Jag har vårkänslor! Det spritter i hela kroppen och jag känner mig så lycklig!

En arbetskamrat till mig sa häromveckan att vi kvinnor var konstiga varelser, så fulla med känslor liksom. Jag vet inte vilket svar som förväntades, men tröstade med att vi kvinnor inte förstår os på oss själva heller.

Livet är en känslomässig berg- och dalbana och just nu, precis i den här stunden, är jag allra högst uppe och bara väntar på det där kittlande suget i magen.

Dock har livet lärt mig att om det smakar så lär det kosta också, så jag får helt enkelt försöka hålla styr på alla de här känslorna och inte förhasta mig med lite allt möjligt.

Det är ju så, att endera så drar man ut på smaken ordentligt, som när man äter en riktigt god sås och verkligen skrapar tallriken för att få med de sista dropparna, och då får man stå ut med ljudet när besticken möter porslinet också. Eller så låter man bli och försöker vara nöjd ändå och inväntar kaffet istället.

Såna här val ställs vi inför hela tiden, tusentals små vägskäl i livet och ibland är det så självklart var man ska gå och ibland måste man stanna och fundera lite. Det hände rju också att man är så upptagen med nåt att man missar att det var en avtagsväg.

Själv behöver jag inte välja, jag vet redan vad jag vill och vad som är bäst för mig. Men jag kan inte låta bli att låta känslorna svalla över lite grann, för det är en bra känsla jag har, jag vill hoppa runt med en korg blommor i ena handen och strö dem runt mig med den andra och jag vill dela den här känslan, liksom låta den smitta av sig på alla i min närhet...

Hoppas att ni haft en fin valborgsmässoafton. Själv har jag spenderat den nerbädda i soffan tillsammans med Kurt Wallander (tyvärr inte Stefan Lindman  som annars är min favorit!) och våra två myskatter.

Nu är det nog dags att krama kudde. Det kommer ju en morgondag också.

/Kastrullhäxan  

Nu har jag varit dålig på att uppdatera min blogg igen. Jag har varit lite trött hela veckan och känt att jag inte riktigt haft tid.

Jag är i alla fall kvar på jobbet och jag trivs jättebra. Men mitt självförtroende har vacklat lite fram och tillbaka. Jag behöver tro lite mer på mig själv, och våga ta för mig mer så kommer det blir bra.

Dock har jag helt underbara arbetskamrater som har uppmärksammat detta ochde puschar mig och lyfter fram mig på ett helt otroligt bra sätt! Så skönt att veta att det alltid finns backup när man själv sviktar lite!  

Igår skulle det göras pepparrotssås och den uppgiften föll på mig. 150 liter skulle det göras. Så jag använde två kokgrytor och det gick ju ganska bra... Fast jag har inte riktigt förstått mig på den stora, nya grytan än. Jag vände mig för att leta efter salt och när jag vänder mig tillbaka så är det en "hinna" på såsen och jag går dit för att vispa och se vad som hade hänt. I nästa sekund har mina 100 liter sås förvandlats till 180 liter och det fortsätter stiga...

Det är ju liksom inte som hemma där man bara drar kastrullen åt sidan och så lugnar allt ner sig... Först måste jag komma på hur man sänker tempen i gryan och därefter tar det ju lite tid innan såsen sjunker under koktemperatur! Behöver jag säga att jag svettades där ett tag???  

Idag har jag varit "kolhydratkock" som killarna kallade det. Haha. Inet så svårt att koka ris och potatis ju! Men de var snabbt framme och fångade mig o parkerade mig vid en kokgryta så att jag fick vara med och se vad som hände och skedde där.

Ingen tvekan om var jag jobbar va???

Jag kan berätta om en annan klantig sak jag gjorde. Jag sköter ju om en stor del av egenkontrollen i vårt lag. Något positivt ska ju även jag bidra till   så det är en hel del tempande av olika saker. Båda värme och kyla ska tempas och skrivas upp och sparas (i två år tror jag!). Så idag stod jag och rengjorde termometern när jag plötsligt slinter och hugger mig själv i fingret med den! Det blev ett liiiiitet hål men det gör MYYYCKET ont kan jag lova! Otroligt hur en termometer kan vara vassare än knivarna i köket!

Jum-Jum har en liten trotsperiod nu tror jag. Eller ja, han är väl lite låg kanske? I söndags gav han mig ett blåmärke på baksidan av högerbenet. Jag skulle lasta och han skulle krafsa med hoven och träffade mig.

Igår knatade han in i en vägbom med mig så jag har ett märke på vänster smalben. Det gjorde SKITONT!

Idag har jag ridit ut på honom ensam, och förutom att han vägrade gå förbi ett gäng lekande mopedister (jag fick sitta av och leda förbi honom) så har han skött sig helt otroligt bra! Jag vågade mig tom ut på hoppstigen och tog några språng! Det ni!!

