde det med två flaskor och sambon sa till mig att det var storlek 2 på napparna (storlekarna handlar om hålet på napparna och reglerar alltså hur fort det rinner. Julie använder storlek 1 och det innebär att det bara droppar sakta, sakta om hon inte suger på nappen) så dessa flaskor har jag använt till att bära med mig ersättningen.
Häromdagen upptäckte jag att skötväskan var rejält nersölad med ersättning och även bänken som jag ställt skötväskan på var alldeles blöt...
Sambon upplyste mig då om att det gick att ta lös botten på de flaskor jag haft ersättningen i och att han skulle kolla upp det åt mig.
 (Alltså att de var tillräckligt åtskruvade och inte läckte).

Men så fick Julie kolik häromkvällen och då började jag kolla upp en flaska som heter Dr Brown (som jag också har en av här hemma, men som vi inte provat)
 
Tyvärr så var själva flaskan upptagen när jag fotade, så en glasburk fick agera flaska. Men ni ser ju det blå röret som går ner i flaskan i alla fall.
Denna flaska ska på något sätt ventilera så att barnet inte sväljer en massa luft som sedan ger gaser och ont i magen. Vi provade faktiskt denna flaska men tyvärr är hålet i nappen för stort så stackars Julie höll på att storkna då hon inte alls hann med att svälja.
Så nu måste jag kolla upp om det går att få tag i nappar på tex apoteket eller om jag måste beställa på nätet. (Esskas och Bambinos passar inte).
   
Mera bilder på detaljer från Dr Brown-flaskan.

När jag änd satt på nätet och läste så hamnade jag på ett forum där de diskuterade just flaskor som gör kolikattackerna färre.
Många pratade då om flaskorna från MAM och de heter MAM first bottle. Jag läste att de ibland kan läcka men att många varit väldigt nöjda med dem. Nyfiken som jag är (och eftersom jag inte vill att min dotter ska ha kolik) så googlade jag MAM first bottle och såg att det är den flaska jag har hemma som läckt i min skötväska!
 
Jag blev nyfiken och läste om hur de fungerar och började sedan att plocka isär mina flaskor här hemma.
Det visade sig att botten går att skruva loss (för en effektivare rengöring) och att det är fullt med små hål i botten. På botten ligger det sen en liten vit gummitring (ni ska få bilder) som fungerar som en packning typ.

När man matar barnet hålls ju flaskan uppåt och då ska den vita gummipackningen fläppa igenom luft och ludten ska flöda ut genom de små hålen i botten på flaskan. Flaskan är alltså inte menad som ett förvaringsställe utan ska enbart innehålla vätska när man matar barnet!
   
Denna flaska har vi provat och jag var lite tveksam först eftersom nappen ser annorlunda ut mot Bambinos och Esskas runda nappar. Men Julie äter gladeligen ur denna typ av flaska så förhoppnignsvis är koliken kanske ett minne blott i detta hus nu!!! *hoppas hoppas*

Från vänster är det Medelas flaska med Calma-napp (kan användas med vanlig napp också)
Fördel: Stor och tydlig måttmarkering i färg
Nackdel: Måttmarkering  siffror börjar först vid 50 vilket är lite jobbigt när man ger mindre portioner.

Bambino med vanlig napp från Bambino
Fördel: Lätt flaska att hålla i. Jag gillar den svängda modellen.
Nackdel: Svårt att se måttangivelserna på flaskan.

Dr Brown (dock med glasburk i stället för den ordinarie flaskan eftersom den var upptagen)
Fördel/nackdel: Ska minska kolikanfallen. Kan inte uttala mig i övrigt eftersom vi inte kunnat prova den ordentligt.

Esska
Fördel: Måttangivelsen börjar på 25ml. Liten nätt flaska som är lätt att ta med sig på resa.
Nackdel: Svårt att se måttangivelserna.

Medela, Bambino och Esska passar på den elekstriska bröstpumpen, men det är bara Medelas flaska som jag kan ställa ifrån mig flaskan med pumpen påkopplad. Detta för att flaskan från Medela är lite bredare och passar i den tillhärande "fot" som jag fått med. De andra flaskorna ramlar omkull om jag stälelr ifrån mig dem med pumpen påkopplad.

Inte med på bild:
MAM first bottle
Fördel: Ska minska kolikanfallen. Passar på bröstpumpen (handpumpen)
Nackdel: Tjock, lite klumpig flaska med helt hopplösa måttangivelser som börjar på 60ml. Risk för läckage.

Tack och hej för idag!

/Kastrullhäxan