Igå när jag åkte till stallet fick jag se en bil stå efter 76:an. Lite konstig parkering, eller???

  vågar man gissa att det troligen inte är bilens ägare som ställt den där???

Kan upplysa om att de inet tar bilen därifrån på egenhand i alla fall. Mitt under bilen är det nämligen ett dike!

Annars är livet lite sisådär just nu. På bara några veckor har flera i min närhet fått besked om att deras hästar inte kommer bli friska.

Ni ska veta att jag lider så med er!   Jag finns om ni vill prata!

Fick svar på Jum-Jums träckprov idag och han har ingen mask, det är i alla fall positivt.

Nu är det bäst att jag gör mig redo för att sova. 4.45 ringer min klocka i morgon bitti, sedan är det ca 40 min färd till jobbet, 6 timmars arbete, ca 40 min bilfärd hem, lunchning av hästar och sedan får vi se vad jag ska göra resten av dagen.

Hästarna går ju in tidigt och jag är ensam så jag sitter nog här hemma och möglar...

/Kastrullhäxan  

Tänk att man måste stöta på precis rätt människor här i livet för att det ska fungera på ett tillfredsställande sätt.

Nåja... Snart vankas det betestid för hästarna, men jag har ju agit beslutet att Jum-Jum ska få gå hemma och knappra på rötter. Skittrist känns det, men eftersom han inte har vett att äta lugnt och sakta så är det det enda rätta beslut jag kan ta.

I morgon ska vi iväg och hämta hö, pust. Det är jobbigt att lyfta och grejja. Såg dessutom att det rasat en massa plast där vi ska ha höet så vi måste ordna med det också. Ännu mer pust! Vissa dagar undrar man varför man har häst och inte samlar på frimärken istället?

Jag har jobbat hela veckan (ingen är förvånad antar jag!) och det har gått bra. Varje dag jobbar jag 2 timmar mindre än de andra i mitt lag så jag är lagom förvirrad när jag kommer på dagarna.

Jag måste dessutom ta tag i mig själv och sluta vara så osäker...

Idag har jag varit i stallet och pysslat om min favorithäst.   E grejjade med Limus men var klar före mig så hon gick ut med henne i hagen och så stod jag kvar inne med Jum-Jum eftersom jag höll på att frisera honom. Han har blivit så duktig! För bara ett år sedan blev han väldigt upprörd om han blev ensam, men nu grejjar han det jättefint. Visst stannar han upp och lyssnar, gnäggar någon gång och tittar sig extra omkring, men han blir ju inte stollig som förr.

Jag gjorde förresten ett expriment med honom idag, och klippte s.k sorgkant i manen. Jag vet att detta är omtvistat, vissa tycker att det är snyggt och andra säger att man absolut inte får göra så på en fjording.

Jag har aldrig klippt så innan, så det var skoj och jag tyckte sådär vid första anblicken att det blev fränt. Men vi får se, tröttnar jag så klipper jag väl av kanten bara...  

Dock ska det finjusteras, det ska ju inte finnas några vita strån i det svarta (vilket det finns nu)

  Jum-Jum med sorgkant i manen.

Vad tycker ni???

/Kastrullhäxan  

Nu är det äntligen tisdag kväll och äntligen verkar det som om jag kan få lite lugn o ro.

Gårdagen var lite omtumlande och nej, jag tänker inte gå in på varför. Är ni nyfikna så får ni prata med mig direkt... Jag blir bara så himla less.

Jag satt och pratade med en kompis fram till 23-tiden igår kväll. Eftersom jag hade duschat innan så hade jag bara snort in mig i morgonrocken och när jag gick till sovrummet så hade min sambo redan somnat...

Vad som for i honom vet jag inte, men jag fick buffa lite på ena katten för att fixa en plats åt mig själv, och när jag sen tog av mig morgonrocken för att krypa ner under täcker så sätter sig sambon upp, synar mig (ståenden nästan helt näck intill sängen) uppifrån och ner och sedan upp igen, och så säger han: "Vad f*n gör du!!?!?!"

Och det var inte så där lite sött frågande, utan det var riktigt anklagande. Det lät ungefär som om jag hade stått och hånglat upp en annan kille eller nåt...

Sedan lägger han sig bara ner igen, precis som om ingenting hänt.  

Ehhh???

Behöver jag säga att han inte minns ett dugg av detta???

Nej... Nu ska jag kanske försöka komma i säng. Klockan är inte så mkt, men jag har mina misstankar om att det blir en slitig dag i morgon.

/Kastrullhäxan  

Meningen var att jag skulle ha bloggat igår kväll, men efter att h skrivit i Jum-Jums dagbok var jag så trött att jag nästan stupade i säng. Så det får bli ett inlägg idag istället.

Vi klev upp vid 6 tiden igår och åkte till stallet för att släppa ut hästar och mocka. Jum-Jum stod vid bingen och åt en liten stund, men sen gick han iväg för att leta efter gräs istället. Det finns inte så måna strän gräs än, så om han ska fortsätta så här så kommer han att bli smal, tror jag.

Hur som haver, vi gjorde i ordning transporten, packade bilen och borstade Jum-Jum riktigt ren innan vi lastade honom. Vi åkte från stallet 9.30 för att vara i Högbo, där vi skulle tävla, i god tid. Och det blev en lång dag vill jag lova. Vid 10 var vi framme i Högbo och innan våran klass hade de stoppat in lunch också. Jag har ingen aning om vad klockan var när vi fick starta, men den var i alla fall över två...

Vi hade bestämt oss för att inte hyra någon box, och eftersom Jum-Jum vägrar stå i transporten så fick vi turas om att leda honom. Tusen tack till min underbara sambo, och till min kompis Vera som ställde upp och hjälpte mig. Jag hann tom se på några klasser och det är jag jätteglad för!  

Kicki och Elin dök också upp, de är ju min och Jum-Jums ständiga hejjarklack och även ni ska ha ett tack som åker så långt för att stötta oss!

Jag red fram Jum-Jum och kände mest på honom. Han lyssnade fint, men tänkte ganska mkt bakåt. Stannade vi coh jag ville gå fram så fick jag vara grymt tydlig för annars backade han. Men i övrigt var han så grymt fräsch, minsta grej från mig så reagerade han! Och när jag övade att backa eller vända fram- eller bakdel så var han nästan före mig. Man brukar få säga till honom att flytta sig, men igår fick jag nästan vara med och stoppa honom lite -för han gjorde alla delar på egen hand!

Själva klassen är jag nöjd med. Vi blev utan placering, antagligen fö att vi tog fel galopp, men jag är så nöjd för att v klarade oss genom klassen och genom förde varje hinder. Vi har ju våra egna lösningar ibland, men vi fick till det i alla fall.

    Här sitter jag och börjar bli nervös, det är strax min tur att starta

          Det är inte så lätt att styra sin häst med enbart en hand och hålla en grind med den andra... Jum-Jum hade dessutom väldigt mkt back i sig igår så det var såååå nära att jag fick släppa grinden, men i sista sekunde lyssnade han på mig (när jag tryckte till honom ordentligt med skänklarna) men tyvärr slank han ut så långt på utsidan att jag blev tvungen att dra grinden ovanför hans huvud (=minuspoäng) och när han då luffsade förbi stolpen så kastade jag fortsom tusan på grinden till publikens skratt, applåder och jubel! Efterå fick jag veta av sambon att han aldrig hade sett någon stänga en grind så beslutsamt.

Men vad skulle jag göra? Jag hade ju redan dragit på mig minus för att jag tog grinden ovanför hans huvud (jag trodde nästan att man blev diskad för det) oc jag ville verkligen genomföra hindret i alla fall.

Det var en lång, men givande dag och jag är skitsugen på att börja med western på riktigt. Vi får se... Det ä rju en del saker som ska införskaffas i så fall, och eftersom jag faktiskt inte äger hästen så känns det lite sisådär att köpa en stor westernsadel. Åka och träna kan jag ju göra i vilket fall... Men jag vill ju tävla också! (Faktiskt!)

Nej, nu är det dags att göra sig i ordning så att jag kommer till jobbet i tid.

Ha det fint i vårvärmen!

/Kastrullhäxan  

Förstår ni att jag är trött?

Idag klev jag upp 4.45, stoppade i mig en macka och åkte sedan till jobbet -på splitt nya sommardäck!   Där har jag varit fram till kl 13 då jag bytte om, stoppade mina använda kläder i tvätten och satte i knapparna i en ny kockrock. Vi har fått kläder där knapparna ska tas loss innan kläderna tvättas. Jag avskyr de rockarna, men sånt är livet!

Väl hemma var det mest bara att byta om och åka till stallet. Min kära samo hade varit där tidigare idag och grejjat allt utom hästarna så det var bara själva ridningen kvar. Jag har ridit Limus och det är tur att hon är snäll, för det är faktiskt inte enbart med nöje som jag rider henne. Hon har blivit så grymt stark + att jag inte alls trivs i hennes sadel (den är HEMSK!) så helst rider jag henne inte alls. Men jag ska inte klaga, det är i alla fall en himla snäll häst.

Nej... Jag orkar faktiskt inte blogga mer, trots att jag gärna vill.

Nu ska jag försöka ta mig in i duschen, men det finns faktiskt en överhängande risk att jag somnar i badkaret!  

Kastrullhäxan  

Idag har jag haft en trött och seg dag. Men det är bara att bita ihp och kämpa på.

Idag har det varit köttbullar med potatis och sås till, på menyn. Vi har ju en annan sorts potatis nu än den som kommit tidigare och barnen verkar älska den för jösses vad det har gått åt potatis idag!

Jag har fått vara i dieten även idag. Jag ska lära mig den som sagt. Hej o hå! Själva dietandet går väl an, men jag har ju ingen aning om skolor och vilket barn som ska ha vad. Jaja, det är bara att hänga i och försöka lära sig! Är någon av dem sjuk därinne så kan det bli min uppgift att täcka för någon av dem.

Jag får ju säga att jag ändå känner mig lite hedrad som får den här uppgiften. Det tyder ju på att jag är en person som andra vågar lägga ansvar på.   Ojoj vad jag låter mallig nu!  

Jag kom att tänka på ett brev idag, ett brev som jag skrev för ganska många år sedan. Jag minns vad brevet handlade om, men inte exakt vad jag hade skrivit. Jag har mina misstankar om att brevet inte längre finns kvar då personen som fick brevet av mig har varit väldigt arg på mig. Mina misstankar är att brevet är rivet i tusen bitar, eller uppeldat.

Nåja... Kanske är det lika bra att jag inte får läsa det brevet igen.

En annan sak som jag kommit fram till idag är att om man är ett starkt gäng, så är man de som blir särade på när någon annan behöver hjälp. Jag tror inte att jag ska gå in så mkt närmare på vad som fick mig att tänka på det, men så är det...

Och så har jag tänkt på omkörningar. Vad tusan är det med folk!?!?! Jag kör ju i alla fall 50 mil/vecka, väldigt mkt på motorväg och en del är 120-sträcka. Motorväg är ju som bekant mötesfria, och ÄNDÅ ska folk köra om och sedan svänga in ungefär 3 meter framför nosen på en. Nu har jag aldrig haft problem med att någon tappat fart och jag fått bromsa, men det stänker på min bil!  

Visst kan jag förstå att bilen inte är ren i all oändlighet, men om man nu ska köra om och inte får möte/någon som ligger på dragkroken, så kan man ju ligga kvar i den andra filen tills man kommit iväg en bit!

För övrigt är jag övertygad om att omkörningsfilen går snabbare att köra i än den ordinarie...

/Kastrullhäxan  

Jag ska kasta in en snabbt inlägg innan jag ska byta om och dra till min älskade pålle.

Jag har jobbat idag och började dagen med att skriva två avdelningar på samma bleck. Jag upptäckte det själv, annars hade det nog kunnat bli en del förvirring...  

Det har varit invigning på jobbet idag, så håll ögon och öron öppna. Jag blev bla intervjuvad av radio! Om jag inte minns helt och hållet fel så var det "studio Uppland" som det skulle sändas i. Jag sa säkert något helt tokigt, men ja...

Själv ska jag försöka leta reda på inslaget på webben ikväll.

Antagligen kommer det ett reportage i tidningen också. Arbetarbladet var där, men jag var upptagen med annat så de pratade med en arbetskamrat till mig.

Våra kläder kom idag. Jag fattar inte hur jag tänkte när jag provade kläderna, men om jag nu verkligen ska satsa på att gå ner i vikt så kommer jag snart behöva nya kläder   Kockrocken var verkligen JÄTTESTOR! (Detta trots att jag beställt en storlek mindre än på rockarna jag hade på utbildningen!)

Nåja, jag har i alla fall kläder så jag ska inte klaga. Det blev ett hastigt ombyte och de som hade rockar i rätt storlek var verkligen jättefina!

Lite lagom skrynklig sådär, men såhär såg jag i alla fall ut efter det snabba ombytet.

Under lunchen fick gå in till dieten. Jag ska lära mig hur det fungerar där inne ifall någon blir sjuk. Jag tycker ju att diet och specialkoster är intressant så jag uppskattar att jag får vara där. Jag ska vara mer där under veckan så att jag kommer in i alla rutiner och verkligen lär mig hur det fungerar.

Det sas så fina saker om mig idag, det var inte regelrätt beröm, men jag tolkade det så. Jag känner mig så vilsen och förvirrad ibland. Det känns som om jag mest bara springer runt och bär på saker, men uppenbarligen så ser mina kollegor mig som en tillgång och det känns verkligen KANON för mig!  

Så ni som undrar så trivs jag fortfarande enormt bra! Jag hörde dessutom en viskning om heltid... Vad det månna bliva av det vet jag inte ännu så jag låter det vara osagt.

Ev. kommer det att bli tävling i Högbo på söndag. Jag får svindel bara jag tänker på det, men vi får se. Det är starter i D-klass som gäller i så fall. Mönter finns på www.westernryttarnagastrikland.se

Solen skiner och mitt liv är ganska fullständigt nu. Vad behöver man mer???

BYe så länge!

/Kastrullhäxan